Röst från revolternas Iran

– Hbt personer har inga rättigheter över huvud taget i Iran. Enligt sharialagarna straffas samkönad sex med döden, berättar Parviz som är flykting från Iran. (Namnet är fingerat).

Parviz är hbt-flykting från Iran. Namnet är påhittat och han vill vara anonym, men med sina ögon och sina ord berättar han om situationen i Iran

– Det finns några ställen där hbt-personer träffas, på caféer etc. berättar Parviz. Men man måste vara extremt diskret. Ofta är det bara rika som har råd att gå på sådana ställen och spendera mycket pengar. Det finns också parker där folk träffas, men det är mycket farligt. Dit går homosexuella som prostituerar sig och där sker våldtäkter och misshandel.
– De flesta HBT-personer sitter bara hemma eller begår självmord. Det är en fruktansvärd situation att inte kunna vara den du är och inte hitta någon att leva med. Det är ett oerhört ensamt liv. Och då är det ändå lättare i Teheran med 15 miljoner invånare än vad det är i resten av landet. Med internet finns det lite bättre möjligheter att hålla kontakt, via chatrum för hbt-personer etc. Men riskerna är stora och det är väldigt svårt att lita på någon du träffar på nätet. Det finns exempel där regimen eller religiösa högergrupper låtsas vara intresserade och bestämt träff för att sedan arrestera personen och använda chat-materialet som bevis.
– Bland folk i allmänhet är religionen avgörande för deras syn på HBT-personer. De religiösa är väldigt hatiska medan de som är mindre religiösa ofta har inställningen: låt de göra som de vill, det berör inte mig. Det behövs en hbt-rörelse i Iran men det är väldigt svårt att göra något. Det finns organisationer i exil (som irqr.net) som mest jobbar med att hjälpa hbt-personer ut ur landet och för att de ska få asyl.

Vad säger du om de revolutionära protesterna som skedde i Iran under sommaren?
– De var inte förvånande. Var du än går, vem du än talar med så har alla fått nog av situationen och av regimen. Det gäller även offentliga personer, till exempel Irans mest kända folkmusikartist som inte längre får spelas i Iransk radio och TV.

Vad är det människor har ”fått nog av”?
– Vi lever under sanktioner och inflationen är 25 procent, säger Pariz.
– Förra året var oljepriset på rekordnivå, över $140/fat. Ändå led folket. Det går ett rykte att en miljard oljedollar fattas ur statskassan. Vart har de pengarna tagit vägen?
– Det finns inget centralt styre. Olika fraktioner slåss med varandra och satsar pengarna på helt meningslösa saker, som till exempel jättelika lyxiga moskéer. Varför går inte pengarna till bibliotek och skolor istället?
– Alla är less på de strikta islamiska reglerna. Om en tjej inte bär slöjan på ”rätt sätt” blir hon stoppad av ”sedlighetspolisen”. Om du har fel kläder hamnar du i domstol. Jag blev själv arresterad av den anledningen och fick ett kortare fängelsestraff. Om du väl hamnat i brottsregistret är det väldigt svårt att få jobb eftersom nästan alla arbetsgivare vill se utdrag därifrån.
– Under protesterna vara regimen väldigt brutal. Kravallpolisen körde sina MC rakt in i folksamlingar med unga och barn. De slog sönder staden och försökte framställa demonstranterna som huliganer.

Tror du att det blir nya massprotester?
– Jag vet inte. Folk vill inte ha ett blodbad utan vill bli av med regimen på ett lugnt sätt. Men det verkar svårt, den här regimen går inte att förhandla med. Men när flera miljoner demonstrerade på gatorna efter valet kunde regimen inte göra någonting. Regimen har mindre och mindre förankring i samhället. När Ayatolla Khameni skulle tala för att lugna de första protesterna efter att valresultatet tillkännagetts blev folk bara ännu mer rasande. Nu har Neda Aghasoltan, en ung tjej som sköts i bröstet av kravallpolisen, blivit en symbol för revolutionen och fortsatt kamp för frihet.

Jonas Brännberg

Kapitalism och homofobi eran tid är nu förbi

HBT-festival i Göteborg

Göteborgs HBT-festival pågick från 14-17 maj och Rättvisepartiet Socialisterna var på plats för att delta i aktiviteterna. I lördags var det fullt upp för RS i Göteborg, vi fanns båda inne på HBT-festivalens informationstält på Järntorget, på Hjällbokalaset, på Kungsportsplatsen och i Uddevalla. På HBT-festivalen spreds RS flygbladet om kampen för HBT-rättigheter och ArbetarInitiativets valmaterial.

På söndagen var det dags för Idaho marschen (Internationella dagen mot homofobi) vilket arrangerades av RFSL Ungdom. Det finns mycket kvar att kämpa för som RS underströk i Offensiv och vi får inte glömma att HBT-personer i länder som Ryssland lever under ständigt hot från de auktoritära myndigheterna.

Det är därför synd att endast omkring 200 personer deltog i tåget dagen efter HBT-aktivister omhändertogs i Moskva för att ha försökt utföra en liknande marsch. Rättvisepartiet Socialisterna hade med över 40 personer överlägset största blocket av de politiska partier som deltog.

Med talkörer som ”Ut ur garderoben, inta gatorna”, ”Inga nazister på våra gator, fyll den istället med bögar och flator” och ”Kapitalism och homofobi, eran tid är nu förbi”.

Talare påminde om att det är kampen som gett HBT personer de rättigheter man har idag, påminde om Stonewall upproret, och om ockupationer av socialkontoret och ”strejken” där homosexuella stanna hemma från jobbet för ”homosexualitet” då det fortfarande klassades som sjukdom.

Efter marschen samlades RS medlemmar åter på Järntorget. Flera nya intresserade följde med och ett tjugotal ungdomar satt och diskuterade.

John Tumpane

HBT Göteborg på Järntorget

Rättvisepartiet Socialisternas HBT-förening, HBT-Socialisterna deltog idag med informationsbord på Järntorget under HBT-festivalen.

En rad HBT-organisationer, fackföreningar och jämställdhetsprojekt fanns på plats. RS flygblad om ett kampprogram för HBT-rörelsen delades ut till nyfikna och flera Offensiv med artikeln ”Mycket kvar att kämpa för” såldes.

Imorgon kommer HBT-Socialisterna att delta på den demonstration som RFSL ungdom organiserar 12.00 Gustav Adolfs torg. Demonstrera under de röda fanorna imorgon.

HBT-festival i Göteborg – mycket kvar att kämpa för

HBT-festivalen arrangeras i Göteborg den 14-17 maj. Vi blir många som jublar över årets höjdpunkt – striden om samkönat äktenskap som tillåts i Sverige sedan den 1 maj. Det ska dock inte ses som slutsegern i hbt-kampen.

Under många år har man behövt kämpa för en sådan grundläggande rättighet som samkönat äktenskap, vilket även nu bemöttes av starkt motstånd inom den borgerliga alliansen. Men det finns mycket mer att göra innan jämlikhet för alla i samhället har uppnåtts.
Ännu idag bemöts hbt-personer dagligen av institutionell diskriminering i Sverige och läget ser ännu säm­re ut i många andra länder. År 2009 finns det bara sju länder som tillåter samkönat äktenskap, jämfört med minst nio där homosexualitet är ett brott som bestraffas med avrättning och ett 80-tal där det är olagligt.

Sverige utvisar hbt-människor till bland annat Sudan, Irak och Iran, länder där hbt-människor avrättas. Migrationsverket menar att man kan mörka sin sexuella läggning och därmed inte räknas som utsatt. Tänk om man sa i Sverige att någon fick skylla sig själv om man blivit särbehandlad på grund av att man varit öppet homosexuell? Tycker migrationsverket att vissa mänskliga rättigheter gäller endast för svenskar och inte för and­ra?

Iraqi LGBT i London uppger att 400 hbt-personer har dödats i Irak sedan 2005. För några veckor sedan sköts sex homosexuella män ihjäl i Sadr City i det som troligen var hedersmordsattacker. Mänskliga rättighetsorganisationer bekräftar uppgif- ter om homofoba miliser som torterar och avrättar påstådda hbt-perso­ner. Trots migrationsverkets eget ut- talande om att läget ”troligen” är farligt för homosexuella i Irak fortsätter den svenska staten med utvisningar­na.
Tidningen QX rapporterade nyligen om fallet Saad, en irakisk flykting som lever som öppet homosexuell med sin pojkvän i Stockholm och som hotades av utvisning till Irak. Ef­ter deras uppmärksammande reportage har Migrationsverket ”plötsligt” ändrat sig och beviljat Saad uppehållstillstånd. Detta visar vikten av att ta striden för hbt-flyktingars rättigheter, men trots segern i det enskilda fallet lever ett tiotals andra irakier fortfarande under samma hot (läs mer på www.qx.se/samhalle).

Transpersoner är en av de mest diskriminerade grupperna i Sverige, både i samhället och under lag­stiftningen.
Vi lever i ett land där mycket sägs om jämställdhet och jämlikhet, men som ändå tydligt delar upp människor i två genus.
Trots att begreppet ”könsöverskridande identitet” har inkluderats i den nya diskrimineringslagen tvingas människor i Sverige ändå att definiera sig som antingen man eller kvinna under samma lagstiftning, utan något utrymme för andra människor. Personnamnslagen förbjuder förnamn som inte passar personens kön och det finns bara ett sextiotal namn godkända av patentverket som får användas av både män och kvinnor. Detta leder till att många transpersoner må­ste leva med ett namn som tydligt markerar dem som fel genus.

I Sveriges lag om fastställande av könstillhörighet från 1972 preciseras det att gifta transpersoner måste skiljas innan de genomgår könsbyte och att de måste genomgå permanent sterilisering. Det strider mot den grundläggande mänskliga rättigheten att be- stämma över sin egen fertilitet som heterosexuella tar för given. Länder som Indien och Sydafrika har tittat på förslag om att inkludera ett tredje ge­nus på passen och RFSU har nyligen gått ut och krävt avskaffandet av juridiskt kön, men de svenska politikerna lyssnar inte.

RS Göteborg kommer att delta i många aktiviteter under HBT-festivalen för att uppmärksamma just såda­na frågor och ta strid för hbt-perso- ners rättigheter.
Vi kommer att finnas i Informationstältet på Järntorget på lördag och söndag och deltar i IDAHo-marsch­en som arrangeras av RFSU på söndagen (Internationella dagen mot ho- mofobi). Vi samlas kl 12:00 på Gustav Adolfs torg.
John Tumpane

RS / Offensiv kämpar för ▼

• Ett sexuellt likaberättigande. Gemensam masskamp mot homofobiska fördomar, våld och nazism.
• HBT-personers rätt till asyl.
• Våld inom samkönade och transförhållanden och sexuella övergrepp på hbt-personer måste tas på samma allvar som för heterosexuella. Utbildning för myndigheterna inom hbt-frågor. Utbyggande av hbt-jour.
• Avskaffandet av juridiskt kön samt ändring i lagen om personnamn.
• Kamp mot all form av hbt-diskriminering, t ex vad gäller försäkrings-, bostads- och arbetsmarknaden. Aktiva kampanjer på arbetsplatser, skolor och bostadsområden kopplade till krav på upprustning.
• Rätt till samlingslokaler och mötesplatser.
• Fackliga ombud och de som jobbar med ungdomar måste få hbt-kompetens.
• Ingen juridisk vigselrätt för religiösa samfund som diskriminerar hbt-personer.
• Unga tjejers och killars rätt till sina kroppar. Bekämpa allt från sexistisk reklam till sexuella övergrepp.
• Kamp mot det kvinnoförtryckande och homofobiska klassamhället. För ett socialistiskt jämställt samhälle.

Västtrafiks homofobiska censur

UMO.se är en kraftfull satsning på att förbättra tillgängligheten till vården och un- derlätta ungas möjligheter att få svar på frågor som kan upplevas som svåra eller känsliga.

På hemsidan kan man enligt umo.se fråga till exempel om att förebygga oönskade graviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar, hedersrelaterat våld eller andra frågor som rör den psykiska hälsan, genusnormer och relationer.
Nu lanseras kampanjen med en bred reklamkampanj i Stockholm, Göteborg och Malmö. Västtrafik väljer dock att censurera halva kampanjen.
– Våra erfarenheter säger att resenärer reagerar negativt på denna typ av reklam, säger Kristian Ördell, presschef på Västtrafik, till Metro den 25 november.

Affischen som valts bort visar två killar och texten ”Vill du se oss sätta på en kondom?”. Bilden som godkänts visar en leende tjej och texten ”Vill du se mig göra något jag tycker om?”
Beslutet har uppenbarligen passerat genom ett heteronormativt och homofobiskt filter, som säger att allmänheten kan ta anstöt av homosex­ualitet, men inte finner något konstigt i att en tjej framställs med en tydlig sexuell underton.
Västtrafik gör därmed sitt för att cementera könsroller, normalisera sexuella trakasserier och objektifiering av kvinnor samtidigt som de passar på att diskriminera unga homo- sexuella som i lika stor utsträckning som andra ungdomar behöver tillgång till ungdomsmottagningar.
Västtrafik har nu anmälts till Diskrimineringsombudsmannen.

Stefan Berg

Ny diskrimineringslag sviker de diskriminerade

Den 1 januari 2009 träder en ny diskrimineringslag (2008:567) i kraft som ersätter de sju tidigare lagarna angående diskriminering.
Som väntat har den borgerliga regeringen inte använt den här möjligheten till att bekämpa de dagliga orättvisor som tu­sentals människor i Sverige utsätts för. De har istället valt att ytligt polera de gamla lagstiftningarna utan att göra viktiga ändringar.

Trots att Sverige fortfarande inte har uppnått jämställdhetsmålen, förändras lagstiftningen knappt på det här området.
Det finns ett nytt stycke som löst snackar om lika lön för lika arbete men utan konkreta mål och ännu värre är att det bara gäller diskrimineringsgrunden kön och inte de sex andra grunderna. Detta trots undersökningar, påpekat av själva ombudsmannen, som visar att invandrare som har bytt till ett typiskt svensklåtande namn får i snitt 10 000-15 000 kronor mer i lön.
Det här syns återigen i kravet att arbetsgivarna måste skri­va en så kallad jämställdhetsplan när det gäller genus, men inte behöver skriva någon sorts jämlikhetsplan för att arbets­miljön ska avspegla samhällets mångfald. Rasism blir allt synligare på våra gator och i den främlingsfientliga retoriken som förs fram av sverigedemokraterna och folkpartiet. Det finns ingen lag som kan ändra på detta, utan det är en aktiv kamp bland folket som behövs.

Man skulle kunna ha välkomnat att transpersoner nu för första gången är nämnda i lagstiftningen, om det inte var så att regeringen inte har vidtagit någon åtgärd för att själv behandla transpersoner som likvärdiga, till exempel finns det bara ett sextiotal könsneutrala förnamn som godkänns av skatteverket för dem som vill byta namn. För att genomgå könsbyte i Sverige måste man vara sterili-serad – är det inte en grundläggande mänsklig rättighet att kunna bestämma över sin egen fertilitet? Att skriva fint om att skydda homo- och bisexuella från diskriminering har inte hel­ler någon betydelse när regeringen ännu inte har lagt fram något förslag om könsneutralt äktenskap. Kristdemokraterna motsätter sig användandet av ordet äktenskap och vill hellre att det beskrivs som giftermål. Meningen med detta är att fortsätta skuldbelägga HBT-personer – klart att man får ha samma rättigheter lagmässigt, men man får aldrig tro att man är likvärd.

De borgerliga partierna har återigen visat sitt ointresse för att hjälpa Sveriges minoritetsgrupper.

• De 7 diskrimineringsgrunderna är: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.

John Tumpane