HBT-kampen som bortblåst under Prideveckan

I två veckor har regnbågsflaggorna vajat i vinden i försommarens soliga Göteborg. HBTQ-festivalen var tillbaka i staden och i år gick det under namnet West Pride.


Och på plats i Bältespännarparken fick alla vara med; de etablerade partierna på högerflanken stoltserade med sina tält och nytryckta skyltar med partisymbolen passande gjord i regnbågsfärger. Polisen hade kört upp en av sina bussar på gräset som de veckorna innan jagat ut flyktingar ur landet med och den vindruta som de tidigare dekorerat med asylaktivister var nu prydd med en Prideflagga. Det är inte annat att säga än att det vilar en provocerande stämning över den annars så viktiga och gemytliga Pridefestivalen. Men det handlar inte längre bara om HBT-kamp utan om exponering, ett kulturjippo för den hycklande överklassen och för företag som har råd att köpa tältplats inne på festivalområdet.

För likasinnade så fanns mötesplatsen The Rest på plats på kvinnofolkhögskolan under festivalen för att skapa en alternativ Pridefestival. Arrangörerna menade att Pridefestivalen saknar politisk sprängkraft och behöver ta ansvar för maktordningar och ge utrymme åt fler röster. De anordnade bland annat panelsamtal för att diskutera HBT-kamp och intersektionalitet.  The rest pekade också på problematiken kring namnet West Pride och menar att det sänder signaler som kopplas samman med västvärlden och den koloniala historien. Det är nog så viktigt att betona att det behövs fler punkter i programmet som pratar om den repression och det förtryck som HBT-personer möter och vad nästa steg i kampen är, men det är också viktigt att inte ställa sig utanför arrangemanget. Rättvisepartiet Socialisterna höll under torsdagen ett möte under temat ”Socialisters roll i den globala kampen för HBT-rättigheter” och var på plats utanför festivalområdet för att uppmärksamma HBT-flyktingars situation nationellt som internationellt.

Under festivalens sista dag gick traditionsenligt Regnbågsparaden av stapeln som även i år gick från Operan och sträckte sig längs med Avenyn och hela vägen till Liseberg. 70 000 åskådare kunde se det färgsprakande pärlband av 15 000 människor som spelade musik, dansade och hyllade mångfalden. Det rådde en fantastisk stämning i paraden som fyllde Göteborgs gator, men den tystnad som råder årets 364 andra dagar är oroväckande. Prideveckan borde vara ett ypperligt tillfälle för alla medverkande att också prata om den globala HBT-kampen och om de krafter som fortsätter att med alla medel förtrycka människor med en annan sexuell orientering än vad normen förespråkar. Det måste alla organisationer och partier som tar del av festivalen ta som sitt ansvar att förverkliga, om vi på riktigt vill stå upp för alla de HBT-personer som slås ner och verkligen utmana maktutövarna.

Caroline Holmgren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s