Hamnarbetare demonstrerar mot privatiseringshelvetet

Idag demonstrerade åttio personer mot utförsäljningen av Göteborgs hamn samtidigt som Göteborgs kommunfullmäktige skulle ta beslut i frågan om privatiseringen. Det var oroliga hamnarbetare som trotsade höstkylans regniga väder.

Erik Helgesson från den stridbara Hamn4ans styrelse öppnade protesten innan kommunfullmäktige startade och ilskan låg i luften.

- Vi har försökt få till ett möte med politikerna i sex månader, vi har sökt en dialog och agerat för att få till en offentlig debatt om hamnens framtid, men vi har mötts av tystnad, varför? jo för de klarar inte av att vinna en debatt. Istället har de lagt locket på, konstaterade Erik.

En efter en gick de politiska representanterna in på mötet, utan att vilja stanna och tala med hamnarbetarna, många av den struntade även att ta hamnarbetarnas flygblad. I Flygbladet radades argumenten mot en privatisering upp en efter en.

- I 20 år har de reaktionära EU försökt att privatisera hamnarna men stoppats av strejker och massdemonstrationer i alleuropeisk skala, nu är det sossarna i Göteborgs kommunfullmäktige som utan debatt genomför detta kuppartat, säger en arbetare på plats till Offensiv.

Den enda politiker som stannar till är Jan Hallberg (m) vice ordförande i kommunstyrelsen, han stannar då arbetarna näst intill stoppar honom. Efteråt konstaterar Erik Helgesson att Hallberg inte har en jävla aning om vad han tar beslut om.

- Det är skitsnack att påstå att stuveriverksamheten inte gått med vinst som Hallberg säger, konstaterade Erik i megafonen.

Tio minuter efter att kommunfullmäktigemötet startat avslutar Erik protesten och han är mäktigt förbannad.

- Den fårskock som gått in utan att vilja stanna och prata med oss kunde inte svara på en enda fråga, de har inga argument. De stannar inte om vi inte ställer oss i vägen för dem. Detta är inga fritidspolitiker, detta är maktens centrum för Göteborg stad och de vågar inte möta våra argument.

-Att borgarna vill sälja ut oss det har vi alltid vetat, men nu är det s och mp som gör det. De har ingen ideologisk grund till det, de har inga argument varför, men det är dom som gör det.

- Vi har stått här förr, vi har försökt. Men nästa gång får vi banne mig ställa oss i vägen för den här trappan, så dessa jävla nötter tvingas prata med oss, utropade Erik under hamnarbetarnas applåder.

En privatisering av hamnen måste mötas av strejker och en utåtriktad masskampanj, med stöd från andra fackliga och politiska organisationer för att tvinga kommunfullmäktige att riva upp beslutet. Det här borde nu diskuteras bland hamnarbetarna och andra som är beredda att stödja deras kamp och förstår hotet med privatiseringspolitiken.

Kristofer Lundberg

Göteborgs Posten om protesten

I Hamnarbetarnas flygblad fanns att läsa:

· Kommunen avhänder sig möjligheten att demokratiskt styra inriktning och prioriteringar inom Nordens största hamn. Inom den internationella hamnbranschen råder oligopol, och ingen av de internationella storspelare som tar över stuveriverksamheten kan förväntas beakta regionala eller nationella behov av arbetstillfällen eller industriell tillväxt.

· En privatisering av stuveriverksamheten i Göteborgs Hamn innebär stora risker. Det finns inga garantier för att någon av det fåtal enorma multinationella hamnkoncerner (Dubai Ports, kinesiska Hutchinson och danska Maersk) som tar över, kommer att prioritera Göteborg i sina transportkedjor. Varken omedelbart eller längre fram under de 25-åriga koncessionsavtalen. Istället kan staden få en tillbakaskjuten roll som understöd för andra nordeuropeiska hamnar inom koncernen.

· Förutsättningarna för bibehållen mångfald av anlöp försämras då de stora hamnkoncernerna tenderar att premiera egna eller nära anknutna rederijättar. I danska Århus, vår närmaste storkonkurrent på containersidan, tvingades kommunen bygga en ny, separat containerhamn efter att den kommunalägda hamnen sålts ut till Maersk. Konkurrerande rederier erbjöds helt enkelt inte service på samma villkor och hotade att annars sluta anlöpa staden.

· Investeringsbördan för nödvändig infrastruktur kan komma att kvarbli hos kommun och stat, samtidigt som vinster från stuveriverksamheten förs över till de internationella koncernerna. Detta är inte ett tänkt skräckscenario, utan just den tunga investeringsbördan var ett av huvudskälen till att Göteborgs kommun övertog stuveriverksamheten i hamnen från privata bolag 1985.

· Usla förutsättningar för fortsatta medvetna miljösatsningar i Göteborgs Hamn, när vinstmaximering blir hamnverksamhetens enda målsättning.

· Egen erfarenhet och färska exempel från övriga världen visar att köpslagan mellan olika stuveribolag på samma plats leder till revirtänkande och att viktiga samordningseffekter går förlorade. Dragkamp mellan stuveribolagen om utnyttjande av ytor, maskiner och annat är improduktivt. Detta anfördes också som orsak till att stuveriverksamheten i Göteborgs Hamn samlades under kommunal ägo 1985.

· Avsevärt sämre förutsättningar att flexibelt utnyttja personalstyrkan (som i dag har både utbildning och vana av att arbeta över hela hamnens verksamhetsområde) över hela hamnen innebär effektivitetsförluster.

· En medarbetarundersökning inom Göteborgs Hamn som offentliggjordes i år visade att 8 av 10 hamnanställda, såväl arbetare som tjänstemän, är motståndare till kommunstyrelsens planer på att privatisera stuveriverksamheten.

www.hamn4an.se

Gamla och sjuka får betala krisen

Idag tisdag är det stadsdelsnämndsmöten runt om i Göteborg och totalt 228 miljoner kr ska skäras ner i budgeten 2010. På många områden kan man se hur kampen lönat sig då politikerna backat från nedskärningar på bibliotek och fritidsgårdar efter protester. Det står nu allt tydligare att det är de äldre och sjuka som får betala krisen. Samtliga stadsdelar kommer att minska antalet platser på korttidsboenden och  äldreboenden.

­Sedan 1980 har antalet gamla över 80 år fördubblats, trots det så minskar antalet vårdplatser dramatiskt i Göteborg, en trend politikerna planerar att fortsätta. Antalet platser i äldreboenden gått ner med drygt 400 platser sen 2004. Och i planerna fram till 2017 tänker de fem centrala stadsdelarna avveckla ytterligare 200 platser. Valfriheten som så ofta lyfts fram när politiker pratar om äldreomsorg är begränsad till valfrihet att vara hemma.

- Så länge du själv kan säga ”jag skulle vilja flytta till ett äldreboende” är du för frisk för att få plats, säger Mats Thorslund, professor i sociologi med inriktning på forskning om äldres levnadsförhållande till Göteborgs Posten den 27 oktober 2009. ­

I Härlanda planeras nedskärningar på 14 miljoner i äldreomsorgen, korttidsboendena försvinner och man skriver att de äldre som mål ska bo kvar hemma och att det ska komma direkt hem efter sjukhusvistelser. Detta var något som drabbade 101 åriga Karin Eén, som inte känner sig trygg hemma längre och vill flytta till ett boende. I lördags bars Karin upp tre trappor till lägenheten av ambulanspersonal efter sjukhusvistelse, nu är det oklart om hon kommer att få någon plats på äldreboende.

– De säger att det inte finns några resurser. Det gör mig så upprörd att de snålar in på allra äldsta och svagaste, säger Bibbi Ekwall, dotter till Karin till GP.

Det är inte bara i Härlanda som nu nedskärningarna drabbar äldreomsorgen. I Backa har personalen protesterat mot nedskärningarna, trots det så planerar man att dra in 100 portioner varma matleveranser varje dag, och ta bort minst 21 vårdplatser.

I Lärjedalen ska platserna finnas kvar men med minskad personal, och den ”guldkant” som funnits dvs att de äldre fått gå ut någon gång i veckan kommer nu att försvinna.

I Lundby ska städet privatiseras som en nedskärning, vilket lätt kan komma att bli en hälsofara.

Många äldre dör nu ensamma i sina lägenheter. Hemtjänsten i Backa skakas nu utav en skandal där en avliden 91 åring kan ha varit död hemma i två veckor. Det var först när grannarna larmade som man beslutade att ta sig in i lägenheten. Trots att biståndshandläggaren beviljat trygghetslarm och daglig tillsyn kunde det alltså åter ske men nu på Backa.  I våras skedde samma sak i bergsjön där man glömt bort en kvinna och som legat död på golvet i minst två månader!

Kamp lönar sig och politikerna backar från de områden där protesterna varit som starkast. Fritidsgårdarna i Lärjedalen blir kvar, dock med kraftiga nedskärningar, likaså biblioteken i Hammarkullen och Linnestan. Politikerna försöker gömma sig bakom de extra miljoner som nu skjutits till, trots att från stadsdel till stadsdel har det funnits en ovilja att använda dessa pengar då de endast är för 2010 och i praktiken endast skjuter upp nedskärningarna ett år. Ingen vet idag hur stora nedskärningarna blir 2011 men med fortsatta skattesänkningar för de rika, minskade kommunbidrag, och ökande arbetslöshet så ser det ut som om välfärden även fortsättningsvis får betala för kapitalismens kris. Nyliberalernas valfrihet är ett tvång att gå med på sämre vård, och att tvingas att vara hemma.

Vad som nu krävs är att personal och anhöriga i äldreomsorgen och handikappomsorgen ryter till.  Fackföreningarna måste agera  och mobilisera sina medlemmar ut på gatorna, vi vägrar betala kapitalismens kris.

Joel Eriksson

GP 91 åring död i två veckor

GP SDN sparar på äldre och sjuka

 

Privatisering av hamnen klubbad av styrelsen

Den 12 oktober klubbade styrelsen för Göteborgs Hamn ett förslag på hur privatiseringen av hamnen ska gå till, rapporterar Sveriges Radio. Ett kommunalt bolag med tre dotterbolag ska bildas, och dessa ska säljas externt. Samtidigt så fortsätter diskrimineringen av Svenska Hamnarbetarförbundet (SHF) och fortfarande har man inte tecknat kollektivavtal.

På ett möte med hamnledningen den 9 oktober framfördes kritik från facket eftersom hamnledningen inte godkänner facklig tid enligt schablon, som tidigare avtalats. Ledningen sa då att man skulle vara generös, men fortfarande har de inte ändrat hållning och förtsätter alltså att särbehandla Hamn4an jämfört med Transport. Precis som SHF förutspådde har nedskärningarna på personalstyrkan fått konsekvenser. Antalet blixtarbetare (abetare som kallas in med kort varsel) är högt och övertidsuttaget för de som fått behålla jobben har ökat.

- Det rör sig om 50-100 extra man per dag. Företaget har som målsättning att extrapersonalen ska utgöra 20 procent av arbetsstyrkan, och det är mycket när man samtidigt sparkar folk, säger Peter Annerback, ordförande för Hamn4an , till Offensiv.

De som fick sparken är nästan dagligen ute på samma arbete som det de fick lämna i augusti. Skillnaden är att de nu är timanställda, med allt det innebär vad gäller sämre villkor och trygghet.

Fortsatta samtal om kollektivavtal ska hållas i veckan, men Annerback tycker att det är svårt att gå in i en avtalssituation när man inte vet hur anställningsförhållandena kommer se ut inom en så pass nära framtid som nästa år.

- Privatiseringen har blivit den största frågan för oss för tillfället, folk är oroliga för vad som ska hända, säger Annerback. En undersökning som de tre facken i hamnen genomfört visar att 8 av 10 anställda är emot en utförsäljning.  I mars kommenterade kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) detta i Metro, då hon sa att hon inte visste huruvida man skulle ta hänsyn till de anställdas åsikt. Nu är det kommunstyrelsen som ska besluta om hamnens framtid.

Hamnarbetarna planerar fortsatta aktioner mot privatiseringsplanerna. Senast i september demonstrerade Hamn4ans medlemmar utanför kommunfullmäktige, och nu har man inlett samtal med Transport som säger sig vara beredda att vara med på kommande manifestationer. Nu gäller det att sprida protesterna till fler arbetargrupper. Motståndet mot privatiseringar är stort i Göteborg och ute i förorterna sjuder kampen mot de massiva nedskärningarna. Skulle de olika nätverken, som redan stoppat planerade stängningar av nattis och fritidsgårdar, sammanlänkas med protesterande arbetare, som de i Hamn4an, så skulle kampen kunna stärkas och nå ännu längre.

Stefan Berg

Nya hot från nazister – nu krävs masskamp

Nazister uppmanar öppet till våldsupptrappning, beväpning och mord. Rättvisepartiet Socialisterna har länge varnat för hotet från de nazistiska organisationernas ökade våld, nu har SMR:s führer Magnus Söderman uttalat ett krigsrop till sina medlemmar mot vänstern. Expo avslöjar nu också hur SMR regelmässigt beväpnar sig.

Expos granskning av Svenska motståndsrörelsen SMR avslöjar ”att dess medlemmar regelmässigt hamstrar skjutvapen och sprängmedel. Under de senaste åren har polisen upptäckt tre vapengömmor”.

Att SMR som en Sveriges våldsammaste nazistsekter har flera av sina medlemmar i fängelse för olika våldsdåd som överfall, misshandel, vapenbrott och mordförsök försvarar sig organisationen med att ”aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att SMR.s linje är ”Slå först och med full kraft”.

I det spåret fortsätter dess ledare då han nu vill trappa upp våldet från organisationens sida. På SMR:s hemsida skriver organisationens numera högste ledare Magnus Söderman att ”det är en kamp på liv och död”.

Genom att försöka framhäva sig som offer menar han att det inte spelar ”någon roll om vi försvarar oss genom att ge vederbörande en ordentlig omgång eller om vi råkar ha ihjäl denne på kuppen – fleråriga fängelsestraff är att vänta oavsett”.
Med det resonemanget vill han uppvigla medlemmar till mord, då de ändå kommer hamna i fängelse.

”Vi kommer inte att sluta försvara oss och förr eller senare kommer någon av våra angripare att mista livet”, skriver han, och ”När så sker, när någon dör på gatan skall alla vara medvetna om att det är demokraturen själv, med nämndemän som de lågliv i Göteborg i spetsen, vilka drivit fram det”.

Han fortsätter ”Hur många är extremvänstern redo att förlora, hur många av er är villiga att dö…vi kommer att bli varse detta… förr eller senare så kommer någon av er att vara på fel plats vid fel tillfälle”

Som den fanatiske kristna pastor Magnus Söderman är vill han rättfärdiga sin text med Jesu ord ”eller som Kristus sa; den som lever med svärdet kommer att förgås av svärdet”.

De talar om hämnd och vänsterns slutgiltiga ”dom” och ”straff”. Magnus Söderman avslutar artikeln med ”Kamrater, var redo för strid och snara till offer”.

Artikeln understryker det nazistiska hotet inte bara mot de grupper som förespråkar våld mot nazister utan mot alla invandrare, socialister och antirasister. Som Rättvisepartiet Socialisterna tidigare påpekat så är nazisternas våld riktat mot alla. Det kan inte minst medlemmar i RS intyga som flera gånger brutalt attackerats av nazister.

Vad som kan stoppa nazisterna är att visa vilket motstånd som finns emot dem. Att arbetarklassen mobiliseras för att stoppa deras aktiviteter och möten, samtidigt med aktiv kamp mot högerpolitik och kapitalistisk kris – för jobb, vård, utbildning och bostäder för alla.

Fackföreningsrörelsen borde agera efter parollen ”ingen plattform åt nazisterna”. Nazisterna vill splittra den gemensamma kamp som behövs mot högerpolitiken. Det är också just pågrund av arbetarklassens passivitet som ungdomar utan politisk vägledning i frustration attackerar enskilda nazister. Hade arbetarrörelsen visat vägen hade unga disciplinerat kunnat delta i massaktioner mot nazisterna istället för våldsattacker.

Rättvisepartiet Socialisterna

Biskopsgården: Seger för nattis

Kamp lönar sig – Framgång efter demonstration

I Biskopsgården demonstrerade omkring 100 personer igår torsdag på uppmaning av föräldrakommittén. Demonstrationen riktade en stark uppmaning till de politiker i SDN som samtidigt satt i möte på Folkets Hus ”Stoppa alla nedskärningar”. Ut från politikernas möte kom glada föräldrar från stängningshotade ”nattiset” Barnens hus, protesterna hade vunnit en delseger – stängningen av ”nattis” dras tillbaka. Nattis är det enda dagis i Göteborg som har öppet nattetid och på röda dagar.

– Jag har inte kunnat sova på hela helgen, jag som ensamstående mamma till tre barn studerar på heltid och för att få det att gå ihop jobbar jag obekväma tider och på helgen, säger en glad Camilla Bergstedt.

Det var på Vårväderstorget i Biskopsgården som demonstrationen mot de nedskärningar ägde rum. Protesterna har varit många mot de nedskärningar som politikerna planerar att genomföra i nästa års budget, dessa nedskärningar riktar ett dråpslag mot förskola, skola och fritidsverksamhet. Kampen har gått under temat ”Vi måste satsa på barn och unga.

Ledande i föräldrakommitten Camilla Tängman, var den som öppnade mötet gick igenom de konsekvenser som de hotande nedskärningarna kommer innebära för stadsdelen men också hur hårt redan genomförda nedskärningar slagit.

Politikerna i SDN satt i möte på samma torg som demonstrationen ägde rum och hörde utan tvekan de tal som framfördes men de vågade inte komma ut och möta demonstranterna trots att de fått en inbjudan från föräldrakommittén. Det är lätt att genomföra nedskärningar bakom stängda dörrar men det är uppenbarligen inte lika lätt att försvara dem. Politikerna vågar inte stå för den politik de företräder, som är raka motsatsen till vad de gått till val på. I Biskopsgården ska man skära ned 33 miljoner kronor. Totalt i Göteborg är det över 450 miljoner som ska skäras ned i stadsdelsnämnderna, en summa som ingen begriper var de ska komma ifrån.

Talare från Hem och Skola, Rädda Barnen, studenter på folkhögskolan i Biskopsgården, hade alla samma inställning, behoven ska styra var pengarna ska satsas. Politikerna uppmanades att dra tillbaka förslaget – eller avgå. Att man var beredda att kämpa visades tydligt och att kamp lönar sig fick man bevis på redan under demonstrationen med den delseger som räddandet av nattis innebar.

Ahmet Boyar, studerar på folkhögskolan och medlem i RS Biskopsgården talade om hur all extrapersonal försvunnit från skolan, extraspråk finns inte längre och cafe och bespisningspersonal har försvunnit.

I demonstrationens startskede kom Jennifer Olofsson ut och deklarerade att politikerna backat i frågan om nattis. Det var jublande föräldrar och barn som mottog beskedet. Men föräldrarna äntrade sedan talarstolen och deklarerade sitt fullhjärtade stöd för en fortsatt kamp.

- Vi kommer stödja er kamp mot nedskärningarna på skolan, barnen kommer börja där inom några år. Vi ska också organisera oss. Vi kommer starta ett nätverk för ensamstående mammor och ansluta oss till föräldrakommitten.

Murat Solmaz, ordförande för Rättvisepartiet Socialisterna i Biskopsgården höll ett bejublat tal.

- Varför ska barn och gamla betala för en krisnota som skickats oss från spekulanter, deras nyliberala politiker och kapitalister. Samtidigt som vi drabbas av nedskärningar sänks skatterna för de rika och bankdirektörer belönas med bonusar, så mycket för att alla ska betala för krisen, sa Murat och fortsatte, det brinner i Biskopsgården, detta är ett resultat av nedskärningarna på 90 talet. Men politikerna kallar oss för gangstrar, men det är ni som är gangstrar.

Murat drog ned applåder och jubel och avslutade med att säga att kampen nu måste länkas samman i hela Göteborg.

- Nu reser sig föräldrar, lärare och elever i alla Göteborgs förorter och arbetarområden, vi behöver en gemensam masskamp.

Om en vecka kommer politikerna att besluta om en nedskärningsbudet på 33 miljoner kronor. Liknande nedskärningar sker över hela Göteborg och protester planeras i fler förorter. För att knyta kontakter mellan nybildade nätverk och kampanjgrupper gästade Hammarkullen mot nedskärningar – För en levande förort Biskopsgårdens demonstration. Mikael Ljungkvist lärare i Hammarkullen gästtalade.

-  En tystad massa är demokratins dödsskrift, sa Mikael och uppmanade till fortsatta protester.

- Demokrati är att vara aktiv varje dag inte rösta var fjärde år, vi behöver gå ut gemensamt i en samlad styrka för att  kunna stoppa nedskärningarna. Det gäller Göteborg och hela landet. Vi lärare måste ge ett ansikte åt dessa nedskärningar och säga nu räcker det, vi är inga packåsnor, sade han.

- På Sjumila skolan som var ute i en veckas lång skolstrejk, har 14 lärare försvunnit. Resultatet av nedskärningarna som drabbat biskopsgården och andra förorter år efter går att utläsa i elevernas resultat i skolan. 48 procent utav eleverna i Biskopsgården går ut nian utan godkänt betyg i de tre kärnämnena. Patricia Rydhult, förälder på Sjumilaskolan.

Avslutande bjöd man in Biskopsgården att delta på den demonstration som organiseras tisdagen den 6 oktober 14.00 på Hammarkulletorget. Då kommer Hjällbo och Hammarkullen sätta press på Lärjedalens politiker. Både kampen på Nattis i Biskopsgården och Mixgården i Hammarkullen visar att det lönar sig att kämpa, och att alla måste vara med i protesterna, både anställda, föräldrar och de ungdomar/elever. Vi vägrar betala kapitalismens kris.

Kristofer Lundberg och Joel Eriksson

Höjda röster, oro och ilska på dialogmöte med politiker

Hammarkullen och Hjällbo beredda att försvara skolan

Tisdagen den 29:e oktober mötte Lärjedalens SDN’s politiker över 70 oroliga lärare, föräldrar och boende i Hammarkullen och Hjällbo. Mötet blev fullsatt trots boenden i Hammarkullen hade svårt att ta sig till mötet då spårvagnstrafiken stod stilla.

Dialogmöten som i vanliga fall står tomma fick nu extrastolar bäras fram och ändå var det folk som i slutändan fick stå upp då stolarna inte räckte till. Mötet präglades av oro och kampvilja. Dialogmöten är till för att medborgare ska få lämna synpunkter och frågor till politiker men ofta är de tomma då information om att mötet äger rum inte sprids. Denna gång såg det annorlunda ut. Lärare och nätverket Hammarkullen mot nedskärningar såg till att information om dialogmötet kom ut och genast var det fullsatt.

Anna lärare på Emmaskolan i Hammarkullen uttryckte sin oro för både de kommande och de pågående nedskärningarna.

- Vi är här för att vi undrar hur det ska gå efter alla dessa nedskärningar, vi har fler barn i grupperna men är fyra medarbetare färre redan nu, sa Anna.

Susanne lärare på Bergsgårdsskolan i Hjällbo förklarade hur tufft det var nu när många medarbetare har fått gå. Hon vände sig också till de borgerliga politikerna och frågade om inte de pengar som nu ges till kommuner och landsting inte bara är valfläsk.

- Dessa pengar är ju långt ifrån tillräckligt. De räcker ju bara ett år och dessutom kommer de för sent, påpekade hon.

På den tråden fick Kristofer Lundberg, RS Hammarkullen fortsätta och påpekade som ett svar till folkpartiet, att den rikaste tiondelen har fått skattesänkningar på 80 miljarder, av hennes regering. Dessa pengar hade kunnat gå till offentliga sektorn och mer därtill.

Många som kom med inlägg ställde frågan om hur det är fatt med arbetarpolitiken inom socialdemokraterna. Är det s ideologi att skära ned, frågade en lärare. Eller är det dags för ett nytt parti att växa fram? Dessa frågor var direkt riktade till Sheriye Heidari socialdemokrat och ordförande i SDN.

Sheriye försvarade nedskärningarna med att ”det finns ett underskott på 45 miljoner och vi måste få budgeten i balans”.

Anita Molin skyddsombud och lärare på Emmaskolan ställde frågan politikerna om de vet vad de tar ställning till?

- Vi måste vara konkreta. Vet ni hur vår verklighet ser ut? En vanlig klass, årskurs fyra. En lärare 17 barn. Ett barn är nyanländ kan inte språket, ett barn har det jobbigt och är aggressivt och behöver arbeta i lite grupp, ett barn är otryggt och behöver bekräftelse. Sex barn klarar inte målen i kärnämnena. Den ekvationen går inte ihop. Det var tufft redan innan, nu värre, men hur ska vi klara mer nedskärningar. Var ska ni skära? frågade Anita och fortsatte.

- Det är egentligen ingen idé att skriva åtgärdsprogram, fastän vi gör det ändå. Vi skriver åtgärdsprogrammen för att avgöra hur mycket stöd och hjälp ett barn måste få, men det stannar bara på papper. Enligt lagen så ska varje barn få det stöd det behöver, så redan nu tvingar ni oss att bryta mot lagen. Ni politiker måste säga stopp och behålla er värdighet, här ute! Salen fylldes med applåder.

På detta svarar Sheriye Heidari s att man kan inte bryta mot lagen.

Direkt kom svaret

- Men ni tvingar ju oss att bryta mot lagen varje dag genom att inte kunna ge barnen det stöd de behöver ropar en lärare.

- Ni måste följa budgeten säger ni men ni struntar i lagen. Ni har två val bryt budgeten eller bryt lagen. Vad är ni beredda att bryta?

Kristofer Lundberg ställde frågan om hur säkerheten på dagis kan garanteras när man skär ned.

- Det är 18 barn, ett till tre år på tre år,  på tre personal och vikariestopp. Om en är sjuk är de två på 18 barn. En måste byta blöja, då är det 17 barn på en personal, kan ni garantera säkerheten för våra barn frågade Kristofer.

- Vi är beredda att kämpa för mer pengar, frågan är om ni är beredda att kämpa med oss. Ni måste ställa krav på era partier att det måste komma mer pengar.

Från politikernas sida var det bara Leif Stål från vänsterpartiet som sa att han skulle rösta nej till alla nedskärningar.  Ingen av de andra politikerna hade något svar på de frågor som ställdes. De upprepade bara ett mantra ”Det är kris, vi har en påse pengar”.

Sheriye Heidari fortsatte argumentera att det är allas ansvar att betala för krisen!

Mikael Ljungqvist lärare från Hammarkullen, berättade om hur det känns att vara lärare.

- Förra året gick jag hem varje dag och kände att jag inte räckte till. Jag ger allt vad jag har, men känner att jag inte kunnat hjälpa alla som behöver. Många lärare är förtvivlade och känner sig utslitna, vi vill ge så mycket men får inte resurser till det, sa Mikael.

- Jag känner en kvinna som studerat till lärare i fem och ett halvt år och nu praktiserar hon på en skola på socialbidrag, trots att hon gör en lärartjänst. Om hon nu går på socialbidrag för ett heltidsjobb, varför gör inte politiker det. Är de det som är att vara med och betala, varför gör inte ni det också? Varför gör inte riksdagspolitiker ett år som lärare på en skola med socialbidrag som lön?” Applåder hördes återigen.

Joel Eriksson, boende i Hammarkullen gav en uppmaning till politikerna.

- Ni måste lämna tillbaka budgeten och säga att det här går inte. Mer pengar måste komma till SDN från Kommunen och till kommunen från staten. De gav 50 miljarder till bankerna, då är 10 miljarder till kommuner och landsting ingenting, påpekade Joel.

- På syslöjden är det två elever på per symaskin på Hammarkulleskolan. Elever går ur våra grundskolor med ofullständiga betyg. Vad kommer hända tror ni?

Arrogansen från vissa av politikerna visades då en i publiken fick skällde på politikerna för att de skrattade och flinade när hon talade.

- Skratta inte! Det här är allvarligt.

Maria, förälder i Hammarkullen, överlämnade hundratals namnunderskrifter från föräldrarna på skolorna i Hammarkullen.

Det gjordes klart från lärare, föräldrar och boende i Hammarkullen och Hjällbo att de var beredda att kämpa för mer pengar till Lärjedalen. Som första seg kommer man att demonstrera den 6 oktober till SDN:s möte från Hammarkulletorget klockan 14.00.

Amer Mohammed Ali

Biskopsgården i kamp mot nedskärningar

Satsa på skolan, fler möteslokaler för ungdomar, få bort ungdomsarbetslösheten, det var några av de förslag som kom fram under gårdagens dialogmöte i Biskopsgården.

Tyvärr är det bara drömmar, samma dag som dialogmötet hölls skickades nedskärningsbudgeten på 35 miljoner ut till stadsdelsnämndens politiker.

Mötet samlade 80 deltagare – föräldrar, men främst tjänstemän från olika sociala instanser. Mötet var en tre timmar lång samarbetsövning, med fina ord om öppna fritidsgårdar, jobb till ungdomar, en skola som ser varje elev. För de föräldrar som samlats för att prata om nedskärningarna tystades aktivt ner.

Det blev för mycket för en del föräldrar som gått till mötet för att verkligen påverka:

– Vi har redan haft dessa diskussioner, vi föräldrar gjorde en konsekvensanalys, ungdomar satte upp en ungdomsgrupp och presenterade vad man ville ha. Ändå skar ni bort 9 lärare här på Sjumilaskolan! Vi har strejkat, vi har gjort mycket, nu är det dags att fortsätta göra motstånd, sa Patricia Rydhult, en av föräldrarna som var med under skolstrejken före sommaren.

Hon en av de få som fick rungande applåder när hon och några till föräldrar lämnade mötet.

Av de 50 tjänster som var hotade innan sommaren har minst 30 tjänster försvunnit. Det har inneburit att klassernas storlek har skjutit i höjden, 27 barn i en årskurs etta, där majoriteten inte har svenska som modersmål, med en lärare. I högstadieklasser har bild och slöjd slagits ihop, så att eleverna får turas om att använda symaskinen.

Listan kan göras lång på hur nedskärningarna redan nu lett till katastrofala följder. Allt tal om öppna fritidsgårdar på kvällar ekar också tyst. Samtidigt med mötet har kommunen valt att överge fritidsgården the Spot, och utan den eldsjäl som nu håller stället öppet gratis skulle stället hålla stängt.

Nu är det upp till bevis om kommunen verkligen vill hålla det öppet, det är väldigt små pengar som behövs för att verksamheten på the Spot ska gå runt.

– Det är inte meningen att föräldrar ska ta över efter sparkade fältassistenter och fritidsgårdar efter de kommer hem från jobbet, de ungdomar som har problem hemma måste ha någonstans de kan vända sig, säger Murat Solmaz, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna Biskopsgården.

Protesterna kommer att fortsätta

– Vi kommer att demonstrera den första oktober klockan 18:00 på Vårväderstorget, det är viktigt att alla kommer dit, uppmanar Camilla Tängman, talesperson för föräldrakommitteen på Sjumilaskolan.

Joel Eriksson

Rättvisepartiet Socialisterna kräver:

Mer pengar till kommuner och landsting, de 10 miljarder som staten skjutit till täcker bara en del av det 45 miljarder stora underskottet.

Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – Låt kapitalisterna betala sin egen kris.

Rädda jobben, inte spekulanterna- För ett kämpande fack som besvarar varsel och nedskärningar med protester

Fortsatt vårdslakt i Västra Götaland

Sahlgrenska Universitetssjukhuset ska spara ungefär 500 miljoner kronor under 2009 och 2010. Tidigare har Offensiv skrivit om personalnedskärningar och tätare helgtjänstgöring. Nu vill ledningen ta bort en avdelning på medicinakuten (MAVA) och minska antalet vårdplatser från 39 till 20.

Ett av resultaten av detta är att antalet vårdtillfällen halveras från 7000 till 3500 vilket oundvikligen leder till längre vårdköer samt överbeläggningar. Marianne Lindfors från Vårdförbundet säger till GP den 7 september att minskningen av MAVA-platserna kan innebära problem både för patientsäkerheten och för arbetsbelastningen. Områdeschefen Lars Ekström, som tidigare varit i hetluften för sitt privata bolag som vid sidan av hans chefslön drygat ut hans inkomst till nästan 900000 kronor (enligt en undersökning Aftonbladet gjorde 2003), använder sig av falsk matematik i sitt resonemang:

- Vården skall inte försämras för akut sjuka patienter. Han fortsätter och påstår att ”effektiviseringarna” kommer att innebära kortare vårdtider och att fler patienter kommer att vårdas i öppen- istället för slutenvård. Att patienter kommer flyttas till öppenvården är en möjlighet, men att detta skulle korta vårdköerna är ett högst osäkert antagande. Eftersom många av de patienter som vårdas på MAVA är personer med psykiska  och missbruksproblem kan man också ifrågasätta huruvida en flytt till öppenvården tjänar patientens intressen.

Samtidigt som detta sker måste SU och övriga västsvenska sjukhus börja välja bort behandlingar och operationer för att spara pengar. Arbetet med att fastställa prioriteringar är idag inte klart men enligt utsago kommer det att röra sig om sjukvård där hälsorisken bedöms som liten om man avstår från behandling eller operation. I högre utsträckning än idag kommer alltså läkare att tvingas fatta beslut som står i direkt motsats till patientens behov.

Mölndals kommun varslades i början av sommaren 100 anställda till följd av den dåliga ekonomin. I mitten av semestern fick 26 lokalvårdare besked om uppsägning och enligt Kommunal Västs medlemstidning (september 2009) är resten av de varslade framförallt undersköterskor och vårdbiträden. När uppsägningarna kommer verkställas är idag oklart. Kommunls sektion har nu ställt hårda krav på arbetsgivaren att göra uppföljningar av arbetsmiljön.

- Vi för en dialog med arbetsgivaren för att rädda så många jobb som möjligt och vi är också igång med en samrådsgrupp för att hjälpa varslade och uppsagde medlemmar . I gruppen ingår förutom varslade och fack även arbetsförmedling, försäkringskassa och vuxenutbildning, säger Lena Sohlberg, sektionsordförande, till medlemstidningen.

Återigen genomför politikerna nedskärningar som gynnar de privata aktörerna inom sjukvården. Samtidigt som sjuka går utan vård fortsätter nu nedskärningspolitikerna i Västra Götalandsregionen det systemskifte som tagit ny fart i och med lanseringen av VG Primärvård. Det som behövs nu är att fackförbunden mobiliserar sina medlemsled till massiva demonstrationer och bemöter den propagandaoffensiv från politiker och media som hyllar privatiseringar som den enda vägen framåt. Nu behöver röster höjas för att vården måste drivas offentligt, utan privata vinstintressen och med demokratisk insyn och inflytande från arbetarna.

När mer ”traditionella” fackliga metoder som skyddsronder och krav på uppföljning av arbetsmiljön inte hjälper krävs dock aktion från arbetarna. Svenska exempel på detta är sophämtarna i Stockholm och Lagenaarbetarna i Haninge som gått ut i ”vilda” strejker.

Vi arbetare har inget behov av ett fack vars roll allt mer decimerats till att vara någon man tecknar hemförsäkring genom. När man hotas av uppsägning eller varslats är det inte en till arbetsförmedlare eller studievägledare som behövs. Om facktoppen vägrar ta ledningen måste arbetarna gå före och visa vägen.

Om något ska finnas kvar av vård, skola och offentlig sektor så har vi inte tid att vänta längre!

 

Stefan Berg

Det kokar i Hammarkullen

Det kokar nu på de kommunala arbetsplatserna i Hammarkullen efter nedskärningarna som varit och hotet för ytterligare försämringar. Efter att nätverket Hammarkullen mot nedskärningar hade sitt stormöte med 72 lärare, föräldrar och elever från stadsdelens skolor har nu nya steg tagits.

På Nytorpskolan hölls ett fullsatt fackmöte mot nedskärningarna med stor entusiasm och kämparglöd och från Emmaskolan sprids ett upprop under rubriken ”Nu är det allvar”.

”När skolan startade i höstas stod vi inför en svår situation. Flera av våra arbetskamrater hade fått sluta på grund av besparingar och vi fick fler barn i grupperna. Konsekvenserna är allvarliga” konstaterar uppropet.

Personalen på Emmaskolan varnar också för att nedskärningarna innebär att extrastöd inte finns för att alla ska klara målen och att tillräcklig personal nu saknas på rasterna för att kunna motverka mobbing och konflikter.

Dessutom har nedskärningarna lett till att skolans fritidsverksamhet ”Klubben” tvingats stänga och nu finns inte längre någon fritidsverksamhet för barn från fjärde klass.

På Hammarkulleskolan organiserar sig eleverna för att ta upp kampen för rätten till en bra utbildning.

- Hammarkullen mot nedskärningar kommer att organisera motstånd mot nedskärningarna. Det kommer att kosta mer i längden att inte skjuta till pengar. Det är socialdemokraterna som styr både i stadsdelsnämnden och i kommunen, de påstår sig vara ett arbetarparti, i så fall upp till bevis, säger Amer Mohammed Ali också medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.

Hammarkullen mot nedskärningar beslutade på sitt senaste möte om en första demonstration den 6 oktober med samling 14.00 på Hammarkulletorget under parollen ”Barnen ska inte betala krisen – Stoppa nedskärningarna på skola och fritid”.

Kristofer Lundberg

Vi vägrar betala kapitalismens kris

Samma strid då som nu.

Än idag tvingas vi ta kamp mot strejkbryteri och för våra fackliga och demokratiska rättigheter. Den 15 september demonstrerade 2 500 personer i Stockholm under parollen ”Vi vägrar betala kapitalismens kris”. Arrangörer var Septemberalliansen och av demonstrationens tio talare var fyra stycken medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna.

Läs mer på RS Stockholms hemsida