Xiomara Castro: ”Jag är Honduras nya president”

Efter söndagens val i Honduras utropar sig både vänstern och högern som segrare. När omkring 40 procent av rösterna räknats i det val som organiserats av militären gavs en preliminär siffra på en knapp ledning för Partido Nacionals kandidat Juan Orlando Hernadez som då utropade sig som segrare. Partido Libre svarade genom Xiomara Castro i TV-sändning ”Jag har fått rapporter från vallokalsundersökningar i hela landet och det står klart att jag är Honduras nya president”.

 Libre

Att de båda kandidaterna utropat sig som segrare har ökat polariseringen i landet samtidigt som valmyndigheterna genom dess ordförande David Matamoros uppmanar alla kandidater att vänta på det fullständiga resultatet.

USA-ambassadör var snabbt ut att klargöra ”valprocessen har varit korrekt, respektera valresultater”, Partido Libre och Xiomaro Castro har istället tvärt emot klargjort att man inte erkänner resultatet utan ”kommer vidta rättsliga åtgärder”.

På måndagskvällen offentliggjorde Radio Globo officiella siffror från 4 000 vallokaler. Enligt radiostationen har Xiomara Castro fått 30,6 % mot högerns Juan Orlando Hernandez 25,6 %.

Att det handlar om valfusk talar också det faktum att även vallokalsundersökningarna gav mer än 30 % till Xiomara Castro, med ett försprång på 4,5 % till Partido Nacionals kandidat.

Juan Barhona, ledande medlem i Partido Libre menar i ett uttalande att valmyndigheten manipulerar röstsiffrorna för att främja regeringskandidaten Hernandez.

I huvudstaden Tegucigalpa ses inget firande från någon sida utan präglas snarare ett spänt lugn. Genom alla opinionsundersökningar genom hela valkampanjen har Partido Libre och Xiomara Castro stått i ledningen.

Partido Libre har också byggt en imponerande gräsrotskampanj som samlat 100 000 tals männikor.

”Libre och dess unga har skapat en arme av aktivister som har utmanat det politiska landskapet i Honduras sedan 2009” skrev The Guardian 22 november två dagar innan valet.

Under den sista veckan av den intensiva valkampanjen fortsatte Partido Libre att samla sina supportrar. Partiet kallade till nya massmöten över hela landet. En karavan av 1 000 tals anhängare har färdats över landet från by till stad och samlat 10 000-tals på massiva valmöten. En stor röd banderoll stakade ut riktningen ”Vi bygger det socialistiska Honduras ”.

På det avslutande valmötet i huvudstaden Tegucigalpa samlades så många som 150 000 för att lyssna på presidentkandidaten för Partido Libre, Xiomara Castro.

Libre växte fram ur det folkliga motståndet och har enat fackföreningar, bondeorganisationer, HBT- och kvinnorörelsen, människorättsaktivister, intellektuella och ungdomsorganisationer. Libre är således mer av en gräsrotsrörelse än ett parti.

Libre har utan finansiellt stöd lyckats utmana tvåpartisystemet, man har organiserat sig från stad till by genom att resa landet runt. Lokalorganisationer har vuxit upp som svampar ur jorden.

Nyhetstidningarna som till stor del kontrolleras av högern och kapitalet och som stödde kuppen 2009 har kontinuerligt under hela valkampanjen gett stöd till Orlando Hernandez och kritiserat Libre för att följa ”utlänska intressen”.

Valets stora huvudfråga har varit våldet. Sedan perioden efter kuppen har Honduras blivit världens farligaste land, något som högern använt sig flitigt av i valkampanjen. Hernandez har genom hela valkampanjen framställt sig som en ”man av lag och ordning”. Han har lovat att ”bemöta våldet med att anställa 5 000 militärpoliser” och ”placera ut en soldat i varje gathörn” för att råda bot på kriminaliteten.  Hernandez har också strax innan valet tillsatt en ny militär polisstyrka. Men våldet har ofta organiserats av just statens väpnade styrkor. De ligger bakom mord, fängslanden och försvinnande sedan 2009. Högt uppsatta poliser har avslöjats med direkta band till dödspatruller.

Partido Libre och Xiomara Castro har svarat med att man ska avmilitarisera gatorna och ersätta den korruppta polisen med lokalförankrade säkerhetsstyrkor.

Gäng, kriminalitet, dödligt våld och poliskorruptionen visar på vad kapitalismens har att erbjuda Honduras folk. Kriminella gäng styr hela bostadsområden och betalar polisen mutor med de pengar de får ut genom sin beskattning av småföretagare och befolkning. Honduras har blivit ett transfer land för kokainsmuggling till USA. De militära specialförband som får ekonomiskt stöd för drogbekämpning är de som fraktar drogerna.

Honduras är ett land i Sveriges storlek med 8,5 miljoner invånare. Dagligen mördas 20 personer. Sedan kuppen 2009 har över 5 000 mist livet, varav 67 advokater, 36 journalister och 350 politiker och aktivister från Partido Libre.

På valdagen sköts fem personer till döds utanför en vallokal i regionen La Mosguitia. Valet har övervakats av 30 000 militärer och poliser. Soldater har patrullerat utanför varje vallokal i landet. För den befolkning som under fyra års tid efter militärkuppen bekämpat statens väpnade styrkor, många gånger med dödlig utgång, var militärens närvaro inte en känsla av skydd utan snarare hot.

Att delar av militärledningen hotat med inbördeskrig om Libre skulle vinna var ett sätt att skrämma Libres supportrar att inte rösta. Huruvida det haft effekt är för tidigt att säga.

Honduras grundläggande problem har sin grund i fattigdomen.

Juan Orlando Hernandez är en hårför, konservativ och nyliberal politiker, han är i dagsläget kongressens ordförande och den som föreslog och drev igenom ”Lagen om tillfälligt arbete”.

I debatterna sades det innebära halv arbetsdag med halv minimilön (175 dollar) Men resultatet blev, som förväntat, att arbetsgivarna avskedade tiotusentals arbetare framförallt kvinnor och återanställde dem på visstidskontrakt för halva lönen.

Därefter har de beordrad övertid utan ersättning. Arbetsgivarna har därigenom fått halverad lönekostnad för samma utbetalda lön. En gåva från det politiska etablissemanget.

Antalet arbetare med en lön under minimilönen 350 dollar har ökat från 28 procent 2008 till 43 procent idag. 71 procent av befolkningen lever i fattigdom.

Karen Spring från människorättsorganisationen Rights Aktion, säger till The Guardian:

–          Honduras har varit en dröm för multinationella företag sedan kuppen, regeringen har hamrat igenom lagar som gynnar internationella investerare inom turism, gruvor, dammar och stadsmodeller, samtidigt som lokalsamhället försöker försvara sig får sina samhällen kriminaliserade och militariserade”.

Carlos Diaz, pedagogprofessor och Libre-aktivist säger till samma tidning:

–          Under 33 års tid har jag arbetat för social förändring i Honduras, men detta är första gången som vi har ett parti som verkligen representerar varje del av samhället.

Under de senaste två åren har Xiomara Castro färdats 36 000 mil runt landet, talat och samlat aktivister och sociala rörelser.

Att Xiomara skulle ha förlorat valet är det få som tror på. Libre har samlat till betydligt större valmöten än nationalisterna även i traditionella områden för högern.

Den nionde november samlades tusentals i regnet i södra Sultana, Choluteca, när Partido Libre samlade till valmöte. Kommunen har traditionellt sett varit ett konservativt fäste men samlade nu istället vad Xiomara kallar ”ett befriat folk”. 600 grupper inom Libre hade väntat i timmar på att Xiomara skulle anlända med sin karavan. Den stora fotbollsplanen var inte tillräckligt stor för att ge plats till alla som anlänt för att hylla presidentkandidaten.

På ett nytt massmöte den 10 november i Paraiso förkastade Xiomara Castro i sitt tal det kapitalistiska systemet och nyliberalismen ”som inget ger oss annat än orättvisa”.

” Jag vill inte att mina barn eller barnbarn växer upp i ett sådant system, ingen förtjänar det” och fortsatte ”Den lilla grupp som idag exkluderar folket ska få stiga åt sidan, de har skapat den ekonomiska krasch som landet befinner sig i. Vi ska återuppbygga landet. Honduras ska återfå sin värdighet”, sa Xiomara.

Oavsett hur dagens dödläge slutar står det klart att kampen inte är över. Det betyder bara en ny fas i den revolutionära situation som inletts. USA-imperialismen och deras gelikar i Honduras kommer att försöka destabilisera läget och har långtgående planer för perioden efter valet som troligen redan är uppskissade i förväg.

Det står klart att den härskande klassen inte vill lämna ifrån sig makten. Ett fortsatt högerstyre skulle innebära fortsatt utsugning, fattigdom, diskriminering och våld. Eliten är beredda på inbördeskrig för att försvara sina ekonomiska privilegier.

Motståndsrörelsens FNRP vars medlemmar grundat Libre är väl medvetna om den internationella konspiration som finns mot landet och hotet från imperialismen, det har diskuterats i partiets celler under de senaste två åren och de är beredda på de värsta.

Som Xiomara Castro sa i sitt tal den nionde november till den jublande folkmassan: ”De ska veta att vi har modet att möta bajonetter, de har skjutit tårgas och vi har stått emot den militär som idag styr denna nation, det kommer alla att veta”.

På måndagskvällen uppanade Juan Barhona befolkningen att försvara Libres valseger.

– Vi ska försvara segern till varje pris och i varje skyttegrav och i varje stund, försäkrade Juan Barhona.

– Vår valseger har förberetts dagligen under fyra år genom mobiliseringar och det folkliga motståndet på gatorna sedan militärkuppen 28 juni 2009.

Libre har lovat en ny konstitution som ska ta form genom en konstituerande församling.

De har lovat att demokratisera samhället på alla nivåer istället för att styras av internationella investerare och landets 10 rikaste familjer, som dominerat Honduras politik.

För de inom Libre som satte sin tilltro till den borgerliga demokratin måste nu inse dess begränsningar.

Grunden till en ny folkmakt kan istället växa fram ur de idag över 20 000 partiföreningar som etablerats och dagligen kämpar för att fördjupa den ”pågående revolution” som Libre uttrycker det.

Libre bör därför om deras valseger inte erkänns kalla till en revolutionär konstituerande församling dit representanter väljs av arbetar- och bondekommiteer, på arbetsplatser, i byar och bostadsområden, skolor och universitet. Dessa bör vara avsättningsbara och stå underkontroll av de kommitteer som valt dem.

En konstituerande församlings uppgift bör vara att överta jordegendomar och dela ut till de jordlösa, överta fabriker och industrier och sätta under arbetarklassens demokratiska kontroll att ta över ekonomin och planera den efter massornas behov.

Libre måste nu samla rörelsen, sätta sin tilltro till arbetarklassens kollektiva styrka för att försvara sig mot det våld som väntar runt hörnet av beväpnade gäng och statens väpnade styrkor och inleda en kamp om makten.

Enda sättet att återuppbygga landet i enighet med de krav som rests av arbetarrörelsen och de fattiga är genom socialistisk revolution.

Kristofer Lundberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s