Johannes Lundberg RS svarar Håkan Linnarsson (S)

Uppenbart har rörelsen i Angered pressat politikerna i nämnden i allmänhet och det socialdemokratiska partiet i Göteborg i synnerhet. Rättvisepartiet Socialisterna som har flera kända profiler i området har självklart deltagit i kampen såväl gällande skolorna som fritidsgårdarna, något som skrämmer ledande socialdemokrater i Göteborg. Samtidigt tar sig SDN Angereds ordförande, Håkan Linnarsson ton i och med RS ”inblandning” i Förortsmarschen. Johannes Lundberg svarar nedan på Linnarssons inlägg.

Till en början måste Linnarsson läsa på lite till om partierna till vänster om Socialdemokraterna. Den logga som han publicerar på sin blogg som symboliserar en hammare och en skära, är inte den symbol som RS international använder sig av.

Committee for a Workers’ International är namnet på den international som RS är den svenska sektionen utav. Vi finns representerade i närmare 50 länder. Logga samt mer information om vårt internationella arbete hittar du här.

Linnarsson menar att initiativet till Förortsmarschen inte var folkligt, utan vill krympa det att innefatta vad han benämner som ”extremvänstern”. Här tar Linnarsson ytterliggare ett steg i att distansiera sig från gräsrötter, arbetare och brukare i området, det vill säga lärare och andra arbetande i skolan, personal från fritidsgårdar, från Folkets Hus i Hammarkullen, Urbana studier och Karnevalskommitten, för att inte nämna folk från de föreningar som deltagit på planeringsmöten.

Angående entrismen så har denna ”extremvänster” rötterna i Linnarsons egna parti. Som motreaktion på den högervridning som uppdagades inom socialdemokratin redan på 70-talet, började en vänster inom SSU växa fram. De samlades kring tidskriften Offensiv och började så småningom studera trotskismen. De insåg att reformismen inte hade något alternativ och förkastade de stalinistiska staternas diktatur. Inom socialdemokration kämpade de för att få socialdemokratin på ett socialistiskt program. Offensiv hade majoritet i flera SSU-distrikt runt om i landet och vann stort gehör på kongresser för de socialistiska kraven, något som skrämde partiledningen. Under 80-talet bedrevs en ”häxjakt” inom arbetarrörelsen och hundratals uteslöts ur SSU, personer som hade en koppling, haft en koppling eller kanske haft en koppling till ”Offensivarna” rensades ut ur partiet. Arbetarförbundet Offensiv bildades och behöll länge orienteringen till socialdemokratin. Som en följd av 90-talets nedskärningsvåg ledd av Socialdemokraterna och att partiet blev ett borgerligt parti, samtidigt som partiet började tappa den aktiva medlemsbasen bildades Rättvisepartiet Socialisterna med parollen För ett nytt arbetarparti.

På samma sätt som Linnarsson tar beslut tillsammans med Moderaterna, anammar han också övriga borgares skrämseltaktik om ”trotskismen”. Här har borgarna och stalinisterna samma argument mot sin gemensama fiende, den genuina socialismen. I retoriken och den obefintliga förklaringen vad trotskism är, får han det att låta som något konstigt och farligt inom den internationella arbetarrörelsens historia. Snarare är det tvärt om, Leo Trotskijs analyser och kamp mot fascism och stalinism, för demokratin inom arbetarrörelsen, kämpande fackföreningar och nya arbetarpartier är högst aktuella idag. Även hans internationalistiska inställning är av yttersta vikt idag med tanke på de revolutioner och folkliga resningar vi ser i Nordafrika och Mellanöstern, där behovet av arbetares och fattigas självständiga organisering på ett socialistiskt program inte nog kan understrykas, för att undvika att revolutionerna kidnappas av nya extremister eller diktatorer.

Den extremvänster och trotskister som Linnarsson skriver om och personligen relaterar till är mig: en 27-åring som dagligen tar kampen mot nedskärningar och/eller odemokratiska omorganiseringar som slår hårt mot det område jag och min familj bor i, ett område jag själv trivs i, men där jag sett ett hårdare klimat krypa sig fram på kort tid. En person som tar kampen för högre löner, speciellt i kvinnodominerande yrken som släpar efter. En person som menar att friskoleeländet borde skrotas, en person som menar att kollektivtrafiken borde byggas ut, en person som menar att man ska engagera sig politiskt för att man vill se en förändring till det bättre, inte göra karriär och få sig en saftig lön, att politiker borde leva som den man företräder, det vill säga politiker på arbetarlön. En person som blivit misshandlad av nazister för att ha hjälpt och tagit strid för flyktingars rättighter. Extremvänstern Linnarsson försöker misstänkliggöra är bland andra en person som nyinflyttad göteborgare tog dubbla hyreskontrakt för att hjälpa en familj utan papper från Irak. Han sålde sin tv och soffor och jobbade 12 timmar per dag för att ha råd att betala båda hyrorna. Han tog en stekpanna, kastrull och madrass, lämnade den möblerade lägenheten till den familj som idag tack vare kampen har uppehållstillstånd i Sverige.

Trotskij var en ledande person i det ryska socialdemokratiska partiet, efter partisplittringen blev han en av de mest tongivande ledarna för den ryska revolutionen och var sedan ledare i oppositionen mot Stalins framväxande byråkrati och diktatur. Till skillnad från Stalin menade Trotskij att socialismen kräver en djupare demokrati än kapitalismen och att denna inte kunde byggas i ett land, utan var tvungen att spridas i världsskala, för dess överlevnad. Trotskij mördades själv av Stalins agenter i Mexiko 1940. Böcker om Leo Trotskij hittar du här.

Den extremvänster som Linnarsson pratar om är de vars systerparti finns representerade i Europaparlamentet genom valet på Irland, där man också har två platser i parlamentet, på Sri Lanka kom vår systerorganisation trea i presidentvalet. De personer som i flera länder i Europa deltagit i nya formationer och valallianser, i ett första steg mot nya arbetarpartier och vunnit stort stöd, då folk i dessa länder insett de traditionella arbetarpartiernas svek och högervridning. Våra spanska partimedlemmar som tillsammans med 100 000-tals andra spanjorer intagit gatorna och gått ut i generalstrejk mot såväl det tidigare socialdemokratiska regeringspartiet som dagens traditionella högerregering i kamp mot de kraftiga budgetåtstramningarna.

Linnarsson har tidigare pratat om ansvar gällande ekonomin och skriver nu på sin blogg att ”vi måste hantera de resurser vi har så klokt som möjligt”. Där håller jag med Linnarsson. Frågan är om han säger samma sak till sina kollegor i kommun, landsting och riksdag.

Under de värsta krisåren i ekonomin sedan 30-talet sparades det överallt, nästan. Politiker i kommun, landsting och riksdag höjde dock sina redan höga arvoden. Denna skuld läggar jag självklart inte på Linnarsson, men han är ändå medlem och relativt ledande politiker i Sveriges största parti. Där är ju någonstans att börja ta ansvar kring ekonomi och hantering av ”våra” resurser.

Linnarsson själv kanske också har glömt det spabesök man gjorde då man skulle diskutera skolans framtid, där notan hamnade på 69 870 kronor, vilket GP rapporterade om i förra vårens besparingsvåg. Inte särskilt ansvarigt i mina öron. Under flera år har jag gått som timvikarie i Angereds skolor, en genomsnittlig månadslön hamnade på cirka 7 700 kronor. Det betyder att den sparesan hade kunnat finansiera en vikarie på en av Angereds skolor under en 9 månadersperiod, det vill säga ett helt läsår med samma genomsnittligt arbetade timmar. Istället har vi sett perioder av vikariestopp.

En annan sak är ju också att verkligen driva och jobba för en politik som exempelvis kunde lagstadga huruvida skattemedel ska finansiera friskolor och vinster till dess ägare. Linarsson säger ju sig själv vara emot detta, om han bufflade och stångades lika mycket mot sin egna partiledning som han kör mot befolkningen i Angered skulle han nog få många med sig i de egna leden, men gå emot ledningen är kanske inte vägen till karriär.

Gällande de satsningar som görs i området finns det nog ingen av RS medlemmar eller någon annan som inte välkomnar dessa, men jag väntar dock av erfarenhet med att jubla. I Norrbotten där jag kommer från ursrungligen skulle man satsa på vården, man byggde ett helt nytt toppmodernt sjukhus, Sunderby sjukhus, mitt mellan Luleå och Boden. Sedan detta stod klart har man sett en nedmontering av de befintliga sjukhusen i hela länet. Så den satsningen är idag bara ett ofullbordat komplement till de tidigare väl fungerande verksamheterna. Ansvariga? Det så kallade Arbetarpartiet Socialdemokraterna med samarbetspartier.

Närsjukhus är bra, men det hade ju inte gjort något om man hade en remiss från exempelvis Hammarkullens vårdcentral innan man kom, nej just det, finns ju ingen vårdcentral i Hammarkullen. Linnarsson hade ett finger med även där. Utan vårdcentral är torget mer dött, tog inte lång tid innan mataffären bommade igen efteråt.

Angered Is och sim – jättebra, men det är väl ingen som än vet vad följden blir för exempelvis Hammarbadet och Rannebergsbadet. Satsningarna är som sagt välkomna, men det tar ju ändå inte fokus från den verklighet som folk som bor och jobbar här känner.

Exempelvis har vi nu snart sett ett år av skolkamp, lärartjänster och annan personal som försvann och nu två stängda skolor. Detta är väl inget påhitt från brukare, inte heller de förslag som legat mot Mixgården tidigare vårar eller vårt bibliotek? På förra nämndemötet blev vi nästan påhoppade som lögnare och att komma med falska påståenden, med det visar ju sig nu vara berättigade frågor vi hade.

Att jag verkar i det område där jag bor, jobbar och var min sambo har sin dotter i skolan är inte något jag eller någon annan tycker är konstigt, på samma sätt som Linnarsson är ordförande i en stadsdelsnämnd i det område han själv bor. Linnarsson pratar om ”Jag vet att vi som bor i Angered, och inte delar en trotskistisk samhällssyn, kan, och borde föra vår egen talan!” Han får det att låta som om RS medlemmar dels kommer ”utifrån” då vi i själva verket är väl förankrade i området med partiföreningar i Hammarkullen, Sandeslätt och Hjällbo. I Sandeslätt blev RS tredje största parti. Han får det också att låta som att vi tvingat på folk vårt program.

RS medlemmar har en ödmjuk inställning till rörelsen och tror också att många delar den uppfattningen. Rörelsen har haft sina krav och från RS har vi kampanjat för våra, självklart i förhoppning att så många som möjligt ska stödja dessa, annars vore det ju meningslöst att arbeta partipolitiskt och jobba opinionsbildande. Våra medlemmar agerar som föräldrar, personal, boende och håller inte hemligt för någon, varken partitillhörighet eller vår agenda.

Partiet har använts som den resurs det är, allt från praktiska saker som bidrag genom våra erfarenheter av tidigare kamp. Samtidigt har vi följt det som händer med noggrann och regelbunden rapportering genom vår veckotidning Offensiv, där vi också uppmanat till fortsatta protester. Om du vill prenumerera och stödja oss, klicka här.

Agendan är att vinna i en fråga eller flera, att barnen får en bra och trygg skola där målen nås, att lärare och annan personal i området jobbar under förhållanden som känns bra och de känner att de kan utföra sina uppdrag på ett värdigt sätt. Självklart arbetar vi för att bygga vårt parti samtidigt och sprida vår politik om behovet av ett nytt arbetarparti som konsekvent tar striden mot nedskärningar, för högre löner, resurser efter behov och vågar säga att det finns pengar.

Johannes Lundberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s