Besvara Turkiets hot med massaktioner – Solidaritet med Rojava

Turkiets National Security Council (nationella säkerhetsråd, som leds av landets militära ledning) hotar med att sända trupper till Rojava, Västra Kurdistan som befriats från syriska Assaddiktaturen av kurdernas självorganisering. Den turkiska presidenten Erdogans uttalade syfte är att stoppa formeringen av en kurdisk stat.

v

När omvärldens blickar riktats mot IS massaker i Kobanê som mördade 230 personer och skadade lika många fokuserar Turkiet på att stoppa de som står i fronten mot IS våld. Turkets uttalande kommer inte som en chock för de som följt utvecklingen i Mellanöstern och som vet vilken roll landets härskande klass spelar i att redan blanda sig i det Syriska inbördeskriget genom sitt stöd till bildandet av Islamiska staten, IS och dagens direkta stöd till alQaidas syriska gren al-Nusra.

Den typ av buffertzon som Turkiet vill skapa skulle stärka deras kontroll över gränsövergångar och öka deras möjligheter att kontrollera införsel av vapen och soldater till Syrien. Detta skulle i sin tur öka IS och al-Nusras möjligheter att röra sig.

Skulle Turkiet inleda en väpnad attack mot de självstyrande kantonerna måste detta inte bara fördömas utan följas av massaktioner hos arbetarklassen i Turkiet och internationellt.

Det skulle inte bara vara ett angrepp från Turkiet med syfte att stoppa en kurdisk statsbildning utan syfta till att försvaga spjutspetsen i motståndet mot Islamiska staten.

Från Kurdiska arbetarpartiet PKK:s ledning har Turkiets planer fått en skarp varning. Murat Karayilan, PKK tillförordnade ledare sedan fängslandet av PKK:s grundare Abdullah Öcalan fängslades, säger till Firat News Agency i en intervju att ”det kommer leda till inbördeskrig i Turkiet som kommer sprida sig över landet”. Erdogan har uttryckt tydligt att ”den huvudsakliga anledningen till en intervention, om den genomförs, är att förhindra etableringen av en kurdisk stat vid tröskeln av Turkiet”.

Det är Erdogans inrikespolitiska intressen som är avgörande då han räds att kurderna i Turkiet ska inspireras och kräva autonomi och självstyre i Bakur, den av Turkiet ockuperade delen av Kurdistan.

Kurdernas framgångar att driva ut IS ur Rojava och säkra kontrollen i de tre kantonerna har skapat entusiasm och inspiration hos breda skikt av arbetare och unga i hela världen, inte minst hos den kurdiska befolkningen. Etablerandet av ”radikal demokrati” under vänsterpartiet PYD:s inflytande har gett hopp till kurder långt utanför Rojavas gränser, ett hopp som påverkade det turkiska valet och förde in det prokurdiska vänsterpartiet HDP, närstående till PYD,  in i det turkiska parlamentet med en stor majoritet av rösterna i det kurdiska områdena som är under turkisk ockupation.

“Vi kommer aldrig att acceptera en kurdisk stat i Syrien. Vi kommer bekämpa det, kosta vad det kosta vill”, konstaterade Erdogan förra veckan.

Order har därefter getts till militären att förbereda en trupp på 18 000 man till gränsen.

Detta har besvarats av PKK som uttalar att ett sådant intåg skulle föra kriget in i varje hörn av Turkiet.

– Om Turkiet tar ett beslut om att intervenera i Rojavas kantoner och fullföljer det kommer det inte att bli mot Rojava utan mot hela den kurdiska nationen, säger Murat Karayilan.

– Det är ingen skillnad på Kobanê och Amed, en intervention i Kobanê betyder en intervention i Amed (Kurdisk stad som är centrum för den kurdiska självständighetsrörelsen, KL anm).

– Om de går in i Rojava kommer vi att omvandla varje hörn av Turkiet till en krigszon, säger Murat Karayilan .

Här har den turkiska och kurdiska arbetarrörelsen ett stort ansvar att agera. Arbetarklassen har den organiserade styrkan att förhindra ett inbördeskrig genom att skicka en tydlig signal till regeringen om att inte gå in i Rojava. Vänsterpartiet HDP bör agera genom att utlysa massprotester mot turkiska truppförflyttningar till gränsen och uppmana facken till strejker och massaktioner om ett sådant steg tas av den turkiska staten. Inom militären finns också en spricka på frågan. Många uttrycker en ovilja att dra in trupper i ett inbördeskrig i annat land som dessutom kan leda till inbördeskrig på hemmaplan.

Endast arbetarklassen har styrkan att skapa fred och frihet och bryta ockupation, krig och förtryck.

Rojava är idag symbolen för en folklig resning och en kurdisk vår som sänder ljus över ett mörkt Mellanöstern. För den fortsatta kurdiska revolutionen handlar det om att säkra de framgångar som nåtts och avancera framåt. I Rojhelat, Bakur och Bashur tittar man med inspiration på Rojava.

Varje region har sin kamp, sina förutsättningar och sin typ av motstånd. Med att ta Rojava som exempel och utveckla resningen till en socialistisk revolution skulle upproret kunna sprida sig och lägga grunden till Kurdistans förenta socialistiska stater som ett första steg i etablerandet av en socialistisk federation i Mellanöstern. Rojava har ändrat maktförhållandet i regionen, men kommer vara under ständigt hot så länge kapitalismen härskar.

Kristofer Lundberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s