Revolutionärerna vet vad 8 mars handlar om

”Sverige skryter alltid om hur jämnt det är inom politiken, men frågan man ställer sig då är hur det fortfarande kan vara så ojämnt utanför?” Med de orden öppnade Parvin Ardalan, journalist och medborgarrättsaktivist, upp den paneldebatt som 8 mars-kommittén i Göteborg arrangerade den 1 mars på Trappan, Folkets Hus inför Internationella Kvinnodagen för att diskutera kvinnors betydelse i politiken.

De orden summerar ganska tydligt problematiken med det politiska system som vi har idag i Sverige. Vad spelar det för roll om man kvoterar utav bara helvete för att få det så jämlikt som möjligt i parlamentet, om majoriteten av partierna ändå för en antifeministisk politik? Kerstin Alnebratt, ordförande i Arbetarrörelsens tankesmedja och föreståndare i Genussekretariatet, poängterade den avsaknad av frifräsare inom de etablerade partierna som vågade sticka ut hakan för att få fram kvinnoperspektivet, eftersom partipiskan viner allt hårdare. Det blir väldigt svårt för en kvinna att sitta i riksdagen och försöka få upp kvinnors rätt till flexibel barnomsorg på dagordningen, när man sitter i ett parti som förespråkar en total slakt på den offentliga sektorn.

Birgitta Lund, som sitter med i Hotell- och Restaurangfacket i Göteborg, menade att vårt samhälle består av fantastiska och starka brudar som är jävligt bra på det de gör och har otroligt mycket att bidra med, men strukturerna är så djupt rotade att många är vana vid att inte skryta om sin styrka och att ta det försiktigt medan män redan vet hur bra de är och drar sig inte en sekund för att roffa åt sig av chefspositionerna. Detta är något som de arbetar mycket med inom hotell och restaurang och detta med enorma framsteg. Dessutom röstades det precis igenom ett beslut om sex timmars arbetsdag på senaste kongressen, vilket är en otrolig delseger.
Cecilia Wigström från Folkpartiet var dock snabb på att plocka upp bollen och ville med statistik förklara att det faktiskt inte är vad kvinnor röstar på, trots pratet om att införandet av sex timmars arbetsdag skulle gynna kvinnorna.

Panelen tog också upp den viktiga frågan om den könade fattigdomen. Det diskuteras friskt om barnfattigdomen i världen, men det som försvinner ur debatten är det lika med-tecken som står mellan barnfattigdomen och ensamstående mammors ekonomiska situation. De politiska beslut som fattas idag drabbar och försvårar direkt kvinnornas situation i samhället, vilket gör det väldigt svårt för mig att förstå, hur man kan sitta som folkpartist i samma rum som en medborgarrättsaktivist och utan att skämmas prata om vad man själv gör för att förbättra kvinnors situation när det man gör är att vifta med ett politiskt program som gör allt för att slå ned på takten.

Går man tjänster för de parlamentariker som sitter i maktens korridorer kan man säkert få igenom en och annan motion i kampen för kvinnors rättigheter, men det kommer aldrig att räcka hela vägen. Vi har sett det under revolutionerna i Nordafrika och precis som både Kerstin och Parvin var noga med att påpeka så måste man tillslut ge sig ut på gatorna. För det är där dem finns; folket. Man får aldrig någonsin förringa den makt som folkrörelser i allmänhet och kvinnorörelser i synnerhet besitter, när vi tillsammans enas på gator och torg för att ta kampen för rättvisa, jämställdhet och systerskap.

Det påpekades också att Sverige bär på ett enormt ansvar i dessa frågor med tanke på vår historia och bakgrund. Parvin menade att i Iran så torteras kvinnor för att de kämpar för sina rättigheter, i andra länder får man inte vistas i en grupp på mer än tio personer eftersom det råder demonstrationsförbud och därför måste vi förstå vikten av att strida för kvinnors rättigheter, inte bara i Sverige som på papper skryter om att vara världens mest jämställda land, utan också i solidaritet med kvinnor världen över som varje dag slåss med sina liv som pris för kvinnors rättigheter.

Kvällen lämnade scenen fri till de parlamentariker som ville slå sig själva för bröstet lite grann, för att lämna gatorna öppna för revolutionärerna och arbetarna som vet vad 8 mars egentligen handlar om.

Caroline Holmgren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s