Revolutionär process i Rojava

2014 har markerar ut en ny viktig milstolpe i den revolutionära historian. Vad som utspelar sig i Kobanê och Rojava, Västra Kurdistan , är en utveckling som kommer påverka hela världen. De kurdiska försvarsstyrkorna håller nu på att driva ut ISIS från Kobanê och skördar dagligen nya framgångar. Kobanê har blivit symbolen för en frihetskamp långt mer genomgående än ett militärt slag, det handlar om den demokratiska process som startade långt innan Kobanê och Kurdistan nådde nyhetsrubrikerna i västvärlden.

 rojava

Det var sommaren 2012 som folkets försvarsstyrkor YPG, den väpnade grenen av PYD, tog över kontrollen i Kobanê och andra områden i Rojava. Man frigjorde sig från den Syriska diktaturen under Assad, som då var upptagen med strider i Damaskus och Aleppo. Direkt deklarerade man att maktövertagandet var att säkra de kurdiska områdena och enbart syftade till att försvara sig. Kurderna var tydliga med att man ville undvika konflikter med både rebeller och regimen.

Rojavas revolution hade skapat en säker plats mitt i det Syriska inbördeskriget. Araber, kristna och olika minoriteter sökte skydd i västra Kurdistan.

Ett år senare, sommaren 2013 anföll ISIS och dess allierade bland islamister de kurdiska områdena. Sedan dess har ett intensivt krig pågått. Trots att man befunnit sig under belägring lyckades PYD att skapa en säker zon mitt i brinnande inbördeskrig och inleda en demokratisk process.

I januari 2014 försökte man utvidga de demokratiska framsteg man vunnit under två års kamp och utropade ett civilt självstyre i Rojava, indelat i tre kantoner. Man antog ett dokument som näst intill kan liknas vid en grundlag som garanterar rättigheter för minoriteter, mänskliga rättigheter och jämlikhet mellan kvinnor och män. Sjävförsvarsstyrkor sattes även upp för kvinnor och minoriteter.

Befolkningen i Rojavas tre kantoner uppgår till omkring en och en halv miljon personer. Varje kanton i Rojava hade fram till sommaren en utvecklad administration med valda kommittéer som benämns som ”ministerier”. Kommittéer finns för försvaret, utbildning, sjukvård, arbetsmarknad och sociala.
Lokalt valde varje by eller stad en kommitté för att ansvara för den lokala administrationen, dessa gick under namnet ”Folkets Hus”.

Under belägringen har de kommittéer som växte fram i städerna haft en viktig roll inte bara försvarsstyrkorna utan även som stödkommittén och hälsokommittén som organiserar distributionen av humanitär hjälp, framförallt för de krigsskadade. Den egna organiseringen och samarbetet med Kurdiska röda halvmånen har här varit avgörande.

Rojavas ”grundlag” betonar sekularism, valperioder, rättssäkerhet och pluralism. Varje samhällsorgan måste ha minst 40 procent av kvinnor och ha delat ordförandeskap mellan män och kvinnor. Samma könsfördelning och etnisk-religiösa mångfald finns också i kantonens försvarsstyrkor som nu strider mot ISIS.

Det är ingen tillfällighet att ISIS ger sig på Kobanê, staden ses som symbol för revolutionen i västra Kurdistan. Det var i Kobanê som Rojavas revolution startade och första stegen till självstyre togs. PYD gav i början av året också löften om demokratiska val innan årsskiftet.

Möjligheterna för detta omöjliggjordes dock av ISIS övertagande av Mosul och erövrandet av stora delar av Irak vilket stärkte dem ekonomiskt, militärt och numerärt vilket förändrade styrkeförhållandena.

Sedan sommaren 2014 utropade ISIS ett “kalifat” den Islamiska staten i områden de kontrollerar i delar av Irak och Syrien. Där de tagit kontrollen har de inrättat sin egen tolkning av stränga Sharialagar, genomfört massavrättningar, har återinfört slaveriet, kidnappar kvinnor som säljs som sexslavar. De vapen de övertog har riktats mot Rojava.

Efter att ha isolerat Kobanê från de två övriga enklaverna och stängt ned el- och vattentillförsel trodde ISIS att staden skulle kunna intas. Men de hade inte räknad med de motstånd och folkliga mobilisering som skulle komma.

Omvärldens ledare trodde att Kobanê skulle falla och de var beredda på att låta det falla, arbetare och fattiga världen över reste sig i tiotusental i solidaritet med de kurdiska styrkorna och massdemonstrationer spreds över världen. Samtidigt anslöt allt fler till de kurdiska styrkorna. YPG hade nu 10 000 gerillasoldater till sitt förfogande och YPJ började närma sig samma siffra. YPG utvecklades till en ickesekteristisk försvarsstyrka, som inte bara samlar kurder utan även araber, muslimer, kristna, jezidier och ateister. De fick också stöd av det ideologiskt nära knutna Kurdiska arbetarpartiet PKK vars gerillasoldater bröt sig igenom gränsen från Turkiet och anslöt sig till motståndskampen.

Vad som nu pågår i Kobane och resten av Rojava är en revolution. Ur folkets självorganisering växer en ny form av demokrati fram, en inspiration och möjlighet som öppnar dörren för alla fyra kurdiska delar. Det hopp som skapats genom självstyret i Rojava bland kurder i hela regionen är att drömmen om befrielse är påväg att uppfyllas.

Rättvisepartiet Socialisterna ger vårt stöd till denna utveckling men betonar samtidigt att utan bygget av socialism kommer varje social och demokratisk framgång vara hotad.

Kristofer Lundberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s