Skolstrejk gav delseger!

Den senaste månaden intensiva protester från föräldrar i Frölunda har gett resultat. Beslutet om skolomorganisering skjuts upp till januari. De förslag som har legat på bordet skulle innebära att Slottsbergskolan, Björkåsskolan och järnbrottsskolan flyttar in i före detta, Frölunda gymnasiets lokaler.

Totalt har föräldrarna hållit sina barn hemma i skolstrejk tre dagar, nu inför det avgörande stadsdelsnämndens mötet beslutade föräldrarna att hålla sin barn hemma från fredag ända till tisdag då stadsdelsnämndsmötet skulle äga rum. Denna gång så deltog inte bara slottsbergsskolan utan även föräldrar från Björkåsskolan.

-         På SDN mötet i tisdags beslutades det om en återremittering till förvaltningen,  Detta är en delseger, vi har vunnit tid. Nu blir nästa hållpunkt den 26:e januari, säger Magnus Folin.

Än en gång har det visat sig att det lönar sig att kämpa. Nedskärningspaketet i Frölunda är inte heller självklart att det kommer att ge några ekonomiska besparingar. Dels så kommer flyttningen att kosta pengar, sen den elevflykt från skolorna kommer att äta upp besparingen, men också de nya investeringarna som krävs. Den nya skolvägen från Slottsbergsskolans upptagningsområde genom skogen till Frölunda skolan att trygga den kommer att kosta 2 miljoner kronor. Tidigare under hösten har föräldrar frågat politikerna om de själva gått den vägen, utan att få svar på sin fråga, när nu trygghetsinventeringen ägde rum sa flera politiker att de aldrig skulle gå själva den vägen.

Sören Björkman ordförande i Frölundas stadsdelsnämnd, förklarade att beslutet att återremitera ärendet inte är på grund av pressen från föräldrarna, utan för att stadsdelen ska slås ihop med Högsbo. Men det kan knappast komma som en överraskning att den hopslagningen kommer att ske, snarare har han försökt att genomdriva skolomorganisationen snabbt för att hinna klart med den innan sin egen pensionering nu till jul och just sammanslagningen med Högsbo. Ärendet har redan skjutits upp rejält då det även bordlades från budgetmötet i november. Han är dock fast övertygad om att den drastiska skolorganisationen ska genomföras.

- Det känns bra att beslutet nu skjutits upp. Vi fick upp en enorm press mot Sören och övriga i nämnden, både radio och dagstidningarna skrev om strejken och om organisationen. Jag har sett att Högsbo har gjort tvärs om de har investerat pengar i sina småskolor, vi måste nu kämpa tillsammans efter jul, säger Pernilla Henriksson, förälder på Slottsbergsskolan.

Det här visar att kamp lönar sig, vad skulle inte en stadsomfattande skolstrejk kunna få för effekter?! Situationen som i Frölunda är den samma runt om i hela Göteborg. Föräldrarna i Högsbo har gett sitt stöd till kampen i Frölunda och efter jul kommer deras kamp att vara en gemensamkamp mot samma stadsdelsnämnd.

Joel Eriksson

200 demonstrerade mot nedskärningar

”Vi vägrar betala notan för krisen”

Låt inte barnen betala krisen, tänk på barnen, rädda lärarjobben, rör inte min skola, vi vägrar betala notan för krisen, budskapen på plakat och banderoller var många när 200 personer deltog på den demonstration som ”Göteborgsföräldrar mot nedskärningar” utlyst igår kväll utanför det pågående kommunfullmäktigemötet.

Innan klockan sex stod Gustav Adolfs torg i Göteborg så gott som tomt. Endast den nyutställda julgranen lyste upp höstmörkret. Strax efter klockan sex hade torget börjat fyllas med barnvagnar, plakat, banderoller och 200 demonstranter.

Helena Wassenius förälder från Torslanda var kvällens konferencier och öppnade mötet. Framför en banderoll med texten Rusta upp – skär inte ned berättade hon om situationen i Torslanda. Runt om henne klättrade barn på statyn.

Första talare var sedan Örjan Askerdal från Högsbo. Örjan berättade om den kamp nätverket ”Högsbo mot nedskärningar” fört och om hur politikerna lagt ned Öppna förskolan vilket lett till stora protester.

Patricia Bergenhem förälder och psykolog från Linnestaden talade om hur barnen hälsa kan påverkas negativt av besparingarna och den ökade stressen. På Patricias sons förskola går 21 barn på tre personal.

- Det går 21 barn på vår förskola, men runt om i Göteborg finns det förskolor som är uppe i 25 barn på tre vuxna, då behöver man inte vara psykolog för att förstå att det är ohälsosamt stora grupper för barnen, poängterade Patricia.

Camilla Tängman förälder från Biskopsgården och drivande i föräldrakommiten och Barnverket.

- Över hela Göteborg görs nedskärningar som drabbar förskola, skola och fritidsverksamhet, som redan sedan tidigare hade för stora barngrupper. Vi föräldrar demonstrerar för att lyfta fram frågan hur tar vi hand om vår framtid. Istället för att öka antalet arbetslösa borde man satsa långsiktigt, sa Camilla.

Efter Camilla talade Kristofer Lundberg förälder i Hammarkullen/Lärjedalen och en av initiativtagarna till kvällens demonstration. Kristofer gick snabbt igenom de delsegrar man uppnått i Lärjedalen efter en lång och beslutsam kamp. Kristofer gick sedan in och avsöjade politikerna och dess partier.

- Jag och några andra föräldrar stod utanför kommunfullmäktige och delade ut våra krav till politikerna, många vägra ta emot flygblad. Den enda som stannade var socialdemokraten Göran Johansson, han menade att vi bara gynnar högerregeringen av att stå här. Jag påpekade då för honom att för stora barngrupper och klasser och ökad press på lärare och pedagoger har varit ett problem i längre än tre år.  Oavsett vilken regering vi haft de senaste 20 åren har nedskärningar, ökade barngrupper varit vad vi fått. Det är inte någon större skillnad på borgerligt styrda kommuner och den socialdemokratiska Göteborg, påpekade Kristofer.

Sedan förklarade han det som en myt att påstå att det inte finna pengar.

- Visst finns det pengar, frågan är bara vem som kontrollerar resurserna. De senaste åren har vi sett en medveten förd politik där man överfört resurser från offentlig till privat sektor och från fattiga till rika. Jag skulle hellre se att de 80 miljarderna de 10 procent rikaste fått i skattesänkning gått till offentlig sektor, sa Kristofer Lundberg och avbröts applåder.

Sedan var det öppen mick och flera talare gick upp och gav personliga iakttagelser. Ahmet Boyar frånFolkhögskolan i Biskopsgården höll tal om behovet av vuxenutbildningen som nu hotas i Biskopsgården och Bergsjön. Från dessa två folkhögskolor kom en stor del av demonstranterna som både har barn som drabbas av nedskärningarna och drabbas själva.

Karim Nouri talade från ett lärarperspektiv om hur pressen ökat på lärare. Han är lärare på Angeredsgymnasiet och ser hur arbetslösheten bland unga brer ut sig samtidigt som utbildningen drabbas av nedskärningar.

- Framtidstron bland unga försvinner, varnade han.

Demonstrationen avslutades med talkörer ”Sluta spar, sluta spar, den som spar har inget kvar” och ”rör inte våran skola”.

Nätverket ”Göteborgsföräldrar mot nedskärningar” har vuxit fram ur behovet av mer resurser till skola, förskola och fritidsverksamhet och för att organisera motståndet mot nedskärningspolitiken. I nätverket finns aktiva föräldrar från elva stadsdelar och lokala nätverk. Samtliga talare på demonstrationen förde fram beslutsamheten i en gemensam kamp där stadsdelarna inte kommer ställa sig mot varandra.

RS Göteborg

GP – Låt inte barnen betala krisen

SR – Vi står samlade i stadsdelarna

Västnytt – 200 demonstrerade

”Vi kräver att barnen får de resurser de enligt svensk skollag och barnkonventionen har rätt till”

Camilla Tängman är en av de drivande föräldrarna i Föräldrakommittén i Biskopsgården som organiserat en rad protester mot nedskärningar på skola och barnomsorg. Hon var med och ledde skolstrejkerna som fick stor uppmärksamhet i Göteborg. Camilla är också drivande i Göteborgsavdelningen för det rikstäckande nätverket Barnverket. Med det engagemanget för barn och unga var det en självklarhet att delta i bildandet av Göteborgsföräldrar mot nedskärningar. Hon ger sin bild för varför man bör demonstrera idag torsdag 18.00 på Gustav Adolfs torg.

- Över hela Sverige pågår eller planeras just nu nedskärningar i skolan. För oss föräldrar blir det alltmer tydligt att väldigt många kommun- och stadsdelspolitiker jagar stilpoäng i budgetering till priset av våra barns rättigheter, säger Camilla.

- Våra barn tillbringar minst tio år av sin uppväxt i skolan. Förmågan att ta vara på möjligheter och stå emot destruktiva livsval ökar definitivt om man fram till dess man fyllt 16 år varit del av en trygg och kunskapsrik miljö. Barn och ungdomar i Sveriges skolor har rätt till den hjälp och det stöd de behöver i skolan enligt såväl skollag som barnkonvention. Dessa rättigheter behöver tydliggöras, menar Camilla.

- Vi kräver att barnen får de resurser de enligt svensk skollag och barnkonventionen har rätt till.

Camilla frågar sig var det ”barnperspektiv” och ”värnandet om kärnverksamheter” som politikerna talar om är?

- Istället för att öka antalet arbetslösa vore det en mycket bättre med långsiktiga lösningar, att investera i framtiden genom att bevara och öka lärarantalet.

Till de politiker och tjänstemän som hela tiden talar om att det är ekonomisk kris svarar Camilla.

- Att Sverige och världen genomlever en finanskris är ingen anledning till att amputera skolan till ett dysfunktionellt förvar. För oss föräldrar är det väldigt uppenbart att det finns en mycket enkel och bra ände att börja i som skulle förbättra utsikterna på en rad områden politikerna säger sig kämpa med. Satsa på skolan!

- Skolplikt kan inte bara betyda föräldrarnas plikt att skicka barnen till skolan. Skolplikt måste rimligen också innebära rätt att kräva att vi lämnar barnen till mer än ett förvar. Och då ska man hålla i minnet att de skillnader som idag finns på förvar och skola i huvudsak ligger i det enorma arbete som enskilda lärare och annan skolpersonal lägger ner eftersom de i direktkontakten med barnen är oförmögna att blunda för konsekvenserna.

Camilla Tängman avslutar med att säga

- Vi föräldrar accepterar inga nedskärningar i skolan. Det är barn vi talar om, barn som får uppleva och leva med att viktiga vuxna försvinner. Barn som utsätts för otrygghet när de vuxna i skolan inte orkar med. Barn som har för lite resurser redan nu som får budskapet att de nedprioriteras. Barn som får uppleva att de inte blir sedda eller hörda under sin skoldag. Barn som av olika skäl har sin enda trygga vuxenkontakt i skolan. Barn som får kämpa i miljöer där skolarbete är allt annat än lätt. Barn som tappar förtroende för oss vuxna. Barn vars föräldrar slutar tro på skolan. Barn som inte får möjlighet att utvecklas efter sin förmåga. Barn vars framtid sätts på spel. Därför demonstrerar vi idag, rusta upp skär inte ned.

Kristofer Lundberg

Fortsatt vårdslakt i Göteborg

Offensiv har tidigare skrivit om nedskärningarna på Sahlgrenska i Göteborg. Under 2009 är sparbetinget 280 miljoner – redan har man infört tätare helgtjänstgöring, nollvikarierat och stängt flertalet vårdavdelningar.

Nu kommer nästa sparpaket som omfattar totalt 300 miljoner under 2010. Dagens Medicin rapporterar på sin hemsida den 5 och 6 november att detta kommer resultera i att 400 till 500 jobb kommer att försvinna. De 300 miljonerna består av ett sparbeting på 160 miljoner från tjänstemännen och en överenskommelse med de fem beställarnämnderna i Göteborg som under 2010 kommer att köpa vård för 140 miljoner kronor mindre än 2009. Som svar på detta har sjukhusledningen tagit fram en lista på 156 diagnoser vars vård ska bantas, alternativt inte behandlas över huvud taget. Likt förra året så hävdar de ansvariga att nedskärningarna ska kunna genomföras utan varsel.

En av de områden som är utvalda att drabbas av besparingarna är förlossningsvården där ledningen bestämt att nyblivna mammor i högre grad ska skickas hem tidigt från BB – gärna så tidigt som sex timmar efter förlossningen. Detta har fått personalen att gå i taket och både barnmorskor och läkare har uttalat sig kritiska.

– Det här kom som en kalldusch för oss. Det är orimligt och ogenomtänkt, säger barnmorskan Lena Luther-Hammarlund.

– I Göteborg handlar det om 10-20 barn varje år som lämnas vind för våg och kommer att skickas hem med livshotande hjärtfel. Här sparas pengar på barns bekostnad, säger Ingegerd Östman-Smith, professor i pediatrisk kardiologi och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Hon anser att beslutet hotar patientsäkerheten.

Göran Ekstedt, kommunikationschef på Sahlgrenska, tycker dock inte att sparpaketet kan kallas nedskärningspaket.

- Vi kommer kunna göra detta utan att varsla personal, säger han till Offensiv. Detsamma sade man i slutet av 2008, och valde att inte uttala sig om de oundvikliga arbetsmiljöförsämringar i form av lägre bemanning och tätare helgtjänstgöring som man visste skulle komma. De nedskärningar som drabbar SU nu slår mot en redan hårt bantad verksamhet, där flertalet vårdavdelningar redan stängts, trots varningar från fack och anställda. Göran Ekstedt påtalar att beslutet ännu inte är fattat, utan kommer diskuteras på ett ledningmöte i december. Huruvida fler vårdplatser kommer försvinna låter han vara en öppen fråga. Vården kommer att utgöra en het potatis under valrörelsen nästa år.

Under en tid har vi sett att den ekomomiska krisen drabbat offentlig verksamhet av alla de slag, och de nedskärningar som drabbar Göteborgs stadsdelar accelererar den här utvecklingen. Införandet av VG Primärvård den 1 oktober har redan gett effekt – snart stänger Lärjedalens stadsdel Hammarkullens barnavårdscentral och hänvisar istället patienterna till en vårdcentral längre bort. Detta trots att de föräldrar som regelbundet besöker barnavårdcentralen är nöjda med vården och bemötandet.

Ett annat område som också är i blåsväder är ambulanssjukvården som den senaste tiden granskats i en rad artiklar i Göteborgs Posten (läs också Offensiv 870). Den 4 november intervjuar man Mats Kihlgren, verksamhetschef för ambulanssjukvården i Storgöteborg. Han håller inte med personalen när de säger att arbetssituationen är ohållbar. Falck, som ansvarar för ambulanserna, har ett avtal med SU som säger att 93 procent av prio 1-larmen (till exempel patienter med hjärtstopp) ska nås av vård inom 10 minuter. Som Kihlberg räknar, körtiden, alltså den tid det tar från att personalen sätter sig i ambulansen tills att de når patienten, så håller man måttet. Stefan Andersson, förtroendevald inom Vårdförbundet, berättar för Offensiv att det i verkligheten tar 12-13 minuter från att larmet når SOS till att patienten får vård.

- Räknar man som Kihlgren så bryter vi ju inte mot avtalet. Men SOS Alarm har satt upp en gräns på 60 sekunder, inom vilken de ska ha larmat en ambulans. Detta har ledit till att vi dras ut på många larm i onödan eftersom personalen på SOS larmar oss innan de fastställt hur akut insatsen är. Deras tidspress gör att vår arbetsmiljö blir drabbad. Under 2009 har Falck skurit ned på verksamheten med sex tjänster. Istället så har man kompenserat med mer nattjour – ambulanssjukvårdarna går jour varannan helg.

- Vi har fått välja mellan pest eller kolera, alternativet hade varit fler nätter i rad och fler helger, fortsätter Stefan Andersson. I våras organiserades ett personalmöte sär man tog upp de stora bristerna i arbetsmiljön och de låga löner ambulanssjukvårdarna sliter för. Arbetarna valde en kommitté som förde fram krav på förbättringar. På hösten beslutade man att detta var frågor som facket skulle fortsätta att driva, men enligt Stefan Andersson var det ändå en vinst, eftersom pressen på arbetsgivaren har underlättat hans fackliga arbete.

Nu är det hög tid för fackförbunden att gå ut i kamp för jobben. Medlemmarna inom sjukvården är de som besitter kompetensen, och omvandlar man denna resurs till handling skulle det inte ta lång tid att fånga upp det jäsande missnöjet mot nedskärningspolitikernas slakt av offentlig sektor. Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och annan vårdpersonal ska inte tvingas till att nedprioritera vissa sjukdomar för att tjänstemännen bestämt att det inte finns resurser till dem. Lika lite ska ambulanspersonalen tvingas till att välja mellan två undermåliga alternativ när den enda vägen framåt är att skjuta till mer pengar. Kommuner och landsting måste kräva mer pengar från staten, och arbetare som går på knäna under privata arbetsgivares profitlusta måste, om inte facket erbjuder någon ledning, ta saken i egna händer.

Lagenaarbetarnas vilda strejk ledde till att frågan om bemanningsföretagen har kommit upp som en av de viktigaste frågorna i vårens avtalsrörelse. Det finns många exempel på hur lokal kamp har visat sig mer effektiv än ombudsmännens och fackpamparnas paragrafridande och ”tjänstemannamässiga” agerande gentemot arbetsgivare. Särskilt inom offentlig sektor är det viktigt att avslöja de politiker som utåt säger sig värna vård och omsorg, men i verkligheten genomför massiva nedskärningar. Avtalsrörelsen behöver en facklig opposition som utmanar den stelbenta byråkratin och som kan bjuda arbetsgivarna ett verkligt motstånd i kampen mot fler krisavtal och deras krav på lokala löneförhandlingar.

Stefan Berg

Därför demonstrerar jag 3 december

Intervju med aktiv förälder

Helena Wassenius är en av de aktiva föräldrarna i kampen mot nedskärningar i Göteborg och aktiv i Torslandas aktionsgrupp. Hon ger sin syn på varför man bör sluta upp i torsdagens demonstration på Gustav Adolfs torg klockan 18.00 som går under parollen ”Barn och unga ska inte betala krisen, rusta upp, skär inte ned, för mindre barngrupper och fler lärare och pedagoger i skola och förskola”.

- Man borde demonstrera för att visa att vi föräldrar inte accepterar ständiga och kontinuerliga nedskärningar av förskola, skola och fritids som har hållit på i åratal och som alltid motiveras med budgetskäl, säger Helena.

- Om vi inte visar att vi inte tycker att det inte är ok med fler barn i dagisgrupperna, färre lärare, färre kringpersonal och färre fritids så kommer politikerna såväl på SDN-nivå, kommun-nivå och riksnivå fortsätta att budgetera snålt och sätta sparkrav på dessa verksamheter.

- Vi måste protestera mot den handfallenhet som verkar ha brett ut sig bland våra politiker, att man måste fortsätta acceptera nedskärningar och att det inte går att göra något åt situationen, det går visst.

- Vi vet att stora grupper på dagis ger oroliga barn, och att för låg vuxentäthet på skolorna skapar otrygghet. Vi vet också att ungdomar behöver vettig fritidssysselsättning för att få utlopp för sin energi på ett positivt sätt, och inte lockas till kriminalitet. Därför bör man demonstrera för att visa att vi föräldrar bryr oss och är beredda att satsa tid och energi på att få till stånd en förändring.

- Situationen i Torslanda är speciell p.g.a. den oerhört kraftiga inflyttning som skett till stadsdelen under senare år, och som politiker och stadsplanerare helt verkar ha förbisett. Man har gett bygglov utan att ta med i beräkningen att de som flyttar in även har barn med sig, vilket lett till underskott på dagisplatser. Man har löst denna dåliga planering genom en kraftig ökning av barngrupperna. Själva såg vi på ”vårt” dagis Fåglavik hur gruppstorleken i en 1-5 grupp ökade från 14 till 21 barn under 2 år. Även om 3 heltidspersonal är anställda, är det bara ca 2,4 timmar /dag som alla tre är där. Nu är det dessutom många 1-2 åringar, vilket är extra jobbigt – vi har sett personalen bli tröttare och tröttare.

Helena Wassenius vittnar om en situation som även fler stadsdelar känner av.

- Vad värre är att debattklimatet inom skolorganisationen är så begränsat. En form av ”censur” råder där personal uppmanas att inte protestera och där vissa rektorer är livrädda för att stöta sig med skolchefen så till den milda grad att de ibland förbjudit personal att uttala sig. När rapporter sker – t.ex. i ett radioinslag i P1 som vi var med i under våren, var detta tillrättalagt så gott det gick från förskolans håll och personalen hade uppenbart fått stränga förhållningsregler. Det är mycket ”Ryssland” över det hela. Vi har märkt av samma sak från andra stadsdelar, andra föräldrar berättar samma sak.

- Det som är glädjande är att vi tror att vi lyckats stoppa ökningen av barngrupperna genom vårt arbete. Den namninsamling för mindre grupper som vi genomförde på Torslandas dagis gav 1081 namn och överlämnades till SDN. En kontinuerlig dialog med SDN Torslanda och även Ann Lundgren (s) har givit till hand att Ann faktiskt lovade att inte öka gruppstorlekarna i Torslanda ytterligare, avslutar Helena.

Kristofer Lundberg

Rusta upp skolan

Hammarkulleskolan i Nordöstra Göteborg får hård kritik av Skolinspektionen i dess rapport om skolans förebyggande arbete. Kritiken gäller bristande arbete mot bland annat sexuella trakasserier och mobbing.

När skolinspektionen besökte skolan för utredningen utbröt ett slagsmål på skolgården mellan elever och ingen personal fanns på gården för att ingripa. ”Det är helt oacceptabelt, så här ska eleverna inte behöva ha det”, säger Anna Wide från undervisningsrådet hos Skolinspektionen.

Till Offensiv vittnar såväl lärare, elever och rektor om att detta inte är ovanligt men påpekar också på det ohållbara i att det inte finns resurser i skolan efter alla nedskärningarna. Lärare jobbar hårt för att hinna med men man kan omöjligt vara på tre platser samtidigt.

- Hammarkulleskolan är på intet sätt unik, säger Patricia Degerman från Elevkampanjen i Göteborg. Liknande situationer finner du på skolor i hela landet.

De som har det yttersta ansvaret för hur det ser ut på skolorna är de politiker i stadsdelsnämnder och kommunen som år efter år har skurit ned på skolan. Lärare har fått mer och mer arbete på sina axlar och det finns ingen som helst tid att hinna vara rastvakter också, samtidigt som de extra resurserna för detta tagits bort i nedskärningsbudgetar.

Skolinspektionen som offentliggjorde resultatet av sin granskning av Hammarkulleskolan förra veckan visade brister på flera områden.

• Arbetet med att upptäcka trakasserier och kränkningar är summarisk, systematik saknas och eleverna saknar inflytande.
• Vuxennärvaron under elevernas icke-lektionstid är låg. Eleverna lämnas i stor utsträckning åt sig själva.
• En likabehandlingsplan finns inte på skolan, vilket är ett brott mot diskrimineringslagen.
• Det finns en utbredd negativ inställning till homosexuallitet bland elever.

Skolinspektionen konstaterar att vuxennärvaron på icke lektionstid måste stärkas. De pekar också på att skolans arbete för att förebygga trakasserier och kränkningar måste utvecklas.

I ett pressmeddelande skriver Göteborgs stad Lärjedalen att man redan inlett ett ”arbete för att komma till rätta med problemen”.

- Detta uttalande kan inte tas på allvar. Det som skulle komma till rätta med problemen är ett stopp på nedskärningarna som slagit hårt mot skolan, mer resurser, lärare och elevvårdande personal, säger Linnea Wallberg, ordförande för Rättvisepartiet Socialisterna i Hamarkullen.

- Att vuxennärvaron inte finns i skolan idag är på grund av de nedskärningar som varit. Samtidigt som politiker och höga tjänstemän talar om att man måste ta tag i problemet så blir det allt färre inom personalen som kan jobba med dessa frågor. När höstterminen startade för Hammarkulleskolan hade 13,5 tjänster försvunnit inom rektorsområdet och ytterligare sex heltidstjänster förlorats då Baylanpengarna upphört, berättar Linnea.

Rättvisepartiet Socialisterna arbetar hårt mot nedskärningarna på skolan och har i Hammarkullen varit med och byggt upp nätverket Hammarkullen mot nedskärningar tillsammans med andra. Att ett föräldranätverk över hela Göteborg nu växer fram mot nedskärningarna är ett positivt steg i rätt riktning. Vad som krävs är att rusta upp skolan inte skära ned, men detta är inget nedskärningspolitikerna kommer att göra frivilligt utan måste pressas av massprotester underifrån av föräldrar, elever, lärare och de fackliga organisationerna.

Kristofer Lundberg

Demonstration 3 december 18.00

Demonstrationen den 3 december utanför kommunfullmäktige på Gustav Adolfs torg 18.00 organiserad av Göteborgsföräldrar mot nedskärningar, börjar att närma sig.

Demonstrationen går under rubriken ”Våra barn och unga ska inte betala krisen, rusta upp-skär inte ned. För mindre barngrupper i förskola och skola, för mer lärare, pedagoger och elevvårdande personal”.
I måndags så samlades föräldrar från Göteborgs olika stadsdelar för att planera mobilisering och ansvarsområden.

Sedan förra mötet hade fler stadsdelar anslutit sig, däribland Linnestaden vars föräldrar berättade att politikerna försöker ställa verksamheter mot varandra. Linnestaden har haft en stor revolt mot nedläggningen av biblioteket vilket politikerna backade ifrån men nu använder dom det som argument för att slå på de minsta barnen i förskolan.

Mobiliseringen kommer nu vara att nå ut till de stadsdelar som ännu inte är med.
Bland föräldrarna finns de som redan är med i lokala aktionsgrupper som kommer användas för att nå ut till förskolor och skolor.
En hand har även räckts ut till de fackliga organisationerna om stöd till protesten.
Kristofer Lundberg

Göteborgsföräldrar i gemensam protest för barn och unga

Efter att föräldrar i flera stadsdelar organiserat sig och satt maximal press på lokala SDN-politiker och i vissa fall nått delsegrar och framgångar upplever många det nu är verkningslöst att protestera enbart mot sina respektive SDN som bara skjuter vidare frågan till kommunen.
Därför samlades man runt idén att tillsammans demonstrera för en bättre kvalité i förskola och skola utanför nästa kommunfullmäktigemöte.
De stadsdelar som i dagsläget är med är Hammarkullen, Biskopsgården, Torslanda, Majorna, Frölunda, Askim, Linnéstaden, Härlanda och Högsbo. I många av stadsdelarna har man redan nätverk som ”Högsbo mot nedskärningar”, ”Hammarkullen mot nedskärningar” andra har föräldrakommittéer som Biskopsgården. Nu är planerna att gemensamt visa vårt motstånd mot nedskärningspolitiken och att vi är många som är beredda att kämpa för barn och unga. Det är inte några specifika stadsdelar som är missnöjda utan att det är en fråga för hela Göteborg som är dags att börja ta på allvar både hos kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Våra barn och unga ska inte betala krisen.

Murat Solmaz

Planeringsmöte 23 november 19.00 Offensivs lokalredaktions lokaler

Demonstration 3 december 18.00 Gustaf Adolfs torg

Biskopsgården: Sener och Hüseyin vill rusta upp förorten

Ahmet Boyar är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna i Biskopsgården och skriver för veckotidningen Offensiv. Ahmet möter två killar, Sener Ünal och  Hüseyin Ünal uppväxta i Biskopsgården och låter dem komma till tals om förorten, skolan och nedskärningarna.

Både Sener Ünal och  Hüseyin Ünal är 18 år gamla, födda och uppvuxen här i Biskopsgården men har sina rötter i Turkiet.  Sener studerar och trivs bra i Biskopsgården men han tycker att området har fått ett dåligt rykte med de senaste händelserna i förorten.

- I Biskopsgården har det skett mycket bilbränder, vilket gjort att Biskopsgården har fått ett dåligt rykte. Men man kan inte bara fokusera på bränderna, menar han, man måste se till orsaken.

- I Biskopsgården finns det mycket arbetslöshet, det är brist med jobb här. Det finns ingenting att göra här, vilket gör att vissa unga söker sig till kriminalitet, säger Sener.

- Namnet spelar mycket stort roll när man söker arbete.  Jag har turkiska vänner som har svenska namn för att få jobb, förklarar han.

- Politikerna satsar inte tillräckligt mycket på förorterna, de borde satsa mycket på fritidsgårdar och de borde öppna ungdomars väg att se en framtid.  Människorna som lever här ska inte ses som brottslingar, menar Sener.

- Biskopsgårdens skolor är bra och lärarna är också bra. Men en sak med lärarna är dåligt. De har börjat tröttna på sitt yrke. De mest de  gamla lärarna som visar det.

Hüseyin håller med och fyller i.

-  Skolorna i Biskopsgården är jätte bra, men politikerna borde inte varsla lärare. Att varsla lärare betyder att det blir sämre kvalitet på skolan, och eleverna förlorar sitt förtroende.

Det är även brist med lägenheter här. De som mutar eller har bra kontakt med hyresvärde kan få snabbare lägenhet än andra.

- En sak som Senar tycker är bra med Biskopsgården är att folk från samma land bor tillsammans, det skapar trygght och gemenskap. Vist finns det finns grupperingar i Biskopsgården, men det finns även grupperingar i Torslanda eller andra stadsdelar där mest svenskar bor.

- Hur vi än behandlas, så är vi stolta och nöjda med Biskopsgården, här finns en viktig gemenskap, säger Sener.

Även Hüseyin Ünal tycker att Biskopsgården är bra ställe för att man känner tillhörighet med andra från samma land.

- Detta gör att människor kan kontakta varandra mycket lättare. Men människorna är respektfulla mot varandra oavsett var man kommer från. Om när man gemför med andra orter i Göteborg tror jag det finns en speciell gemenskap här.

- Tyvärr är dock Biskopsgården är inte tryggställe tycker jag, det har hänt många skottlossningar. Det är olika gäng som krigar mot varandra, för att få respekt av andra.

- Polisen borde vara mer här för vår säkerhet.  De kommer alltid sent till olyckplatsen, men framförallt så är det dom som styr i Biskopsgården och Göteborg som borde ta hand om ungdomarna, och göra aktivitet för dem, säger Hüseyin.

- De borde ha kontakt med människorna.

-  Det finns inga aktiviteter i Biskopsgården, jag brukar alltid vara med mina vänner.  Politikerna tänker bara på sig själv, de bry sig inte hur vi har det. Det är därför bilbränder händer här. Kommunen och staten borde se till att det finns mer jobb åt ungdomarna, då minskas kriminalitet här.

Ahmet Boyar

Läs också intervju med Turkiska kulturföreningen

Biskopsgården: Offensiv hos Turkiska kulturföreningen

Biskopsgården är en stadsdel som de senaste tiden fått mycket negativ uppmärksamhet i media, med skriverier om bilbränder och kriminalitet. Men vad är de bakomliggande orasakerna till den senaste tidens oroligheter. Murat Solmaz och Ahmet Boyar från Rättvisepartiet Socialisternas partiförening i Biskopsgården besöker Turkiska kulturföreningen för Offensiv och talar med Kemal Solmaz vice ordförande för Turkiska kulturföreningen i Biskopsgården. Föreningen har 170 familjer anslutna som medlemmar och har funnits i 15 år.

Kemal Solmaz har bott i Biskopsgården sedan 1973. Hans föräldrarna flyttade till Sverige för att arbeta på volvo år 1969.
När han ser tillbaka i tiden och fram tills idag så är den största skillnaden arbetslösheten och den stora kriminaliteten.
Kemal förklarar att ungdommar idag inte har någon plats att vara på.

- Förr så hade vi upp till 6-7 stycken fritidsgårdar i Biskopsgården fram till 80talet, berättar Kemal ovh fortsätter. Idag finns det ingen fritidsgård kvar. Jag har fyra barn säger Kemal, varav tre stycken är arbetslösa. Två utav dem jobbade på äldreboenden som timanställda i ca 2år. men de fick sparken för omkring sex månader sedan och står nu arbetslösa.

Kemal fortsätter med att berätta att kriminaliteten växer för varje dag och att förklaringen är att ungdommarna är sysselösa.

- Det bästa sättet att bekämpa kriminaliteten är att ge ungdomarna arbete och en plats att vara på under sin fritid.
Ungdomarna här ute blir särbehandlade utav polisen.

Han berättar att det var en ung kille som blev stoppad av polisen och ner slängd på marken för att han körde runt i en fin bil. Vi betalar otroligt stora summer med skatt till våran stat och vi invandrare har byggt upp detta landet men får ingenting tillbaka.

- Politikerna kommer ut hit när det är dags för val och lovar en massa saker, men håller inget ut av det de lovat,vi skall aldrig mer låta politikerna få komma in i föreningen o tala så länge de fortsätter med att inte besvara våra krav och behov!

- När vi ser de politiker som varit här o talat, de politiker som vi röstat på så skäms de,de vågar inte kolla i våra ögon. Framtiden ser inte ljus ut för befolkningen i Biskopsgården. Ungdomsarbetslösheten ökar och som en naturligfölj ökar kriminaliteten här ute.

- Vi vill att ungdomarna skall få ett arbete och bidra med något till de samhälle de lever i. Vi vill att skolarna skall stå kvar här ute så att våra ungdomar skall kuna utbilda sig och vara bättre medborgare.Varför vill politikerna just skära ner i områden där det bor mycket invandrare, jo för att de vill att invandrarna skall inte utbilda sig och ta ”skitjobben” som att vara städare eller jobba i fabriker!

- Vår föreningen står öppen för alla, här finns juggar, iranier, araber, kurder, armenier och greker.Vi står öppen för alla ungdommar som vill ha en plats att vara på. Vi har aktiviteter för ungdommar som fotboll och handboll bl.a. och även teater, avslutar Kemal.

Murat Solmaz och Ahmet Boyar