USA trappar upp mot Iran

Är nästa steg en militär attack från USA och/eller Israel?

Förbereder USA och/eller
Israel en militär attack mot Iran? Hur skulle i så fall den islamistiska diktaturen i Teheran svara?
Frågorna har på nytt blivit aktuella efter nya sanktioner från USA och en iransk militärövning under jul- och nyårshelgerna.


Både regimen i Iran och Vita huset har inrikespolitiska skäl till det upptrappade ordkriget. Den iranska regimens oro för massprotester liknande demonstratio­nerna efter ”valet” 2009 har förstärkts av de arabiska revolutionerna.
Nya odemokratiska “val” ska hållas i mars samtidigt som den ekonomiska krisen fördjupas. Regimen flyttar gärna fokus till USA-imperialismen, som upprätthållit en över 30 år lång blockad.
Även i USA kan de styrande ha behov av att vända en del av uppmärksamheten utrikes, med växande missnöje under 2011 manifesterat inte minst genom Occupyrörelsen. Dessutom pressas president Obama av republikanerna för att vara mjuk i utrikesfrågor, inte minst gentemot Iran.
Krigshandlingar gentemot Iran skulle få förödande konsekvenser. Det är en av de mest militariserade regionerna i världen. USA har sin femte flotta stationerad i Bahrain och samtliga länder kring Persiska Viken har rustat militärt under de senaste åren. En attack mot Iran skulle möta stark opposition i Mellanöstern, särskilt från Iranstödda organisationer som Hamas och Hizbullah.
Redan rykten och oro fick oljepriset att gå upp med 6 ­procent den första veckan i januari. En militär konflikt med risk att påver­ka hela oljeexporten från Persiska Viken skulle hota hela världsekonomin. 40 procent av världens oljeexport passerar genom det trånga Hormuzsundet.

Utlösande för den senaste utvecklingen är en rapport från det internationella atomenergiorganet IAEA i november, som på nytt antog att Iran i hemlighet förbereder kärnvapenproduktion. I 10 år har Irans kärnanläggningar lett till ständiga kriser och spekulatio­ner om krigsaktioner.
Anläggningarna blev offentliga 2002, men anrikningen av uran avbröts strax för att återkomma när Ahmadinejad blev president 2005.
IAEA och FN:s säkerhetsråd har sedan dess ställt olika ultima­tum till regimen i Teheran och infört fyra omgångar av sanktioner. Teheran har hela tiden hävdat att anrikningen av uran gäller kärnkraft och till viss del medicinska ändamål. Samtidigt har Ahmadinejad aldrig missat tillfällen att skryta om sin kapacitet att producera kärnbränsle med hjälp av sina numera 8 000 centrifuger.

IAEA och även Vita huset sedan Obamas makttillträde har medgett att Iran ännu inte producerar kärnvapen, men varnat för att risken för sådan produktion har ök­at. Bearbetningen av uran gällde länge 3,5 procents anrikning, men ökade till närmare 20 procent under 2010. För att användas i kärnvapen krävs en anrikning på 90 procent.
De sanktioner som hittills genomförts har haft begränsad effekt på Irans ekonomi och har inte påverkat regimens planer för fortsatt anrikning av uran. Eftersom de styrande i Israel hela tiden hållit möjligheten till en ­militär attack mot Iran öppen har pressen ökat på Obama.
Både USA och Israel har dessutom fört ett spionkrig, inklusive mord på vetenskapsmän, mot det iranska atomprogrammet.

På nyårsafton lanserade den amerikanske presidenten nya, hårdare sanktioner mot Iran. Dessa ingick för att understryka allvaret i den nya militärbudgeten för 2012.
De nya sanktionerna riktas direkt mot oljeinkomsterna, som står för 60 procent av Irans ekonomi. Målet är att stoppa alla affärer med Irans centralbank, d v s den bank som har hand om utrikeshandeln. Den tidigare blockaden gällde enbart USA, men nu ska europeiska bolag och regeringar tvingas upphöra med handeln med Iran. Det handlar om köp av olja, men också raffinade­rier som förädlar olja från Iran och naturligtvis även export till Iran.
Under detta tryck har EU i princip accepterat ett oljeembar­go. Idag står EU-länder, särskilt i södra Europa, för 450 000 fat ­olja per dag av Irans export på 2,6 miljoner fat per dag. Även Grekland, som fått vissa krediter från Teheran, har pressats att inte protestera mot en kommande blockad.
Obamas nya sanktioner ska träda i kraft om sex månader, men beslutet ger presidenten möjlighet att backa innan det träder i kraft, särskilt om oljepriset rusar i höjden.
Den iranska regimen har svarat med att man lätt kan ersätta konsumenter som faller bort. Förhoppningarna handlar antagligen om Kina, som redan är den största importören av olja från Iran, och Indien.

Iran är i svår ekonomisk kris med kraftiga prisökningar och växande arbetslöshet. Landets valuta tappade 40 procent av sitt värde gentemot dollarn under december och början av januari. Samtidigt finns ett ständigt hot om nya massprotester och utökade arbetarstrejker.
Detta förklarar krigsretoriken från Teheran. ”Inte en droppe ­olja kommer att passera Hormuzsun­det” om sanktionerna ­genomförs, deklarerarade vicepresidenten Mohammad Reza Rahimi.
Under en tio dagar lång flottövning testade Iran två nya långdistansmissiler, Ghadr och Nour, med en räckvidd på över 20 mil. Sedan tidigare har landet Sejil-2-missiler som når tio gånger längre, 200 mil.
Under övningen varnade
de iranska befälhavarna för att USA:s hangarfartyg USS John C Stennis med bas i Bahrain inte skulle kunna passera de iranska krigsfartygen, men detta skedde senare utan incidenter.
Washington har svarat att ett stängt Hormuzsund ”inte kommer att tolereras” eftersom det handlar om för USA strategiska intressen. Faktum är också att även under kriget mellan Iran och Irak 1980-88 var sundet öppet för oljefartyg. Även Irans olja på väg till Kina och andra länder passerar denna passage.

Iran har också annonserat att anrikning av uran numera sker även i Fordo utanför den heliga staden Qom, vid sidan av den anläggning som redan finns i Natanz. Den nya anläggningen uppges ha extra starkt skydd mot flygangrepp.
Det krigshot som finns mot Iran är mest sannolikt just flygan­grepp, inte landtrupper. ”Israel har låtit förstå att en militär attack mot Iran inte är utesluten.
Israels försvarsminister Ehud Barak sa nyligen att Iran inom nio månader når ett stadium där inget längre kan göras för att stoppa förmågan att bygga kärnvapen, rapporterade Dagens Nyheter.
USA har offentligt kritiserat och varnat för de israeliska planerna. En attack från Israel ­skulle i än högre grad än ett anfall från USA mötas av enorma protester i Mellanöstern och globalt.
Risken för krigshandlingar har ökat, även om det mest sannolika är att nya försök till förhandlingar genomförs innan hoten verkställs.

Socialister i Iran, USA och globalt måste gå emot alla krigshandlingar från USA och/eller Israel. Washington och Jerusalem agerar för att skydda sin makt och sin profiter, inte av omsorg för befolkningen i Iran. Konsekvenserna av ett krig kan ses i Irak idag. Samtidigt innebär inte motstånd mot kriget ett uns av stöd till den förtryckande regimen i Iran.
För att uppnå fred och demokratiska rättigheter måste denna regim störtas av arbetare, unga och alla förtryckta i Iran. I USA innebär krigsmotstånd också ett motstånd mot krigs- och oljepro­fitörerna, mot Wall Street och de korrupta politikerna.
Kamp mot krig är en kamp för demokrati och arbetarstyre, mot kapitalism och imperialism.

Per-Åke Westerlund

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s