Kurdisk vår når Turkiet – HDP 13 procent

Söndagens turkiska val markerade en historisk framgång för kurderna och den turkiska arbetarklassen i den stora valframgången för det prokurdiska vänsterpartiet HDP. Partiet fick 13,1 procent, motsvarande 6,5 miljoner röster vilket ger HDP 80 parlamentsplatser varav 40 av dessa vinns av kvinnor. Massorna har genom valkampanjen klivit in på den politiska arenan och ändrat det politiska landskapet i grunden. AKP kan tvingas till minoritetsregering vilket i längden kan innebära nyval.

hdp

Turkiets nuvarande konstitution har sin grund i 1982:s militärdiktatur som slog ned varje kurdisk opposition eller arbetarresning. Där skrevs en tio procentspärr in som ett redskap att hindra kurdiska partier från att komma in i parlamentet och har använts i samma syfte sedan dess. I valet 2011 kom man runt detta då valdes 35 oberoende in till det turkiska parlamentet, dessa oberoende samlas nu i det nya partiet.

Valkampanjens utgång var långt ifrån säker och många oroade sig för det massiva valfusket och de attacker som riktades mot HDP under hela valkampanjen. Valkampanjen präglades av en rad attentat mot partiet, över tio allvarliga händelser, varav två bomber mot ett massmöte med hundratusentals deltagare där 3 personer dog, 12 allvarligt skadade och över 400 sårades. Det var i fredags två dagar innan valdagen som två bomber placerade i sopkorgar detonerade i anslutning till HDP:s valmöte.

HDP:s valkampanj byggdes på massmöten som samlat miljoner gräsrötter och fått marken att skaka under Erdogans och AKP:s fötter. Om bombdådet organiserats av turkiska underrättelsetjänsten MIT, fascisterna i MHP (Grå vargarna) eller av AKP är oklart men klart står att det politiska etablissemanget oroades inför utgången av valet.

Bildandet av Folkets Demokratiska Parti (HDP) har sina rötter i en valallians 2011 mellan det kurdiska partiet BDP och 20 socialistiska partier och rörelser och har fått stöd från PKK fängslade ledare Öcalan.

Valfusk rapporterades även på valdagen då HDP valobservatörer nekades tillträde i Istanbul, Izmir, Mersin, Eliziz med flera städer. Även internationella valobservatörer rapporterar om hot och våld då byvakter och paramilitärer hindrat valobservatörer från att komma in vallokaler.

– Stämningen är otroligt spänd och hotfull, rapporterade Ann-Margarethe Livh (V), till TT, som befann sig i staden Bingöl i östra Turkiet.

– Det fuskas ju vilt i vallokalerna. När vi påpekade det blev det en otroligt hetsig stämning och vi fick gå därifrån, säger hon till TT.

Över 400 000 poliser och militärer hade kallats in för övervaka valet, skrev tidningen Hurriyet.

– De kollade våra pass och sade att vi hade fem minuter på oss att lämna platsen, säger Petter Nilsson (V)  till TT.

HDP utmanade med sin kandidatur det konservativa islamistiska partiet AKP som styrt i ett årtionde. AKP och framförallt Recep Tayyip ­Erdogan har blivit maktfullkomig och inriktat sig på att skapa allt mer makt runt sig själv och en liten klick trogna. Erdogans stora mål i valet var att skapa en situation som möjliggjorde att förändra konstitutionen och tillförskansa sig själv obegränsad makt.

Efter den tredje valsegern 2011, tog AKP nästan hälften av rösterna. Erdogans attacker ökade mot politiska motståndare och alla kritiker. När en korrup­tionsskandal avslöjades i 2013 där Erdogans familj och en rad ministrar var inblandade svarade Erdogan med repression.
Tusentals ­poliser, åklagare och domare fick sparken eller omplacerades.
Istället har trogna tjänare placerats på posterna för att ge Erdogan kontrollen över statsapparat och system. Han har sedan stärkt detta genom att utöka polis och säkerhetstjänsts befogenheter.

Den internationella borgarklassen har sett AKP som en nödvändig kraft för att hålla ned arbetarklassens krav på bättre levnadsförhållande under tiden av ekonomiskt uppsving. Man har blundat för dess fortsatta terror riktade mot kurderna.
Det har även om Turkiet förnekat det varit väl känt att den turkiska regeringen ger ett direkt stöd till IS inte minst i dess attacker mot Rojava, västra Kurdistan. I botten ligger Erdogans ambition att förvandla Turkiet till en regional stormakt.

Den borgerliga lögnen om att Erdogan och AKP:s styre skulle vara ett framgångsrikt exempel för Mellanöstern och Nordafrika har blivit allt mer ihålig.
Bilden om att Turkiet moderniserats i takt med en anpassning till väst och EU trots ett styre av politisk islamism blir allt mer ifrågasatt. Bilden av en respekterad borgerlig demokrati har försvunnit och Erdogans maktfullkomlighet har även fått borgerligheten internationellt att ifrågasätta hans styre.

Ännu sitter 10 000 politiska fångar fängslade utan rättegång, Turkiet har fler fängslade journalister än Kina och Iran tillsammans och svaret mot facklig kamp är repression genom att fängsla fackligt aktiva.

HDP är inte ett traditionellt parti utan en rörelse växt ur den kurdiska och socialistiska rörelsen. Det är framförallt den kurdiska och turkiska nya unga generationen av aktivister bland studenter, kvinnor, fackligt aktiva och vänstern som bygger HDP. De samlar den kurdiska motståndsrörelsen, kvinnorörelsen, HBTQ-rörelsen och fackliga aktivister. Här samlas socialister och kommunister samt religiösa minoritetsgrupper. HDP har också kunnat mobilisera stora skikt av arbetare som varit ute i kamp och ungdomar som 2013 protesterade mot Erdogan och det byggprojekt i Taksim torget och  Gezi-parken i Istanbul.
Partiet bygger på samma jämställdhetsprincip som kurdiska PYD i Rojava och har två partiledare – en kvinnlig och en manlig, Figen Yüksekdağ och Selhattin Demirtaş och vallistorna är varvade med hälften män och kvinnor har HBTQ-kandidater och minoritetdgrupper. Borgerligheten har försökt skrämma de turkiska väljarna med HDP band till PKK, band som partiet inte förnekar men det har inte påverkat partiet negativt.

Valkampanjen har gett hoppet tillbaka till den kurdiska befolkningen och lockar allt fler turkiska väljare som inser att AKP och CHP saknar möjlighet att lösa krisen för arbetarklassen i landet oavsett ursprung.

Vi ser en ny generation arbetare och ungdom­ar, som har tagit upp kampen för bättre arbetsvillkor, mot osäkra anställningar och för demokratiska rättigheter.
Vi ser en facklig radikalisering växa fram där arbetarklassens bästa traditioner återupptäckts där allt fler vägrar acceptera ­kapitalismens tillfälliga jobb, låga löner och arbetslöshet alla dessa har satt sitt hopp till en röst för HDP. Stödet för HDP har också vuxit som ett resultat av att hela den nya vänstern stödjer kampen för kurdernas och andra minoriteters dem­okratiska rättigheter.

I stora delar av, det av Turkiet ockuperade Kurdistan, fick HDP uppemot 80 procent av rösterna som i Sirnax 83,9, Hakkari 86,63, Agri 78,22 och Amed 79,05 i ytterligare en rad andra kurdiska städer nådde HDP över 70 procent som Batman 72,37, Mardin 73,26, Wan 74,72 och Mus 71,32.

HDP har också stärkts av inspiration och självförtroende ur kampen i Rojava och vuxit till en massrörelse som samlar tillsammans med kurderna betydande delar av den turkiska vänstern och fackliga aktivister.
Om HDP:s växande stöd omvandlas till aktiva levande partiföreningar över hela landet med förankring på arbetsplatser i fackföreningar, universitet och bostadsområden och sätter sig i ledningen för arbetarklassens kamp och på allvar utmanar kapitalismen skulle det kunna utvecklas till ett nytt massförankrat socialistiskt arbetarparti som förändrar samhället i grunden. För att göra det krävs också ett socialistiskt program för kapitalismens avskaffande. Förändringarnas vindar blåser nu över Mellanöstern.

Kristofer Lundberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s