Hur skapa trygghet i Biskopsgården?

I september skakades Biskopsgården av skottlossningar som kom att bli en tragedi. Två unga människor dog vid händelserna och den stora frågan lägger en skugga över stadsdelen som ett svart moln: Hur långt ska det behöva gå?

De senaste händelserna i stadsdelen har satt många frågor i rullning och har också lett till en ökad ilska och frustration hos de boende. Sedan flera år tillbaka har de styrande politikerna avvecklat välfärden i Biskopsgården. Ett axplock av attacker är att trots stora protester och namninsamlingar röstade de borgerliga partierna med Miljöpartiet som avgörande röst igenom stängningen av Folkets Hus 2011. 2010 stormade det kring nedläggningen av Biskopsgårdens folkhögskola. RS medlemmar på folkhögskolan organiserade tillsammans med sina studiekamrater protester och ockupation, vilket räddade skolan.

Det ökade våldet är inga enskilda händelser, det är ett resultat av det allt hårdare samhällsklimatet. Våra verkliga fiender är inte våra grannar, vi måste enas mot våldet och rikta våra blickar mot de som indirekt bär ansvaret för den brutala utvecklingen – politikerna. Det är de som sitter på makten.

öppet möte biskop

450 000 personer är idag arbetslösa i Sverige och dryga hälften av dessa är ungdomar. Mer än vart tionde barn lever i fattigdom. 30 000 ungdomar är för fattiga för att leva på en skälig levnadsnivå, det vill säga under den standard som SCB menar är rimlig för att klara av vardagen. Så ser verkligheten ut. Men trots det så fortsätter nedskärningarna på skolorna vilket gör att ungdomar hamnar längre och längre ut i periferin. Klasserna blir större och det ställs orimliga krav på lärarna. Som en direkt följd av ökade klassklyftor har hot, våld och bilbränder ökat. Allt fler unga besvarar sin otrygghet med att beväpna sig.

Vi har rätt att vara rädda och upprivna efter det som har hänt i vår stadsdel. Även om det direkta ansvaret vilar på de inblandade i våldet går det inte att komma ifrån det politiska ansvar som vilar på politiker på alla nivåer, från stat till kommun och enda ut i stadsdelsnämnderna. De kan inte längre blunda för sitt eget ansvar. Men stadsdelens politiker har vägrat att lyssna. I september höll stadsdelsnämnden Västra Hisingen en paneldiskussion i Sjumilahallen som inte var något annat än ett spel för gallerierna. 400 förbannade biskopsgårdsbor deltog vid det öppna mötet för att få svar på vad det är som händer. Att det är sociala orättvisor och nedrustning som är problemet var alla överens om, men lösningarna på problemet går isär. Föga förvånande så gav dock de sittande politikerna i SDN varken svar på de frågor som ställdes eller några konkreta lösningar. Biskopsgården är, precis som i andra förorter som står vid kanten till ett uppror, i ett desperat behov av en förändrande kraft och ett politiskt program som visar vägen ut.

Flera initiativ har tagits efter de senaste skottlossningarna. Neutral Ungdom höll tillsammans med Hyresgästföreningen på Dim- och Godvädersgatan en demonstration efter politikermötet i Sjumilahallen. Tillsammans tågade ett hundratal personer till stadsdelsnämnden vid Vårväderstorget och ställde frågan om vad politikerna tänker göra för att stoppa våldet. Men ännu en gång möttes boende i Biskopsgården av tomma ord.

Efter händelserna har stadsdelens förvaltning varit försatt i högsta beredskap. Under perioden fram till årsskiftet väntas extra insatser kosta stadsdelen cirka 2,8 miljoner kronor, lika mycket som den nya fritidsgården beräknas att kosta under ett helt år. Det är pengar för krisstöd, extra öppethållande och bemanning av mötesplatser och lokaler, två nya stadsdelsvärdar, psykologstöd åt anställda, skyddade boenden för drabbade personer och mycket annat.

Rättvisepartiet Socialisterna har tagit initiativ till ett öppet möte den 21 oktober under temat ”efter skotten – hur skapas trygghet i Biskopsgården?”. Detta för att visa att en förändring är möjlig genom gemensam kamp och gemensamma krav. Vi måste kräva en upprustning av Biskopsgården. Vi måste återöppna de mötesplatser som har bommat igen, som Folkets Hus och våra fritidsgårdar. Vi måste göra torgen mer attraktiva och rusta upp de hyreshus som i folkmun kallas för sovjethusen. Framför allt måste vi skapa nya arbetsmöjligheter och renovera och rusta upp miljonprogrammen. Ungdomar måste få känna en tillhörighet och få sysselsättning, de ska inte behöva boka upp alla tvättider för att kunna ha en plats att umgås på, utan att behöva frysa ihjäl på vinterhalvåret. Det är krav som inte är isolerade till Biskopsgården, utan samma krav som behövs ställas i de allra mest utsatta förorterna i Göteborg och samma avveckling sker i hela Sverige.

Caroline Holmgren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s