Barnmorskor varnar: ”Omöjligt att följa riktlinjerna”

På Östra sjukhuset i Göteborg har avdelningen för normalförlossning bland de kortaste vårdtiderna i hela Sverige. Priset som betalats för detta är sämre patientsäkerhet och sämre arbetsmiljö för personalen.

I en debattartikel i GP den 20 februari har 35 barnmorskor skrivit under på en beskrivning av den situation som blivit allt mer akut. Barnmorskorna beskriver en vardag där det –  på grund av en allt högre arbetsbelastning som inte mötts upp med mer resurser och personal –  är omöjligt att följa de rutiner och riktlinjer som satts upp för att garantera att de kvinnor som föder på Östra, och deras barn, får en säker vård.

”Om barnmorskan inte kan vara hos kvinnan kan det leda till rädsla, oro, mer medicinsk smärtlindring, värksvaghet, ja allt annat än en normal förlossning” skriver barnmorskorna och konstaterar att om en barnmorska ansvarar för en kvinna, och inte tre eller fyra samtidigt, så kan man följa de rutiner som garanterar en bra vård. Man ansluter sig därmed till kravet som ställs av barnmorskorna i Stockholm som startat kampanjen ”Nu är det nog” med krav på i första skedet fler förlossningsrum, BB-platser och fler barnmorskor. På Vårdförbundets hemsida presenteras uppropet och man skriver också att det behövs en diskussion om hur man ska göra resurser tillgängliga till vården.

Den 17 februari intervjuar GP några barnmorskor från Östra sjukhuset och arbetssituationen de beskriver är inget annat än alarmerande. Under två veckors tid har många fått jobba dubbelpass så gott som varje dag. De hänvisar till forskning som visar att med ordentlig bemanning – en barnmorska per förlösande kvinna – så minskar riskerna för komplikationer. Idag bemannas Östra med sex barnmorskor i tjänst samtidigt. Det finns tio förlossningsrum, och överbeläggningar är vanligt.

Arbetsmiljöverkets kritik mot kvinnosjukvården i Göteborg under 2012 var skarp. I vanlig ordnign finns det ett stort glapp mellan vårdpersonalens upplevelser av arbetet och ledningens syn på situationen. Henrik Almgren som är verksamhetschef säger i GP att barnmorskornas stress inte påverkar vårdkvaliteten. Istället för att ställa krav på politikerna att tillföra resurser till kvinnosjukvården utreder Almgren istället arbetssätt för att korta medelvårdtiden och göra så att kvinnor snabbare kan lämna BB och vårdas i hemmet.

I samma artikel försöker moderaten Johnny Bröndt, vice ordförande i SU:s styrelse, plocka några billiga politiska poäng genom att hålla med om att barnmorskornas arbetssituation inte är acceptabel. Samme Bröndt försvarade i november 2011 nedskärningarna på SU under en demonstration mot nedläggningen av flera psykiatriska vårdavdelningar.

Förlossningsvården är dock bara en bit av vården som drabbats av långvariga nedskärningar. Så gott som samtliga delar av vården i Göteborg har under de senaste sex årens massiva nedskärningar hamnat på knäna. Offensiv har pratat med José som i januari uppsökte vård efter att hans elva månader gamla son blivit dålig. Josés son insjuknade akut och efter att ha uppsökt vård vid två tillfällen och båda gångerna nekats en grundlig undersökning lades barnet in på SU:s avdelning 330, en avdelning för akut kortidsvård för barn och ungdomar. Barnet konstaterades ha flera infektioner, bland annat svininfluensa och lunginflammation.

– Vi blev förvånade för när vi fick prata med en ansvarig läkare så var han helt öppen med hur det låg till med vården, att platsbristen gör att de får prioritera ned akut sjuka barn, säger José.

– Det är tråkigt för pressen hamnar på sjuksköterskorna och undersköterskorna. Det märks att personalen mår dåligt.

José och barnets mamma har nu gjort en anmälan till Socialstyrelsen. Händelsen är en direkt konsekvens av för låg bemanning.

Gräsrotsinitiativet från barnmorskorna i Stockholm borde nu få stöd av fackföreningarna och drivas som en rikstäckande kampanj. Det är positivt att Vårdförbundet i Göteborg tillsammans med TCO kommer ha en manifestation på internationella kvinnodagen för att uppmärksamma de ojämlika lönerna i Sverige. Men Vårdförbundets, troligtivs ironiska, inbjudan till jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) att samarbeta för att uppvärdera kvinnodominerade akademikeryrken måste bytas ut mot en faktisk kampanj ute på gator och torg, och inne på medlemmarnas arbetsplatser.

Samtliga fackförbund inom vård och offentlig sektor behöver rusta för gemensam strid inför kommande avtalsrörelser och de fortsatta attacker på medlemmarnas villkor som oundvikligen kommer fortsätta som en följd av den ekonomiska krisen.

Stefan Berg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s