Stoppa alla utvisningar till Iran

Lördagen den 1:a september samlades återigen gruppen Misstro oss inte i Brunnsparken i Göteborg.

20120902-185220.jpg

Demonstrationerna mot terrorregimen i Iran blir bara fler och fler. Det var den 5:e demonstrationen sedan slutet av juli och ett 40 tal medverkade. Flera talade och kritiserade, Alliansfria rörelsens (NAM) toppmöte, som hölls i Teheran, Iran, under torsdagen och fredagen, vilket FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon valde att besöka.


Många oroar sig över den tolkning som omvärlden och Iran själva kommer att göra över det faktum att FN:s generalsekreterare väljer att gästa denna diktatur.

Med vid demonstrationen var bl.a. Naser Karimi, Ramin Abbasian, Ali Nezam Fatemi, Mousa Hasani, Fardin Vakili, Firouz Soleymanzadeh, Mahnaz Masiri, Leila Fard, Poran Yekta, Hamidreza Baratiyan, Meisam Shalpoush, Farhad Sayari, Amir Pakyari, Hosein Shirazi, Rasool Shadman, Mariam Banai, Fariba Nishabourian,Behieh Naderi, Sahar Arzanpour, Omid Khodadani, Ghazal Shamloo, Elham Torabi, Fatemeh Chezm Azar, Mohsen Daraei, Mohsen Hashemi, Mozgan Mashahbazifari, Sieros Raoofi, Karim Pormah, Mohammadreza Armiuon, Shirin Shokrzade, Mahshid Houshmast, Mohammad Hoseinrazazi, Kiamars Bastaninjad, Shahla Saidi, Mohammad Mohammadi, Arman Salehi, Reza Moazeni samt Jemis Oudatolaki Targavar.

Gruppen som demonstrerade i lördags bestod bl.a. ett tiotal medlemmar från ursprungsgruppen “Misstro oss inte” och nya regimkritiska deltagare fortsätter att komma till demonstrationerna och frågan är om inte “Misstro Oss Inte” kommer att vara en slags våg som sköljer in över framtiden ända tills den dag kommer, då den svenska regeringen väljer att sluta tvångsdeportera människor till en av världens farligaste diktaturer, landet Iran.
Sveriges asylpolitik gentemot flyktingar från Iran idag, måste blir mer human. Trots nya juridiska riktlinjer som kom ut i somras, där tjänstemännen på Migrationsverket uppmanas ta särskild hänsyn till vissa grupper, syns dessa nya riktlinjer inte ännu gå igenom i besluten. Tjänstemännen har i dessa nya riktlinjer uttryckligen uppmanats att ta särskilda hänsyn till bl.a. personer från minoritetsgrupper (som t.ex. bahaier), konvertiter (eftersom enbart islam är av regimen godkänd religion i Iran, utövare av andra religionen riskerar allt från offentliga spö- till dödsstraff) och personer som bedrivit regimkritik av s.k. Sur Place-karaktär (att man bedriver regimkritik mot ett land utifrån en plattform i ett annat land) och då även på Internet. Det börjar nu bli känt över hela EU att Iran bedriver elektronisk övervakning av sina utomlandsaktiva medborgare och den informationen har nu också nått in till Migrationsverkets egen informationsdatabas. Nu borde också riktlinjerna börja tillämpas i praktiken.

Att Sveriges asylregel att man kan få 3 avslag och sedan behöver vänta i 4 år på att få ansöka om ett nytt prövningstillstånd, är ett stort problem för många asylsökande. Det finns många iranier i Sverige idag, som levt det limbo som uppstår i väntan på asyl, så länge som upp till 12-14 år. Detta att man i Sverige brukar behöva vänta i 4 år innan man kan söka nytt prövningstillstånd är något som har kritiserats hårt, bl.a. av asylrättsadvokaten Esmail Yari, nu senast på det seminarium i asylrätt som under veckan som gick, hölls i Hammarkullens Folket hus, torsdagen den 30 augusti.

Efter demonstrationen pratar jag vidare med Hamidreza Baratiyan. Han har nu har nu varit i Sverige i 6 år. Efter det tredje avslaget har hans liv stannat upp och hans advokat har uppmanat honom att vänta innan han kan söka nytt prövningstillstånd, men hur länge klarar en människa av att vänta? Hamidreza är trött på att leva i limbo. Hamidreza lever och andas som en vanlig människa varje dag och har precis samma behov som alla oss andra som lever i detta land, men hans tillvaro blir strängt begränsad av den imaginära EU-mur som omger hans vardag in i minsta detalj. Att inte ha de 4 sista siffrorna i sitt personnumret innebär en lång rad hinder för honom i hans vardagen. Han har inget fungerande ID-kort, han kan inte ha abonnemang och konton som man behöver ha för att få kommunikation och betalningsrutiner att fungera. Han brukar betala kontant där det går men det accepteras inte överallt och då blir det problem eftersom att ha ett bankkonto kräver att man har ett fullständigt personnummer. Att skriva på kontrakt för lägenhet är i omöjligt, att börja studera är omöjligt, när söka vård när han blir sjuk kan kännas osäkert, kommer han att bli väl emottagen på vårdcentraler och sjukhus eller kommer man att neka honom vård? Det är ett hårt sätt att leva på, livet i limbo och Hamidreza är trött på det. Att återvända till Iran är inget hållbart alternativ för honom, eftersom han är kristen konvertit och därmed riskerar dödsstraff om han återvänder. I Iran är det förenat med dödsstraff att ha någon annan tro än islam.

Att Sverige fortsätter att försöka tvångsdeportera iranier som riskerar fängslande, tortyr och dödsstraff vittnar t.ex. försöket att tvångsdeportera den regimkritiske iraniern Siavash Rahimi, om. Lyckligtvis stoppades den deportationen av Asylrörelsen och Siavash är nu åter på förvaret i Märsta och därifrån arbetar Asylrörelsen vidare för att han skall friges.

Hanna Tellholt

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s