Kobanê, Rojava och kampen för socialism

Som de senaste rapporterna vittnar om så har den Islamiska statens (ISIS) styrkor pressats tillbwpid-img_20141012_203052.jpgaka. Denna vändning hälsas med glädje av arbetare och förtryckta världen över. Försvaret av Kobanê ger nya möjligheter att bygga den enande massrörelse av arbetare och fattiga som krävs för att besegra IS, andra jihadistiska grupper och sekteristiska styrkor i Syrien och Irak samt i förlängningen störta regimerna i dessa och andra länder.

Av: Kristofer Lundberg

Endast om arbetarna och de fattiga massorna förenas i en gemensam kamp kan en väg säkras som leder bort från terror, blodigt sönderfall, kapitalism och imperialism.

I vilken mån de uppnådda framgångarna i Kobane, som kostat så många kämpars liv, och framstegen i Rojava kan befästas beror i hög grad på massornas fortsatta självorganisering och kamp för social och nationell befrielse.

I den kampen kan massorna bara lita till sin egen styrka och solidaritet i kombination med en medveten strävan att vinna stöd från de förtryckta världen runt. Inte minst från massorna i Turkiet, Iran och Irak samt andra delar av Syrien.

Inget förtroende för imperialismen och deras allierade måste enligt vår uppfattning vara utgångspunkten.

Imperialismen kommer skriva om historien och göra gällande att bombningarna samt Västs vapenleveranser, tillsammans med Peshmerga och FSA, fällde avgörandet i Kobanê.

Oundvikligen hotar en framtida strid mot imperialismens försök att få ytterligare inflytande i Rojava, ”för att förhindra en större seger för kurderna” som den tyska tidskriften Der Spiegel skrev i oktober. Detta hot jämte faran för nya IS-offensiver understryker vikten av fortsatt organisering, enhet och mobilisering för socialism.

Efter att ha drivit ut ISIS från Kobanê och Rojava återstår den hårdaste prövningen för de kurdiska massorna. Att återuppbygga ett krigssargat Kobanê som i dagsläget är sönderbombat, att möjliggöra för familjer att återvända och återuppbygga ett fungerande samhälle och infrastruktur. Att dessutom göra detta mitt under pågående inbördeskrig är givetvis en prövning i sig och kräver planering av ekonomin under massornas demokratiska kontroll och styre, vilket inte är möjligt om inte fabriker och jorden blir gemensam egendom – störtande av kapital- och godsägarvälde och etablerandet av en genuin folkmakt. Att fördjupa demokratin med uppbygget av en rådsmakt där samhällets alla instanser sköts och kontrolleras av folkkommittéer.

Genom att bygga upp ett socialistiskt Rojava skulle man sända en injektion av inspiration och kampglöd till övriga Kurdistan och andra delar av regionen, vilket skulle lägga grunden för en större socialistisk federation i regionen

De kurdiska massorna har som ledande kraft i den nuvarande striden mot ISIS och den inspiration de utgör för arbetare och fattiga i hela världen en möjlighet att visa vägen i den globala kampen mot kapitalismen.

Marxister har en skyldighet att följa utvecklingen noga och erbjuda sina historiska lärdomar i bygget av ett alternativ, bygget av genuin socialism.

Miljoner människor världen över inser att kapitalismen inte har något att erbjuda. Men de saknar förståelse för vad alternativet är.
Kurderna bör använda den makt man etablerar efter en seger mot ISIS till att fördjupa självständigheten med etablerandet av en genuin folkmakt. Att fördjupa demokratin med uppbygget av en rådsmakt där samhällets alla instanser sköts och kontrolleras av folkkommittéer.

Att ta kontrollen över de viktigaste delarna av ekonomin i offentlig ägo och ställa dem under kommittéernas demokratisk kontroll.

Det är bara genom att fördjupa Rojavas revolution till en socialistisk revolution som ett självständigt Kurdistan kan segra.
Genom att bygga upp ett socialistiskt Rojava skulle man sända en injektion av inspiration och kampglöd till övriga Kurdistan inte minst Bakur, vilket skulle lägga grunden för en större socialistisk federation i regionen.

Detta skulle rita om den politiska och geografiska kartan i Mellanöstern och lägga de första hörnstenarna för demokrati i hela regionen. För att nå detta måste massan av arbetare och fattiga samlas i ett socialistiskt massparti.

Efter en seger över ISIS behöver en fundamental samhällsförändring inledas. Viljan finns hos de som offrar sina liv, att använda den stora möjlighet som öppnats upp i och med kriget och PYD/YPG:s ökade popularitet, att använda den för att bryta med kapitalismen och inleda en revolutionär socialistisk förändring.

Arbetarna, de fattiga och böndernas självorganisering kan tillsammans med PYD utgöra den sociala kraft som måste vara den drivande i en socialistisk samhällsförändring.

Folkets revolutionära kamp behöver samlas bakom ett socialistiskt program.
Det handlar om att ta över jorden och säkra den från intressenter från multinationella företag, hindra kapitalstarka från att ta ifrån befolkningen jorden, ställa företag och industrier under de anställda och lokalbefolkningens kontroll.
Arbetare, bönder och den fattiga majoriteten bör planera ekonomin och sätta den under demokratisk kontroll för att använda Kurdistans omfattande naturtillgångar till att bekämpa fattigdom, återuppbygga landet och bygga ett fungerande välfärdssystem.
Produktionen och distributionen av rikedomar bör organiseras i enlighet med en socialistisk plan för att möta befolkningens behov.

YPG tillsammans med andra genuina kämpar bör upprätta demokratiskt organiserade försvarskommittéer som knyter samman arbetare, bönder och fattiga i lokalsamhällen och samla dem på lokal, regional och riksnivå för att slå tillbaka ISIS men även Assads, Turkiets eller västimperialismens styrkor vid behov.
Gerillan bör upprätta soldatkommittéer där gräsrötterna demokratiskt väljer sina officerare.
Som socialister menar vi att alla försvarskommittéernas valda representanter när som helst om behov finns kunna avsättas och ersättas.

Efter en revolutionär seger och kapitalismens omkullkastande skulle dessa försvarskommittéer upprätta grunden för en socialistisk demokrati och arbetarnas och de fattigas självständiga Kurdiska stat som planerar den socialistiska ekonomin i Kurdistan.
Ett program baserat på kapitalismens och socialismens fredliga samexistens kan inte lyckas.

Kapitalismen har totalt misslyckats med att ge kurderna en egen stat.
Trots att Kurdistan besitter några av de rikaste oljefyndigheterna, bördigaste jordarna har rikedomarna inte kommit det kurdiska folket till del.

Varje försök att bygga en rättvis, demokratisk och självständig kurdisk stat inom det kapitalistiska systemets ramar är dömt att misslyckas.

PYD kan genomföra sociala förbättringar, garantera mänskliga rättigheter som tillfälligt lindrar massornas lidande, men utan en fullbordad socialistisk revolution kommer man inte kunna lösa de grundläggande problemen med fattigdom och ojämlikhet.

Det går inte att blunda för att betydande demokratiska framsteg gjorts de senaste tre åren sedan PYD säkrade kontrollen. Allt detta är välkomna framsteg som socialister stödjer.
Men om inte kapitalismen krossas kommer en inhemsk kapitalistklass, uppbackad av imperialismen, inte minst Turkiet att använda sin ekonomiska och politiska makt för att förhindra varje progressivt steg och så också försöka föra makten till sina  allierade.

Ekonomiskt krävs det förstatligande av naturtillgångarna. Att satsat på och bygga upp en fungerande sjuk- och hälsovård samt utbildning på alla nivåer.

YPG/YPJ och lokala sociala rörelser måste utvecklas till fullt ut socialistiska rörelser för att segra.
Upprepade attacker kommer fortsätta – militära, ekonomiska och politiska.
Våldet kommer på intet sätt vara över för att man driver ISIS ur Kobane eller resterande Rojava.
Om man inte fullbordar samhällsförvandlingen öppnas dörren för reaktionens återkomst och uttröttandet av den revolutionära kampen. Det kan i sin tur leda till motståndets kollaps.
Alternativet är således att fullborda den socialistiska revolutionen och rycka undan reaktionens grogrund.

Stegvisa sociala reformer är otillräckliga verktyg för att ta kontroll över ekonomin och avskaffa fattigdomen.
Det behövs en planering för hur den bördiga jorden ska brukas för att kunna producera tillräckligt för att täcka behoven och i sin tur fördela tillräckligt mycket mat för att det ska räcka för hela befolkningens behov.

Endast på grundval av en socialistisk ekonomi är det möjligt att ge fullständig tillgång till mat, bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård och all den nödvändiga service befolkningen behöver.
De kurdiska massorna har, med början för tre år sedan gång på gång placerat sig själva i frontlinjen i kampen för kvinnors rättigheter, för mänskliga-, fri och rättigheter.

Ett första steg är att bygga upp ett socialistiskt Västra Kurdistan med målet att sprida revolutionen till resterande kurdiska delar. Ett sådant steg skulle tillåta att dessa länders ekonomier integreras i varandra och underställs en gemensam demokratisk planering som ett exempel för hela Mellanöstern.

Ett socialistiskt Kurdistan kommer inte överleva isolerat. En medveten uppmaning till arbetarklassen och de fattiga förtryckta massorna i regionen är därför nödvändig. Rojavas befrielse är starkt sammankopplad med det syriska folkets vilja att störta Assad, den turkiska arbetarklassens motstånd mot Erdogan och det iranska folkets revolutionära kamp för att störta Rohani och den islamiska republiken Iran.

Endast genom en internationalistisk utgångspunkt med målet en global socialistisk revolution, kommer världens enorma naturrikedomar och produktiva kapacitet kunna komma folkfleralet till dels och tillgodose hela världens befolknings grundläggande behov. Det i sig kommer lägga grunden för en värld i fred och välstånd.

Kristofer Lundberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s