Hösten 2011 och våren 2012 markerade ett nytt steg i förortskampen om Angereds kommunala skolor. Stora protester mot nedskärningarna i Göteborgs nordöstra delar satte marken i gungning under fötterna på makthavarna.
Rättvisepartiet Socialisterna som har tre partiföreningar i Angered: Hammarkullen, Sandeslätt och Hjällbo, har under flera år varnat för situationen i Angered och politikernas ständiga nedskärningar.
När de två stadsdelarna Lärjedalen och Gunnared slogs ihop och den ökända nedskärningspolitikern Håkan Linnarsson (S) tog över ordförandeklubban i den nya stadsdelsnämnden SDN Angered varnade RS för att stora nedskärningar var på gång. Linnarsson är känd som en hårdnackad nedskärningspolitiker och det var också därför Socialdemokraterna satte honom på posten. Linnarsson hann inte mer än tillträda innan nya nedskärningar på skolan aviserades och protesterna lät inte vänta.
Lärarförbundet organiserade två demonstrationer utanför SDN-möten mot lärarvarsel och RS som har en stark ställning i Angered bjöds in som talare. Lärarnas protester fick inget gehör från politikerna utan 90 tjänster skars bort. Men ur protesterna föddes ett engagemang till försvaret av Angereds kommunala skolor. Detta skulle sedan ses i nästa omgång av nedskärningar, vars verkningar och protester mot detta präglat hela 2012.
När stadsdelsförvaltningen SDF i september 2011 kallade till möte för att ”Angereds skolor behöver förändras” besvarades detta snabbt med ett massflygblad av Rättvisepartiet Socialisterna som delades ut i hela Hammarkullen och konstaterade att ”detta är inget annat än en fördold plan på skolnedläggningar” och mycket riktigt, efter mötena användes detta som alibi för nedskärningar där SDF menade att ”föräldrars åsikter legat till grund för förslaget”.
RS agerade snabbt och kallade till ett offentligt möte. Ett nytt massflygblad delades ut i Hammarkullen som uppmanade till ett massmöte för att gemensamt besluta om protester. RS medlemmar gjorde också sitt bästa att informera om politikernas planer på sina arbetsplatser i området.
Samtidigt informerades föräldrar av lärare runt om i Hammarkullen om planerna på stora föräldramöten. RS erbjöd sig då att man kan öppna upp sitt inbokade protestmöte till ett föräldramöte för hela Hammarkullen. 350 föräldrar och anställda samlades sedan i Folkets Hus dit man också bjöd in politikerna. Vänsterpartiet var det enda av de sju partierna som kom. De försvarade nedskärningarna med näbbar och klor. Vid ytterligare ett möte i Angered med den styrande majoriteten S, V och MP försvarade de tre partierna skolnedläggningarna som ett nödvändigt ont.
Flera hundra föräldrar demonstrerade sedan utanför SDN möten vid upprepade tillfällen. Beslut om skolstrejk som togs på massmötet i Folkets Hus gjorde att 400 strejkande elever och föräldrar demonstrerade utanför SDN. De politiker som trodde att de kunde rida ut protesterna genom att skjuta på beslutet efter jul och nyår hade fel. Protesterna fortsatte under 2012.
RS slog hål på politikernas argument om elevunderlaget. ”Utredningen fastslår dock att antalet barn i skolålder kommer öka i Angered de närmsta åren. Om lika många barn som idag skulle välja friskolor beräknas det finnas 192 fler elever i den kommunala grundskolan 2015″.
”Om förslaget går igenom riskerar det inte bara mångårig satsning och utveckling från pedagoger, lärare och rektorer för barnens bästa slås i spillror, utan också rasera hela stadsdelens utbildning” skrev Johannes Lundberg, RS medlem och anställd inom skolan.
En radikal kamp mot nedskärningar med stort inflytande av socialisterna satte hårt tryck på Vänsterpartiet som av pressen underifrån bytte sida och röstade emot nedskärningarna. Då V vek sig för rörelsen följde Miljöpartiet efter. Miljöpartiet har ett stort stöd bland den somaliska befolkningen i Angered som var en betydande del av protesterna. Plötsligt stod Socialdemokraterna isolerade och utan stöd från de andra i den röd-gröna alliansen. Men istället för att se sig besegrade sökte S stöd hos Moderaterna. Nu handlade frågan om politisk prestige och Linnarsson vägrade att ge vika för protesterna från föräldrar, lärare och rektorer.
Trycket på de lokala SDN politikerna från respektive partiledning var stor. Moderater som arbetade inom skolan och var mot förslaget försattes med munkavel, socialdemokrater som uttalat sig kritiska fick inte delta då beslutet fattades utan ersattes med trogna ja-sägare och plötsligt fanns en majoritet för förslaget på omorganisering och nedlagda skolor. Den närdemokrati som politikerna talat om visade sig snarare vara en närdiktatur med Håkan Linnarsson som kejsare.
Lärare anmälde SDN på en rad punkter. En utredning som pågår ännu. Att rörelsen tvingade V och MP i Angered att backa gav mersmak och man såg att möjligheter att förändra fanns trots att man förlorat denna rond och skolorna lades ned och omorganiseringen blev ett faktum. Protesterna skulle sedan fortsätta.
Då det inte finns någon sista nedskärning var behovet att hålla trycket på politikerna uppe viktigt. Att skolinspektionen riktat skarp kritik mot Angered skolor var ett annat samt att fritidsgårdarna nu hotades av ytterligare besparingar.
Därför togs initiativet till Förortsmarsen, något som fick stöd av personalen på så gott som varje skola, fritidsgård och kommunal verksamhet i Angered. I en marsch som gick från Hammarkullen och in till kommunfullmäktige i centrala Göteborg. En marschväg som tog tre timmar. Förortsmarschen fick stor uppmärksamhet och lade grunden för en ny förortsrörelse. Den enade en rad arbetsplatser som inte varit med i protesterna tidigare.
Det som RS varnade för blev sedan ett faktum. Den odemokratiska processen och nedskärningarna gjorde att flera viktiga pedagoger, lärare och kuratorer sade upp sig i protest. Andra som hade setts som ledande i protesterna ansågs som ”övertaliga” och LAS sattes åt sidan. Detta visar att protesterna måste fortsätta och ta nya initiativ och former, för att försvara skolan och de anställda.
Efter den lyckade Förortsmarschen som samlade en rad arbetsplatser, lärare, fritidsledare, föräldrar, ungdomar och föreningar måste kampen nu ta nya steg framåt. Trots att rörelsen förlorade slaget mot skolnedläggningar och omorganisering har tusentals föräldrar och lärare som dragits in i protesterna vunnit i erfarenhet och knutit kontakter för framtiden.
Rättvisepartiet Socialisterna argumenterar inom rörelsen för en förortskonferens efter sommaren, ett förortsforum där vi tillsammans kan diskutera fram nästa steg i den gemensamma kampen för upprustning av förorten. En förortskonferens måste ha som målinriktning att organisera kampen mot nedskärningspolitiken. Skulle en sådan konferens bli lyckad och ena flera fackligt aktiva, lärare, föräldrar, föreningar och arbetsplatser skulle det kunna lägga grunden för ett initiativ som på allvar kan utmana de röd-gröna i valet 2014 för att sätta stopp på nedskärningarna. I slutändan handlar det om vilken politik som ska bedrivas i kommunen. Vinster för få eller välfärd åt alla.
Kristofer Lundberg
