Manifestation för ett tryggare Göteborg

Många av de som kom till manifestation för ett tryggare Göteborg gjorde det för att de ville ta ställning mot den senaste tidens våldsamma utveckling i staden som kulminerat i en rad skottlossningar med två dödsfall som följd.  Och Fryshusets ambition var med säkerhet god. Men upplägget med ledande politiker från stadshuset som talare plats såg det mer som en plattform inför valet nästa år.Cirka 150 personer hade hörsammat Fryshusets uppmaning att samlas på Gustaf Adolfs torg under lördageftermiddagen. Flera stora dagstidningar, däribland GP och GT, har under veckan skrivit om initiativet. Tyvärr blev manifestationen som så många andra initiativ inte en möjlighet för förortens befolkning att säga ifrån mot våldet.

Det är allt för ofta man talat till och om förorten, men inte låter de boende komma till tals, de som drabbas. Det är de verkliga experterna som kan bryta utvecklingen. Ilskan mot våldet är stor, möjligheterna att samla föreningar och boende till protester lika så.

Men inbjudna talare var framförallt från kommunfullmäktiges partier, med representanter från den rödgröna majoriteten och Alliansen, med undantag från Kristofer Lundberg som talade som boende från Hammarkullen. Redan under de första 20 minuter som David Lega (KD) och hans Allianskollegor talade började delar av de samlade rinna av Gustaf Adolfs torg.

– Vi behöver skärpta straff, men det finns också ett ansvar hos kommunen och familjerna, sa Lega.

Från Moderaternas Jonas Ransgård var det framförallt polis och strängare straff som poängterades.

Istället för att se behovet av mer resurser valde Lega att tacka de som engagerar sig på fritidsgårdar och ute i olika verksamheter som kommer i kontakt med unga. Istället för mer satsningar på fritidsgårdar, arbete och bostäder så lade han fokus på att det är varje enskild människas eget val att vända sig mot våld och kriminalitet.

När de rödgröna äntrade scenen, först att tala vara Anna Johansson (S) följt av Mats Pilhem (V), var det som att lyssna till partier i opposition. I Linus Glanzelius, ordförande för SSU Göteborg, tal så efterlystes det en ”aktiv välfärdspolitik för jobb och bostäder med fler fritidsgårdar och aktiva ta för att göra skolan bättre”, som att det inte vore just Glanzelius moderparti som i en rödgrön koalition regerat oavbrutet sedan valet 1994, dessutom med en lika rödgrön regering fram till valet 2006.

Mest applåderat tal hade Kristofer Lundberg. Han skilde sig också från de andra genom att bo i ett av de drabbade områdena och dessutom engagerat sig i trygghetsarbete på gräsrotsnivå.

– För en vecka sedan var Göteborg lamslaget, stadens politiker var förvånade. Men vi som bor i Hammarkullen och Biskopsgården är inte förvånade. Förbannade ja, förtvivlade ja, men inte förvånade. Detta är vad vi varnat för men politikerna har inte velat lyssna, sa Kristofer Lundberg.

– Orsaken till våldet ligger i en stad som slits isär. I ökade klassklyftor, nedskärningar och stängda skolor och fritidsgårdar, fortsatte han.

Den situation som vi idag ser i Göteborgs förorter kommer inte som en överraskning för de som bor och är aktiva i Biskopsgården, Hammarkullen och Bergsjön. Att politikerna togs på sängen av skotten må vara sant, men det avslöjar bara att de lever i en annan värld. Fortfarande är det så att det inte finns ett enda parti i Göteborgs kommunledning som för den politik som behövs för att råda bot på situationen.

För att göra det måste man angripa roten till problemet, som är de två decennier av konstanta attacker mot våra förorter: ständiga nedskärningar på service och offentlig sektor, fullständigt otillräckliga satsningar på nya billiga hyreslägenheter, avsaknad av renoveringar av miljonprogrammens lägenheter som inte bara skulle höja välståndet i sig självt utan också skapa tusentals jobb där de behövs som mest.

Det är den rödgröna majoriteten som står bakom nedlagda skolor, växande klasser och barngrupper och en allt sämre offentlig vård i Göteborg och Västra Götaland.  Konkurrensutsättningen av primärvården, med en enorm omlokalisering av vård från socialt och ekonomiskt utsatta områden till rikare stadsdelar som resultat, röstades igenom 2009 av samtliga partier förutom Vänsterpartiet.

Samtliga av de proteströrelser som uppkommit i Göteborg under 2000-talet, mot nedskärningar på offentlig sektor och för mer pengar till ungdomsverksamhet, mot nedskurna föreningsbidrag och mot våld och kriminaltiet, har drivits underifrån, helt och hållet utan de partier som idag på Gustaf Adolfs torg var fullständigt eniga om att det krävs ”krafttag för ett tryggare Göteborg”.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar varje dag ute i de drabbade förorterna, tillsammans med de boende, för att ändra den riktning som Göteborg rör sig i. Våra medlemmar bor och arbetar i de områden som politikerna bara besöker i valtider.

Rättvisepartiet Socialisterna välkomnar Fryshusets initiativ, men för att skapa en rörelse mot våldet måste aktiva föreningar och boende i stadens förorter ges en röst och en möjlighet till plattform, inte de partier som bär det politiska ansvaret för den situation vi ser. Den respons Kristofer Lundbergs tal fick avslöjar detta.

Stefan Berg

Rättvisepartiet Socialisterna kräver

  • Nej till våld, droger och kriminalitet – rusta upp förorten
  • Mer pengar till vård, skola och omsorg i offentlig regi
  • Arbete och bostad åt alla – bygg bort bostadsbristen
  • Renovera miljonprogrammen på de boendes villkor
  • För meningsfull fritid – fler fritidsgårdar och samlingsplatser
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s