4 000 mot utvisningar till Afghanistan

Över hela landet demonstrerades det mot utvisningarna till Afghanistan i lördags. I Göteborgs demonstrerade närmare 4 000. Nedan publicerar vi Rättvisepartiet Socialisternas tal som hölls av Kristofer Lundberg.

För ett år sedan såg Sverige den största solidaritetsrörelsen på länge bre ut sig över landet. Troligtvis den största asylrörelse vi sett i landet någonsin.

Bilderna på döda barn som flöt i land på Europas stränder skapade en spontan ilska och vilja att agera.

20 000 demonstrerade i Stockholm, 15 000 demonstrerade i Göteborg, 10 000 demonstrerade i Malmö. Tusentals och åter tusentals demonstrerade i hela landet, kanske så många som 70 000 har demonstrerat och sagt refugees welcome, flyktingar välkomna.
Tusentals stod på tågstationer, på gator och torg. De delade ut mat, ordnade transporter och boende. De organiserade allt som myndigheter inte hade beredskap för.
Detta var solidaritet.

Men sedan kom vändningen. Den svenska regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet påhejade av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna stängde gränserna.
Samma partier som några månader tidigare talat om solidaritet och öppenhet.
Varför?

Rättvisepartiet Socialisterna vi varnade för detta redan när S och MP tilläts att kidnappa demonstrationerna.
Vi sa att detta var ett sätt att avleda protesterna, att avväpna dem från att redikaliseras och ett sätt att stoppa rörelsen att utvecklas.
För de viste att de själva en dag skulle svika vad de nyligen sagt.

Vad hände? Jo efter stängda gränser följde de värsta inskränkningarna på asylrätten någonsin, med resultatet att asylrätten i praktiken är avskaffad.

Till detta har nu den svenska regeringen skrivit under ett avtal med Afghanistan för att underlätta att utvisa fler.
Samtidigt som UD avråder svenskar att åka till Afghanistan så sänder man människor tillbaka till detta hellvete.

Som konferensiern sa när hon presenterade mig så var jag inbjuden att tala om mänskliga rättigheter i FN.
Jag tog då tillfället att peka ut de svenska politikerna och konstatera att de politiker som står bakom de nya asyllagarna och utvisar människor till krig och terror är inte trovärdiga representanter för mänskliga rättigheter.

Det är heller inte bara Afghanistan som slutit avtal med.
Sverige och EU har i takt med att man stängt gränserna också slutit avtal med Turkiet och Erdogans diktatoriska regim, man har slutit avtal med en rad afrikanska diktaturer, allt för att möjliggöra massutvisningar.

EU:s krav på Afghanistan är att ta emot 80 000 flyktingar till Kabul.
Flyktingar från Afghanistan är den näst största gruppen som sökt skydd, fred och frihet i Europa och vi ska veta att de är bara en bråkdel av de som flytt som tagit sig hit.
De flesta är på flykt inom sitt land och i grannländerna Iran och Pakistan.

Avtalet betyder inget annat än att afghanska flyktingar utvisas med tvång tillbaka där krig och terror råder.
Ca 40 000 afghaner finns i Migrationsverkets mottagarsystem och vi vet att många av dem är ensamkommande barn och unga.
Man talar om att så många som 25 000 av dessa kan komma att utvisas.

Men Asylrörelsen och vi som samlas här i Göteborg, Malmö, Stockholm och hela landet vi säger NEJ och vi lovar av vi ska göra allt för att stoppa dessa utvisningar.

En stor del av de ensamkommande ungdomarna som kommer till Sverige från Afghanistan tillhör folkgruppen hazarer. 
I Afghanistan pågår ett långsamt folkmord riktat mot dem. De förföljs, trakasseras, diskrimineras och mördas i Afghanistan och dess grannländer Iran och Pakistan.
Att röra sig längs vägarna som hazar är förenat med livsfara. Sitter du på en buss kan den när som helst stoppas av talibaner eller islamiska staten. Hazarer plockas ut, avrättas på plats, lämnas och bussen åker vidare. Det är detta som dessa ungdomar flyr ifrån.

Jag behöver inte nämna vilken kamp alla dessa ungdomar fört för att ta sig hit, vilka personliga problem man tvingas brottas med, vilka mardrömmar man vaknar till på natten eller vilka psykiska lidanden, oro och smärta de lever med som ett resultat av vad de upplevt.

Jag behöver inte nämna vad det gör med ens kropp när man i flera dagar går utan mat och sömn, när man färdas över berg och hav och offrar allt man en gång haft i hopp om ett liv i fred och frihet.
Som socialist är internationell solidaritet en ledstjärna och vår kamp för rättvisa är gränslös och är det något historien lärt oss är det att kamp lönar sig.
Flyktingamnestirörelsen tvingade fram 16 000 uppehållstillstånd 2005.
Vi måste fortsätta demonstrera, fortsätta blockera och fortsätta att organisera.
Vi måste bygga en rörelse större än flyktingamnesti 2005, större än refugees welcome 2015, så stor att vi kan flytta berg och riva fort Europa och tvinga fram en human flyktingpoöitik och bygga ett nytt samhälle från grunden baserat på rättvisa och solidaritet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s