Kan leva utan mat, men inte utan färg

Förra veckan mottog konstnären Saber Alipanah Angereds kulturpris, en summa på 25 000 kronor. Saber är ett välkänt ansikte i Hammarkullen och Angered. Han var nu senast en av handledarna som hjälpte Hammarkullens ungdomar att förgylla scenen med mosaik i den nya parken på Hammarkulletorget. Saber är kurd och politisk flykting från Iran och konsten har alltid spelat en viktig roll i hans liv såväl politiskt som personligt.

image

Offensiv finns på plats när Saber Alipanah mottar priset på Kulturum i Gårdsten, Angered.

          Det känns jättebra, det gäller inte bara priset, utan erkännandet som konstnär. I alla år har jag arbetat utan att tro att någon sett vad man kämpat med, men jag har blivit sedd och erkänd, det är det viktigaste.

Han håller ett kort tal efter han tagit emot priset.

          En dag går jag med min far som fattig pojke i trasiga kläder, en annan dag säljer jag frukt för att överleva, jag kämpar i bergen mot iranska regimen, nästa dag sitter jag i turkiskt fängelse med hot att utvisas till Iran då jag vägrar måla Ataturks porträtt till de turkiska polisstationerna, en annan dag har jag lyckats fly till Sverige, jag söker fortfarande mig själv, säger han.

Saber berättar för Offensiv om sin bakgrund.

          Jag var sju år när min mamma dog. Jag hade tre bröder, min lillebror var två år och jag fick ta hand om honom då min storebror och pappa var tvungna att arbeta för att försörja oss. Jag försökte hinna med att måla mellan hushållssysslorna. När jag var 13 år började jag måla mer kontinuerligt, berättar Saber.

Som 14-åring började hans politiska åsikter väckas till liv. Hans storebror som var en förebild påverkade honom mycket. Men brodern mördades av den iranska regimen en månad efter att islamisterna tagit makten, han blev bara 24 år gammal. Det blev en svår tid för Saber som utvecklades allt mer politiskt och skulle spendera sina 14 kommande år i den kommunistiska gerillan i kampen mot regimen.

          Jag talade i staden Sanandaj genom högtalare på ett massmöte. Regimens svar blev att gripa hela min familj. Pappa sattes i fängelse tillsammans med min lillasyster som då bara var ett år. Min far fick välja mellan två års fängelse och 120 piskrapp, han avled senare av skadorna från piskrappen, berättar Saber.

I Iran var Saber aktiv kommunist, motståndsman i gerillan som medlem i Komalah och stred med vapen i hand mot den iranska diktaturen. Hela hans familj har betalat dyrt för deras motstånd mot regimen, Nu hade både Sabers bror och far mördats av diktaturen.

Men även konsten var ett vapen mot diktaturen, inom gerillan startade han en teatergrupp.

          Vi smög oss in i byar på kvällarna och uppträdde för befolkningen, berättar Saber entusiastiskt.

          Men gerillans ledning uppskattade inte aktiviteten och vi fick avbryta dem.

Saber blev allt mer kritisk mot ledningen och uteslöts så småningom från gerillan och valde därför en annan väg för kampen.

          Väpnad kamp är inte allt. Det handlar också om att ändra medvetenheten hos befolkningen och här är konsten ett viktigt vapen, säger Saber.
         

Han har målat så länge han kan minnas och kom såsmåning om till Turkiet med sin bror Hussein som också delat tiden med honom i gerillan. I Turkiet kunde han ställa ut sin konst, han blev känd och mycket uppmärksammad. Han hade också kontakt med den turkiska vänstern i landet. Men i takt med att hans talang uppmärksammades ville även de turkiska myndigheterna ta tillvara på den.

          De ville att jag skulle måla Ataturks ansikte för landets polisstationer, jag vägrade. Jag greps tillsammans med min bror av polis vid två tillfällen. Men en polis kände igen mig då jag undervisat hans dotter i konst och han släppte mig.

Han tvingades på nytt fly och kom som kvotflykting till Sverige 1992. Han bodde först i Stockholm men flyttade snart till Göteborg och 1996 kom han till Hammarkullen där han är kvar än idag. I Sandeslätt i Hammarkullen har han en ateljé där han målar och håller kurser med områdets barn.

          Ateljén har jag haft möjlighet att ha tack vare Hyresgästföreningen i området och jag är mycket tacksam.

Saber berättar att konsten är hans liv. Han har satsat på kulturen i alla dess former. Han har arbetat som skådespelare och dramatiker, samt kursledare i färg och form, men själv beskriver han sig framförallt som konstnär.

Saber är övertygad om kulturens och konstens kraft.

          Kulturen är ett viktigt vapen för att öppna folks ögon om dess omgivning. Kultur öppnar medvetenheten, utbildar och väcker idéer, det vapnet är farligare än ett gevär för makthavare.

Hammarkullen är en stadsdel känd för sin motståndskraft och Saber är övertygad om att det delvis beror på att många kulturutövare bor i stadsdelen.

          Poeter, musiker och konstnärer från hela världen ger ett rikt kulturliv och kan förmedla en annan bild av saker ur ett perspektiv du inte tänkt på. Internationella erfarenheter och traditioner är en styrka, jag tror övriga Göteborg har mycket att lära från Hammarkullen.

          Massmedia ger en bild av oss, men inte hela bilden. Hammarkullen är fantastiskt, visst finns problem men det handlar om vad man lyfter fram. Det finns fantastiska ungdomar som aldrig får chansen att visa vad de kan. De blir nedtryckta istället för framlyfta. Vi behöver mer mötesplatser för de unga att visa vad de kan.

Saber säger avslutningsvis:

          Jag har levt ett ekonomiskt fattigt liv, men ett rikt liv i sin helhet. Jag kan överleva utan mat, men inte utan färg.

Text och foto: Kristofer Lundberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s