Slut på rean – en annan vård är möjlig

”Slut på rean – en annan vård är möjlig!” är parollen för den landsomfattande protestdagen den 4 september. Med allt färre resurser och ohållbar arbetsmiljö blir patienter såväl som personal snarare sjuka av vården. Behovet är akut för en starkare och större rörelse mot nedskärningar och privatiseringar av vården.
Den 4 september arrangerar arbetarna inom vården en landsomfattande protestdag med parollen ”slut på rean – en annan vård är möjlig!”. På 25 olika städer kommer protester att äga rum. Arrangörerna lyfter krav för en hållbar arbetsmiljö, tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete, färre patienter per sjuksköterska, enhetlig utbildning och kompetenshöjning för undersköterskor, öppning av stängda vårdplatser, adekvat löneutveckling över arbetslivstid samt lika vård för alla.

Vården och arbetsmiljön för vårdpersonal är en fråga om liv och död. På Facebookeventet inför 4 september skriver de: ”Vi har fått nog av att patienter skadas och dör p.g.a. otillräckliga resurser”.

Det är inte svårt att hitta orsaken till situationen idag när en går igenom den enorma vårdslakt som skett av styrande politiker under de senaste två decennierna med nedskärning efter nedskärning. Under nedskärningsåren på offentlig sektor under 90-talet försvann många tjänster inom vården bland de totalt 200 000 tjänster som försvann. Därefter har enorma nedskärningar fortsatt. I år har 200 tjänster från Sahlgrenska Universitetssjukhus skurits bort. 

Samtidigt har vårdplatserna i Sverige minskat markant, från 120 000 vårdplatser under 60- och 70-talet till 25 000 vårdplatser idag. Med en samtidig ökning av befolkningsmängd är det enkel matematik att förstå att det här har drabbat och kommer drabba patienter och vårdpersonal hårt. Att få bra vård när du är sjuk är en rättighet som inte kan garanteras idag, detsamma gäller förlossning.

Vårdpersonal går på knäna, hinner inte omhänderta alla patienter, hinner inte ta pauser, äta eller genomföra toalettbesök. Utöver det är lönen för bland annat undersköterskor och sjuksköterskor låg.

En annan konsekvens av nedskärningar och minskade vårdplatser är de personer (majoriteten kvinnor) som istället tvingas vårda sjuka närstående i hemmet. 

När vården, som är till för att förbättra ditt mående, kan göra patienter och personal sjuka är det mer än akut för alla att sätta ned foten. Den 4 september blir inte det första tillfället som vårdpersonal reser sig mot vårdslakten och arbetsmiljön. Offensiv har tidigare rapporterat om bland annat barnmorskornas protester för mer resurser för att kunna garantera en säker förlossning, sjuksköterskestudenter har haft en tapper och ihärdig kamp för en ökning av lönen. 36 av 70 barnmorskor har sagt upp sig under sommaren, och fler uppsägningar väntas, på grund av de dåliga arbetsvillkoren på lasarett i Helsingborg och då de nekades längre tid för återhämtning efter nattpassen. 

Media och politiker har dock varit snabba på att smutskasta vårdpersonal som i protest vägrar att jobba i de villkor de har nu. Propaganda om att katastrof väntar är förekommande, utan att nämna den redan katastrofala situation som råder.

Kamp och protester förvärrar inte situationen utan det lönar sig. Därför är det viktigt att så många som möjligt sluter upp och visar solidaritet den 4 september men även andra dagar då vårdpersonal är ute i protest. Andra fackförbund borde även utlysa solidaritetsprotester.

Samtidigt som nedskärningar motiveras med budgetunderskott av politiker fortsätter banker och storföretag sitta med mångmiljonvinster som skulle kunna göra  nytta i vården än i privata fickor. Pengar finns i samhället men en annan resursfördelning krävs. Men en orättvis resursfördelning är medveten högerpolitik och besluten tas och genomförs av såväl Alliansen som de Rödgröna. Samtidigt fortsätter privatiseringarna som sätter vinstjakt i fokus istället för personal och brukares behov. Offensiv rapporterade den 17 augusti 2016 om hur Alliansen nu rustar för privatisering av ännu ett av Stockholms akutsjukhus.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) ger sitt fulla stöd till vårdpersonalens kamp. Förutom deras egna krav inför protesterna den 4 september menar RS att de tjänster som försvunnit sedan 90-talet till idag ska återanställas och att sex timmars arbetsdag ska införas för att dela på jobben och ge det behov av återhämtning som krävs. För detta krävs mer resurser och en kamp för detta som innefattar kamp mot nedskärningar och privatiseringar.

Minela Mahmutovic

”Vi bekämpar rasism med solidaritet”

Black Lives Matter har radikaliserat en helt ny generation unga svarta inte minst i USA men också i Europa. I Göteborg demonstrerade omkring 150 personer på Gustav Adolfs torg under lördagen.

Motståndet mot polisvåldet i Förenta staterna och dess mord riktad mot de svarta har mobiliserat 10 000 tals mot rasism och diskriminering.

– Black Lives Matter har visat en massiv styrka i mobiliseringen av 10 000- tals ut på gatorna, öppnade Zahid Baloch från Rättvisepartiet Socialisterna när BLM demonstrerade i Göteborg.

– Kampen mot rasism och orättvisor är viktig och kan inte isoleras till demonstrationer. Det är en kamp i vardagen mot diskriminering på bostads- och arbetsmarknaden, mot segregering och klassförtryck och en rasistisk migrationspolitik.

Zahid lyfte i sitt tal behovet av klassolidaritet genom att citera Svarta Pantrarna;

– Vi bekämpar inte rasism med rasism, vi bekämpar rasism med solidaritet, och fortsatte.

– Det är viktigt att vi står upp mot rasismen och det politiska system som tjänar pengar på rasismen genom lönedumpning och att förpassa oss till slumbostäder.

Zahid citerade här Malcolm X ”You cant have capitalism without racism”.

Demonstrationen mobiliserade framförallt unga svarta kvinnor och visar att ett nytt skikt unga börjar vakna politiskt.

Om Black Lives Matter politiseras och utvecklas till en verklig rörelse som ser mönstret i rasismen som en etablerad del i klassförtrycket och mobiliserar dessa nya skikt till en kamp för jobb och bostäder, mot nedskärningar, för trygghet och välfärd som en del i kampen mot rasism så kommer viktiga segrar kunna vinnas.

Kristofer Lundberg

35 000 gripna i Turkiet

Oklarheterna runt generalerna som försökt avsätta Erdogan genom militärkupp i torsdags börjar klarna.

Klart är att försöket misslyckades och vändes till sin motsats genom att Erdogan lyckades stärka sin ställning som följd av att kuppen slogs ned.
Generalerna bakom kuppen ska ha fått information om att Erdogan förberett en våg av arresteringar mot flera tusen officerare och domare och därmed skridit till verket med kuppförsöket för att försvara sina egna positioner.

Splittringen i toppen kunde ses i att Erdogan kallade ut folket på gatorna för att försvara regeringen då han inte litade på stora skikt inom militären.
Kuppgeneralerna meddelade genom övertagen statlig TV att de tagit makten i landet för att ”återupprätta mänskliga fri- och rättigheter, demokratin och rättssamhället”. För att säkra maktövertagandet utlystes utegångsförbud.
Erdogan svarade tillsammans med Turkiets drygt hundratusen imamer genom en privat TV- kanal och via moskeernas minarethögtalare uppmana folket ut på gatorna för att försvara regeringen mot militärkuppen.

Strider utspelade sig sedan även mellan regimens väpnade grenar polis och militär.

De mest extremistiska religiösa skikten tog sig ut på gatorna med skjutvapen, kebabknivar och svärd för att försvara Erdogan. Resultatet blev avrättningar, massgripanden och utrensningar. AKP och MHP:s anhängare har sedan skurit halsen av soldater, piskat dem på gatorna och flera har misshandlats till döds. Den massiva uppslutningen underlättades av moskeernas uppmaning.
Miliären har flera gånger genomfört militärkupper för att påverka det sociala och politiska livet i Turkiet 1960, 1971 och 1980 och den demokratiska oppositionen mot Erdogan kan inte ha något förtroende för militären.

Klart är att militären inte står för några demokratiska värderingar utan brutalt förtryck riktat mot arbetarklassen, vänstern och minoriteter.

Såväl kuppen som motståndet mot den handlar om att säkra den härskande klassens privilegier. Delar av militären anser att de måste göra sig av med Erdogan innan de får en revolution på halsen, andra menar att de måste försvara Erdogan för att inte få en revolution på halsen. Gemensamt är att de båda är livrädda för den turkiska och kurdiska vänsterns potentiella styrka och inflytande som tydligast gett sitt uttryck i stödet för HDP och de kurdiska massornas mobilisering som fått stöd av den turkiska vänstern.
Erdogan skärper nu sitt grepp om makten och ökar förtrycket mot all form av opposition i hela landet.

I lördags dagen efter kuppförsöket sparkades 2 745 domare.

Över 3 000 officerare och 200 domare vid högsta domstolen greps. 8 000 poliser är tagna ur tjänst. De anklagas ha ingått i att konspirera mot presidenten. Totalt har över 35 000 personer gripits.

Även universitet och skolor har blivit måltavlor i den turkiska statens jakt på politiska motståndare.

21 000 pedagoger på privata skolor har fått lärarlicensen indragen, 15 200 vid statliga skolor stängts av från tjänstgöring, 1 577 skolchefer har beordrats lämna turkiska universitet.
Erdogans svar har varit en total repression där varje journalist som kritiserar honom, varje parlamentsledamot som inte röstar med honom och varje rättsinstans som inte följer hans vink ses som förrädare.
Nu pekar Erdogan och hans domstolar ut alla turkiska kritiker oavsett läger som anhängare av terroriststämplade Hizmet-rörelsen och alla kurder oavsett läger som anhängare av terrorstämplade PKK.

Det gäller officerare, journalister, politiker och myndighetspersoner.
Kuppen kommer som ett svar på splittringen i toppen i den turkiska staten.

Utan egen majoritet skulle Erdogan ställas inför rätta för sin roll inom den största korruptionshärvan i landets historia som han och hans familj varit inblandad i.
Nationalisterna som stärkts av AKP regeringens retorik har flyttat fram sina positioner och skulle Erdogan avsluta kriget mot kurderna skulle det kunna resultera i att han tappar sin majoritet vid nästa val. MHP driver hårt på för ett fullskaligt krig mot kurderna.

Vid demonstrationer och upplopp har fascisterna ropat slagord för folkmord.
Kriget mot kurderna har redan krävt över 8 000 människoliv, drivit 500 000 på flykt och jämnat 9 kurdiska städer med marken.

De kurdiska städerna attackerades för att det prokurdiska vänsterpartiet HDP vunnit majoritet i dessa städer  och i parlamentet blockerat att AKP fick egen majoritet.
Såväl Human Rights Watch som FN har konstaterat att civila massakerats i ett tiotal kurdiska städer som bombats sönder. Detta måste givetvis utredas av oberoende domstolar. Även Amnesty kritiserar Turkiet för dess kollektiva bestraffning av kurderna efter valet.

Men den svenska regeringen och EU är fortsatt tysta. EU:s flyktingavtal med Turkiet som förhandlades fram under pågående massakrar i kurdiska städer, är den stora orsaken till den svenska och europeiska regeringarnas tystnad.
Endast en massiv mobilisering från de turkiska och kurdiska massorna kan stoppa militären, stoppa Erdogan och måste därefter inleda en nödvändig socialistisk revolution för att garantera fred och frihet.

Kristofer Lundberg

Boende vinner inflytande i Hammarkullen

Sedan boende i Hammarkullen vunnit den viktiga segern med kommunalisering av de 890 lägenheterna på Gropens gård och Bredfjällsgatan i Hammarkullen då Bostadsbolaget tog över det privata beståndet har mycket förbättrats även om de stora renoveringarna inte ännu är påbörjade.

Boende vittnar om hur biltrafiken minskat i området med hjälp av vägbommar, att trasiga tak på uteplatser bytts ut, fasader tvättats och att trasiga avloppsrör nu ersatts med nya. Utomhusmiljön har fått bättre kvalitet med nya gräsmattor och buskage.
Detta har möjliggjorts av den kamp som startade 2012 av Rättvisepartiet Socialisterna till vilka flera boende och föreningar sedan anslöt.

Som Offensiv tidigare berättat så är Bostadsbolagets övertagande en del i en större satsning som pekar ut Hammarkullen tillsammans med Biskopsgården som ”fokusområden”. Förutom övertagande av 890 lägenheter kommer en nybyggnation på omkring 100 lägenheter på Hammarkulletorget.

I den process som nu startar med renoveringar och nybyggnation har Hyresgästföreningen krävt inflytande i processen. Man kräver att boende ska få makt över renoveringen för att garantera att alla ska kunna bo kvar och få vara med och utforma torg och närområde inför nybyggnationen.
Dessa krav ställer sig Rättvisepartiet Socialisterna till fullo bakom och har hela tiden pekat på att det kommer krävas mobilisering för att garantera att det verkställs.

I ett brev som gått ut till alla boende i området skriver Bostadsbolaget ”Utgångspunkten är att det är du och dina grannar i området som vet vad som redan är bra och vad som behöver förändras” … ”Under hösten öppnas en samlingslokal som ska fungera som knutpunkt i dialogen med alla som bor i Hammarkullen. Här kan du dela med dig av dina tankar och åsikter, titta på skisser och ritningar, få information, diskutera de olika planerna med grannar eller oss som på olika sätt arbetar och verkar i Hammarkullen. Här kan du också själv komma med idéer och förslag om sånt som kan vara bra för området.”

Det är glädjande att Bostadsbolaget tagit till sig kraven om inflytande och Hyresgästföreningarna i Hammarkullen har lovat att mobilisera för att garantera att det blir ett verkligt inflytande och inte den skendemokrati som så många gånger tidigare när Göteborg stad stått för ”dialogträffar”.

Hammarkullen har gjort sig känt för sitt aktiva föreningsliv och visat sin kampförmåga gång på gång i kampen mot nedskärningar, för välfärd och upprustning. Mycket positivt är på gång i Hammarkullen som ett resultat av den kampen.

Biblioteket, Medborgarkontoret och Äldreboendet kommer byggas om till hösten och skapar därmed en ny typ av mötesplats i anslutning till torget.

I Röda stugan i Hammarparken öppnas en parklek med personal som kommer att hålla i aktiviteter där både barn och vuxna kan umgås tillsammans.

Den stora segern stod Rättvisepartiet Socialisternas kamp för när nu Hammarbadet renoveras efter att ha räddats två gånger från nedläggning.  Hammarbadets verksamhet kan komma att startad redan 2017.

Men utvecklingen är inte bara possitiv. Samtidigt sker planer på ombildningar till bostadsrätter i området.
I maj när detta blev känt startade Rättvisepartiet Socialisterna en kampanj mot ombildningar för att försvara hyresrätten. Redan har över 600 personer skrivit på protestlistorna. Efter sommaren planerar partiet stormöten och informationsträffar mot planerna.

Kristofer Lundberg