Idag tisdag är det stadsdelsnämndsmöten runt om i Göteborg och totalt 228 miljoner kr ska skäras ner i budgeten 2010. På många områden kan man se hur kampen lönat sig då politikerna backat från nedskärningar på bibliotek och fritidsgårdar efter protester. Det står nu allt tydligare att det är de äldre och sjuka som får betala krisen. Samtliga stadsdelar kommer att minska antalet platser på korttidsboenden och äldreboenden.
Sedan 1980 har antalet gamla över 80 år fördubblats, trots det så minskar antalet vårdplatser dramatiskt i Göteborg, en trend politikerna planerar att fortsätta. Antalet platser i äldreboenden gått ner med drygt 400 platser sen 2004. Och i planerna fram till 2017 tänker de fem centrala stadsdelarna avveckla ytterligare 200 platser. Valfriheten som så ofta lyfts fram när politiker pratar om äldreomsorg är begränsad till valfrihet att vara hemma.
- Så länge du själv kan säga ”jag skulle vilja flytta till ett äldreboende” är du för frisk för att få plats, säger Mats Thorslund, professor i sociologi med inriktning på forskning om äldres levnadsförhållande till Göteborgs Posten den 27 oktober 2009.
I Härlanda planeras nedskärningar på 14 miljoner i äldreomsorgen, korttidsboendena försvinner och man skriver att de äldre som mål ska bo kvar hemma och att det ska komma direkt hem efter sjukhusvistelser. Detta var något som drabbade 101 åriga Karin Eén, som inte känner sig trygg hemma längre och vill flytta till ett boende. I lördags bars Karin upp tre trappor till lägenheten av ambulanspersonal efter sjukhusvistelse, nu är det oklart om hon kommer att få någon plats på äldreboende.
– De säger att det inte finns några resurser. Det gör mig så upprörd att de snålar in på allra äldsta och svagaste, säger Bibbi Ekwall, dotter till Karin till GP.
Det är inte bara i Härlanda som nu nedskärningarna drabbar äldreomsorgen. I Backa har personalen protesterat mot nedskärningarna, trots det så planerar man att dra in 100 portioner varma matleveranser varje dag, och ta bort minst 21 vårdplatser.
I Lärjedalen ska platserna finnas kvar men med minskad personal, och den ”guldkant” som funnits dvs att de äldre fått gå ut någon gång i veckan kommer nu att försvinna.
I Lundby ska städet privatiseras som en nedskärning, vilket lätt kan komma att bli en hälsofara.
Många äldre dör nu ensamma i sina lägenheter. Hemtjänsten i Backa skakas nu utav en skandal där en avliden 91 åring kan ha varit död hemma i två veckor. Det var först när grannarna larmade som man beslutade att ta sig in i lägenheten. Trots att biståndshandläggaren beviljat trygghetslarm och daglig tillsyn kunde det alltså åter ske men nu på Backa. I våras skedde samma sak i bergsjön där man glömt bort en kvinna och som legat död på golvet i minst två månader!
Kamp lönar sig och politikerna backar från de områden där protesterna varit som starkast. Fritidsgårdarna i Lärjedalen blir kvar, dock med kraftiga nedskärningar, likaså biblioteken i Hammarkullen och Linnestan. Politikerna försöker gömma sig bakom de extra miljoner som nu skjutits till, trots att från stadsdel till stadsdel har det funnits en ovilja att använda dessa pengar då de endast är för 2010 och i praktiken endast skjuter upp nedskärningarna ett år. Ingen vet idag hur stora nedskärningarna blir 2011 men med fortsatta skattesänkningar för de rika, minskade kommunbidrag, och ökande arbetslöshet så ser det ut som om välfärden även fortsättningsvis får betala för kapitalismens kris. Nyliberalernas valfrihet är ett tvång att gå med på sämre vård, och att tvingas att vara hemma.
Vad som nu krävs är att personal och anhöriga i äldreomsorgen och handikappomsorgen ryter till. Fackföreningarna måste agera och mobilisera sina medlemmar ut på gatorna, vi vägrar betala kapitalismens kris.
Joel Eriksson
GP SDN sparar på äldre och sjuka
