Inget nyval – nu behövs en socialistisk opposition

Det blir inget nyval. Istället för att utmana Alliansen och Sverigedemokraterna har Stefan Löfven gjort upp med den gamla högerregeringen.

image


Tre veckor efter att högeralliansens budget gått igenom med hjälp av SD – som oemotsagda fick föra fram sin rasistpropaganda – höll S-MP-regeringen gemensam presskonferens med M, FP, C och KD.

Det är sant att varslet om nyval inte setts med entusiasm. Partierna som nu gjort upp hade skäl att tro på ett valresultat liknande det i september, eller för vissa, ytterligare tappade röster. Risken var också stor att SD skulle öka ytterligare.

Men också de som först hoppades att S, V och LO nu skulle utmana högern insåg tidigt att det inte skulle bli så. Stefan Löfven har hela tiden varit inriktad på ett samarbete över blockgränsen. Istället för att bryta ut C och FP ur alliansen fick S nu göra upp med alliansen som helhet.

“Decemberöverenskommelsen” sägs i första hand handla om att oppositionen ska släppa fram en minoritetsregering och dess budget. Detta börjar gälla i april, då S-MP-regeringen lägger sin vårbudget. Fram till dess gäller alliansens budget.

De steg i rätt riktning som fanns i S-MP-budgeten – sänkt skatt för pensionärer, gratis medicin till barn, upphävd bortre gräns för sjukskrivningar, mer pengar till Arbetsmiljöverket, kommuner och kvinnojourer – är alltså fortsatt upphävda och det återstår att se vad som åter lanseras i vårbudgeten. Stefan Löfvens uttalanden för tre veckor sedan om att gå till val för sin budget har skrotats till förmån för en uppgörelse med högern.

“Decemberöverenskommelsen” pekar också ut tre områden för samarbete: försvars- och säkerhetspolitiken, pensioner och energipolitiken. Militären och energin är klassiska högerfrågor och pensionsuppgörelsen om kraftigt försämrade pensioner var kronan på verket i S-regeringarnas högerpolitik på 1990-talet.

Men uppgörelsen pekar också på ett tätare samarbete med högeralliansen, och det återstår att se i vilken mån den även innehåller dolda handslag. Att finansminister Magdalena Andersson varit högsta representant för S i samtalen med högeralliansen visar att det också indirekt kan handla om innehållet i kommande budgetar. Gustav Fridolin efterlyste redan på lördagen en uppgörelse om skolan.

Stefan Löfven betonade mer än någon annan enigheten mellan regeringen och alliansen. Han sa sig vara stolt över att de sex partierna varit “beredda ta ansvar”, haft “konstruktiva samtal” om “vårt lands utveckling”.

Löfven hänvisade till tidigare uppgörelser över blockgränserna och pekade särskilt ut pensionsuppgörelsen, vilket understryker att det handlar om uppgörelser åt höger. Detsamma gällde S-ledningens uppgörelser med Bildt-regeringen om stora nedskärningar 1992.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson var först ute av S-topparna att säga att det vore bäst om nyvalet ställdes in och drev därmed på S för en uppgörelse högerut. Detta istället för att mobilisera för en valkampanj för en politik som gynnar löntagarna – mot privatiseringar och högerpolitik. Det skulle i sin tur kräva att LO-ledningen bryter med sin tradition av passivitet och anpassning till Socialdemokraterna.

Även Vänsterpartiet är positivt till överenskommelsen. Partisekreteraren Aron Etzler (V) sa för en vecka sedan:

“Vi vill inte ha ett extraval och det vore bra om man kan undvika det”. Jonas Sjöstedt är också den som mest av alla berömt att den budget som fälldes – som V stod bakom.

Den viktigaste effekten av utvecklingen under december är Kristdemokraternas utspel om hårdare flyktingpolitik, ett försök att imitera Sverigedemokraterna. De andra allianspartierna har inte kritiserat KD utan förbereder egna förslag i samma riktning. I Dagens Nyheter idag handlar en stor intervju med Jan Björklund till största delen om FP:s krav om “integration”.

Dessa utspel gynnar bara SD, som kommer att trappa upp sin aggressiva rasism och högerpolitik, även om deras möjlighet att fungera som vågmästare i budgetfrågor har reducerats. SD kommer att framställa sig som den enda oppositionen. Kampen mot rasismen och den högerpolitik som ger rasismen grogrund måste fortsätta och trappas upp.

Det behövs en opposition underifrån och från vänster. Vänsterpartiets sympatisörer kommer efterhand att se hur partiet inom alla avgörande frågor har dumpats av S och MP, där MP lagt sig platt i fråga efter fråga och därmed underminerar sitt existensberättigande. Det finns en stor opinion mot vinster i välfärden, kaoset inom järnvägen, otrygga jobb, de enorma bankvinsterna, bostadskrisen, nedskärningarna inom vården och i kommunerna. Den fråga som mobiliserat flest det senaste året har varit kampen mot rasism. Alla dessa frågor måste samlas till gemensam kamp, till möten och manifestationer. Runt om Europa samlas nya vänsterkrafter som ger exempel för antirasister, socialister och aktiva gräsrötter. Bygget av Rättvisepartiet Socialisterna, partiets socialistiska program och samarbete med andra i kamp och nätverk är viktiga bidrag till ett kommande nytt socialistiskt arbetarparti.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s