Klasskillnader i simkunnighet kostar liv

Sommar betyder för många sol och bad, men badutflykten kan sluta i en tragedi om olyckan är framme och man inte lärt sig att simma ordentligt. Nya siffror pekar nu återigen på att allt färre lär sig simma.

20120730-142752.jpg

Trygg Hansas undersökning sommaren 2012 visar almarmerande på att elva procent av barnen i Västra Götaland enligt föräldrarna inte kan simma.
Troligast är det en siffra som kan stämma. Skolverkets undersökning 2010 visade då att över 8 procent, totalt 7 800 av landets barn i årskurs fem inte kunde simma.

Samtidigt konstaterar Svenska Livräddningssälskapet SLS att det är stora skillnader mellan områdena i Göteborg, när det gäller simkunnighet bland barn.
Barn till föräldrar i fattigdom lär sig inte simma i samma utsträckning som barn med rika föräldrar.

– Framförallt är det barn i socioekonomiskt svaga områden som inte kan simma, det är ett faktum som varit känt länge, säger Anders Wernesten på Svenska Livräddningssällskapet till Offensiv.

Framförallt handlar det om barn till ensamstående föräldrar och de med invandrarbakgrund.
Detta stärks av de återkommande rapporter som visar att om barn har tillräcklig simkunnighet ofta handlar om vilka ekonomiska förhållanden de lever i. Det beror i allt högre grad på ekonomiska och sociala faktorer.
Barn till seglarföräldrar i Askim och Fiskebäck har inga problem med simkunnigheten.
Men arbetslösa eller ensamstående föräldrar har oftare sämre ekonomi och då simskola kostar runt 1 500 kronor per barn i snitt är det lätt att den utgiften väljs bort.
Omkomna i drunkningsolyckor kommer dubbelt så ofta från en familj med en ensamstående förälder.
Vi kan inte tolerera att makthavarna inte tar denna fråga som handlar om liv och död på större allvar.

Precis som att klass blivit allt mer etniskt betingat har även simkunnigheten blivit det. Mer än en tredjedel av alla barn som drunknar har invandrarbakgrund.
Skillnaderna mellan barn är stora och kan också påverkas av föräldrarnas religionstillhörighet. Religionen kan spela en avgörande roll när eller om ett barn lär sig att simma.
Det finns föräldrar som förvägrar sina barn möjligheten att lära sig simma av religiösa skäl. Därför måste vi öka möjligheterna för dessa barn att få möjlighet att lära sig simma. Skolan har här en viktig uppgift men måste få de resurser som krävs för att möta behoven.

Skolverkets allt tydligare krav på simkunighet är positivt. Kraven säger att samtliga elever i årskurs fem ska kunna simma 200 meter – varav 50 meter på rygg – och kunna hantera nödsituationer vid vatten.
Att avgöra om en elev kan simma eller inte borde dock inte avgöras av en gymnastiklärare utan en utbildad simlärare. Det är en väsentlig skillnad på att ta sig fram i vattnet och att kunna simma med rätt ben och armtag. Detta visar sig tydligt i skillnaden på att bada i en inomhuspool och att bada i hav eller sjö.

Det är idag skolorna som ansvarar för att barnen lär sig simma, och på samma sätt som att kunskapen i olika ämnen skiljer sig mellan skolorna så har rätten att simma blivit en klassfråga.
De visas också tydligt att skolor som har bättre resurser har fler simkunniga barn.

Det räcker inte med att ha makthavare som nöjer sig med att ”barn i Sverige kan simma bra” eller ”vi har bäst simkunnighet i världen”.
När det finns tydliga tecken på att simkunnigheten skiljer sig markant mellan olika områden måste man agera förebyggande.
Skillnaden mellan två skolor i samma stad som Göteborg, men som ligger på var sin sida av älven är stor.
Trots återkommande larm och rapporter om att allt färre barn lär sig simma tar inte politiker och tjänstemän i kommuner detta på allvar. De senaste åren har det kommit allt flera larm om att färre barn kan simma men åtgärder uteblir. Man ser statistiken men ansvaret överlämnas till föräldrar och ideella föreningsliv.

Det är tydligt att kommunen inte lägger tillräckligt stort fokus på simkunnighet och badsäkerhet.
Inte en enda av de kommunala badplatserna vid sjöar och hav har livräddare. Detta vore otänkbart vid stadens inomhuspoler.

Det är upprörande att läsa Bertil Erikssons kommentar i GP.
– Att lägga det ansvaret på det allmänna är att gå för långt säger, Bertil Eriksson förvaltningschef på Park och natur till GP 27 juli.

Han menar att det är föräldrarna som har ansvar för sina barn och hänvisar skälen till kostnaden för badvakter. Han menar också att det inte finns några planer på att tillsätta badvakter på de allmänna badplatserna.

Detta är en nonchalant inställning till såväl barn och vuxnas säkerhet på kommunala badplatser som livräddaryrket. Föräldrars ansvar skulle inte minska för att det finns livräddare på badplatserna men det är heller inte bara barn som drunknar.
Majoriteten av de som förolyckas i vatten är män över 50 år.
När en olycka väl är framme kan det gå fort och en livräddare på plats kan vara skillnaden på liv och död.
I sommar har två unga dött, en i Bergsjön och en i Biskopsgården.
Rättvisepartiet Socialisterna kräver att kommunen anställer utbildade livräddare på samtliga kommunala badplatser. Detta skulle öka säkerheten, rädda liv och skapa arbetstillfällen.

Enligt Anders Wernesten så visar deras undersökning att 80 procent av befolkningen vill ha utbildade livräddare på badplatserna.

– Det lustiga i Göteborg är att man på vissa stränder har ”badvärdar”, sommarjobbare utan utbildning som ansvarar för toaletter och skräp. Här borde finnas utbildad personal istället, menar Anders Wernesten.

I snitt drunknar omkring tio barn varje år och statistik talar sitt tydliga språk att ekonomisk segregation är en faktor bakom vilka som omkommer.
Ett tydligare mål för simkunnighet har införts i läroplanen men detta ensamt kommer inte öka simkunnigheten. Det behövs en medveten och omfattande satsning för att öka simkunnigheten.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver en omfattande sattsning för att öka simkunnigheten, mer resurser till skolor för att kunna genomföra nödvändiga åtgärder för att nå att 100 procent av barnen lär sig simma, vi vill öka tillgängligheten till simhallar och badplatser och kräver utbildade livräddare på samtliga kommunala badplatser.

Kristofer Lundberg
Utbildad livräddare och Badmästare

Bild: Bilden är från en av Rättvisepartiet Socialisternas sommarutflykter för barn och unga i Hammarkullen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s