Miljoner på gatorna i Iran – fäll den islamiska regimen

Endast socialismen kan ge de iranska massorna den friheten de söker

Den iranska terrorregimen möter nu de största demonstrationerna emot sig sedan protesterna i somras. Trots enorm repression med flera dödade och hundratals arresterade har inte demonstrationerna tappat i kraft. Tvärtom, står den revolutionära situationen allt mer på sin spets.

Begravningen av den kritiska storayatollan Hossein-Ali Montazeri, måndagen den 21 december, blev en massprotest mot regimen. Hundratusentals, kanske en miljon människor, förlamade den heliga staden Qom där begravningen ägde rum. Demonstranter ropade ”Död till diktatorn” och stoppades inte trots att de attackerades av säkerhetsstyrkor. Sedan dess har massrörelsen fortsatt, liksom repressionen. Den tidigare presidenten Khatami anfölls den 26 december med järnkedjor, batonger och pepparsprej när han var på väg till ett möte, rapporterade nyhetsbyrån AFP.

Även en nyhetsbyrå för studenter, Isna, attackerades av säkerhetsstyrkor. Detta i ett försök att förhindra protester de följande dagarna. Men repressionen misslyckades med detta. Hundratusentals motståndare till den iranska terrorregimen och president Ahmadinejad tog till gatorna i söndags och måndags, 27-28 december. Den 27 december är den shiamuslimska högtidsdagen Ashura, men dagen användes över hela landet för politiska protester då diktaturen under andra dagar förbjuder större folksamlingar och alla politiska sammankomster.

Tidigare i höst vällde tiotusentals protesterande ut på Teherans och andra storstäders gator på Jerusalemdagen i september, i början på november på 30-årsdagen av ockupationen av den amerikanska ambassaden, samt på studentdagen den 7 december. Protesterna den 27 december var väntade. ”Vi väntar nu på Ashura-processionerna som är i december. Då kommer vi att gå ut på gatorna igen”, sa en demonstrant i tidningen Arbetaren den 11 november. Demonstrationer den 27 december hölls bland annat i städerna Tabriz, Kermanshah, Isfahan, Qom, Ahvaz och Najaf Abad. De största ägde dock rum i huvudstaden Teheran, där militär rapporteras ha öppnat eld och 8-15 personer uppges ha dödats.

Därutöver ska över 300 personer ha gripits. Enligt persian2english.wordpress.com, som översätter nyheter från persiska till engelska, är antalet arresterade nu över 2 000 personer (angiven källa: Iran News Agency, den 30 december). Sex journalister har hittills gripits, men 200 journalister sägs finnas med på en lista över arresteringsordrar, rapporterar samma hemsida den 29 december. I tisdags, onsdagen den 29 december, protesterade över hundra familjer till dem som arresterats utanför Evin-fängelset. Dagen därpå protesterade återigen 500 personer.

Iran är det land i världen som avrättar flest personer per capita, och sedan massprotesterna i somras har regimens avrättningar ökat markant. Detta har under hösten uppmärksammats och fördömts internationellt, framför allt av exil-iranska organisationer. I Sverige har också Rättvisepartiet Socialisterna tillsammans med iranska Socialistiska Studenter hållit protestmöten. De senaste veckornas händelser är första gången sedan protesterna i somras som regimmotståndare dödats i gatustrider. Men de senaste sex månadernas massiva protestvåg är också de största sedan revolutionen 1979. Fuskvalet i juni, där president Ahmadinejad hävdar att han vann med 60 procent av rösterna, blev startskottet för ett heroiskt uppror mot diktaturen. Ahmadinejads huvudmotståndare i valet, Mousavi, blev en grön sköld för protesterna, men vilka snabbt växte förbi honom.

De iranska protesterande massorna saknar en politisk uppbackning. Valfusket mot Mousavi (som själv gjorde sig skyldig till massmord när han var den islamistiska regimens premiärminister på 1980-talet) utlöste protestvägen i juni, men han var varken ett verkligt alternativ i valet eller är ett alternativ för de förtryckta idag. ”De viktigaste oppositionsledarna, Mir Hossein Mousavi, Mohammad Khatami och Medhi Karroubi… är inte på långa vägar några folkhjältar. De ses mer, för att citera en fransk journalist, ‘som nödvändiga medel för att protestera mot regimen’. Man skulle till och med kunna kalla dem motvilliga oppositionsledare”, konstaterade till och med Dagens Nyheters kommentator.

Protesterna utgörs till största delen av unga, många är kvinnor trötta på förtrycket. Arbetslösheten, prisökningarna och bostadsnöden är andra krishärdar som den islamistiska och kapitalistiska regimen är ansvarig för. Liksom vid demonstrationerna i november var deltagarna beredda på våldet men gick ut ändå. ”Demonstranterna verkade mindre rädda för särkerhetsstyrkorna”, rapporterade observatörer. ”Demonstranterna kastade stenar på de väpnade säkerhetsstyrkorna, sades ha satt eld på motocyklar och bilar och krossade fönsterrutor på marschvägen” (Financial Times 28 december). På ett videoklipp från den 27 december som lagts upp på youtube.com, kan man se hur demonstranter går rakt på en polisbil och fritar de gripna. Att massorna vågar utmana statsapparaten och att polisen i vissa fall även tvekat att ingripa visar hur den revolutionära kampen utvecklas.

Slagorden riktas också tydligt mot regimen och flera säger att dess dagar är räknade. Marschvägen i Teheran den 27 december var också mycket symbolisk, samma väg som den största massdemonstrationen under revolutionen 1979. Under hösten har arbetargrupper också organiserat nya strejker mot avskedanden och mot att lönerna inte sällan betalas ut flera månader för sent. På flera arbetsplatser har oberoende fackföreningar tagit sina första steg. De viktigaste lärdomarna från revolutionen 1979 är dels att arbetarklassens styrka och ledning i kampen är avgörande för att störta den förtryckande regimen, dels att revolutionen förråddes av dem som förespråkade att arbetarkampen skulle underordnas en allians med Khomeinis islamistiska ”opposition”. Splittringen mellan olika falanger i regimen och dess oförmåga att längre skrämma massorna till tystnad visar att regimens grepp försvagats. Kampen i Iran under 2009 har många revolutionära drag, men revolutioner är inte en enstaka handling, utan en process där massorna lär av kampens erfarenheter.

För att dagens kamp ska vinna krävs att de förtryckta massorna enas i ett organiserat självständigt arbetarparti för att leda protesterna till ett störtande av den islamistiska-kapitalistiska diktaturen, men också för bygget av demokratisk socialism.

Lina Westerlund och Per-Åke Westerlund

SMR-nazisternas straff skärpta i hovrätten

Den 28 september 2008 misshandlades sex personer i centrala Göteborg av den nazistiska så kallade svenska motståndsrörelsen. Fyra av de misshandlade är medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna och aktiva antirasister. Tre veckor tidigare hade SMR stoppats av en blockad av sammanlagt 800 göteborgare i en aktion initierad av RS. Detta har sedan lett till att SMR flera gånger sökt hämnd på ledande RS-medlemmar. En av nazisterna, Jesper Olsson, stod också åtalad för att den 17 januari ha misshandlat Stefan Berg i Brunnsparken. Det var när RS-medlemmar var på väg till en Gazademonstration som nazisterna attackerade genom att kasta glasflaskor, för att sedan fortsätta attacken med flaggpinnar, slag och sparkar. Händelsen filmades av smr och lades sedan upp på deras hemsida för att skryta över hur man ”jagat iväg rödingar” från Göteborgs gator.

Efter att de fem nazisterna dömts i tingsrätten till fängelse från 8 till 13 månader överklagde de domen. Så gjorde även åklagaren som ansåg att straffen var för låga. Den 14 till 16 december förhandlades ärendet i hovrätten för västra Sverige och den 30 december avkunnades domen, där samtliga tilldömts hårdare straff.

Jimmy Andersson får istället 1 års fängelse, Patrik Dyrsch 1 år och 4 månader, Per Gardesten 1 år och 4 månader, Johan Lindblad 1 år och Jesper Olsson 1 år och 6 månader.

Sedan tingsrättens dom föll i juni har dessa fem aktivister, som alla mer eller mindre befinner sig nära smr:s kärna kunnat fortsätta sin verksamhet, och på smr:s hemsida har deras ansikten synts på så gott som alla ”kamprapporter” sekten lagt upp. På smr:s misslyckade kraftuppvisning i Stockholm den 28 november var flera av dem sköldbärare. Detta visar hur liten organisationen är och tydliggör även hur svårt det kommer vara för dem att upprätthålla någon verksamhet med fem aktiva medlemmar i fängelse.

RS fortsätter den antirasistiska kampen, med full energi och styrka, och kommer att bekämpa rasism och nazism vart helst den visar sig.

RS Göteborg

SvD Opinion om COP15: ”Vi satt fängslade i timmar”

Följ länken för att läsa ett uttalande från fem klimataktivister, representerande fyra organisationer, däribland RS.

Svenska Dagbladet Opinion

Demonstration mot polisbrutaliteten

I lördags demonstrerade 150 personer i alla åldrar i Göteborg mot den Danska polisens våld och massarresteringar mot fredliga demonstranter under COP15 som bland annat drabbade 50 medlemmar i RS och CWI. Demonstrationen gick från Brunnsparken till danska konsulatet med talkörer som ”Danska polisen föder hat – kamp mot polis bort med stat” och ”polisens kontroll – föder mera våld”. Många av de som deltog hade direkt drabbats av polisens repression.

Kristofer Lundberg

RS svar på Göteborgs Postens reportage om ”våldsvänstern”

Vilka försöker Göteborgs Posten skydda? Och är det verkligen krig i Västsverige?

I en synnerligen gedigen artikelserie över fyra dagar har GP granskat den så kallade våldsvänstern, med organisationer i den autonoma rörelsen i spetsen. Utan att försvara anarkisters attacker på privatpersoner måste denna artikelserie från Göteborgs Posten kommenteras.

Vilka är det egentligen som GP:s Journalister Daniel Olsson och Per Nygren skyddar?
Tror de på fullaste allvar att nazisterna skulle sluta med sitt våld för att dessa anarkistiska organisationer försvinner? Går det att tiga ihjäl nazisterna? Svaret är givetvis att GP:s journalister ännu inte har råkat ut för nazisternas våld, och felaktigt ser nazisternas hat mot invandrare, socialister och homosexuella bara som en åsikt, inte det verkliga fysiska hot som de utgör.

På ett otroligt sätt har man lyckats gömma bort nazisternas attacker. Desto konstigare blir det då det förekommit en rad attacker från nazister under den senaste tiden, inte minst från den så kallade svenska motståndsrörelsen (smr) mot vårt parti Rättvisepartiet Socialisterna (RS). Nyligen avslutades hovrättsförhandlingarna mot fem medlemmar i smr – de står åtalade för bland annat misshandel och grov misshandel mot medlemmar i RS. Att utelämna nazisternas attacker och hatbrott gör man för att det kan störa bilden av det oprovocerade våldet från ”vänstern”. Det bortförklaras med att det tidigare varit stora granskningar av extremhögern i annan press. Att med de argumenten låta dessa rasister och nazister stå oemotsagda är inget annat än en skandal!

På Brottsförebyggande Rådets hemsida kan man läsa om antalet hatbrott: ”Under år 2008 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till knappt 5 900. I majoriteten av anmälda hatbrott, knappt 4 225 anmälningar, var motiven främlingsfientliga/rasistiska. Knappt var femte anmälan hade ett homofobiskt, bifobiskt eller heterofobiskt motiv (1 055 anmälningar) och var tionde anmälan hade ett antireligiöst motiv (islamofobiska, antisemitiska och övrigt antireligiösa). Vid knappt 15 anmälningar var motivet transfobiskt. 12 procent av samtliga hatbrottsanmälningar var utöver ett hatbrottsmotiv även vit makt-ideologiskt motiverade, genom att gärningspersonen till exempel skrek ”vit makt” eller klottrade ett hakkors.” (Brå:s hemsida om hatbrott)

Sanna Hill, medlem i nationaldemokraterna (nd) får gråta ut i GP för att hon blivit uthängd som nazist på sin skola. ”Man blir ju rädd att folk ska börja tro på det till slut och en del kanske får för sig vissa saker” säger Sanna Hill till GP. Vad är det då för saker som folk kan få för sig? Jo, att nd är ett militant nazistiskt parti! Tidigare i höst blev Sanna Hill tillsammans med Marc Abramson utkörda från Hulebäcksgymnasiet av eleverna på skolan. Trots öppet rasistisk propaganda tillät skolledningen nazisterna att vara på skolan. Marc Abramson är dömd för våldsamt upplopp då han attackerat och misshandlat deltagare på Pridefestivalen 2003. När hundratals elever ville skälla ut nazisterna och homofoberna så avvisade rektorn nd från skolan.

Tidigare i höst fick Martin Kinnunen, sverigedemokraterna:s pressekreterare, chans att berätta för GP om hur hans partner valt att isolera sig efter att de blivit attackerade av autonoma. Snyfthistorier som detta finns naturligtvis att berätta efter att nazister utfört sina attacker. Samma historier finns att berätta om hur RS-medlemmars sambos fått hotfulla samtal på natten och om hur de blivit utpekade av nazister på sina jobb. Men då vänder GP ryggen till med en vag hänvisning till ”nyhetsvärdet”.

Är det en attack på en person att hänga ut den personen som nazist på flygblad? I så fall kan Aftonbladet och Expressen med flera tidningar anklagas för det. Efter morden i Malexander satte de stora dagstidningarna ut namn och bild på de kända nazistledarna i Sverige. Detta var bra, det är något som skulle behövas göras igen.

Rättvisepartiet Socialisterna tar avstånd från attacker mot enskilda individer, men står för allas rätt att fysikt försvara sig mot nazisternas blodiga attacker. Våld mot enskilda nazister är ingen lösning, på grund av GP:s artikelserie framstår det också felaktigt som att de autonomas attacker skulle ha lett till att nazisternas aktivitet minskat. Visst kan de på kort sikt föra med sig att en eller annan nazist trappar ner för en period. Men de stoppas inte av dem. De får bara ytterligare martyrpoäng och samtidigt argument för att fortsätta med sina egna attacker.

Den som läser GP:s artikelserie kan få för sig att det är helt onödigt att engagera sig mot nazism och rasism. Den kampen tar ju de olika autonoma organisationerna hand om! Inget kan vara mer felaktigt. En liten självutnämnd elit kommer aldrig att kunn stopp nazister eller rasister, lika lite som borgerliga politiker som skär ner på skola, vård och omsorg. Det som stoppar nazisters aktivitet och deras våld är massaktioner, där hundratals personer deltar, som pensionärernas nyckeluppror och eleverna på Hulebäcks gymnasium! Den styrkan finns endast hos arbetarklassen. På så sätt gör GP:s så kallade granskning dubbel skada. Den klumpar ihop ”vänstern” och målar upp en bild av en samlad våldsrörelse, samtidigt som den normaliserar rasism och nazism.

En stor del av skulden i frågan bärs av arbetarrörelsen, som inte tagit en av sin historiska uppgifter på allvar. Hade fackföreningarna tagit aktiv del i kampen mot högern, i kampen mot nedskärningarna och de ökade klassklyftorna hade troligtvis inte situationen för sd varit lika gynnsam. Hade man dessutom agerat mot rasism, som Byggnads försökte göra 2003, hade det GP kallar våldsvänstern haft en stor konkurrent – en masskraft som skulle locka till sig de unga som nu kanske, i bristen på alternativ, söker sig till de autonomas led.

Det är inte heller en slump att artikelserien kommer veckan efter polisens oprovocerade ingripande mot just ”våldsvänstern” i Köpenhamn. En röd tråd i artikelserien är att polisen inte gör nog för att stoppa dessa anarkister. GP efterlyser en anarkistsamordnare i varje polisdistrikt. Att hänga ut ”våldsvänstern” är ett försök att smutskasta hela den antirasistiska rörelsen och alla partier och organisationer som fortfarande kallar sig för vänster. Samtidigt som GP:s journalister gör det så putsar man ytterligare sverigedemokraternas och nationaldemokraternas fasad, och de kan tillsammans med våldsamma nazister ge en bild av att det är de som är offren, inte de tusentals som varje år drabbas av nazismens och rasismens oprovocerade våld.

Rubriken på artikelserien heter ”KRIGET I VÄSTSVERIGE” som skrivs över hela första sidan i stora röda bokstäver med en kravallbild i bakgrunden. Som i alla krig så är det första offret sanningen. Att endast rapportera om ena sidans våldsdåd är inget annat än en uppmaning till de nazister, som i till exempel smr, som gått ut med att de är beredda att döda sina meningsmotståndar, att deras uttalanden är rimliga. GP ger dem grönt ljus att fortsätta och att trappa upp sina attacker.

Att stå bredvid och blunda och inte låtsas se de våld som nazister utövar är ett demokratiskt brott och äventyrar även allmänhetens säkerhet. Att lyfta fram dem som offer, och hjältar för yttrandefriheten är att ge nazisterna en plattform som de inte förtjänar. GP går nu ett steg längre och lyfter inte bara fram sd utan även nd som ett parti som alla andra. Nazister gömmer sig bakom yttrandefriheten för att föra ut sin hets mot homosexuella, socialister, invandrare och inte minst muslimer. Skillnaden mellan rasister och moderater är att rasisterna inte nöjer sig med det, utan handgripligen går till attack vid första bästa tillfälle.

Byggnads skriver i sin policy mot rasism att ”det är av central betydelse att denna kamp [den antirasistiska kampen] åter blir en fråga för hela samhället och inte minst fackföreningsrörelsen.” Vad som krävs nu är en massiv antirasistisk rörelse som inte bara ser till att köra bort nazisterna från skolor och torg utan också ser till att sverigedemokraterna inte får några valframgångar i nästa val. För det krävs det ett nytt fokus i debatten, och framför allt masskamp mot rasism, för återinförandet av rätten till asyl och inte minst masskamp mot den slakt av välfärden vi ser i krisens spår.

Rättvisepartiet Socialisterna Väst

Stoppa nedläggningen!

Förstatliga Saab och hela fordonsindustrin

GM:s styrelse har beslutat om att lägga ned Saabfabriken i Trollhättan, efter att ha sagt nej till försäljning till Spyker. Efter att Koenigseggaffären spruckit gav GM ”en månad till Saab” för hitta en ny uppköpare. Med facit i hand bekräftas misstankarna att Saab inte kunde säljas så pass kort tid efter Koenigseggs flera månaders förhandlingar.

Beijing Automotive nämndes som huvudspekulant för Saab efter Koenigsegg, men detta slutade med att GM passade på att plundra Saab en sista gång genom att sälja de gamla modellernas verktyg och teknologi till Beijing Automotive. Den affären gav cirka en miljard kronor till Saabs kassa vilket GM nu kommer att använda till lägga ned Saab i Trollhättan. Behandlingen av Saab är nya bevis på marknadsekonomins och kapitalismens misslyckande när det gäller att rädda jobben.

Regeringens politik var från början klar – de är inte beredda att rädda jobben. Genom att sitta vid samma bord som spekulanter och riskera 10 000-tals människors arbete kan det knappast räknas som att regeringen gjort sitt bästa. Nu kommer regeringen med Maud Olofsson i spetsen med krokodiltårar över Saab, men alla trollhättebor vet att regeringen inte ens ansträngt sig för att göra något. Inte heller den sk oppositionen – s, v och mp – har visat upp några förslag på hur Saabjobben ska räddas. Det mest radikala de har komma med är skrotnings- och miljöpremier. Något som Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv naturligtvis också ställer sig bakom, men det skulle bara vinna en eller två månader för hela bilindustrin. Oppositionen kommer att skylla på högerregeringen och använda Saab till nästa valkampanj, men i själva verket hade de själva inget alternativ eftersom de inte var beredda att utmana kapitalismens ramar som orsakat krisen.

Nedläggningen kommer att slå hårt mot hela Västra Götaland. Inte bara bilindustrin, utan även småföretag, service och offentlig sektor är under hot. Det rör sig runt 10 000-15 000 arbeten enbart inom bilindustrin men det är fortfarande svårt att bedöma de fulla samhälliga konsekvenserna.

Nu har spekulanterna sagt sitt och nu måste Saabarbetare och fackföreningarna agera för rädda Saab. Nu måste arbetare och ingenjörer tvinga regeringen att ta över företaget från GM. Runt om i Europa har arbetare ockuperat nedläggningshotade fabriker och tvingat fram segrar eller eftergifter. De anställda måste kräva att alla räkenskapsböckerna ska öppnas och kräva tillbaka de pengar som GM lagt beslag på. Verksamheten måste fortsätta under kontroll av de anställda för göra de nödvändiga investeringar som behövs för en miljövänlig produktion och skapa gröna jobb.

Rättvisepartiet Socialisterna står för ett omedelbart förstatligande av Saab och Volvo under arbetarnas demokratiska kontroll. Den klimatkris som regeringarna visar sig lika handfallna inför i Köpenhamn kräver drastiska åtgärder. Ett statligt ägande av bilindustrin är en förutsättning för en snabb omställning av hela transportsektorn till kollektivtrafik och elbilar mm.

Kaan Özsan

RS Göteborg om polisens tortyr

Medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna på GP TV

GP TV

Fortsatt repression i Danmark

Under helgen grep polisen godtyckligt stora grupper av fredliga demonstranter. RS och CWI var en del av det block på 580 personer som under lördagen greps och utsattes för polisens tortyrliknande övergrepp.

Hela Köpenhamn börjar allt mer att likna en militärzon. Polisens repression har trappats upp ytterligare under denna vecka, totalt har troligen runt 2000 personer utsatts för ”administrativa arresteringar”, enbart för att ha deltagit i demonstrationer.

Även om polis och media försöker framställa det som att det enbart grips svartklädda maskerade aktivister, så är sanningen en helt annan. En överväldigande majoritet av de gripna tillhör olika frivillig-, miljö- och politiska organisationer, samt icke-organiserade demonstranter, som inte har något våld på sin agenda.

Dessutom har journalister behandlats bryskt, gripits och nekats att utföra sitt arbete och dokumentera polisens övergrepp. Även förstahjälpenaktivister har trakasserats av polisen, 22 av dem har gripits hittills.

I samband med oroligheterna i stadsdelen Cristiania i måndags, attackerade polisen en fest i området. Folk rusade ut ur festtältet i panik efter att polisen kastat in tårgas.

Under tisdagen tog sig polisen in på Klimaforum, där den ledande aktivisten Tadzio Müller talade på en presskonferens om onsdagens inbrytningsförsök på Bella Center. Gripandet föregicks av telefonavlyssning och SMS-spaning av aktivister och grunden för gripandet sägs vara att han ”uppmanat till skadegörelse oc0h oroligheter”, fastän demonstrationen ännu inte ägt rum.

Müller försäkrade under presskonferensen att demonstrationen kommer att vara helt fredlig. Han är alltså gripen för ett brott som han inte gjort, i en demonstration som ännu inte varit.

Tadzio hålls fortfarande inspärrad, hans enda brott är att ha utnyttjat sin yttrandefrihet och talat till media. Detta är ännu ett allvarligt övergrepp på vitala delar av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter från polisens sida. 

Samma dag stormade polisen Bolsjefabrikken, ett kulturhus som bland annat bedriver verksamheter som medieverkstad, cykelverkstad och bar. Polisen omhändertog cyklar, verktyg och annat med motiveringen att ”Den cykeln är inte en laglig modell. Vi tror att dom vill använda den till något olagligt”. Syftade polisen på att cykeln saknade lyse mån tro?

Onsdagens demonstration och inbrytningsförsöket på Bella Center lockade fler än 3000 demonstranter från hela världen, däribland representanter för bondeorganisationer. I den främre delen av demonstrationen gick bland annat folk från Brasilien, Indonesien, Indien, Bangladesh, Ghana och Nepal. Man menade att det är viktigt att demonstrationen förblir fredlig, för att det viktiga budskapet ska nå ut.

Under marschvägen började en av polisbussarna som förföljde demonstrationen att försöka trakassera demonstranterna. Den körde allt närmare och knuffade till de som gick i demonstrationståget. Civilklädd polis började samtidigt att gripa folk ur demonstrationen.

Samtidigt som den stora demonstrationen fortlöpte greps ett par hundra aktivister i en annan demonstration som planerat att ansluta. Väl framme vid Bella Center möttes demonstrationen upp av delegater, bland annat representanter för ursprungsbefolkningar, som deltagit på klimattoppmötet.

Demonstranterna försökte bryta igenom den massiva poliskedjan men tvingades motta massor av batongslag. Polisen använde flitigt pepparsprej och tårgas. Demonstranternas taleskvinnor greps och polisen tog över ljudbilen som ledde demonstrationen. Polisen upplöste därefter demonstrationen efter några timmar och grep totalt över 250 personer, samtidigt som flera andra på olika sätt försökte ta sig in på Bella Center-området.

Delegationen inne på Bella Center, bestående av uppemot 500 personer, hindrades av polisen att ta sig ut till demonstranterna för att hålla ett ”folkmöte”. När en grupp av delegaterna ändå försökte, blev de misshandlade av polisen med batongslag.

Ännu en fredlig demonstration attackerades brutalt av polisen. Samtidigt nekades flera frivilligorganisationer, som tidigare deltagit, tillträde till klimattoppmötet under ondsdagen, däribland Miljöförbundet Jordens Vänner och Via Campesina.

Det blir allt tydligare att polisens och politikerelitens syfte är att med alla medel tysta all typ av kritik och protester mot eliternas klimatuppgörelser, baserade på falska lösningar på storföretagens villkor. Genom att utesluta frivilligorganisationer från den politiska arenan och gripa fredliga demonstranter, försöker man att skapa ett klimattoppmöte uteslutande för politikereliten och kapitalisterna.

Men folket kommer aldrig att låta sig tystas, den globala miljörörelsen har stärkts oerhört efter veckans massiva demonstrationer. Statens repression under klimatveckan har förtydligat för nya skikt av arbetare och ungdomar att politikerna och polisledningen står beredda att i alla lägen försvara kapitalisternas system, ett system som bygger på utsugning och exploatering av människor och natur.

 Ammar Khorshed

Vad händer i Danmark?

Öppet möte om klimattoppmötet och polisens repression

Rättvisepartiet Socialisterna bjuder in intresserade till ett öppet möte om COP 15 och om händelserna under den gångna veckan.

Vad har klimattoppmötet kommit fram till och vad är det socialistiska svaret? Joel Eriksson, RS Majorna

Polisens repression och betydelsen av detta för den europeiska arbetarklassens kamp. Stefan Berg, RS Kortedala

 

Mötet hålls på RS partilokal på torsdagen 17 december kl 18.30. För information och vägbeskrivning kontakta 0707-565401 eller 0730-581824.

RS Göteborg

”Polisen och media utför kapitalisternas skitgöra”

Den danska polisen hade förberett massgripandet på lördagen – oavsett om det skulle finnas motivation för det eller inte. Den uppfattningen är vitt spridd både bland de som blev gripna på lördagen och bland folk på Köpenhamns gator dagen efter attacken.

Sydsvenskan rapporterar rena lögner i sin söndagsutgåva. De skriver bland annat att det var ett 40-tal personer som omringades på Amagerbrogade, platsen där över 400 personer arresterades efter att ha suttit på den kalla asfalten, med händerna bakbundna med buntband i uppåt fem timmar.

- Efter flera timmar hade min arm domnat bort och trots att jag sa det till polisen så dröjde det innan de lättade på handfängslet. Först när en polis hade kontrollerat min hand och sett att den var svullen och blånad fick jag hjälp, säger Patricia Degerman, RS Majorna. Bakom mig satt en tjej som grät hysteriskt under hela tiden, hon hade tittat på demonstrationen från trottoaren och var förtvivlad över att poliserna inte lyssnat på henne utan satt henne i de trånga leden på gatan, fortsätter Patricia.

- Det var så förnedrande. Folk grät, och efter ett par timmar hade flera kissat på sig för att de förvägrats att gå på toaletten. Poliserna bara stod och tittade på medans folk bad dem om hjälp, de stod med korslagda armar och tittade åt ett annat håll när en kille svimmat och hans kamrater ropade på hjälp,säger Ammar Khorshed, RS Lund.

Efter cirka tre timmar började polisen bussa iväg de arresterade till det tillfälliga fängelse som byggts upp i en lagerlokal utanför Köpenhamn. Den danska tidningen Arbejderen beskriver i en artikel fängelset som liknande Guantanamobasen, med tätt placerade stålburar som ska inhysa de gripna. Efter att ha tillbringat tre timmar där kan jag inte göra annat än att hålla med. En man från Tyskland som satt bakom mig på betonggolvet berättade om rättslösheten:

- På bussen var det en av poliserna som sa åt en kille att de kunde hitta på anklagelser mot honom om han inte samarbetade och uppgav sitt namn.

I Aftonbladet på söndagen rapporteras lördagens händelser helt utan kronologi. Journalisten får det att framstå som att polisingripandet (som under hela dygnet resulterade i att drygt 1000 personer greps) var en direkt reaktion på att polisen blivit angripna med stenar och fyrverkeripjäser. De som befann sig längst bak i den del av demonstrationen som först blev säckad (inspärrad och isolerad av polisen) vet att så inte var fallet. Polispiketerna stod uppradade på gatan innan kvarteret där massarresteringen ägt rum,uppenbarligen fullt beredda på att köra rakt in i demonstrationståget på given order.

Det som händer i Köpenhamn just nu är ett försök från den danska högerregeringen, med stöd från rasistiska Dansk Folkeparti och med Socialistiskt Folkepartis (vänsterpartiet) goda minne, att skärpa samhällsklimatet och möjliggöra för sin poliskår att i framtiden slå ner mot de protester som är den oundvikliga följden av de nedskärningar på offentlig sektor och försämring av arbetares villkor, som likt i Sverige även drabbar Danmarks abetare och fattiga.  Media ställer upp på detta. Sydsvenskan, som hade både reportrar och fotografer på plats innanför avspärrningarna på Amagerbrogade, är en av de tidningar som står för de värsta lögnerna. Precis som efter EU-toppmötet i Göteborg 2001 serverar man den ”sanning” som polisen levererar. De första rapporteringarna om hur det gick till när Hannes Westerberg blev skjuten vid Vasaplatsen sa att han stod grensle över en polis, på väg att slå denne med en stor sten. Senare visade det sig att han stod ensam ett tjugotal meter från poliskedjan som avlossade skotten. Efter den presskonferens som hölls på lördagen tvingades dock också Sydsvenskan att backa och rapportera om vad de arresterade demonstreranterna upplevt under arresteringen.

Idag, den 14 december, slår Göteborgs Posten på stort och rappoterar om det de kallar ”det vänsterextema våldet”. Det är ingen slump att man drar upp en över ett år gammal händelse (då nazister på väg till nazisternas folkets marsch attackerades av autonoma i Göteborg) dagarna efter att större delen av media rapporterat om den danska polisens tillslag mot klimatrörelsen. Man vill misskreditera och misstänkliggöra.

Europas vänster kan komma att gå mot en svår tid, men stämningarna i samhället kommer inte tillåta lika hårda attacker som efter Göteborg 2001. Danmarks nya polislag kommer inte tysta de antikapitalistiska röster som kritiserar ledarnas oförmåga att bemöta klimatkrisen, lika lite som de utan motstånd kommer att kunna kväsa arbetarprotester, eller protester mot privatiseringar och nedskärningar.

Stefan Berg

Se även vittnesmål från kamrater från RS Luleå, RS Sundsvall, RS Haninge, RS Stockholm, RS Malmö/Lund. Se även www.socialisterna.org