Efter Kärrtorp – antifascism är självförsvar

Efter Svenska Motståndsrörelsens attack mot den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp den 15 december har 10 000-tals vaknat upp om behovet av att bekämpa rasism och fascism. Det blev tydligt att antifascismen inte bara kan vara moraliska fördömanden.

Viljan till motstånd och protester har visats av de 10 000-tals som varit beredda att gå ut och demonstrera och de skikt av helt nya som fått en väckt antirasistisk medvetenhet. Inför demonstrationen i Kärrtorp har redan ett tiotal städer runt om i landet sett demonstrationer. Kärrtorp har blivit förknippat med kamp och motstånd och har en befolkning som nu stolt och rakryggat står upp och säger att man bor efter linje 17.

I takt med att svaret mot nazisterna fick masskaraktär och det stod klart att uppemot 20 000 kunde tänkas sluta upp på söndagen valde etablissemanget att ansluta sig.
Men ingen tilltro kan ges till dessa etablerade politiker i kampen mot rasism, de personer och partier som i vanliga fall fördömer antirasistisk kamp för att sedan när den fått masskaraktär sola sig i dess glans.

För Stefan Löfvén och andra handlar det om att göra utspel inför valet samtidigt som de kommer försöka försäkra sig om att rörelsen inte radikaliseras. De är rädda att de som nu demonstrerar mot rasism, imorgon ska ta kamp mot nedskärningar, privatiseringar eller för välfärd utan vinst.

Det är inte första eller sista gången som nazister attackerar antirasister eller våra möten, demonstrationer eller enskilda personer.
Men på grund av det massiva svar från allmänheten tvingades först media att ändra sitt fokus i sin rapportering om ”våld mellan extremgrupper” vilket senare fått polis och domstol att agera och bidragit till etablissemangets passiva stöd till nya protester.

Att 20 000 slöt upp i en massiv styrkeuppvisning i Kärrtorp en vecka efter attacken visar vilken styrka ett kollektivt agerande har. Det är den typen av rörelse som kan trycka tillbaka rasismen.
Frågan om antifascistisk taktik och hur kampen går vidare är högst aktuell. I ljuset av Kärrtorp står det klart för allt fler att mot våldsamma  nazister måste man försvara sig med en offensiv antifascism.

Hur långt kan vi klarar oss med ickevåld när vi angrips? är en fråga som är nödvändig att diskutera.
Rättvisepartiet Socialisterna har alltid pekat på att vad som kan stoppa nazisterna är stora välorganiserade massprotester, att antirasisternas styrka sitter i dess antal. Samtidigt har vi klargjort att vi inte är pacifister – om vi angrips försvarar vi oss med de medel som krävs.

RS förklarar att kampen mot fascismen är politisk. Att den i många fall blir fysisk beror på nazisterna. För fascistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen eller Svenskarnas Parti är gatuvåldet en medveten strategi. Genom våld och hot om våld ska kontrollen tas över gatorna och på så sätt minska handlingsutrymmet och möjligheten för politiska motståndare att verka.
Svenska motståndsrörelsen har under året tränat närstrid och haft militära vapenövningar tillsammans med ryska fascister.
Fascismens metod gör att de som vill bekämpa fascismen hamnar i en situation där man måste vara beredda att försvara sig fysiskt.

Rättvisepartiet Socialisterna har själv fått erfara detta. Enligt Expos undersökning attackerades RS elva gånger under en artonmånadersperiod efter augusti 2007. Misshandel, grov misshandel och mordförsök riktades mot våra medlemmar och blev bakgrunden till en intensiv upptrappning av vårt antirasistiska arbete. För oss blev offensiv antifascism nödvändig för att över huvud taget kunna utföra politiskt arbete.

Inte en gata, inte ett möte, demonstration eller samling för fascister i Göteborg blev vårt aktionsmotto. De skulle stoppas var än de dök upp. Och tillsammans med andra lyckades vi fullfölja detta med start 2008. Nazisternas samlingar stoppades, till exempel blockerades SMR:s torgmöte i Brunnsparken av 800 personer på RS initiativ och snabbt blev Göteborg fri från organiserade nazistiska grupper,  från att tidigare haft tre.

Den senaste tiden har drevet mot Vänsterpartiet i borgarpressen och deras opportunistiska svar på detta  aktualiserat frågan kring våldsanvändning och lett till att diskussionen om socialisters och antirasisters inställning till våld återigen kommit upp. Detta blev än mer aktuellt efter Svenska Motståndsrörelsens (SMR) våldsamma attack på den fredliga demonstrationen i Kärrtorp, vilket på nytt visar på hotet från fascisterna.

SMR kan beskrivas som en paramilitär organisation. De är små och isolerade men trots det en farlig organisation inte främmande för våld, mord och terrorism. Är det någonting som attacken på den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp visar är det att vi antifascister och socialister måste vara beredda att försvara oss och använda våld om så krävs för att försvara oss och andra demonstranter.

RS har varnat för de illusioner som delar av vänstern sprider om polisen och rättsväsendet. Den antirasistiska rörelsen kan inte lita på polisen i kampen mot fascism. Polisen har gång på gång avslöjats sakna såväl viljan som möjligheten att stoppa nazisterna.

Organisationer vars uttalade mål är att störta demokratin och krossa arbetarrörelsens organisationer får inte ges utrymme till att attackera oss, behovet av självförsvar är därför av yttersta vikt.
Detta avslöjar händelsen i Kärrtorp men än mer avslöjar utvecklingen i Europa detta. Därför bör diskussionen om självförsvar inte gälla våld eller ickevåld utan hur våldet organiseras och kontrolleras. Antifascismen i sig är självförsvar. Beklaganden och krokodiltårar på de liberala tidningsredaktionerna stoppar inte rasismen.

Arbetarrörelsen och vänstern måste inse allvaret. Antirasistiska grupper och föreningar måste inse allvaret. Illusioner och pacifism är en taktik för nederlag. Vi har den självklara rätten att försvara oss själva och våra organisationer från alla typer av fysiska angrepp. Historiska erfarenheter lär oss att fascismen inte kan vändas ryggen. Gemensamt försvar av rörelsen måste organiseras demokratiskt och samordnas gemensamt.

Detta är något som vi redan gör. RS har erfarenhet av hot mot partiet och dess medlemmar och försvaret organiseras efter behov.
Men grundläggande är att det har sin utgångspunkt i politiken, i offentliga kampanjer och våra demokratiskt fattade beslut. Ett nödvändigt säkerhetsarbete kan inte överlämnas till någon annan än oss själva och kontrolleras av oss själva. Oavsett om det gäller demonstrationsvakter eller personskydd av våra politiska företrädare kontrolleras detta av valda politiska organ.
Ett fysiskt försvar mot högerextremister kan inte kopplas bort från andra politiska bedömningar. Strategi och taktik organiseras genom gemensamma diskussioner i valda organ. Antifascistiskt arbete är inte ett gängkrig som högerpressen vill det att framstå som, det är ett politiskt arbete, där våldet bara är den absoluta sista utvägen då ingen annan väg finns för att försvara sig.

Nazisternas attack i Kärrtorp slogs tillbaka av erfarna antifascister och demonstrationsvakter som var beredda att försvara demonstrationen från konfrontation. Detta gav demonstrationen möjlighet att återsamlas och motverka kaos och oordning. När demonstrationen lyckats återsamlas gavs den mod, insåg sin styrka och kunde gemensamt driva nazisterna på flykt. Många fick sin första erfarenhet om vilket allvar den antifascistiska kampen befinner sig i.

De som tog den första konfrontationen bör inte kritiseras, de bör hedras. Nazisterna var beväpnade med påkar,  knivar, sköldar och pyroteknik när de attackerade. Hade det inte varit för demonstrationsvakterna hade de 30 nazisterna kunnat upplösa en fredlig demonstration mot rasism och de hade stärkts av sin seger. Istället blev det ett nederlag och antifascisternas seger följdes av den största demonstrationen mot fascism i Sveriges historia.

Det har också påverkat hela det politiska klimatet vilket ligger till grund för att media och polis är defensiva, och inte går till angrepp mot ”våldsamma antirasister”.
Antifascistiskt självförsvar handlar inte om att glorifierar våld utan om en tragisk nödvändighet i självförsvar. Arbetarrörelsen och socialister har rätten att försvara sig och att inte vara beredda på att göra det skulle vara oansvarigt.

Inom vänstern och arbetarrörelsen måste diskussioner nu föras om hur går vi vidare efter söndagens massdemonstration och hur vi kan omvandla den spontana ilskan till organiserad form för att stoppa nazisterna och sätta stopp för SD inför kommande valrörelse.

RS Göteborg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s