Häng med till Köpenhamn och protestera utanför klimattoppmötet!

Den 12 december kommer den stora demonstrationen för klimatet att äga rum ut­anför det toppmöte där världens ledare samlas i Köpenhamn.
Rättvisepartiet Socialisterna kommer att åka ner och delta. Vill du åka med oss?

Anmäl dig via telefon: 08-605 94 02, eller via e-post: rs@socialisterna.org

Biskopsgården: Offensiv hos Turkiska kulturföreningen

Biskopsgården är en stadsdel som de senaste tiden fått mycket negativ uppmärksamhet i media, med skriverier om bilbränder och kriminalitet. Men vad är de bakomliggande orasakerna till den senaste tidens oroligheter. Murat Solmaz och Ahmet Boyar från Rättvisepartiet Socialisternas partiförening i Biskopsgården besöker Turkiska kulturföreningen för Offensiv och talar med Kemal Solmaz vice ordförande för Turkiska kulturföreningen i Biskopsgården. Föreningen har 170 familjer anslutna som medlemmar och har funnits i 15 år.

Kemal Solmaz har bott i Biskopsgården sedan 1973. Hans föräldrarna flyttade till Sverige för att arbeta på volvo år 1969.
När han ser tillbaka i tiden och fram tills idag så är den största skillnaden arbetslösheten och den stora kriminaliteten.
Kemal förklarar att ungdommar idag inte har någon plats att vara på.

- Förr så hade vi upp till 6-7 stycken fritidsgårdar i Biskopsgården fram till 80talet, berättar Kemal ovh fortsätter. Idag finns det ingen fritidsgård kvar. Jag har fyra barn säger Kemal, varav tre stycken är arbetslösa. Två utav dem jobbade på äldreboenden som timanställda i ca 2år. men de fick sparken för omkring sex månader sedan och står nu arbetslösa.

Kemal fortsätter med att berätta att kriminaliteten växer för varje dag och att förklaringen är att ungdommarna är sysselösa.

- Det bästa sättet att bekämpa kriminaliteten är att ge ungdomarna arbete och en plats att vara på under sin fritid.
Ungdomarna här ute blir särbehandlade utav polisen.

Han berättar att det var en ung kille som blev stoppad av polisen och ner slängd på marken för att han körde runt i en fin bil. Vi betalar otroligt stora summer med skatt till våran stat och vi invandrare har byggt upp detta landet men får ingenting tillbaka.

- Politikerna kommer ut hit när det är dags för val och lovar en massa saker, men håller inget ut av det de lovat,vi skall aldrig mer låta politikerna få komma in i föreningen o tala så länge de fortsätter med att inte besvara våra krav och behov!

- När vi ser de politiker som varit här o talat, de politiker som vi röstat på så skäms de,de vågar inte kolla i våra ögon. Framtiden ser inte ljus ut för befolkningen i Biskopsgården. Ungdomsarbetslösheten ökar och som en naturligfölj ökar kriminaliteten här ute.

- Vi vill att ungdomarna skall få ett arbete och bidra med något till de samhälle de lever i. Vi vill att skolarna skall stå kvar här ute så att våra ungdomar skall kuna utbilda sig och vara bättre medborgare.Varför vill politikerna just skära ner i områden där det bor mycket invandrare, jo för att de vill att invandrarna skall inte utbilda sig och ta ”skitjobben” som att vara städare eller jobba i fabriker!

- Vår föreningen står öppen för alla, här finns juggar, iranier, araber, kurder, armenier och greker.Vi står öppen för alla ungdommar som vill ha en plats att vara på. Vi har aktiviteter för ungdommar som fotboll och handboll bl.a. och även teater, avslutar Kemal.

Murat Solmaz och Ahmet Boyar

Hamnarbetare demonstrerar mot privatiseringshelvetet

Idag demonstrerade åttio personer mot utförsäljningen av Göteborgs hamn samtidigt som Göteborgs kommunfullmäktige skulle ta beslut i frågan om privatiseringen. Det var oroliga hamnarbetare som trotsade höstkylans regniga väder.

Erik Helgesson från den stridbara Hamn4ans styrelse öppnade protesten innan kommunfullmäktige startade och ilskan låg i luften.

- Vi har försökt få till ett möte med politikerna i sex månader, vi har sökt en dialog och agerat för att få till en offentlig debatt om hamnens framtid, men vi har mötts av tystnad, varför? jo för de klarar inte av att vinna en debatt. Istället har de lagt locket på, konstaterade Erik.

En efter en gick de politiska representanterna in på mötet, utan att vilja stanna och tala med hamnarbetarna, många av den struntade även att ta hamnarbetarnas flygblad. I Flygbladet radades argumenten mot en privatisering upp en efter en.

- I 20 år har de reaktionära EU försökt att privatisera hamnarna men stoppats av strejker och massdemonstrationer i alleuropeisk skala, nu är det sossarna i Göteborgs kommunfullmäktige som utan debatt genomför detta kuppartat, säger en arbetare på plats till Offensiv.

Den enda politiker som stannar till är Jan Hallberg (m) vice ordförande i kommunstyrelsen, han stannar då arbetarna näst intill stoppar honom. Efteråt konstaterar Erik Helgesson att Hallberg inte har en jävla aning om vad han tar beslut om.

- Det är skitsnack att påstå att stuveriverksamheten inte gått med vinst som Hallberg säger, konstaterade Erik i megafonen.

Tio minuter efter att kommunfullmäktigemötet startat avslutar Erik protesten och han är mäktigt förbannad.

- Den fårskock som gått in utan att vilja stanna och prata med oss kunde inte svara på en enda fråga, de har inga argument. De stannar inte om vi inte ställer oss i vägen för dem. Detta är inga fritidspolitiker, detta är maktens centrum för Göteborg stad och de vågar inte möta våra argument.

-Att borgarna vill sälja ut oss det har vi alltid vetat, men nu är det s och mp som gör det. De har ingen ideologisk grund till det, de har inga argument varför, men det är dom som gör det.

- Vi har stått här förr, vi har försökt. Men nästa gång får vi banne mig ställa oss i vägen för den här trappan, så dessa jävla nötter tvingas prata med oss, utropade Erik under hamnarbetarnas applåder.

En privatisering av hamnen måste mötas av strejker och en utåtriktad masskampanj, med stöd från andra fackliga och politiska organisationer för att tvinga kommunfullmäktige att riva upp beslutet. Det här borde nu diskuteras bland hamnarbetarna och andra som är beredda att stödja deras kamp och förstår hotet med privatiseringspolitiken.

Kristofer Lundberg

Göteborgs Posten om protesten

I Hamnarbetarnas flygblad fanns att läsa:

· Kommunen avhänder sig möjligheten att demokratiskt styra inriktning och prioriteringar inom Nordens största hamn. Inom den internationella hamnbranschen råder oligopol, och ingen av de internationella storspelare som tar över stuveriverksamheten kan förväntas beakta regionala eller nationella behov av arbetstillfällen eller industriell tillväxt.

· En privatisering av stuveriverksamheten i Göteborgs Hamn innebär stora risker. Det finns inga garantier för att någon av det fåtal enorma multinationella hamnkoncerner (Dubai Ports, kinesiska Hutchinson och danska Maersk) som tar över, kommer att prioritera Göteborg i sina transportkedjor. Varken omedelbart eller längre fram under de 25-åriga koncessionsavtalen. Istället kan staden få en tillbakaskjuten roll som understöd för andra nordeuropeiska hamnar inom koncernen.

· Förutsättningarna för bibehållen mångfald av anlöp försämras då de stora hamnkoncernerna tenderar att premiera egna eller nära anknutna rederijättar. I danska Århus, vår närmaste storkonkurrent på containersidan, tvingades kommunen bygga en ny, separat containerhamn efter att den kommunalägda hamnen sålts ut till Maersk. Konkurrerande rederier erbjöds helt enkelt inte service på samma villkor och hotade att annars sluta anlöpa staden.

· Investeringsbördan för nödvändig infrastruktur kan komma att kvarbli hos kommun och stat, samtidigt som vinster från stuveriverksamheten förs över till de internationella koncernerna. Detta är inte ett tänkt skräckscenario, utan just den tunga investeringsbördan var ett av huvudskälen till att Göteborgs kommun övertog stuveriverksamheten i hamnen från privata bolag 1985.

· Usla förutsättningar för fortsatta medvetna miljösatsningar i Göteborgs Hamn, när vinstmaximering blir hamnverksamhetens enda målsättning.

· Egen erfarenhet och färska exempel från övriga världen visar att köpslagan mellan olika stuveribolag på samma plats leder till revirtänkande och att viktiga samordningseffekter går förlorade. Dragkamp mellan stuveribolagen om utnyttjande av ytor, maskiner och annat är improduktivt. Detta anfördes också som orsak till att stuveriverksamheten i Göteborgs Hamn samlades under kommunal ägo 1985.

· Avsevärt sämre förutsättningar att flexibelt utnyttja personalstyrkan (som i dag har både utbildning och vana av att arbeta över hela hamnens verksamhetsområde) över hela hamnen innebär effektivitetsförluster.

· En medarbetarundersökning inom Göteborgs Hamn som offentliggjordes i år visade att 8 av 10 hamnanställda, såväl arbetare som tjänstemän, är motståndare till kommunstyrelsens planer på att privatisera stuveriverksamheten.

www.hamn4an.se

Gamla och sjuka får betala krisen

Idag tisdag är det stadsdelsnämndsmöten runt om i Göteborg och totalt 228 miljoner kr ska skäras ner i budgeten 2010. På många områden kan man se hur kampen lönat sig då politikerna backat från nedskärningar på bibliotek och fritidsgårdar efter protester. Det står nu allt tydligare att det är de äldre och sjuka som får betala krisen. Samtliga stadsdelar kommer att minska antalet platser på korttidsboenden och  äldreboenden.

­Sedan 1980 har antalet gamla över 80 år fördubblats, trots det så minskar antalet vårdplatser dramatiskt i Göteborg, en trend politikerna planerar att fortsätta. Antalet platser i äldreboenden gått ner med drygt 400 platser sen 2004. Och i planerna fram till 2017 tänker de fem centrala stadsdelarna avveckla ytterligare 200 platser. Valfriheten som så ofta lyfts fram när politiker pratar om äldreomsorg är begränsad till valfrihet att vara hemma.

- Så länge du själv kan säga ”jag skulle vilja flytta till ett äldreboende” är du för frisk för att få plats, säger Mats Thorslund, professor i sociologi med inriktning på forskning om äldres levnadsförhållande till Göteborgs Posten den 27 oktober 2009. ­

I Härlanda planeras nedskärningar på 14 miljoner i äldreomsorgen, korttidsboendena försvinner och man skriver att de äldre som mål ska bo kvar hemma och att det ska komma direkt hem efter sjukhusvistelser. Detta var något som drabbade 101 åriga Karin Eén, som inte känner sig trygg hemma längre och vill flytta till ett boende. I lördags bars Karin upp tre trappor till lägenheten av ambulanspersonal efter sjukhusvistelse, nu är det oklart om hon kommer att få någon plats på äldreboende.

– De säger att det inte finns några resurser. Det gör mig så upprörd att de snålar in på allra äldsta och svagaste, säger Bibbi Ekwall, dotter till Karin till GP.

Det är inte bara i Härlanda som nu nedskärningarna drabbar äldreomsorgen. I Backa har personalen protesterat mot nedskärningarna, trots det så planerar man att dra in 100 portioner varma matleveranser varje dag, och ta bort minst 21 vårdplatser.

I Lärjedalen ska platserna finnas kvar men med minskad personal, och den ”guldkant” som funnits dvs att de äldre fått gå ut någon gång i veckan kommer nu att försvinna.

I Lundby ska städet privatiseras som en nedskärning, vilket lätt kan komma att bli en hälsofara.

Många äldre dör nu ensamma i sina lägenheter. Hemtjänsten i Backa skakas nu utav en skandal där en avliden 91 åring kan ha varit död hemma i två veckor. Det var först när grannarna larmade som man beslutade att ta sig in i lägenheten. Trots att biståndshandläggaren beviljat trygghetslarm och daglig tillsyn kunde det alltså åter ske men nu på Backa.  I våras skedde samma sak i bergsjön där man glömt bort en kvinna och som legat död på golvet i minst två månader!

Kamp lönar sig och politikerna backar från de områden där protesterna varit som starkast. Fritidsgårdarna i Lärjedalen blir kvar, dock med kraftiga nedskärningar, likaså biblioteken i Hammarkullen och Linnestan. Politikerna försöker gömma sig bakom de extra miljoner som nu skjutits till, trots att från stadsdel till stadsdel har det funnits en ovilja att använda dessa pengar då de endast är för 2010 och i praktiken endast skjuter upp nedskärningarna ett år. Ingen vet idag hur stora nedskärningarna blir 2011 men med fortsatta skattesänkningar för de rika, minskade kommunbidrag, och ökande arbetslöshet så ser det ut som om välfärden även fortsättningsvis får betala för kapitalismens kris. Nyliberalernas valfrihet är ett tvång att gå med på sämre vård, och att tvingas att vara hemma.

Vad som nu krävs är att personal och anhöriga i äldreomsorgen och handikappomsorgen ryter till.  Fackföreningarna måste agera  och mobilisera sina medlemmar ut på gatorna, vi vägrar betala kapitalismens kris.

Joel Eriksson

GP 91 åring död i två veckor

GP SDN sparar på äldre och sjuka

 

Fullsatt möte mot nedskärningarna på folkhögskolan i Biskopsgården

Biskopsgårdens Folkhögskola är hotat av nedläggning då Göteborgs kommun valt att inte upphandla studieplatser på skolan trots att regionen sänt extra pengar till just Biskopsgården. Redan har tre personal varslats.

Biskopsgårdens Folkhögskola är en filial till Göteborgs Folkhögskola. Skolan har redan drabbats hårt av nedskärningar då skolköket har stängts ner för att bespisningspersonalen sparkats,  lärare har varslats och nu står frågan om Biskopsgårdens folkhögskola får överleva.

Eleverna på folkhögskolan var tidigare ute i en veckas skolstrejk mot besparingarna.

Nu finns planer på att lägga ner folkhögskolan. Regionen har tidigare sänt en extra miljon som skulle gått till folkhögskolorna i Biskopsgården och Bergsjön. Men dessa pengar lägger Göteborgs Kommun på Göteborgs Folkhögskola samtidigt som de väljer att inte upphandla utbildningar av Biskopsgården. Det är alltså den socialdemokratiska majoriteten i Kommunen som hotar Folkhögskolans överlevnad. Mot detta samlades en fullsatt ceféteria på skolan efter att eleverna Murat Solmaz, Ahmet Boyar, Danial Lashehe och Lilli Ngo tagit initiativ till ett protestmöte.

Lilli som går andra året på skolan säger inedningvis hur viktig folkhögskolan varit för henne.

- Jag har nu mer självförtroende, jag kan hjälpa mina barn med läxorna jag har lärt mig att studera.

Hon förklarade situationen efter att cafe och bespisnings personal fått gå.

- Vi har endast några få mikrovågsugnar som ska räcka till 80 elever, resultatet har blivit att få äter under dagen vilket påverkar studierna. Lilli ställde också krav på att staten borde sattsa mer på utbildning speciellt nu i kristider.

Danial Lashehe går sista året allmänna linjen.

- Skolan är viktig för oss som bor här. Det är grundpelare i stadsdelen. Folkhögskolan är speciellt viktig för äldre invandrare som nu utbildar sig på Folkhögskolan som inte har studievana. Det är viktigt för att ha möjligt att studera vidare och komma in i samhället, sa Danial och varnade för att kostnaderna kommer om några år om varsel och försämringar av skola och utbildning fortsätter.

Murat Solmaz talade personligt och brett om vad skolan betytt för honom som sparkad volvoarbetare som kastats ut i arbetslöshet som ett resultat av industrislakten. När arbetslösheten stiger är det än viktigare med utbildningsplateser. Själv vet han inte vad han skulle gjort om han inte fått plats på skolan. Många som söker kommer inte in.

Ahmet Boyar talade om vilka kostnader det blir för samhälet då unga inte har tillgång till sysselsätning. Arbetslösheten är hög och unga väljer att utbilda sig istället. Men om varken utbildning eller jobb finns så skapas ett stort utanförskap.

- Vi kräver inte fina stolar och bord eller bättre lokaler, vi vill bara ha en skola där vi kan utbilda oss med tillräckligt av personal, sa Ahmet.

– Det behövs en folkhögskola i Biskop, vi bor här, har barn på dagis och på skolan i närheten. Man talar om att biskopsgården är resurssvagt, men här finns enorma resurser men inte pengarna. Min son går första klass, och han drabbas också utav nedräkningarna, vilket samhälle tror dom att de skapar? Göteborgs kommun är ansvarig att se till att det finns pengar till utbildning, det är deras skyldighet, säger en elev.

Vi vet att kamp lönar sig, och vi ska göra vår röst hörd, sa en annan.

Jonny Nilsson socialdemokratiskt regionråd som bjudits in sa efter mötet att han ser positivt på framtiden för folkhögskolan.

- Jag tror vi kan fixa detta men då måste staten och Götebors stad bidra också men från regionen gör vi det.

Mötet som arrangerats utav eleverna var en följd utav de försämringar som skett men också ett möte för att vidta protester vid en eventuell nedläggning.

RS Biskopsgården

SR om mötet

SR intervjuer

Intervjuer från mötet

Derya Areb förklarar läget så här:

– Det går ca 80 lever på den här skolan, och det är 10 personer i personalen, varav många inte jobbar heltid. Vi är en gammal skola, med gamla datorer, men vi har bra lärare och utbildning ändå. De som nu varslas slängs ut till arbetslöshet, jag går tredje året nu, de som kommer måste få samma chans som jag fått. Jag hade svårt med svenskan i början och Fame Deveci hjälpte mig med språket, hon är flerspråkig och talar Kurdiska och Turkiska förutom Engelska och Svenska. En sådan resurs har nu varslats, säger Derya.

Maria Lindell läser andra året på folkhögskolan. Hon känner väl till Biskopsgården och gick ävengrundskolan  i dessa lokaler 1994 då det var en låg och mellanstadieskola.

- Grundskolan lades ned och nu är folkhögskolan inrymd i lokalerna sedan 10 år tillbaka.

– Skolan är en filial till Göteborgs folkhögskolor, och det är Lena Iselow som fördelar pengarna, och helt klart så satsas det inte på folkhögskolan i Biskopsgården. Det är synd för det här är den bästa skolan jag gått på. Här bygger vi självförtroende, det är en liten skola med stora fördelar. De som går här bor här i området eller närliggande förorter. Detta är vår bästa chans för att kunna läsa vidare in på högskola och universitet. Förra året hade vi en skolstrejk och har startat en facebook grupp för att samla elever från fler folkhögskolor för gemensamma protester för vuxenstudier.

Kristofer Lundberg

Flera hundra demonstrerade i Hammarkullen

Igår demonstrerade 300 elever, lärare, fritidspersonal och boenden från Lärjedalen mot nedskärningar på 25 miljoner som hotar stadsdelen.

Att politikerna dagen innan inför 150 personer på ett fullsatt möte tvingats backa om nedläggning av biblioteket i Hammarkullen och fritidsgården i Bergum stoppade inte den planerade demonstrationen. Nedskärningspolitiken fortsätter ju när 25 miljoner ska sparas. Drabbas gör framförallt barn, skola, fritid och de äldre.

Från Hjällbo och Olofstorp kom man till Hammarkullen för att delta i protesterna. Samtliga tre fritidsgårdar fanns representerade med ungdomar och banderoller, så också personal och elever från skolorna i Hammarkullen. Öppna förskolan kom med sina barn och banderoller. Plakaten talade sitt tydliga språk ”Skär inte ned på vår framtid” och ”Rusta upp skär inte ned ”. Demonstrationen gav också en röst åt de äldre som inte själva har möjlighet att göra sin röst hörd.

På torget öppnade kvällens konferencier Ari Amin och presenterade kvällens talare:

Edison Yakob frågade sig var hans pappa som är gammal ska gå när medborgarkontoret stänger, Kawsar Timayare att det är rätt att protestera, Teddy Paunkoski fritidsledare på Mixgården betonade att alla stod enade, Hajer Alsaidan Elevkampanjen att kamp lönar sig, Gun Holmertz Caritas att det handlar om de ungas framtid.

Demonstrationen startade på Hammarkulletorget med att en kista i täten symboliserande Lärjedalen som stadsdel. Budskapet var att det är politikerna som håller i spaden och nu står inför valet att gräva ned Lärjedalen eller inte. Lärjedalens invånare är oroliga för den utveckling vi sett. Verksamhet efter verksamhet läggs ned eller skärs kraftigt ned.

”Ni där uppe känner inte oss, vi ska kriga vi ska slåss, ni tar inte pengar av oss” och ”Lärjedalen reser motstånd” skanderades talkörerna i den främsta och livligaste delen av tåget. ”Vad kämpar vi för – Lärjedalen” ekade mellan husväggarna när demonstrationen kommit fram till Hjällbolillgata.

Nere vid Hjällbolillgata tar Bahar Aydeniz micken i ett tal för Öppna förskolan

- Sparka inte på de som ligger, sparkar man tillräckligt hårt kan vi inte resa oss. Sparka inte på våra barn, öppna förskolan betyder så mycket för de som inte har någon annanstans att gå, konstaterade hon.

- Vi sitter i samma båt säger politikerna, alla ska vara med och betala. Men inte ens på Titanic satt man i samma båt, det är andra klassens och tredje klassens medborgare som drunknar, överklassen har sina livbåtar, de klarar sig alltid, sa Kristofer Lundberg som avslutande talare.

- Skulle det inte finnas pengar, det är lögn och förbannad lögn och det är dags att någon säger det. 80 miljarder i skattesänkningar till de rika och det regnar guld över bankcheferna som kunde skapa 6500 jobb i offentlig sektor istället, sa Kristofer Lundberg.

Utanför SDN möteslokaler lämnades sedan den stora kistan och Lärjedalens invånare har visat att man är beredda att förhindra politikerna att gräva ned Lärjedalen.

Amer Mohammed Ali

GP om demonstrationen

Stoppa vansinnesnedskärningarna

Oroliga lärare och föräldrars mardröm är påväg att förverkligas ifall den socialdemokratiska majoriteten skulle välja att rösta för det förslag till nedskärningar tjänstemännen presenterar. När SDN Lärjedalen ska skära ned 45 miljoner är inga områden fredade.

Nu har tjänstemannauttalandet med förslag kommit som SDN politikerna i Lärjedalen ska ta ställning till. Detta är nedskärningar som riktar en dödsstöt mot våra förorter. Dessa ytterligare nedskärningar i redan drabbade områden kommer att innebära ett hårt slag inte bara för olika verksamheter utan även skapa personliga tragedier som kommer kosta mer i framtiden.

”Icke lagreglerad verksamheter kommer minska i omfattning och utbud” heter det.

Förslaget innebär nämligen att medborgarkontoret och biblioteket försvinner i Hammarkullen, detsamma gäller i Bergum, där läggs även fritidsgården ned. Men det är inte bara icke lagstadgad verksamhet som hotas. Färre lärare i skola och förskola, 55 tjänster försvinner, större barngrupper och stängda fritidshem. Öppna förskolan minskar och kulturskolan får mindre utbud. Föreningarnas bidrag minskar.

Nätverket Hammarkullen mot nedskärningars andra del i namnet – För en levande förort, har väl aldrig varit så talande som nu. För det är just om detta kampen står. Genomförs dessa nedskärningar utarmas våra förorter och de lokala torgen, verksamheter försvinner och det som en gång var levande förorter lämnas tomt. Detta rimmar illa på det man kallar ”Vision Angered” som politikerna så gärna talar om.

Politikerna måste vara medvetna om vad de tar ställning till. Det handlar inte bara om större grupper och färre lärare eller nedlagda ungdomsgårdar. Det handlar lika mycket om vad effekterna kommer bli av det. Gängbildning, brända bilar, kriminalitet och utanförskap. Det är det som deras beslut kommer innebära om de röstar för nedskärningarna. Är de beredda att offra ytterligare en generation.

- Behovet av en politisk röst för arbetare och låginkomsttagare är skriande. Nu måste kamp organiseras på allvar mot högerpolitikens effekter. Vi måste stoppa dessa vansinnesnedskärningar, säger Kaan Özsan RS Hjällbo.

- Det krävs en förortsrevolt mot klassklyftor och segregering för pengarna tillbaka till vård, skola, omsorg, säger Mikael Bernardini RS Hammarkullen.

Och vi ska komma ihåg att det inte är första gången Hammarkullen fått ta kamp. Det är en förort van att resa motstånd. Biblioteket har varit hotat tidigare, såväl som badhuset, fritidsgården och vårdcentralen. Hammarkullen har en stolt kamptradition med protester, demonstrationer, ockupationer och blockader. Nu måste de bästa av dessa traditioner åter börja diskuteras bland de som drabbas av nedskärningarna.

- Vi arbetar för att tända den gnistan, inte för brända bilar, utan för den löpeld av massprotester som krävs för att stoppa nedskärningarna, säger Amer Mohammed Ali aktiv i nätverket Hammarkullen mot nedskärningar – För en levande förort.

Kristofer Lundberg

Demonstrera tisdag 6 oktober

14.00 Hammarkulletorget

Biskopsgården: Seger för nattis

Kamp lönar sig – Framgång efter demonstration

I Biskopsgården demonstrerade omkring 100 personer igår torsdag på uppmaning av föräldrakommittén. Demonstrationen riktade en stark uppmaning till de politiker i SDN som samtidigt satt i möte på Folkets Hus ”Stoppa alla nedskärningar”. Ut från politikernas möte kom glada föräldrar från stängningshotade ”nattiset” Barnens hus, protesterna hade vunnit en delseger – stängningen av ”nattis” dras tillbaka. Nattis är det enda dagis i Göteborg som har öppet nattetid och på röda dagar.

– Jag har inte kunnat sova på hela helgen, jag som ensamstående mamma till tre barn studerar på heltid och för att få det att gå ihop jobbar jag obekväma tider och på helgen, säger en glad Camilla Bergstedt.

Det var på Vårväderstorget i Biskopsgården som demonstrationen mot de nedskärningar ägde rum. Protesterna har varit många mot de nedskärningar som politikerna planerar att genomföra i nästa års budget, dessa nedskärningar riktar ett dråpslag mot förskola, skola och fritidsverksamhet. Kampen har gått under temat ”Vi måste satsa på barn och unga.

Ledande i föräldrakommitten Camilla Tängman, var den som öppnade mötet gick igenom de konsekvenser som de hotande nedskärningarna kommer innebära för stadsdelen men också hur hårt redan genomförda nedskärningar slagit.

Politikerna i SDN satt i möte på samma torg som demonstrationen ägde rum och hörde utan tvekan de tal som framfördes men de vågade inte komma ut och möta demonstranterna trots att de fått en inbjudan från föräldrakommittén. Det är lätt att genomföra nedskärningar bakom stängda dörrar men det är uppenbarligen inte lika lätt att försvara dem. Politikerna vågar inte stå för den politik de företräder, som är raka motsatsen till vad de gått till val på. I Biskopsgården ska man skära ned 33 miljoner kronor. Totalt i Göteborg är det över 450 miljoner som ska skäras ned i stadsdelsnämnderna, en summa som ingen begriper var de ska komma ifrån.

Talare från Hem och Skola, Rädda Barnen, studenter på folkhögskolan i Biskopsgården, hade alla samma inställning, behoven ska styra var pengarna ska satsas. Politikerna uppmanades att dra tillbaka förslaget – eller avgå. Att man var beredda att kämpa visades tydligt och att kamp lönar sig fick man bevis på redan under demonstrationen med den delseger som räddandet av nattis innebar.

Ahmet Boyar, studerar på folkhögskolan och medlem i RS Biskopsgården talade om hur all extrapersonal försvunnit från skolan, extraspråk finns inte längre och cafe och bespisningspersonal har försvunnit.

I demonstrationens startskede kom Jennifer Olofsson ut och deklarerade att politikerna backat i frågan om nattis. Det var jublande föräldrar och barn som mottog beskedet. Men föräldrarna äntrade sedan talarstolen och deklarerade sitt fullhjärtade stöd för en fortsatt kamp.

- Vi kommer stödja er kamp mot nedskärningarna på skolan, barnen kommer börja där inom några år. Vi ska också organisera oss. Vi kommer starta ett nätverk för ensamstående mammor och ansluta oss till föräldrakommitten.

Murat Solmaz, ordförande för Rättvisepartiet Socialisterna i Biskopsgården höll ett bejublat tal.

- Varför ska barn och gamla betala för en krisnota som skickats oss från spekulanter, deras nyliberala politiker och kapitalister. Samtidigt som vi drabbas av nedskärningar sänks skatterna för de rika och bankdirektörer belönas med bonusar, så mycket för att alla ska betala för krisen, sa Murat och fortsatte, det brinner i Biskopsgården, detta är ett resultat av nedskärningarna på 90 talet. Men politikerna kallar oss för gangstrar, men det är ni som är gangstrar.

Murat drog ned applåder och jubel och avslutade med att säga att kampen nu måste länkas samman i hela Göteborg.

- Nu reser sig föräldrar, lärare och elever i alla Göteborgs förorter och arbetarområden, vi behöver en gemensam masskamp.

Om en vecka kommer politikerna att besluta om en nedskärningsbudet på 33 miljoner kronor. Liknande nedskärningar sker över hela Göteborg och protester planeras i fler förorter. För att knyta kontakter mellan nybildade nätverk och kampanjgrupper gästade Hammarkullen mot nedskärningar – För en levande förort Biskopsgårdens demonstration. Mikael Ljungkvist lärare i Hammarkullen gästtalade.

-  En tystad massa är demokratins dödsskrift, sa Mikael och uppmanade till fortsatta protester.

- Demokrati är att vara aktiv varje dag inte rösta var fjärde år, vi behöver gå ut gemensamt i en samlad styrka för att  kunna stoppa nedskärningarna. Det gäller Göteborg och hela landet. Vi lärare måste ge ett ansikte åt dessa nedskärningar och säga nu räcker det, vi är inga packåsnor, sade han.

- På Sjumila skolan som var ute i en veckas lång skolstrejk, har 14 lärare försvunnit. Resultatet av nedskärningarna som drabbat biskopsgården och andra förorter år efter går att utläsa i elevernas resultat i skolan. 48 procent utav eleverna i Biskopsgården går ut nian utan godkänt betyg i de tre kärnämnena. Patricia Rydhult, förälder på Sjumilaskolan.

Avslutande bjöd man in Biskopsgården att delta på den demonstration som organiseras tisdagen den 6 oktober 14.00 på Hammarkulletorget. Då kommer Hjällbo och Hammarkullen sätta press på Lärjedalens politiker. Både kampen på Nattis i Biskopsgården och Mixgården i Hammarkullen visar att det lönar sig att kämpa, och att alla måste vara med i protesterna, både anställda, föräldrar och de ungdomar/elever. Vi vägrar betala kapitalismens kris.

Kristofer Lundberg och Joel Eriksson

Höjda röster, oro och ilska på dialogmöte med politiker

Hammarkullen och Hjällbo beredda att försvara skolan

Tisdagen den 29:e oktober mötte Lärjedalens SDN’s politiker över 70 oroliga lärare, föräldrar och boende i Hammarkullen och Hjällbo. Mötet blev fullsatt trots boenden i Hammarkullen hade svårt att ta sig till mötet då spårvagnstrafiken stod stilla.

Dialogmöten som i vanliga fall står tomma fick nu extrastolar bäras fram och ändå var det folk som i slutändan fick stå upp då stolarna inte räckte till. Mötet präglades av oro och kampvilja. Dialogmöten är till för att medborgare ska få lämna synpunkter och frågor till politiker men ofta är de tomma då information om att mötet äger rum inte sprids. Denna gång såg det annorlunda ut. Lärare och nätverket Hammarkullen mot nedskärningar såg till att information om dialogmötet kom ut och genast var det fullsatt.

Anna lärare på Emmaskolan i Hammarkullen uttryckte sin oro för både de kommande och de pågående nedskärningarna.

- Vi är här för att vi undrar hur det ska gå efter alla dessa nedskärningar, vi har fler barn i grupperna men är fyra medarbetare färre redan nu, sa Anna.

Susanne lärare på Bergsgårdsskolan i Hjällbo förklarade hur tufft det var nu när många medarbetare har fått gå. Hon vände sig också till de borgerliga politikerna och frågade om inte de pengar som nu ges till kommuner och landsting inte bara är valfläsk.

- Dessa pengar är ju långt ifrån tillräckligt. De räcker ju bara ett år och dessutom kommer de för sent, påpekade hon.

På den tråden fick Kristofer Lundberg, RS Hammarkullen fortsätta och påpekade som ett svar till folkpartiet, att den rikaste tiondelen har fått skattesänkningar på 80 miljarder, av hennes regering. Dessa pengar hade kunnat gå till offentliga sektorn och mer därtill.

Många som kom med inlägg ställde frågan om hur det är fatt med arbetarpolitiken inom socialdemokraterna. Är det s ideologi att skära ned, frågade en lärare. Eller är det dags för ett nytt parti att växa fram? Dessa frågor var direkt riktade till Sheriye Heidari socialdemokrat och ordförande i SDN.

Sheriye försvarade nedskärningarna med att ”det finns ett underskott på 45 miljoner och vi måste få budgeten i balans”.

Anita Molin skyddsombud och lärare på Emmaskolan ställde frågan politikerna om de vet vad de tar ställning till?

- Vi måste vara konkreta. Vet ni hur vår verklighet ser ut? En vanlig klass, årskurs fyra. En lärare 17 barn. Ett barn är nyanländ kan inte språket, ett barn har det jobbigt och är aggressivt och behöver arbeta i lite grupp, ett barn är otryggt och behöver bekräftelse. Sex barn klarar inte målen i kärnämnena. Den ekvationen går inte ihop. Det var tufft redan innan, nu värre, men hur ska vi klara mer nedskärningar. Var ska ni skära? frågade Anita och fortsatte.

- Det är egentligen ingen idé att skriva åtgärdsprogram, fastän vi gör det ändå. Vi skriver åtgärdsprogrammen för att avgöra hur mycket stöd och hjälp ett barn måste få, men det stannar bara på papper. Enligt lagen så ska varje barn få det stöd det behöver, så redan nu tvingar ni oss att bryta mot lagen. Ni politiker måste säga stopp och behålla er värdighet, här ute! Salen fylldes med applåder.

På detta svarar Sheriye Heidari s att man kan inte bryta mot lagen.

Direkt kom svaret

- Men ni tvingar ju oss att bryta mot lagen varje dag genom att inte kunna ge barnen det stöd de behöver ropar en lärare.

- Ni måste följa budgeten säger ni men ni struntar i lagen. Ni har två val bryt budgeten eller bryt lagen. Vad är ni beredda att bryta?

Kristofer Lundberg ställde frågan om hur säkerheten på dagis kan garanteras när man skär ned.

- Det är 18 barn, ett till tre år på tre år,  på tre personal och vikariestopp. Om en är sjuk är de två på 18 barn. En måste byta blöja, då är det 17 barn på en personal, kan ni garantera säkerheten för våra barn frågade Kristofer.

- Vi är beredda att kämpa för mer pengar, frågan är om ni är beredda att kämpa med oss. Ni måste ställa krav på era partier att det måste komma mer pengar.

Från politikernas sida var det bara Leif Stål från vänsterpartiet som sa att han skulle rösta nej till alla nedskärningar.  Ingen av de andra politikerna hade något svar på de frågor som ställdes. De upprepade bara ett mantra ”Det är kris, vi har en påse pengar”.

Sheriye Heidari fortsatte argumentera att det är allas ansvar att betala för krisen!

Mikael Ljungqvist lärare från Hammarkullen, berättade om hur det känns att vara lärare.

- Förra året gick jag hem varje dag och kände att jag inte räckte till. Jag ger allt vad jag har, men känner att jag inte kunnat hjälpa alla som behöver. Många lärare är förtvivlade och känner sig utslitna, vi vill ge så mycket men får inte resurser till det, sa Mikael.

- Jag känner en kvinna som studerat till lärare i fem och ett halvt år och nu praktiserar hon på en skola på socialbidrag, trots att hon gör en lärartjänst. Om hon nu går på socialbidrag för ett heltidsjobb, varför gör inte politiker det. Är de det som är att vara med och betala, varför gör inte ni det också? Varför gör inte riksdagspolitiker ett år som lärare på en skola med socialbidrag som lön?” Applåder hördes återigen.

Joel Eriksson, boende i Hammarkullen gav en uppmaning till politikerna.

- Ni måste lämna tillbaka budgeten och säga att det här går inte. Mer pengar måste komma till SDN från Kommunen och till kommunen från staten. De gav 50 miljarder till bankerna, då är 10 miljarder till kommuner och landsting ingenting, påpekade Joel.

- På syslöjden är det två elever på per symaskin på Hammarkulleskolan. Elever går ur våra grundskolor med ofullständiga betyg. Vad kommer hända tror ni?

Arrogansen från vissa av politikerna visades då en i publiken fick skällde på politikerna för att de skrattade och flinade när hon talade.

- Skratta inte! Det här är allvarligt.

Maria, förälder i Hammarkullen, överlämnade hundratals namnunderskrifter från föräldrarna på skolorna i Hammarkullen.

Det gjordes klart från lärare, föräldrar och boende i Hammarkullen och Hjällbo att de var beredda att kämpa för mer pengar till Lärjedalen. Som första seg kommer man att demonstrera den 6 oktober till SDN:s möte från Hammarkulletorget klockan 14.00.

Amer Mohammed Ali

Biskopsgården i kamp mot nedskärningar

Satsa på skolan, fler möteslokaler för ungdomar, få bort ungdomsarbetslösheten, det var några av de förslag som kom fram under gårdagens dialogmöte i Biskopsgården.

Tyvärr är det bara drömmar, samma dag som dialogmötet hölls skickades nedskärningsbudgeten på 35 miljoner ut till stadsdelsnämndens politiker.

Mötet samlade 80 deltagare – föräldrar, men främst tjänstemän från olika sociala instanser. Mötet var en tre timmar lång samarbetsövning, med fina ord om öppna fritidsgårdar, jobb till ungdomar, en skola som ser varje elev. För de föräldrar som samlats för att prata om nedskärningarna tystades aktivt ner.

Det blev för mycket för en del föräldrar som gått till mötet för att verkligen påverka:

– Vi har redan haft dessa diskussioner, vi föräldrar gjorde en konsekvensanalys, ungdomar satte upp en ungdomsgrupp och presenterade vad man ville ha. Ändå skar ni bort 9 lärare här på Sjumilaskolan! Vi har strejkat, vi har gjort mycket, nu är det dags att fortsätta göra motstånd, sa Patricia Rydhult, en av föräldrarna som var med under skolstrejken före sommaren.

Hon en av de få som fick rungande applåder när hon och några till föräldrar lämnade mötet.

Av de 50 tjänster som var hotade innan sommaren har minst 30 tjänster försvunnit. Det har inneburit att klassernas storlek har skjutit i höjden, 27 barn i en årskurs etta, där majoriteten inte har svenska som modersmål, med en lärare. I högstadieklasser har bild och slöjd slagits ihop, så att eleverna får turas om att använda symaskinen.

Listan kan göras lång på hur nedskärningarna redan nu lett till katastrofala följder. Allt tal om öppna fritidsgårdar på kvällar ekar också tyst. Samtidigt med mötet har kommunen valt att överge fritidsgården the Spot, och utan den eldsjäl som nu håller stället öppet gratis skulle stället hålla stängt.

Nu är det upp till bevis om kommunen verkligen vill hålla det öppet, det är väldigt små pengar som behövs för att verksamheten på the Spot ska gå runt.

– Det är inte meningen att föräldrar ska ta över efter sparkade fältassistenter och fritidsgårdar efter de kommer hem från jobbet, de ungdomar som har problem hemma måste ha någonstans de kan vända sig, säger Murat Solmaz, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna Biskopsgården.

Protesterna kommer att fortsätta

– Vi kommer att demonstrera den första oktober klockan 18:00 på Vårväderstorget, det är viktigt att alla kommer dit, uppmanar Camilla Tängman, talesperson för föräldrakommitteen på Sjumilaskolan.

Joel Eriksson

Rättvisepartiet Socialisterna kräver:

Mer pengar till kommuner och landsting, de 10 miljarder som staten skjutit till täcker bara en del av det 45 miljarder stora underskottet.

Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – Låt kapitalisterna betala sin egen kris.

Rädda jobben, inte spekulanterna- För ett kämpande fack som besvarar varsel och nedskärningar med protester