15 000 på West pride

15 000 marscherade och 22 000 följde demonstrationen efter marschvägen när West Pride tågade som avslutning på en veckas möten, seminarium och debatter på söndagen. Marschen var den största sedan starten 2007.

image

Festivalens syfte är att skapa trygga mötesplatser för hbtq-personer genom konst och kultur och att uppmärksamma hbtq-personers livssituation, utmana rådande hetronormer.
Under lördagen utgick en varning till West Pride funktionärer om att nazister samlats på Avenyn i närheten av festivalområdet.
Men några försök att stoppa eller driva bort nazisterna gjordes inte vilket blev ett ödestiget misstag då nazisterna då fick möjlighet att attackera och misshandla folk.
De var ett 20 tal som samlats från Nordiska motståndsrörelsen med det uppenbara syftet att skrämma, hota och misshandla de som besökte West pride. Faran med nazisternas samlingar kunde ses i att en ung man och hans far med rötter i Argentina attackerades med banderollpinnar, sparkar och slag när de passerade dem.
– De attackerade mig och min far. De var sju mot två vid överfallet, berättar mannen till Offensiv.

Rättvisepartiet Socialisternas block var det livligaste med talkörer som ”ut ur garderoben – inta gatorna och ”Inga nazister på våra gator – fyll dom istället med bögar och flator”.

West pride bär sina rötter från de demonstrationer som uppmärksammar slaget vid Stonewall Inn den 28 juni 1969 vilket var en historisk milstolpe som ändrade synen på HBTQ personer i det amerikanska samhället och lade grunden till den globala Priderörelsen.
Tusentals och åter tusentals HBTQ-personer hade fått nog av polistrakasserier och förtryck och spontana protester resulterade i en massiv revolt och kravaller där polisen slogs tillbaka.

image

Stonewall revolten var inte en isolerad händelse utan skedde i en tid av radikalisering.
Under 60-talet växte arbetarmilitansen, USA:s svarta krävde sina rättigheter, kvinnorörelsen var på uppgång, revolutioner i den koloniala världen födde solidaritetsrörelser och motståndet mot USA:s invasion av Vietnam samt generalstrejken i Frankrike 1968 gav förhoppningar hos breda skikt att världen faktiskt gick att förändra.

Detta gav självförtroende hos förtryckta grupper att resa sig för sina rättigheter.
Likt många andra grupper så registrerades homosexuella av FBI, polis och postverk under 50- och 60-talet.
Som ett resultat av förföljelsen avskedades 420 personer från sina statliga jobb och 4 380 från militären mellan åren 1947 och 1950 för misstänkt homosexualitet. Efter följde propaganda-kampanjer för kärnfamiljen.

Rassier riktades mot gaybarer som stängdes ned, besökare arresterades godtyckligt, förödmjukades och förnedrades offentligt.
Kristna och högerinriktade medborgargarden sökte upp homosexuella i parkerna som misshandlades och överlämnades till polis.
Barerna stod dessutom ofta under maffians kontroll och inte HBTQ-rörelsen själva. Detta användes som förevändning när polisen inte fått motta sina mutor och svarade med en massiv repression mot barernas besökare.

Kl 01.20 den 28 juni 1969 rusar åtta poliser in på Stonewall Inn och ropar att de tar över stället. 200 gästerna börjar radas upp av poliserna.
Men polisen hade inte räknat med vad som komma skulle, nu hade man fått nog, HBTQ-personerna gjorde motstånd.
Minuterna efter att polisen gått in hade 100-150 personer samlats utanför baren – en folkmassa som snabbt växer till 600.
De börjar kasta mynt på polisen som symbol att de ej fått sina mutor av maffian, mynt följdes senare av flaskor och gatsten.
Polisen barrikaderar sig inne i Stonewall Inn.En parkeringsautomat bryts upp från gatan och används för att forcera dörren till baren och frita de som gripits.
Våldsamma kravaller följer när polisförstärkning kommer.

Klockan fyra på morgonen den 28 juni 1968 i Greenwich Village, New York hade allt förändrats, slaget var avslutats men lagt grunden för fortsatt organisering.
Politiska gayorganisationer bildades med sin bas i vänstern som inspirerades av organisationer som Svarta Pantrarna.
Rätten att få bestämma över sin kropp, styra sina egna liv kopplades till offensiva politiska paroller och krav.

Det är dags att dagens Priderörelse ser tillbaka på sin historia och lär från vad som lett fram till de rättigheter man har idag, vad som krävdes med start i upproret för 47 år sedan – då människor fick nog av förtryck och gemensamt ropade ut sin sexuella läggning inför hela världen. De slog fysiskt tillbaka polisen men lade grunden för något mycket viktigare, de visade att de var många, starka och stolta men framförallt vad man kan göra när man står upp för varandra.
Ett år senare uppmärksammades upproret av en demonstration som sträckte sig i ett 15 kvarter långt demonstrationståg, vilket blev starten för Priderörelsen.
Rättvisepartiet Socialisterna marscherade på West Pride för att säkra vunna segrar och garantera nya, men också minnas och hedra de som ställde sig i främsta ledet 1969, en tid då det krävdes gatsten och inte balonger för att visa vem man var.

Kristofer Lundberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s