Pälsindustrin möter massivt motstånd

Aktivister från Djurrättsalliansen besökte minkfarmen i Kode undercover. Efter besöket kunde de avslöja under vilka fruktansvärda förhållanden som minkarna tvingas leva i.
– Det är jobbigt att tänka att ungarna där föds till världen för att dö, säger Anna Johansson.

DA Kode
1,2 miljoner minkar dödas varje år på svenska pälsdjursfarmer, detta efter att det levt ett kort och totalt ovärdigt liv i små trånga burar. Pälsindustrin i Sverige omsätter 400 miljoner kronor, en summa motsvarande ungefär 1300 sjuksköterskors årslön. Inom EU rör det sig om 4525 miljoner dollar och över hela världen 92 miljarder kronor.

För att ta bort fokus från det faktum att det helt enkelt handlar om att göra vinst på djurplågeri, så försöker pälsindustrins representanter att påstå att det är miljövänligt, vilket är långt ifrån sanningen. Pälsproduktion är de facto en av de smutsigaste industrierna som finns; övergödning orsakad av djurens avföring, frigörande av växthusgaser vid förbränningen av kadaver och den uppsjö av gifter som används vid garvning och pälsfärgning har av flera internationella undersökare klassats som stora miljöbovar.

Lördagens demonstration är den femte i raden som ägt rum utanför minkfarmen i Kode utanför Göteborg. Men denna blev den största hittills. 170 människor samlades från olika delar av Sverige men också andra länder för att rikta sin avsky och sitt hat mot pälsindustrin och farmens ägare Tryggve Leandersson.

Tino Verducci fick nys om demonstrationen och bestämde sig för att ta en dagstripp till Kode – från London där han bor. Han är en av de eldsjälar som valt att resa land och rike runt för att kämpa för djurens rättigheter. Han kom i kontakt med Djurrättsalliansen när han besökte Sverige redan för ett år sen. För honom är det viktigt att följa varandras arbeten och hjälpas åt. Han menar att vi inte kan förlita oss på vad politikerna säger, utan måste själva ta kampen för att förändra människors medvetande. Att vi kan inte tillåta vårt samhälle att diskriminera, utan måste själva främja jämställdhet för att kunna förändra i grunden. En nedstängd farm är en delseger, men det är i kampen mot hela pälsindustrin som segern finns.

När regeringen för några år sedan klubbade igenom en lagändring som skärpte kraven på hur minkarnas burar ska se ut var det många som hoppades på förändring. Men lagens syfte var aldrig att försvåra för industrin, att sätta ett stopp för den eller ens minska den. Istället så blev följden en kapitalkoncentration. Flera mindre farmar fick stänga ner men kompenserades av att man etablerade större farmar med fler minkar. Precis som livsmedelsindustrins djurhållning mer och mer liknar rullande band med köttfabriker efter amerikansk modell så kom pälsindustrin att göra detsamma med större enheter.

I Kode sitter idag 8000 minkar inspärrade i väntan på att få dö för överklassens fåfänga. När Djurrättsalliansen i somras besökte farmen undercover hade minkarna precis fått ungar.

– Det är jobbigt att tänka att ungarna där föds till världen för att dö, säger Anna Johansson.

Hon är själv aktiv i Djurrättsalliansen i Göteborg och berättar att minkfarmen bryter mot Djurskyddslagens fjärde paragraf. Den innebär att djuren ska uppfödas i en miljö som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

– Djur är individer och ska finnas för sin egen skull, säger hon. Vi kommer fortsätta att kämpa tills farmen stängs ner och vi får ett samhälle fritt från djurförtryck.

Men kampen för att stänga ner minkfarmen i Kode har inte bara organiserat djurrättsaktivister utan även lokalbefolkningen som under sommaren har chockats av avslöjandet. Margareta Lindborg och Anders Petré är två av dem som deltog på demonstrationen.

– Jag flyttade från Kode 2009 och var helt ovetande om vad som pågick fram till i somras när jag läste om det i Kungälvsposten, berättar Margareta. Jag hade ingen aning om att det var så illa.

Anders menar att en övertygas av politiker och tror att allt går regelrätt till i Sverige, men faktum är att vi inte har någon som helst insyn i verksamheterna. De har båda deltagit på de tidigare demonstrationerna och hjälpt till vid mobiliseringarna.

– Det känns jätteskönt att kunna vara med och påverka i en positiv riktning, att i praktisk handling kunna visa vad vi tycker, berättar han.

Stefan Berg från Rättvisepartiet Socialisterna var inbjuden att tala under demonstrationen och uttryckte vårt stöd till arrangemanget.

– Rättvisepartiet Socialisterna stödjer Djurrättsalliansens arbete. Vi stödjer de rättmätiga krav ni ställer, den avslöjande infiltration av pälsindustrin som tvingade upp frågan om minkarna på agendan, och de protester och demonstrationer som strävar efter att stänga ner de förintelseläger för minkar som inte har någon annan funktion än att tillfredsställa en parasitär överklass fåfänga behov. Låt överklassen frysa, stäng inte bara minkfarmen här i Kode utan alla minkfarmer!

Vi har dock kunnat se hur kampen lönat sig på många håll, tack vare påtryckningar underifrån. Flera europeiska länder har förbjudit pälsdjursuppfödning eller infört hårda regler kring det. I Sverige har rävfarmning helt stoppats och flera minkfarmer har tvingats att bomma igen. Det är viktigt att komma ihåg att i vårt kapitalistiska samhälle så föder de rika de rika och så länge som det går att håva in pengar på en lönsam pälsindustri så kommer problemet att fortlöpa så länge som det inte finns en aktiv kamp mot det. Och den kampen måste föras mot hela det kapitalistiska systemet.

Caroline Holmgren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s