Eskalerade oroligheter i Turkiet

AKP-regeringen riktar nu hela sitt fokus på både YPG och PKK efter bombattentatet i Ankara den 17 februari som dödade 28 personer och skadade ytterligare 64 personer. Erdoğan var snabb med att tala om vedergällning och turkisk militär inledde redan dagen efter bombningar mot kurdiska baser i Bashur, södra Kurdistan (norra Irak).

Att den turkiska premiärministern Ahmet Davutoğlu anklagar YPG för attacken som skedde i hjärtat av Ankara visar att de därmed kommer att använda attacken som förevändning för att gå in i Rojava där YPG/YPJ har skördat framgångar mot IS och al-Nusra, vilket kan komma att skära av terroristernas öppna vägar mellan Turkiet och Syrien där deras proviant och ammunition kommer in.

Med de historiska erfarenheterna var det många som trodde att det var säkerhetstjänsten MIT som låg bakom bomben för att få stöd för militära aktioner och att vrida fokus bort från Turkiets belägring av och attacker mot Bakur, norra Kurdistan. I en av de massakrer utförd av den turkiska militären brändes 60 civila människor till döds där det bland de döda återfanns flera barn.

Senare har den kurdiska organisationen TAK (­Kurdistans frihetsfalkar) i ett pressmeddelande tagit på sig ansvaret för dådet. Attentatet ägde rum i ett av Ankaras mest militärt bevakade områden och var därmed ett hårt slag mot den turkiska statens prestige. De skriver att attacken var en hämnd för den massaker som riktades mot civila i Cizre av Turkiet. 

TAK sägs vara en utbrytning ur PKK och de är idag helt skilda organisationer. De bildades år 2004 och har sedan dess uttalat kritik mot varje fredsprocess. TAK har i ett pressmeddelande även varnat turister som semestrar i Turkiet. Hoten från TAK är ett steg tillbaka och direkt kontraproduktiva i den nuvarande situationen då kurder är hårt pressade och har börjat vinna stöd och solidaritet internationellt.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) försvarar det kurdiska folkets rätt till väpnat självförsvar, men detta
bör organiseras demokratiskt underifrån och på intet sätt riktas mot civila. Ett väpnat försvar måste samtidigt kombineras med klass­appeller till den kurdiska, turkiska och internationella arbetarklassen om att själva ta kamp och stödja det kurdiska motståndet.

Marxister – revolutionära socialister – ger sitt fulla stöd till det kurdiska folkets kamp för frihet, demokrati och rätten till lokala självstyren eller en egen stat om de så vill. Men marxister är motståndare till individuell terrorism och terror­aktioner mot civila. Det kommer inte att ­gynna den kurdiska saken, utan snarare isolera kurderna.

Med attentatet som förevändning försöker nu Erdoğan få YPG terrorstämplat och Turkiet kritiserar USA för att inte vara konsekventa i synen på de kurdiska YPG-styrkorna som kontrollerar Rojava. ”USA vägrar att terrorstämpla YPG, och landet har bett Turkiet att upphöra med beskjutningen av YPG-mål i Syrien”, skriver Aftonbladet den 19 februari.

YPG svarar att de inte har någon koppling till bombattacken och varnar att det för Turkiets del handlar om att lyfta fram anklagelsen för att få en förevändning för en offensiv mot Rojava och Syrien. YPG pekar på att de inte på något vis deltagit i någon form av militär aktivitet mot den turkiska staten trots dess upprepade attacker och provokationer.

Ett stort ansvar vilar nu i den turkiska arbetarklassens händer om att massmobilisera stöd till kurderna i form av generalstrejker och massprotester med krav på att armén lämnar de kurdiska områdena. Det är endast en enad arbetar­klass som besitter den kollektiva styrka som kan skaka regimen i grunden och i slutändan fälla regimen och skapa fred och säkerhet. ■

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s