Caroline Holmgrens tal om bostad på kongressen

Här publiceras Caroline Holmgrens tal från partikongressen i Hammarkullen.

”Du behöver ju inte stå i fönstret så mycket och posten får du adressera till någon annan, jag får ju egentligen inte hyra ut i andra hand så vi kan väl hålla det för oss själva?” Det var så han sa, medan min lillebror lämnade sin kråka på ett papper som bevisade att han betalt in femtusen kronor i hyra, medan hans ord ekade mellan väggarna och mitt beskyddande hjärta. Med en klump i magen flyttade han således i smyg in i sin första lägenhet. För vi behöver alla någonstans att förvara oss själva. Kanske en månad i taget, men helst med tak över huvudet.
Samtidigt så är det skit för alla inblandade parter. Lagen säger att du bara får hyra ut i andra hand under en viss period, men marknaden säger att när du väl fått ett första hand så gör du bäst i att aldrig lämna det ifrån dig, trots att du av olika anledningar måste söka dig till andra platser. Så man skriver sin post hos vänner, bor i flyttkartonger och äter middag i ett mörkt kök för att grannarna inte ska veta att man bor där. Allt för att ha någonstans att bo.
För det visas tydligt att det inte är en mänsklig rättighet, åtminstone inte för alla klasser.
Bostadssituationen har hamnat i ett ohållbart och inhumant klimat. Medan man fortsätter att bygga till de som redan har en bostad, så säljer man ut hyresrätter, raderar ut bostadsköerna och genom en omvänd Robin Hood-politik försvårar med alla medel för studenter, ungdomar och ensamstående som redan har dragits med i de ökade klassklyftorna.
I Göteborg för nästan två år sedan ersatte man gamla funkislängor på Friggagatan till lägenheter på ett minst sagt anmärkningsvärt vis. När utsidan blev det väsentliga så fallerade tyvärr standarden och de som flyttade in i ettorna och tvåorna på Friggagatan får i tystnad punga ut mellan sju och åttatusen i hyra för läckande rör, felkaklade badrum och vattenläckor. För att täcka upp kostnaderna för fuskbygget har nu KAB Fastigheter begärt en höjning av hyran på 3,5% vilket de själva anser är ”helt rimligt då hyrorna var lågt satta innan”. Medan hyresgästföreningen kämpar emot kraven så står nu boenden och lägger hela månadspengen på ett halvfärdigt projekt.
Medan boenden skyller på byggbolaget så skyller byggbolaget på bemanningsföretaget som anlitats av underleverantörerna. Det har rapporterats om olyckor vid arbetsplatsen och anställda som inte fått lön, men byggbolaget menar att det är deras fel att det blivit ett uselt resultat. Personligen hade jag inte heller gjort ett kanonjobb på min arbetsplats om jag inte heller fått betalt för arbetet.
För en vecka sen gick jag förbi en kille på stan som var i samma ålder som mig själv, han flängde fram månadens nummer av Faktum i mitt ansikte och jag tänkte att han då definitivt inte passade in i mallen för hur en hemlös människa ser ut. Både den röda näsan och GAIS-mössan hade uteblivit. Men det var han. Och det är smärtsamt att se. För samhället kan inte längre skylla hemlöshet på en taskig barndom och överkonsumering av sprit och knark. Man kan inte bara ”skaffa vovve, Volvo och villa och styra upp sitt liv” som folkpartisten och skribenten Malin Lernfelt gärna förmedlar till kidsen; för det allt hårdare samhällsklimatet och kapitalismens nedrustningspolitik gör att fler och fler människor hamnar ute i periferierna.
Och det handlar egentligen inte om någonting annat än att kapitalismen under flera decennier fått spelrum att härja fritt. Det finns ingen som helst demokratisk insyn eller kontroll på byggandet av bostäder och utan hinder har de kunnat rea ut hyresrätterna till privata ägare och rivit gamla kåkar för att bygga nya gräddhyllor till överklassen. Clarion Hotel tog över det övergivna posthuset och byggde ett lyxhotell för att sätta spiken i kistan och visa att Göteborg inte längre är en plats för hemlösa, studenter, arbetarklass eller medelsvensson.
Men vi måste, precis som torgockupanterna runt om i världen har gjort, kräva att bostäder ska byggas efter behov och det ska göras nu. Vi kan inte vänta! De hemlösa kan inte vänta och det kan inte heller de som tvingas avbryta sina studier för att de inte har någonstans att bo. De som till våren tar studenter för att ge sig ut i världen, de kan inte heller vänta.
Bostadspolitiken måste mötas av kamp och det är vi som ska leda den tillsammans med dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s