Kan JOH vara påvägg att falla? – Vilken väg för de honduranska massorna?

 

62071483_10156473970032894_7447924185520668672_nAv: Kristofer Lundberg

Igår använde kravallpolis på nytt tårgas och skarp ammunition mot strejkande lärare och läkare i Honduras norra stad San Pedro Sula. Lärarnas och läkarnas fackliga organisationer har beslutat om fortsatta strejker och demonstrationer trots att Juan Orlando Hernández (JOH) beslutat att dra tillbaka två dekret om utbildning och sjukvård som vållat protesterna.

”Vi är villiga till dialog men bara med ärliga representanter utan egna intressen och som inte valt av en illegal regering” sa Dr. Suya Figueroa, ordförande för Medical College och för Plattförmen för utbildning och hälsa till The Guardian 4/6-19.

De senaste dagarna har våldet mot demonstranter eskalerat efter besluten om fortsatta strejker. Demonstranter har mötts med skarp ammunition trots detta planeras fortsatta strejker och protester. Regeringen är satt under en otrolig press.

Den 30/5 var en historisk dag i Honduras då de revolutionära massorna genomförde en av de största demonstrationerna i landets moderna historia kombinerat med en 48 timmar lång generalstrejk. 10 år efter kuppen sker nu en återradikalisering och ett återuppvaknande av klasskampan i landet. I huvudstaden byggde lärare och läkare brinnande barrikader och konfronterade polis och militär.

Strejken riktar sig mot högerregeringen och nationella partiets president Juan Orlando Hernández, Ned med JOH-diktaturen lyder slagord och banderoller på demonstrationerna.

Utvecklingen följer efter en vecka av strejker som inleddes den 26 april mot två föreslagna reformer som syftar till att privatisera hälso- och sjukvård, pensioner och utbildning. Reformerna som dikterats av Internationella valutafonden (IMF) innebär snabba budgetnedskärningar och massaveckling.

Regeringen har gjort klart att det kommer att agera mot alla utmaningar av såväl den nationella som internationella finansiella elitens intressen på ett kompromisslöst och hänsynslöst sätt. Den 29 april sköt militärpoliser med skarp ammunnition rakt in i en lärareprotest i Tegucigalpa.

Lärare och läkare har hämtats från sina arbetsplatser, avskedats och fängslats med anklagande om kriminalitet. En ny strafflag trädde i kraft den 15 maj som kriminaliserar demonstrationer med en straffskala upp till fyra års fängelse och 15 år för de som leder eller uppviglar. Samtidigt fastställdes strafflängden för abort till 3-10 års fängelse.

Under den senaste veckan har lärare avskedats och kidnappats, även journalister har varit särskillt utsatta. Honduras är ett av världens farligaste länder för journalister. Honduras har sedan militärkuppen 2009 blivit världens farligaste land utanför en krigszon. De första fem månaderna 2019 har 31 massakrer ägt rum.

Sedan den 20 maj har lärare, läkare, sjuksköterskor och studenter genomfört massiva demonstrationer.
Sedan den 23 maj har lärare och annan skolpersonal befunnit sig i strejk och i slutet av maj eskalerade konflikten med en 48 timmar generalstrejk, inget tyder på att protesterna avtar trots repressionen och att regimen backat på vissa punkter.
Demonstrationer och strejker har nu skakat Honduras härskande klass under två månaders tid.
Den landsomfattande generalstrejken har stängt ned en rad större städer.
Demonstranterna kräver att regeringen upphäver privatiseringarna av utbildning, hälsa- och sjukvård. Studenter, politiska aktivister och arbetare från andra sektorer har gett sitt fulla stöd till protesterna. Buss och taxichaufförer har deltagit fullt ut i protester och vägblockader.

I Tegucigalpa har företag satts i blockad, lika så de huvudsakliga vägarna in och ut från staden. Situationen är den samma i alla andra större städer men även på landsbyggden där bönder och miljaktivister genomfört stora bondemarscher. Det är den mest omfattande proteströrelsen i landet sedan 2009. Även gränstrakterna mot Nicaragua, El Salvador och Guatemala är blockerade av folkliga protester.
Samtliga av Honduras regioner har skakats av upproret och överallt möttes demonstranterna av statens väpnade grenars våldsamma repression.

Lärarna har under tio år, allt sedan militärkuppen mot president Zelaya 2009, varit motståndsrörelsen avantgarde och har nu fått stöd av läkare och sjuksköterskor vars båda yrkesgrupper sedan två veckor befinner sig i strejk på obestämd tid.

Syftet är att förhindra kravet på privatisering av utbildning hälso- och sjukvård vilket var kraven från Internationella Valutafonden när de besökte Honduras för en månad sedan.

Arbetarklassens ilska och beslutsamhet kan ses i mobiliseringen och dess tydliga krav på att inte överlämna skolor och sjukhus till de kapitalistiska transnationella spekulanterna och företagen.
Lärarnas och läkarna protester har vunnit stöd och och mobiliserar allmänheten, patienter, föräldrar och elever. Men även andra yrkesgrupper inom arbetarklassen sluter upp. Den mest omfattande mobiliseringen utanför arbetsplatserna har skett i bostadsområden drabbade av extrem fattigdom.

I Honduras lever idag 70 procent av människorna i fattigdom och 46 procent i extrem fattigdom, de tvingas överleva på mindre än två dollar om dagen. Det har blivit ett land där fyra av fem arbetar inom den informella sektorn. Människor som innan kuppen och den nyliberala politiken hade ett arbete överlever nu av att sälja vad en kan på gator och torg, i städer och byar. Undernäring brer ut sig och allt fler har bara möjlighet att äta ett mål mat om dagen.

Internationella Valutafonden som domineras helt av USA- och EU utnyttjar situationen för att tvinga igenom än mer avregleringar och privatiseringar för att ge nya lån. Men det är den nyliberala politiken som är boven till krisen och kan därmed aldrig vara lösningen.

Massornas är väl medvetena om kopplingarna mellan den honduranska härskande klassen, dess polis och militär och USA-administrationen. Efter 10 år av kamp mot de nyliberala kuppmakarna uppbackade av imperialismen riktas kampen mot regeringen även mot USA imperialismen och i måndags protesterade ett stort antal demonstranter utanför den amerikanska ambassaden i huvudstaden.

Den amerikanska ambassaden gick i månadsskiftet ut med varningar och information till dess personal, amerikanska regeringstjänstemän och dess familjer att stanna hemma och vidta försiktighet.

Arbetsgivarföreningen Cohep kallade den 30/5 de båda facken och erbjöd sig förgäves medla med regimen, de ville ha slut på strejker och protester för att kunna fortsätta maximera sina vinster.

De fackliga organisationerna uppmanar regimen att upphäva de dekret som handlar om att strypa fackföreningarna med syftet att kunna överlämna utbildning, hälsa- och sjukvård i händerna på det privata kapitalet på den internationella marknaden.

Strejkera och protesterna har tvingat in regimen i ett hörn vilka börjat vackla. President Hernandez är hårt kritiserad och under trycket från massorna har även delar av den härskande klassen agerat mot regeringen.

I november arresterades presidentens bror Antonio Hernandez i Miami, åklagaren i målet yrkar på 40 års fängelse för medverkan i att leverera flera ton med colombianskt kokain till USA.

Samma dag som JOH talade i FN publicerade Washington Post uppgiften om att en domare i USA förbereder ett mål även mot JOH med samma anklagelser som sin bror.

Det senaste tio åren har riktade attacker, politiska mord och försvinnanden drabbat motståndsrörelsen, de fackliga organisationerna, vänstern och de sociala rörelserna. Ett årtionde av dödligt militärt våld mot alla de som protesterar mot diktatur och försämrade levnadsförhållanden.

Medans den härskande klassen i Honderas lyckats berika sig under dessa tio år sedan kuppen så har situationen för majoriteten av befolkningen varit katastrofal. Antalet fattiga har vuxit till 70 procent av befolkningen. Ekonomer vid National Autonomous University tror att antalet fattiga som faller ned under den officiella fattigdomsgränsen kommer att öka med 110 000 fler människor under 2019.

Även om regeringen påstår att nedskärningarna på 300 miljoner dollar, vilket ska gå till att betala statsskulden och stärka den militära apparaten, inte kommer leda till uppsägningar inom utbildning- och hälsovård så kommer det att leda till omfattande uppsägningar.

Högerregeringens brutala repression, försvinnanden, riktade mord, fängslanden, avsked har inte lyckats kuva befolkningen vars motstånd växer och blir allt mer militant.

USA har inga vänner, bara intressen, när protesternas omfattning nu växer börjar även den inhemska härskande klassen och det internationella kapitalet anse att JOH inte längre är ett redskap, hur länge kan de ha nytta av honom? Eller kan han redan vara förbrukad och placeras utanför Honduras framtid.

Den Honduranska arbetarklassen har tröttnat och för kollektivt löpande diskussioner om hur strejker och beslut kan stärkas med nya massprotester. Dessa måste nu kombinera kampen på arbetsplatserna och i bostadsområdena, i fackföreningarna, sociala rörelserna och Partido Libre med att lägga grunden inte bara för att fälla JOH och nationella partiet utan för en politik som utgår från människors behov genom att lägga grunden för en socialistisk revolution och arbetarklassens maktövertagande.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.