Gästskribent: Socialister måste höja sina röster för det kurdiska folket

18 dagars frihetsmarsch: Frihet för Öcalan – Politisk status för det kurdiska folket. Den 31 januari inledde kurder tillsammans med fredsaktivister och vänsterrörelser en 18-dagar lång frihetsmarsch som går under parollen ”Frihet för Öcalan – politisk status för det kurdiska folket” och ”Vi är på vägen för vår existens och frihet”. Kurder utgör det största folket i antal, som än på 2000-talet saknar politisk status, dvs. rätten att leva/existera med en kurdisk identitet, som kurd.


I Turkiet har kurdernas kamp för mänskliga- och demokratiska rättigheter pågått i snart 90 år. Varje kurdisk uppror mot den turkiska statens brutala förtryck och repressiva politik har krossats av Turkiet. I Dersim åren 1936-1938 genomförde Turkiet en massaker på kurderna i regionen som kom att kosta 90 tusen människor livet. Det tog sedan 40 år innan tystnaden mot Turkiets brutala slaveri bröts av den kurdiska frihetsrörelsen PKK och dess grundare Abdullah Öcalan. PKK som grundades den 27 november 1978 och har alltsedan dess bedrivit en frihetskamp mot den fascistiska politiken mot kurder.
Den 9:e oktober 1998 iscensatte Turkiet, USA, Israel och andra inflytelserika internationella politiska aktörer, framförallt NATO, vad som har kommit att kallas för en ”internationell komplott” mot det kurdiska folkets ledare Abdullah Öcalan och PKK. Komplotten inleddes med att Turkiet började utsätta Syrien för militära hot och ställde ett ultimatum på landets regering och dåvarande president Hafez El Assad. Turkiets ultimatum till Syrien var att antingen överlämna Öcalan, som då befann sig på syriskt territorium, till turkiska myndigheter eller riskera militärkonfrontation. Landet hade redan mobiliserat tiotusentals trupper längs gränsen. Öcalan lämnade landet och den långa resans slutdestination blev Kenya. Komplotten resulterade i att de internationella aktörerna, genom sina säkerhetstjänster, kidnappade Abdullah Öcalan i Kenyas huvudstad Nairobi, för att sedan överlämna honom i händerna på turkiska myndigheter, den 15 februari 1999.
På årsdagen av den internationella komplotten anordnas varje år massprotester av det kurdiska folket med syftet att fördöma alla de inblandade aktörerna och uttrycka sitt stöd för PKK och Öcalan. Kidnappningen av Öcalan har kommit att lämna ett svart avtryck i kurdisk historia och ses som ett slag mot det kurdiska folkets kamp för frihet.
Nu år 2012 har kurder tillsammans med fredsaktivister och vänsterrörelser i Europa för första gången inlett en omfattande protestaktion mot den internationella komplotten. Kurder har inlett en 18 dagar lång protestmarsch under parollen ”Frihet för Öcalan – Politisk status för det kurdiska folket” och ”Vi är på vägen för vår existens och frihet”. Frihetsmarschen inleddes vid FN:s huvudkontor i Genève den 31 januari och förväntas sluta den 18 februari i en stor manifestation i franska Strasbourg där Europarådets parlamentariska församling (PACE), Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) och Europeiska kommittén mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) är belägna.
Syftet med den 18 dagar långa frihetsmarschen är att dels dra uppmärksamhet till det brutala förtryck och den repressiva politik som Turkiet för mot kurderna och dels att uppmärksamma Abdullah Öcalans 13 år av isolerad fångenskap och 7 månaders total isolation incommunicado. Vägen till slutdestination är dock minst lika viktig som själva destinationen. Med startpunkt från FN:s huvudkontor i Genève vill kurderna uttrycka kravet på frihet och rätten att erkännas som ett folk. I Strasbourg kommer Abdullah Öcalans fängelseförhållanden på ön Imrali att uppmärksammas. Öcalan innehar en nyckelroll för en fredlig och politisk lösning av konflikten. Kurdernas budskap under manifestationen i Strasbourg kommer betona det faktum att en politisk lösning och sålunda det kurdiska folkets frihet är sammanflätat med Abdullah Öcalans frigivning och deltagande i fredsprocessen. Precis som i Sydafrika där frigivningen av Nelson Mandela spelade en väsentlig roll i steget mot det nya demokratiska Sydafrika.
Den långa frihetsmarschen lämnar också symboliska avtryck efter sig. Med sitt tågande genom staden Lausanne visade kurderna att man inte erkänner det fördrag som skrevs i Lausanne 1923. Lausannefördraget delade Kurdistan mellan ockupationsländerna Turkiet, Irak, Syrien och Iran, och ligger till grund för ungefär ett sekel av mänskligt lidande i Kurdistan och därjämte uppkomsten av vad som idag kallas för kurdfrågan.
Det är hög tid att demokratiska och socialistiska aktivister, grupper, organisationer och rörelser uppmärksammar och tar ställning emot det som pågår i Kurdistan, och höjer sina röster för det kurdiska folkets legitima kamp för frihet och jämlikhet.

Ledarredaktionen kurd.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s