Migrationsverket struntar i fakta

Migrationsverkets nya riktlinjer kring Afghanistan har varit efterlängtade. Många, inte minst bland flyktingar, har hoppats av verket ska ha tagit till sig av den bild som bland andra UNHCR beskrivit om utvecklingen i landet. Så verkar dock inte vara fallet. 

0089

Utredarna från Migrationsverket besökte Afghanistan den 5-8 oktober och mötte personer från myndigheter och olika organisationer. Av sikten var att skapa sig en bild av hur säkerhetsläget utvecklats, och kommer utvecklas. Bland referenserna förekommer representanter för olika ministerier, FN, flera NGO:s som arbetar i landet och Svenska Afghanistan Kommittén. Trots att Migrationsverket anser att landet är stabilt nog för att ta emot tvångsdeporterade flyktingar så är ironiskt nog källorna anonymiserade för ”att inte exklusivt peka ut uppgiftslämnare”.

Utgångspunkten är de internationella styrkornas tillbakadragande under 2014, och valen till provinsråden och presidentämbetet i april 2014. Inför valet så har myndigheterna säkerhetsklassat samtliga vallokaler, varav hälften ryms inom kategorin hög säkerhetsrisk. Bland de riskgrupper som rapporten radar upp finns valarbetare, som av flera bedömare riskerar att utsättas för hot och våld under valet.

Migrationsverket lyfter fram frivilligt återvändande till Afghanistan. Sedan USA:s invasion och talibanregimens fall 2001 har 5,7 miljoner afghaner återvänt till Afghanistan, de flesta med hjälp av UNHCR. Detta lyfts fram som något positivt och ett tecken på stabilitet, men inte ens Migrationsverket kan blunda för de konsekvenser detta har fått för ett land slaget i spillror. Många av de som återvänder ”frivilligt” kan inte ta sig tillbaka till sin hemort. Det kan bero på att den ligger i en av de omstridda provinserna, att mark och ägodelar beslagtagits av olika stridande grupper, eller att det helt enkelt är omöjligt att ta sig till delen av landet på grund av säkerhetsläget. Även förföljda minoriteter tvingas lämna sina hemprovinser för att ta sig till den relativt bättre säkerheten i de av myndigheterna kontrollerade områdena.

Ett resultat av detta är en stor inflyttning till storstäderna. Återvändande från framförallt Pakistan och Iran hamnar i informella bosättningar i städernas ytterkanter där myndigheterna har små möjligheter att tillgodose service som el, sjukvård och transporter. Vanligt är att kvinnor och barn åsidosätts i sjukvården till förmån för skadade i väpnade konflikter mellan olika miliser. Den snabba urbaniseringen  har skapat en marknad för nybyggda fastigheter, men lägenheterna är dyra. Ökande arbetslöshet i provinshuvudstäderna är ytterligare  en faktor som påverkar otryggheten. Missnöjet med inflyttningen bland de redan boende ökar och orsakar splittring bland befolkningen.

Rapporter förekommer om att myndigheten för mottagande av flyktingar, som har ansvar för återintegrering, juridiskt stöd till och arbete åt återvändande flyktingar, inte hjälper återkommande från Väst. Flera flyktingorganisationer anklagar också myndigheten för korruption vad gäller fördelningen av mark till återvändande.

Kvinnors situation i landet är extra utsatt, då de är beroende av män i sin omgivning. Detta gäller inte bara vid återkommande till landet utan är ett ständigt problem för den kvinnliga befolkningen: kvinnor behöver en man om företräder dem i juridiska processer, i konflikter över mark så förlorar ofta kvinnan just på grund av detta. På grund av utbredd fattigdom är stödet från familjen oerhört viktigt, vilket gör kvinnor än mer oberoende. Afghanistan International Human Rights Committee mottar årligen 5 000 klagomål från kvinnor som behöver hjälp att föra sin talan i familjefrågor. De förmedlar platser på skyddade boenden i landet, men det finns inte fler än sju sådana i hela landet. Enligt Svenska Afghanistan Kommittén har kvinnor som flytt ensamma till Europa särskilt svårt då deras heder ifrågasätts av familjen.

Trots alla bevis på motsatsen så hävdar Migrationsverket envist att det inte finns sekteristiska konflikter i Afghanistan. Hazarer som flytt från Afghanistan till andra delar av världen vittnar om det våld som de utsätts för, och tvångsdeporterade från länder som Australien, Holland och Sverige, som lyckats få kontakt med släktingar och asylaktivister vittnar om förföljelser som börjar direkt på flygplatsen.

Det instabila säkerhetsläget i Afghanistan är det som möter mest kritik från både flyktingar i och utanför landet, och även den frågan som har fått protester att blossa upp i Kabul, där återvändande tillsammans med släktingar och andra demonstrerat utanför myndighetsbyggnader för att få ett stopp på deportationerna till Afghanistan. Konflikten i Afghanistan har ändrat karaktär i och med att de internationella styrkorna (ISAF) gradvis överlåtit de militära operationerna till de afghanska styrkorna. Det senaste året har fokus riktats om från ISAF till afghanska mål, och även i lugnare områden så har attackerna ökat. Under 2013 har hittills (januari-september) 460 säkerhetsincidenter per dag rapporterats. Närmare hälften av dem är väpnade attacker och 16 procent är utlösta hemmagjorda sprängladdningar. Enligt tidigare rapporter från FN så är det just hemmagjorda bomber som skördar en tredjedel av de civila offren. Hemmagjorda bomber är den metod som ökat mest det senaste året, med riktade attacker på civila med anknytning till staten som största grupp.

Totalt dödades 3 700 soldater tillhörande den afghanska nationella säkerhetsstyrkan under 2012. Under 2013 har hittills 5 600 dödats.  Mellan 10-12 poliser dödas dagligen i landet. Vad det gäller det totala antal civila dödsoffer så redovisar Migrationsverket siffran 1 038 från januari-juni, i enorm kontrast till en tidigare FN-rapport som anger siffran 4 100 döda.

Utöver konflikterna mellan talibanerna och regeringsstyrkorna förekommer stridigheter mellan olika beväpnade miliser och kriminella gäng. I områden där varken den beväpnade oppositionen eller regeringen har full kontroll kan myndigheterna inte garantera säkerheten för någon, och straffrihet råder för de brott som begås. Det är vanligt att gäng sätter upp illegala vägspärrar där misshandel, våldtäkter och utpressning äger rum. En av de största genomfartslederna i Afghanistan, Highway 1, som kopplar samman flera av de stora städerna, anses farlig att färdas på eftersom de ofta utsätts för attacker eller olagliga vägtullar. Hela vägsträckan på cirka 15 mil mellan Kabul och Nuristan, som kontrolleras av talibanerna, är avstängd av denna anledning.

Det finns ingenting som tyder på att Migrationsverket kommer ändra sin inställning till tvångsutvisningar till Afghanistan, trots att det för alla som läser rapporten framgår klart och tydligt att säkerhetsläget är allt annat än stabilt. Lägg därtill de vittnesmål från flyktingar som lyckats ta sig till andra länder när de flytt, och det fåtal rapporter som kommit ut ur landet från flyktingar som tvångsutvisats tillbaka. Att kvinnors situation är mycket utsatt i Afghanistan är inget som Migrationsverket verkar ifrågasätta, men likväl anser man inte att denna borde vara skäl för skydd.

Migrationsverket förklarar det hela med att rapporten är en landrapport, som inte går in på prövningsfrågorna och att den inte kommer påverka asylprövningen av ärenden där den sökande kommer från Afghanistan. Den kommer ligga till grund för ett nytt rättsligt ställningstagande, men när detta kommer är i nuläget inte klart.

Ockupationen som inleddes 2001 har satt sina tydliga spår på ett land som redan härjats av krig och väpnade konflikter under en lång tid. Den extremt utbredda fattigdomen, den lika utbredda korruptionen och problemen med fördelningen av mark och vattenförsörjning på landsbygden är problem som kommer ligga ständigt i vägen för en utveckling mot ett tryggare Afghanistan.

Kampen för ett återinförande av rätten till asyl i Sverige är en kamp som enligt Rättvisepartiet Socialisterna tar sitt avstamp från en politisk plattform med krav på skydd åt de som behöver. Men för att kunna erbjuda detta krävs också en kamp för flyktingars rätt till arbete på lika villkor, för rätten till vård och för ett stopp på statens rasistiska jakt på flyktingar. Därför deltar RS och Asylrörelsen över hela landet på demonstrationerna den 6 december, med krav på att stoppa alla utvisningar till Afghanistan.

Asylrätten måste upp på dagordningen, och för att återigen lyfta den dit krävs att vi ställer de ansvariga politikerna till svars. Det är högerpolitiken som ligger till grund för förtrycket av asylsökande och gömda och därför måste vi gemensamt kämpa för att göra frågan om asyl till en valfråga 2014. De ansvariga politikerna i Alliansen och Miljöpartiet måste dras ut i ljuset och avslöjas – för REVA, arbetskraftsinvandringen, splittringen av familjer och utvisningar till krig, diktatur och förföljelse –  utan att för den saken glömma de år av socialdemokratiska regeringar som också attackerade flyktingars rättigheter och livsvillkor.

Rättvisepartiet Socialisterna tar politisk strid tillsammans med flyktingar och asylaktivister mot det politiska etablissemang som går företags och storkapitals vägar, och reser Fort Europas murar allt högre till förmån för Europas rika som tjänar på splittringspolitiken.

Stefan Berg
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s