Kvinnokamp mot politisk islam

20120517-192423.jpg

Uppdrag Granskning går bakom fasaden i svenska moskéer. Under gårdagens avsnitt av Uppdrag Granskning lyckas journalisterna med hjälp av dold kamera fånga flera företrädare för en rad moskéer i Sverige som uppmanar vad de tror är kvinnliga församlingsmedlemmar att inte gå till polisen när de misshandlats av sina män.

Sex av tio moskéers företrädare ger samma typ av svar till kvinnorna. Fem av moskéerna får dessutom statligt stöd för din verksamhet. När denna typ av svar kommer till misshandlade kvinnor är det som en andra misshandel mot de utsatta.

En av de imamer som uppmanar kvinnor att inte gå till polisen efter misshandel är Abdul Rashid Mohammed från moskén i Göteborg.
Moskén byggdes med hjälp av ett bidrag på 67 miljoner från Sadiearabien, det är också där som imamen fått sin utbildning. I Saudiarabien är det den reaktionära Wahabismen som är ledstjärnan.

Men det är inte bara i Göteborg kvinnorna får svaret. I en majoritet av moskéerna får de samma svar. Vid familjerådgivningen vid Stockholms moské som är landets främsta menar imamen Mahmod Adam att mannen enligt islam ”får ha fyra fruar” och ”du får inte vägra sex”. Han fortsätter sina råd till kvinnorna ”Om man ringer polisen blir det svårt. Polisen tar honom till häkte. Han får fängelse. Man ska inte gå till polisen”.

Även Abdur Kadir Salad vid Örebros moské meddelar kvinnorna ”Går man till polisen splittra familjer. Muslimer vill inte splittra. Allah ger honom rätten till fyra fruar. Du måste acceptera det”.
Abdul Wadod, Uppsala moské säger sin tydliga åsikt: ”Jag tycker att du kan gå till din man och säga förlåt om du har gjort något dåligt”.
Än värre är Abdul Wadod vid en moske i Malmö som med anledning av misshandeln menar att ”Den riktiga kvinnan håller mannen i handen även när han är arg på henne. Du ska inte ringa polisen. Du får inte kräva att han skiljer sig från andra kvinnan”, angående örfilar menar han att ”du behöver inte ringa polisen. Om han slår dig så löser man det inom familjen.”

I programmet visas gång på gång hur två kvinnor blir uppmanade att ha sex med sina män trots att de inte vill ”det är bara om du är sjuk eller har mens som du kan neka din man”. De uppmanas också att acceptera månggifte ”alla muslimska män har rätt till fyra fruar”.

När kritiken borde riktas mot bokstavstrogen fundamentalism och de reaktionära religiösa företrädarna för politisk islam finns det istället de som kritiserar Uppdrag Gransknings ”motiv”. Programmet anklagas för att gynna islamofobi och att så splittring. Men de som sår splittring är de religiösa ledarna som nekar kvinnorna deras mänskliga och demokratiska rättigheter och de som utnyttjar sådan uppmärksamhet, för att slå ett slag mot en enskild religion med rasistiska motiv.

De inom vänstern som sluter upp i kritiken mot Uppdrag Granskning är opportunister. Vi måste våga kritisera religiösa församlingar och dess förtryck utan att det kallas islamofobi eller antisemitism. Arbetarrörelsens kamp och protester har tvingat fram inte bara bättre förhållanden på arbetsmarknaden, utan också demokratiska fri- och rättigheter för kvinnor, barn och andra förtryckta i samhället. I fronten för denna kamp har den revolutionära socialistiska rörelsen stått.

Kvinnors rättigheter och demokratiska reformer är däremot inget svenskt. Det är ett resultat av revolutionär kamp och en stark arbetarrörelse som vuxit fram och tagit strid och vunnit reformer som resultat av kampen.

Trots det finns det vissa inom vänstern som av opportunistiska skäl inte vill kritisera moskéerna med hänvisning till att det skapar islamofobi.

Det går inte att blunda för att det finns ett problem med religiös extremism och att de som får betala priset är unga som drabbas av hedersförtryck, kvinnor och HBT-personer som behandlas som andra klassens medborgare.

De åsikter som det ges uttryck för i programmet är en borgerlig patrialkal ordning där mannen ställer sig över kvinnan och hennes mänskliga- och demokratiska rättigheter. De raslagar som separerade svarta och vita i USA eller apartheid i Sydafrika finns i mindre skala i vissa av våra förorter men de som separeras från de allmänna platserna här är kvinnor. Imamer har stort inflytande över det muslimska samhället och där de med könapartheid inskränker unga och kvinnors rätt måste de bekämpas.

För oss socialister spelar det ingen roll om kvinnoförtrycket förs av den borgerliga staten, kristna, judiska eller muslimska företrädare. Det är socialisters, kvinno- och arbetarrörelsens uppgift att stå i kampens frontlinje mot religiös extremism. Det måste vara kvinnorna själva som spelar den avgörande rollen i sin befrielse från förtryck, likt kvinnorna stått i täten för revolutionerna i Tunisien och Egypten. Kampen för kvinnors lika och demokratiska rättigheter måste alltid stå i förgrunden.

Kristofer Lundberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s