Kongress: Att baka ett revolutionärt socialistiskt parti

Ett av våra mantran som ständigt förekommer är att RS bygger på medlemmars uppoffringar och en jävla massa tejp. Med glimten i ögat så säger det ganska mycket om vad det är för parti som vi egentligen bygger. Det är kanske lätt att tro att genom vårt avlånga ikea-land så rinner en rad olika recept och medlen för att lyckas, men där tar man fel. Från norr till söder, så stöter vi på liknande hinder, finner snarlika möjligheter, lär av varandras misstag och inspireras av varandras framgångar.

Kristofer Lundberg från RS Sandeslätt öppnade partibyggespunkten genom att ställa frågan om vem som var beredd på att flytta till Malmö för att fortsätta bygga partiet. För det är en fråga som måste ställas för att partiet ska fortsätta att etablera sig på nya orter, vi måste ha ett kaderskikt som är beredda att ta det steget. Om det så är Malmö, Köpenhamn, Oslo eller Öregrund som enligt Wikipedia är Sveriges minsta stad. För ju starkare vi står desto bättre står vi rustade för att bygga ett nytt arbetarparti.

Kristofer berättade också att från Göteborg så besöker de Alingsås och Borås varje vecka, för att knyta kontakter i kranskommunerna och stärka partiet i regionen. Han menade att det är viktigt att bibehålla den ständiga kontakten med de mindre partiföreningarna på andra orter och det är direkt avgörande för att inte medlemmar ska bli inaktiva. Som en förebild och exempel berättade han om Sundsvall där de som liten partiförening ändå har aktiviteter och möten varje vecka och där de erfarna kamraterna kämpar i med- och motvind mot rasism, nedskärningar och har protester mot asylpolitiken.

I samband med att vi trycker det tusende numret av Offensiv i maj ska partiet stå starkare än tidigare. Vi behöver medlemmar som är redo att kliva in i alla roller och bygga där man verkar; organisera sig fackligt på sin arbetsplats eller starta Elevkampanjen eller Socialistiska Studenter på sin skola, med långsiktiga mål eller genom att ta med sig Offensiv och diskutera innehållet i fikarummet, eller organisera sina skolkamrater till en protest.

Kristofer menade också på att det är i kampen mot rasismen som man ser att ungdomar har vaknat och radikaliserats och vi måste organisera ungdomarna att kämpa inte bara mot det faktum att vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen utan också mot den statliga rasismen som råder i bostadspolitiken, arbetslösheten och i asylpolitiken där de drabbas värst. Vi måste hitta nya vägar att nå dem. Pantrarna, föreningen för upprustning av förorten, där många av våra medlemmar är djupt involverade har lyckats arrangera möten, debatter i tv, protester, ockupationer av stadsdelsnämnden men också läger och fotbollsturneringar för att engagera ungdomarna och rikta deras frustration uppåt. De har också fått självaste Bobby Seale att komma till Biskopsgården i maj.

Kristofer berättade också att den kamp för att rusta upp välfärden bedrivs runt om i landet; i Stockholm startade nätverket ”Välfärd utan vinst” som en naturlig del efter Septemberalliansen och Jobbupproret efter Carema-skandalerna som började täcka helsidor på varenda dagstidning.

Kristofer belyste även vikten av en politisk skolning av medlemmar, kanske framför allt de nya medlemmarna och hur viktigt det är att snabbt få en arbetsuppgift och roll i sin partiförening för att de ska känna att de defacto är en del av partiet.

Avslutningsvis nämnde han att vår styrka vilar i att när vi tar fokus på något, så når vi alltid de målen vi sätter upp, om det så är att nå ett visst antal prenumeranter, höja medlemsavgifter eller värva nya medlemmar. När vi satte fokus på att bygga en partiförening i Malmö, så gjorde vi det med den inställningen att vi åkte ner till Malmö och bestämde oss för att inte åka därifrån förrän det var gjort. Vi måste gå in med inställningen att folk vill bli aktiva men det kan vi inte veta förrän vi ställt frågan ”Vill du gå med i Rättvisepartiet Socialisterna?”.

Stefan Godaou från Köpenhamn tog upp problemet med att Gay Pride blivit ett kommersiellt jippo och när till och med Dansk Folkeparti var en del av Pridetåget så måste man ta det på allvar. Det var då han övertygades om att gå med i CWI.

Klara Heydar från RS Hjällbo berättade att i Göteborg har man nyligen upprättat ett Kvinnoutskott och behovet av att förnya vårt feministiska material och program och den avsaknad av medial uppmärksamhet som 8 mars-firandet, (Göteborgsposten hade inte ens råd att avvara en liten notis om demonstrationståget som utgjordes av 1300 pers den dagen), fick samt att vårt eget ingripande under en av årets stora dagar är ett tecken på det behov som finns.

Carolina Löf från RS Luleå betonade den vikt som sympatisörer och ickemedlemmar spelar även om de inte ännu gått med i partiet. I Luleå hjälper de till med flygbladsutdelning, affischering osv. De lägger mycket vikt vid att ha en kontaktmedvetenhet, man måste våga fråga om personen som skriver på listan är intresserade av att veta mer och utgå från att de också är skittrötta på kapitalismen. Tidigare har mycket ansvar hängt på heltidarna i Luleå, men nu har de delat upp ansvarsområden. De satsar på att medlemmar ska ta egna initiativ och driva kampanjer och just nu knyter de kontakt med RFSL för att få igenom HBT-lektioner i skolan. Sossarna vill ha HBT-dagar för att locka storföretagarna till stan och inte för att för kämpa för HBT-rättigheter och då har något gott helt snett, menar hon.

Camilo Flores berättade om arbetet i RS Malmö-Lund och hur de precis organiserat en demonstration mot Sverigedemokraterna som samlade 400 personer. Den skilde sig från tidigare protester som saknat politisk förankring. De åker över till Köpenhamn för att delta i 1 maj-firandet där för att stötta CWI-Danmarks etablering. Med hjälp från kamrater från Göteborg kunde de ha en enorm motdemonstration mot Sverigedemokraterna och bilda ”Malmös Nätverk mot Rasism”, vilket är ett enormt steg i en av Sveriges mest invandrartäta städer och där frustrationen gått över till våld men regeringen kallar det för ”arabisering” och den hets mot folkgrupp som polisen nu sprider i staden visar på att RS socialistiska politik krävs för en förändring.

Minela Mahmutovic från RS Hammarkullen pratade om vikten av att sprida vårt politiska budskap på nätet. Så länge som Offensiv, som är vårt viktigaste vapen i klasskampen, går ut som veckotidning måste vi göra bloggen till vår dagstidning och hon menade att det är när vi delar med oss i sociala medier som vi också kan sprida vår politik och bygga vårt parti.

Stephanie Kalsson är en av våra nyare medlemmar och hon pratade om den motvind som RS Uddevalla har mött under en period, men hur viktigt det är att fortsätta kämpa även när hjulen snurrar långsamt. Nya sparpaket fortsätter att följa vårdavvecklingarna och kongressen har gett dem glöd att fortsätta kämpa och med rätt medel så kommer de få vinden att vända.

Hugo Witting från RS Husby berättade om alla de lokala kampanjer de bedriver tillsammans med de som bor i området för att stoppa den totala utförsäljning som pågår för att göra Husby till en spökstad. De bär på en tradition av motstånd där pensionärer står i täten under protesterna och de är kända i lokalföreningslivet, inte minst genom den ockupation ägde rum för ett antal veckor sedan. Lokalkampanjer kommer serverade i den politik som bedrivs idag och deras jobb är att knyta nya kontakter och leda kampen tillsammans med de som bor i området.

Lina Westerlund från RS Farsta påpekade att man måste se de utåtriktade aktiviteterna som målet i sig och inte som ett måste. När nya medlemmar kommer in i partiföreningen innebär det också att nya idéer och perspektiv implementeras och man måste våga uppfinna hjulet på nytt för att inte missa något. I deras partiförening har de också möten hemma hos en medlem eftersom det är hennes enda chans att kunna delta, vilket Lina visar på hur viktigt det är med kontakten och flexibiliteten i partiföreningen.

Mikael Nilsson från RS Boden berättade om den kampvilja som råder i norr hos asylsökande. Det finns ett stort missnöje men trots detta så är det svårt att få folk aktiva i kampen. De har sen senaste styrelsen fått tre nya medlemmar och Raymond Olsson har även blivit invald i Lärarförbundets styrelse.

Sanna Tefke RS Stockholm menar att det politiska läget gör det lättare att ta steget i fackföreningarna, det finns olika utmaningar för olika positioner och du kan enkelt ta med dig ett nummer av Offensiv till din arbetsplats och diskutera innehållet under morgonfikat, eller anmäla dig om det finns möjlighet till att ta uppdrag, men inte för saken i sig utan just för att lyfta upp våra medlemmar till ledningen eller ta ner ledningen till golvet och hon betonar att RS tar arbetsplatsfrågan på största allvar.

Johannes Lundberg från RS Sandeslätt, som nyligen engagerat 350 förbannade föräldrar mot skolnedskärningarna i Hammarkullen, pratade om hur viktigt det är att inte tumma på vår politik eller våra principer när det gäller vårt nätverksarbete, men vi ska inte heller gå in och dominera utan ta en naturlig ledarroll genom att ha bra förberedda förslag på vad nästa steg i kampen kan vara.

RS Göteborgs mest framgångsrike rekryteringsprofil Thomas Trägårdh från RS Majorna är även ett känt ansikte på sin skola och menar att man måste göra sig känd som den kämpande socialist som man är, för då vet man att skolkamraterna kommer att komma till just dig när de behöver ha svar på hur de ska organisera sig i en viss fråga, eller när de behöver en politisk analys om frågor och funderingar som de bär.

Katja Raets tog upp hur läget i Jordbro börja likna det stadiet som Biskopsgården hamnat i då föreningen Pantrarna klev in och behovet av en liknande rörelse kommer att bli helt avgörande för Jordbro under 2012.

Stefan Berg från RS Kortedala berättade om det arbete som görs för att bilda en partiförening i Borås. Idag har vi tre medlemmar i Borås och har tillsammans med SSU, Iranska Flyktingrådet och ung vänster bildat Asylrörelsen. Skolnedskärningarna har varit hett ämne och kampen har varit liknande som den som bedrivs i Hammarkullen, men skillnaden är att i Borås är det den så kallade Vänstern som står i spetsen. Han betonade också de svårigheter man möter när man ingriper utifrån och att det är en stor tröskel att komma över när man inte är etablerade. Men djärva beslut och chansningar kommer att kantra det ingripande som vi gör vilket kommer att bli helt avgörande.

Jonas Brännberg RS kommunfullmäktigeledamot i Luleå avrundade med att problematisera demokratifrågan i det samhälle som har vuxit fram. Vi kommer att få kämpa med att få besöka skolor, få tillgång till lokaler, demonstrationstillstånd och vi kommer att få åka på en hel del slag som aktivist, men vi måste fortsätta kämpa. I de situationer som uppstår så kommer också nya frågor och därför är det viktigt att hålla partiet levande. Nya medlemmar är otroligt viktiga då de kan gå in och forma partiföreningen som man verkar i.
Det kommer att bli en hysterisk kampanj för att nå våra mål, men det kommer att stärka oss.

Det råder inga tvivel om att alla är på det klara med vad det är som vi håller på med och att varenda medlem har visioner, idéer och ett brinnande engagemang för att nå dit vi alla strävar efter. Det är den absolut viktigaste ingrediensen för att baka ett framgångsrikt arbetarparti. Tillsätt lite extra krydda i form av kämparglöd, attityd och ett jävligt bra program så har vi Rättvisepartiet Socialisterna.

Caroline Holmgren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s