Repotage: Jag har sett vad Victoria Park gjort med Lövgärdet

1998 sålde Göteborg ut 3806 lägenheter från allmännyttan till GE Capital. Stadens ledande socialdemokrater Göran Johansson och Lars Johansson gick i god för att företaget var ”långsiktiga ägare” men fem år senare hade de sålt vidare sitt bestånd med massiva vinster som följd.

 
Nu snart 20 år senare står en ny försäljning av allmännyttan på agendan som vållat massiva protester i Rannebergen. I centrum för protesterna står Sara Juaniquina Svensson, hon var den första att resa sig upp på Hyresgästföreningens möte inför hundra grannar och mana till demonstrationer. Offensiv möter henne hemma i köket i Rannebergen.

Du säger att du aldrig varit politiskt engagerad. Idag står du i fronten med megafon tillsammans med hundratals grannar hur kommer det sig?

 

– Jag har levt i en bubbla, nu blev allt verkligt, allt kan ändras så snabbt. Vi måste kämpa för det samhälle vi vill leva i, säger Sara och fortsätter;

– sedan tror jag att det alltid funnits där, min farfar fängslades för politisk aktivitet under Bolivias militärdiktatur, så jag vet vad som krävs för att få till förändring. Vi måste engagera oss.

 

På ett protestmöte i Rannebergenskolans matsal samlades 360 hyresgäster och på demonstrationen utanför Kommunfullmäktiges möte 200 demonstranter. Vad tycker du om uppslutningen?

 

– Jag trodde det skulle vara svårare att mobilisera, jag har upplevt att många är rädda för att utmana politiker och fastighetsägare, men det här har blivit mycket stort. Jag är possitivt överraskad och det är en daglig diskussion bland boende i området, säger Sara.

 

Det politiska gensvaret från beslutsfattarna är dock Sara inte lika imponerad över.

 

– Det finns inget gensvar, de svarar inte på meddelande, mail eller frågor. Vi saknar svar från de som ska besluta över våra hem. Men jag känner inte besvikelse utan har bara blivit mer övertygad om det politiska spel som sker där vi används som brickor. De bryr sig inte om verkligheten för att de lever inte själva i resultaten av sina beslut, säger Sara uppenbart irriterad.

 

Oron i Rannebergen går att ta på. När en rör sig i området är utförsäljningen allt som diskuteras, affischer syns på väggar och dörrar.

 

– Min största oro är att området kommer förfalla i de lägenheter som människor väljer att bo kvar i och kraftigt höjda hyror där människor väljer att flytta. Detta riskerar att riva sönder den gemenskap som finns i området.

 

– Jag har sett vad Victoria Park har gjort med Lövgärdet. Jag är uppväxt i Lövgärdet och min mamma bor ännu kvar samt att jag har vänner som bor där. Jag vet vad det innebär, kanske är därför jag tagit den roll jag gjort i protesterna, säger Sara.

 

Offensiv har även besökt Lövgärdet och skillnaden är stor i jämförelse med Rannebergen.Trapphusen är smutsiga, lamporna på gården är trasiga och det är mörkt ute. Men framförallt verkar området lida av en ”tystnadskultur” där människor är missnöjda men få verkar våga prata. Sara känner igen sig i beskrivningen.

 

– Den största skillnaden mellan Rannebergen och Lövgärdet är att i Lövgärdet har människor gett upp men inte i Rannebergen, här finns en känsla av gemenskap och att vi kan göra området bättre.

 

– I Rannebergen finns en sammanhållning, människor hälsar och känner varandra, jag har aldrig känt mig otrygg eller ovälkommen sedan jag flyttade hit. I Lövgärdet känner jag mig otrygg, där saknas belysning, det är slitet och mörkt.

 

När vi besökte Lövgärdet vittnade boenden om problem med vägglöss, kackerlackor och råttor. Sara känner igen kritiken.

 

– Jag har vänner som fått vänta åtta veckor innan Victoria Park kom och kollade, sedan har ännu inget hänt, det är klart att vägglöss hinner sprida sig i husen och de sköter inte utemiljön så problematiken med råttorna växer.

 

– Råttorna är stora och börjat vara relativt orädda. Jag vågar inte ha barnen ute och leka när de är hos mormor. Man ska inte behöva vara rädd för detta, men det är dem i Lövgärdet.

 

Sara har sedan första mötet varit bland de mest aktiva på demonstrationer och i mobiliseringen, tillsammans med andra och tror att engagemanget kommer fortsätta.

 

– Demonstrationen var possitiv, människor trotsade vädret, trots regnet utstrålades kämpaglöd och att grannar bryr sig om vårt område. Det finns en otrolig kraft i denna gemenskap. Jag tror på stor uppslutning den 7 december utanför Kommunfullmäktige vid Svenska Mässan.

 

– Jag har bott i Rannebergen i 3,5 år och sett att området förändras. Sociala nedskärningar, badet har stängt, vi saknar samlingsplatser, vad gör det då att vi får en ny entré till torget när allt vi har för 1600 lägenheter är en pizzeria och en affär. Men nu har människor tröttnat och säger ifrån, tillsammans, säger Sara och är hoppfull inför framtiden.

 

– Politikerna vet inte vilken kraft de sätter i rörelse, hundratals har inlett ett politiskt engagemang om sina hem, tusentals följer vad som sker och ser vilka som stödjer oss. Protesterna har skapat en speciell gemenskap i området och vi har lärt känna varandra på ett helt nytt plan, berättar Sara.

 

Precis som många andra är hon trött på problemen och på politikernas nonchalans kring kritiken. Förra veckan bjöds Socialdemokraterna in till Hyresgästföreningens lokal, av alla inbjudna var det bara två kommunfullmäktigekandidater som kom och Sara var besviken över svaren.

 

– Jag undrar om de verkligen vågar utmana partilinjen. De ville inte svara på frågorna utan upprepade bara ”Vi tar med oss frågan”, det viktiga är hur de röstar och om de kan övertyga övriga socialdemokrater att inte sälja ut oss.

 

– Jag tror på en framtid i Rannebergen, men vi behöver samla oss och driva offensiva krav. Det handlar om mer än våra lägenheter. Vi behöver kräva att politikerna återöppnar och renoverar det stängda badet, skapar fler mötesplatser, öppnar en fritidsgård, mer resurser till skolorna, upprustning av centrum. Det är inte isolerat från de behov som finns i övriga Angered, avslutar Sara.

 

Victoria Park är ett seriöst bolag, det menar Ann-Sofie Hermansson kommunstyrelsens ordförande, hennes uttalandet låter nästan som en återupprepning av Göran Johansson efter skandalen från 1998. Men vad säger de boende hos Victoria Park eller de som arbetar i områden de är verksamma i?

 

– I Borås gav de löften om socialt ansvarstagande och de talades varmt om socialt engagemang i Hässleholmen, detta var innan försäljningen men efter köpet har vi inte sett något, säger en anställd vid det kommunala bostadsbolaget i området.

 

En boende vi möter på medborgarkontoret på Hässle torg är kritisk.

– Kökslådorna och skåpluckor har jag lagat och målat själv. Trots att jag sökt bolaget så kommer ingen.

Utanför Netto berättar en kvinna.

– Jag har en toalett och dusch som runnit länge utan att det åtgärdats, jag vet inte var jag ska vända mig.

Kan någon politiker som ska fatta beslut den 7 december säga att de inget vet om kritiken mot Victoria Park?

 

”I efterhand har kritiken mot försäljningen 1998 och dess konsekvenser fram till idag varit hård. Göteborgs då högsta politiker Göran Johansson och Poseidons ordförande Lars Johansson hävdade att det inte fanns några indikationer på att det skulle gå som det gick med fastigheterna, men redan vid tiden för försäljningen fanns det högljudda kritiska röster mot den blivande ägaren. Några av dem kom från Hyresgästföreningen” står att läsa i  Hellvetesaffären, var kommer Rannebergen att befinna sig om 20 år om inte Göteborgs socialdemokrater lär av sina egna beslut.

 

Kristofer Lundberg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.