Rätten till heltid kräver upprustning

Det senaste året har Göteborgs kommun fått över 1 500 fler heltidsanställda – resultatet av ett avtal mellan Kommunal och Göteborgs kommun. Men utan mer resurser till ökad bemanning kommer man inte komma till rätta med problemen, vittnar flera anställda.

I december 2011 tecknade Kommunal avtal med Göteborgs kommun om att anställda skulle garanteras rätten till heltid. Detta innebar att deltidsanställda fick en heltidstjänst i grunden, och för de som ville fortsätta jobba deltid erbjöds möjlighet att söka tjänstledigt för att sedan ha möjlighet att gå upp till heltid vid senare tillfälle.

Priset för avtalet var bland annat den så kallade resurstiden – att högst 20 procent av arbetstiden ska kunna förläggas på andra arbetsplatser i kommunen, något som varit en källa till oro bland personalen.

I GP den 7 mars berättar personal på Annedals äldreboende att man fruktar att avtalet blir en omvänd kvinnofälla, att personalen redan går på knäna och inte orkar med heltid.

– Att kommunen lovar alla heltid låter ju bra. Men det blir inga mer pengar. Istället minskar de nattpersonalens arbetstid. Detta säger Chleo Frödell som själv tvingas jobba fler nattpass för att få ihop sin arbetstid.

Många av de anställda tror att resultatet kommer bli fler sjukskrivningar.  Moa Lindroth, som också intervjuas av GP sparar semesterdagar för att kunna ta ut strötid så att hon ska orka med tempot.

Både facket och arbetsgivarna på kommunens sida beskriver avtalet och satsningen som en jämställdhetsfråga – och tveklöst så är rätten till heltid en fråga om jämställdhet. Det är endast inom kvinnodominerade branscher som det existerar ofrivillig deltid. Men vad gäller genomförandet av avtalet går ändå meningarna brett isär och det finns en stor skillnad i uppfattning mellan de som arbetar under det och de som förhandlat om och genomfört det. I siffror så har antalet heltidsanställda ökat kraftigt på ett år, samtidigt som antalet timvikarier minskat – men antalet timmar som vikarierna jobbar har inte påverkats i lika hög grad.

Kommunens avsikt har varit att spara pengar, även om man utåt förnekar detta, genom att minska andelen timvikarier. Kommunal å sin sida har länge haft parollen ”rätt till heltid” och ville kunna presentera en framgång. Men utan mer resurser, alltså mer pengar till verksamheterna, så är varje försök dömt att misslyckas. Ett exempel från historien är de försök med sex timmars arbetsdag som Kommunal varit inblandade i, innan man bestämde sig för att släppa kravet. Utan att anställa fler ökar bördan på de redan anställda.

Resultatet har blivit ett avtal, framförhandlat uppifrån och ned, istället för som det borde vara – med inflytande från medlemmarna som är experter på verksamheten de själva arbetar inom. När Elisabeth Spång, ansvarig projektledare på stadsledningskontoret, utalar sig  om resurstiden så är det med brist på förankring i verkligheten och dessutom med ett förakt för de anställda:

– Jag träffar folk inom handeln och industrin och där är det fullkomligt självklart att jag inte kan jobba på ett ställe där jag inte behövs. Det har blivit en myt att man springer överallt i hela staden hela tiden.

Samma misstag gör Håkan Svensson, utvecklingsledare på stadsledningskontoret, när han konstaterar att underbemanning är den största anledningen till kvalitetsbrister. Rätten till heltid är en jämställdhetsfråga som facken ska driva med största kraft. Men utan att samtidigt ställa krav på en massiv upprustning av den välfärd som under årtionden fått ge efter för nedskärningspolitikers agendor så blir det ett tomt krav, precis som kravet på kortare arbetstid blir om inte det förenas med att man måste anställa fler. Enligt GP har bemanningen på Göteborgs äldreboenden har varit densamma i tio år samtidigt som arbetsuppgifterna blivit tyngre och mer krävande. Ingen är betjänt av en heltidstjänst om den driver ner dig på knä och gör dig sjukskriven för att belastningen och tempot är för högt.

Alla fackliga framsteg måste vara förankrade hos medlemmarna, och varje avtal måste ut på omröstning bland de som det gäller. För att kunna fungera som de kamporganisationer fackföreningarna måste vara för att möta högerns attacker så måste de genomsyras av demokrati, med en av medlemmarna direkt vald ledning som är beredda att ta striden för arbetarnas intressen.

Stefan Berg

 

 

 

 

GP

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s