S14: Dags säga ifrån

”Vi har fått nog av social nedrustning, rasism och o­jämlikhet. Demonstrera mot marknadens diktatur och högerpolitik”. Så lyder uppmaningen till en ny demonstration i Stockholm onsdagen den 14 september, S14, dagen innan riksdagens så kallat högtidliga öppnande, då förhoppningen är att samla ett brett spektrum av sociala protester.
Att detta också kan följas av fler protester mot högerpolitiken visas av de planerar på gemensamma demonstrationer mot utförsäkringar och vårdnedskärningar som planeras på flera platser i landet lördagen den 17 september, arrangerade av Solrosuppropet (en fortsättning på Påskuppropet) och Nätverket mot nedskärningar i vården.

Anledningarna att protestera har hopat sig även innan den senas­te tidens enorma turbulens på aktie- och finansmarknaderna, som signalerar att hela den kapitalistiska världen kan tippa ner i en ny recession.
”Några åtstramningar som slår mot hushållen blir det inte”, hävdar Anders Borg, som berömmer sig själv och högeralliansen för ett bra utgångsläge med ”stabila statsfinanser”.
Tro honom inte.
Att företagen åter gör rekordvinster beror till stor del på en dramatiskt sänkt löneandel och alltmer otrygga anställningar.

Att 1990-talskrisens underskott vänts till överskott trots alla skattesänkningar till de välbeställda beror till stor del på en sanslös rasering av de sociala skyddsnä­ten som a-kassan, sjukförsäkringen och pensionerna och en helt otillräcklig finansiering av allt från vård, skola och omsorg till bostadsbyggande och klimatomställning m m.
Men det är inte något Anders Borg vill tala om, lika lite som om att det utan sociala skyddsnät snabbt blir ännu värre när konjunkturen viker och arbetslösheten ökar.
Vi möter varje dag människor som undrar vart den solidaritet och relativa jämlikhet de förknippat med efterkrigstidens ”välfärdssamhälle” har tagit vägen.
Septemberalliansen vill i år särskilt inbjuda proteströrelserna mot utförsäkringar, vårdnedskärningar och otrygga jobb, liksom asyl- och antirasistiska rörelser och inte minst förorternas proteströrelser.
SVT gav häromdagen ännu ett ansikte åt den ­förödmjukande behandlingen av sjuka. Det gäller den 27-årige Filip Norelid som två månader efter sin tredje njuroperation inte längre får några pengar, trots att han är sjukskriven till 100 procent. Detta därför att läkaren inte kan intyga att det inte finns en chans till ­förbättring – inom ett år.
Nästan lika illa behandlas den vård, som också brandskattas av riskkapital- och läkemedelsbolag. Som Offensiv uppmärksammat har vårdprotester avlöst varandra i år. Stress och underbemanning har fått läkare och sjuksköterskor att hoppa av i till exempel Sundsvall, Malmö, Lund, Örebro och Uppsala.
I Malmö har viten på 100 000 kronor dömts ut 12 gånger på grund av oacceptabla överbeläggningar. När detta inte har hjälpt förbereds nu en höjning av vitena till en respektive två miljoner kronor i Malmö och Helsingborg. ”Vi hoppas att sjukhusen i ska sluta med att vara de största ­arbetsmiljöbrottslingarna i länet”, säger Mats Ryderhielm, tillsynsdirektör på Arbetsmiljöver­ket.

Läkaren Arvin Yarohalli vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, som startat Nätverket mot nedskärningar i vården och som blir en av talarna vid Septemberalliansens demonstration i Stockholm manar till kamp för den basala omvårdnaden.
”Se er om”, manar han och frågar vilka vi ska lita på?: ”Läke­medelsindustrin och dess försäljare? Byggbolag och deras visioner? Eller ska vi lita på vårdpersonalen och patienterna?”
Mitt i ett Sverige av rekordvinster växer barnfattigdomen. Artisten Nanne Grönvall har i Aftonbladet uppmärksammat de psykiska effekterna av detta på barn och ungdomar i en tid då de välbeställda har skruvat upp klädmärkeshets och förakt för de svaga samtidigt som resurserna undergrävs till skolor i fattiga områden. Det är en cocktail som kan få även svenska förorter att explodera.

Samtidigt växer de otrygga jobbens och låglönejobbens andel.
Enligt en rapport från Arbetsförmedlingen är tre av fyra långtidsarbetslösa nöjda med sin Fas 3-plats i den s k jobb- och utvecklingsgarantin. Att bara 43 procent svarat av de 1 500 tillfrågade eller att de knappast är nöjda med sin obefintliga lön, framgår inte av pressmeddelandet. Inte heller att bara 1,5 procent har gått vidare till arbete eller studier med minst 90 dagars varaktighet. Ändå vill Arbetsförmed­lingen nu att de 27 000 i Fas 3 ska utföra mer riktiga jobb. Det är självklart bra. Men om detta görs utan en avtalsenlig lön som i de avtalsenligt avlönade beredskapsjobb som idag bara de riktigt gamla minns, blir detta bara ännu ett steg mot en undermine­ring av arbetsmarknaden.
Invalet av Sverigedemokraterna i en tid av obefintlig opposition från de så kallat ”rödgröna” partierna fick efter förra höstens val 10 000 att sluta upp i Septemberalliansens demonstration. I år kan den skärpta finanskrisen och mullret från proteströrel­serna runt Medelhavet ge en ny sorts antikapitalistisk tändvätska till demonstrationerna S14 och S17, liksom reaktionerna mot den högerterrorism inspirerad av rasism och islamo­fobi som just har skakat Norge.

Arne Johansson

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggers like this: