Höjda röster, oro och ilska på dialogmöte med politiker

Hammarkullen och Hjällbo beredda att försvara skolan

Tisdagen den 29:e oktober mötte Lärjedalens SDN’s politiker över 70 oroliga lärare, föräldrar och boende i Hammarkullen och Hjällbo. Mötet blev fullsatt trots boenden i Hammarkullen hade svårt att ta sig till mötet då spårvagnstrafiken stod stilla.

Dialogmöten som i vanliga fall står tomma fick nu extrastolar bäras fram och ändå var det folk som i slutändan fick stå upp då stolarna inte räckte till. Mötet präglades av oro och kampvilja. Dialogmöten är till för att medborgare ska få lämna synpunkter och frågor till politiker men ofta är de tomma då information om att mötet äger rum inte sprids. Denna gång såg det annorlunda ut. Lärare och nätverket Hammarkullen mot nedskärningar såg till att information om dialogmötet kom ut och genast var det fullsatt.

Anna lärare på Emmaskolan i Hammarkullen uttryckte sin oro för både de kommande och de pågående nedskärningarna.

- Vi är här för att vi undrar hur det ska gå efter alla dessa nedskärningar, vi har fler barn i grupperna men är fyra medarbetare färre redan nu, sa Anna.

Susanne lärare på Bergsgårdsskolan i Hjällbo förklarade hur tufft det var nu när många medarbetare har fått gå. Hon vände sig också till de borgerliga politikerna och frågade om inte de pengar som nu ges till kommuner och landsting inte bara är valfläsk.

- Dessa pengar är ju långt ifrån tillräckligt. De räcker ju bara ett år och dessutom kommer de för sent, påpekade hon.

På den tråden fick Kristofer Lundberg, RS Hammarkullen fortsätta och påpekade som ett svar till folkpartiet, att den rikaste tiondelen har fått skattesänkningar på 80 miljarder, av hennes regering. Dessa pengar hade kunnat gå till offentliga sektorn och mer därtill.

Många som kom med inlägg ställde frågan om hur det är fatt med arbetarpolitiken inom socialdemokraterna. Är det s ideologi att skära ned, frågade en lärare. Eller är det dags för ett nytt parti att växa fram? Dessa frågor var direkt riktade till Sheriye Heidari socialdemokrat och ordförande i SDN.

Sheriye försvarade nedskärningarna med att ”det finns ett underskott på 45 miljoner och vi måste få budgeten i balans”.

Anita Molin skyddsombud och lärare på Emmaskolan ställde frågan politikerna om de vet vad de tar ställning till?

- Vi måste vara konkreta. Vet ni hur vår verklighet ser ut? En vanlig klass, årskurs fyra. En lärare 17 barn. Ett barn är nyanländ kan inte språket, ett barn har det jobbigt och är aggressivt och behöver arbeta i lite grupp, ett barn är otryggt och behöver bekräftelse. Sex barn klarar inte målen i kärnämnena. Den ekvationen går inte ihop. Det var tufft redan innan, nu värre, men hur ska vi klara mer nedskärningar. Var ska ni skära? frågade Anita och fortsatte.

- Det är egentligen ingen idé att skriva åtgärdsprogram, fastän vi gör det ändå. Vi skriver åtgärdsprogrammen för att avgöra hur mycket stöd och hjälp ett barn måste få, men det stannar bara på papper. Enligt lagen så ska varje barn få det stöd det behöver, så redan nu tvingar ni oss att bryta mot lagen. Ni politiker måste säga stopp och behålla er värdighet, här ute! Salen fylldes med applåder.

På detta svarar Sheriye Heidari s att man kan inte bryta mot lagen.

Direkt kom svaret

- Men ni tvingar ju oss att bryta mot lagen varje dag genom att inte kunna ge barnen det stöd de behöver ropar en lärare.

- Ni måste följa budgeten säger ni men ni struntar i lagen. Ni har två val bryt budgeten eller bryt lagen. Vad är ni beredda att bryta?

Kristofer Lundberg ställde frågan om hur säkerheten på dagis kan garanteras när man skär ned.

- Det är 18 barn, ett till tre år på tre år,  på tre personal och vikariestopp. Om en är sjuk är de två på 18 barn. En måste byta blöja, då är det 17 barn på en personal, kan ni garantera säkerheten för våra barn frågade Kristofer.

- Vi är beredda att kämpa för mer pengar, frågan är om ni är beredda att kämpa med oss. Ni måste ställa krav på era partier att det måste komma mer pengar.

Från politikernas sida var det bara Leif Stål från vänsterpartiet som sa att han skulle rösta nej till alla nedskärningar.  Ingen av de andra politikerna hade något svar på de frågor som ställdes. De upprepade bara ett mantra ”Det är kris, vi har en påse pengar”.

Sheriye Heidari fortsatte argumentera att det är allas ansvar att betala för krisen!

Mikael Ljungqvist lärare från Hammarkullen, berättade om hur det känns att vara lärare.

- Förra året gick jag hem varje dag och kände att jag inte räckte till. Jag ger allt vad jag har, men känner att jag inte kunnat hjälpa alla som behöver. Många lärare är förtvivlade och känner sig utslitna, vi vill ge så mycket men får inte resurser till det, sa Mikael.

- Jag känner en kvinna som studerat till lärare i fem och ett halvt år och nu praktiserar hon på en skola på socialbidrag, trots att hon gör en lärartjänst. Om hon nu går på socialbidrag för ett heltidsjobb, varför gör inte politiker det. Är de det som är att vara med och betala, varför gör inte ni det också? Varför gör inte riksdagspolitiker ett år som lärare på en skola med socialbidrag som lön?” Applåder hördes återigen.

Joel Eriksson, boende i Hammarkullen gav en uppmaning till politikerna.

- Ni måste lämna tillbaka budgeten och säga att det här går inte. Mer pengar måste komma till SDN från Kommunen och till kommunen från staten. De gav 50 miljarder till bankerna, då är 10 miljarder till kommuner och landsting ingenting, påpekade Joel.

- På syslöjden är det två elever på per symaskin på Hammarkulleskolan. Elever går ur våra grundskolor med ofullständiga betyg. Vad kommer hända tror ni?

Arrogansen från vissa av politikerna visades då en i publiken fick skällde på politikerna för att de skrattade och flinade när hon talade.

- Skratta inte! Det här är allvarligt.

Maria, förälder i Hammarkullen, överlämnade hundratals namnunderskrifter från föräldrarna på skolorna i Hammarkullen.

Det gjordes klart från lärare, föräldrar och boende i Hammarkullen och Hjällbo att de var beredda att kämpa för mer pengar till Lärjedalen. Som första seg kommer man att demonstrera den 6 oktober till SDN:s möte från Hammarkulletorget klockan 14.00.

Amer Mohammed Ali

För ett socialistiskt Iran

Intervju med iransk studentledare

Parisa Nasrabadi är medlem i Socialistiska Studenter i Iran. En av de rörelser som lett tusentals studenter i kamp och ger ut en underjordisk dagstidning ”Gatan”. Efter den stora massrörelse som skakat den islamiska regimen har hon fått fly landet i rädsla för sitt liv. Efter tre veckor i Sverige träffar Offensiv henne för en intervju.

– Efter presidentvalet möttes regimen av en massrörelse de inte räknat med. Det var en ilska som funnits i trettio år som kom upp till ytan. Den ”reformistiska” vingen av regimen som förlorat valet togs själva på sängen av motståndet som blossade upp. De hade nu ofrivilligt hamnat som symboler för en rörelse de inte kunde kontrollera.

Parisa berättar att de första att gå ut på gatorna var medelklassen, men hur protesterna snabbt växte till att inkludera alla skikt i samhället.

– Studenter, arbetare, kvinnor, sociala rörelser, hbt-rörelsen – Massrörelsen radikaliserades snabbt och handlade om mer än bara valfusket. Det var en rörelse mot hela regimen och dess diktatur, berättar hon.

– Mosavi och ”reformisterna” hamnade mitt i massrörelsen och hade inget annat val än att fortsätta. Men för oss som socialister har det varit viktigt att distansera oss från dem. De har inget alternativ, de är en annan del av regimen. De har inget svar på de frågor som arbetare, kvinnor, studenter och andra förtryckta står inför. De har ingen alternativ ekonomisk politik, förklarar Parisa.

– Nu har, som ett resultat av kampen, rörelsen insett att striden måste fortsätta och att Mosavi och andra ”reformister” inte har någon lösning, däremot används de som symboler mot regimen.

– Kampen i Iran idag befinner sig i en känslig punkt. Den måste ta nya steg för att gå framåt. Studenterna spelar idag en viktig roll för att radikalisera rörelsen. Studentrörelsen har en radikal tradition i Iran och är en del av ungdomsrörelsen som varit protesternas spjutspets för kvinnors och andra förtrycktas rättigheter. Majoriteten av befolkningen är under 30 år.

– Det är en farlig situation för alla men den är nödvändig. En viktig skillnad från tidigare är att folket tappat rädslan för regimen trots den brutala repressionen. En sak som är säker är att de kommer aldrig att kunna vrida tillbaka klockan till innan valet. Befolkningen har vaknat.

Parisa berättar självsäkert om vad hon ser som alternativet till den trettioåriga diktatur som hon växt upp under hela sitt liv.

– Framtidens förändring ligger i arbetarklassens självorganisering. Arbetare har deltagit i massrörelsen, men inte som en organiserad klass. Vi försöker knyta an arbetarklassen att ta större plats i rörelsen.

– Det har varit strejker och arbetarprotester. Men det har varit isolerade aktioner från olika arbetsplatser. Vad som behövs är en gemensam organisering.

Hon förklarar att det idag finns en stor skillnad från tidigare.

– Då arbetare i Iran framförallt har tillfälliga jobb har man tidigare inte vågat strejka. Nu står man inför en helt annan situation då man inte fått lön på flera månader och därför känner att man inte har mycket anat val.

Socialister är inte ensamma att förstå att arbetarklassen är de som har styrkan till att förändra samhället i grunden. Regimen själv vet det och däri ligger bakgrunden till den hårda repression som drabbat arbetare som tagit kamp. Idag saknar arbetare en egen klassorganisation, de har inget massparti och ingen fackförening därför har rörelsen inte avancerat mer.

Parisa menar att en av svagheterna i rörelsen är att arbetarklassen inte fullt ut deltagit som klass.

– Därför har vi studenter lagt ned mycket tid på att försöka knyta band mellan arbetarna och studenter. Arbetarna måste inte bara integreras i rörelsen de måste ställa sig i täten.

Hon är dock övertygad om att arbetarklassen inom en snar framtid kommer att kliva fram i massiv skala. Oljearbetarnas strejk har varit en radikaliserande faktor. I Iran idag sker det en strejk var femte dag.

Att arbetarklassen kommer ge sig in i kampen förklarar Parisa med att de nu inte bara drabbas av statens repression utan även resultatet av den ekonomiska krisen. Hon beskriver arbetarnas situation som fruktansvärd.

– Arbetare lever under omänskliga förhållanden. De möter fattigdom, har dåliga arbetsförhållanden, måste ha två till tre jobb och kanske ändå inte får ut sin lön. Marx ord har aldrig varit mer sant ”Arbetare har inget att förlora annat än sina bojor”.

Iranska regimen använder sig av propaganda mot västimperialismen för att slå ned på rörelsen. Men befolkningen genomskådar deras tomma fraser.

– Irans ekonomiska och politiska kris har lett till att skrämselpropagandan inte biter längre. Däremot har jag svårt att se hur USA skulle lyckas med en invasion. Det skulle inte vara lika lätt som när de gick in i Afghanistan och Irak.

– Det har inte samma förutsättningar. Sen har befolkningen sett vad de har betytt för folken i dessa länder. Dessutom är det mycket som är dubbelspel från både Iran och väst. De har ju handelsförbindelser med varandra men ingen av dem vill nämna det för sitt propagandakrig.

Parisa är övertygad om vad som kan lösa den desperation som det iranska folket befinner sig i.

– All kamp för demokrati är en kamp för socialism. Jag tror inte vi kan få demokrati genom de socialdemokratiska ledarna eller andra reformister. De har inget att erbjuda oss i vår kamp för frihet och social rättvisa.

Parisa ger sin bild på framtiden som går helt i linje med den ryske revolutionären Leo Trotskijs teori om den permanenta revolutionen.

– Irans framtid är viktig för hela Mellanöstern. Iran är en imperialistisk makt i regionen. De ger sitt stöd till islamiska grupper som Hizbollah och Hamas. Men Iran kommer att spela en viktigare roll för framtiden. Hela regionen skulle förändras om socialismen segrade i Iran. En seger för motståndet skulle snabbt sprida sig till andra länder i regionen. Mellanöstern kommer att förändras i grunden av händelseutvecklingen i Iran.

Parisa ser ett nytt Iran framför sig och en ny typ av organisering.

– Den gamla vänstern är splittrad och har begått stora misstag. Stalinistiska Tudeh ger idag sitt stöd till Mosavi dessutom ger de sitt stöd till Hizbollah och Hamas. De har helt bränt sig hos befolkningen. Andra grupper är sekteristiska och ställer sig på sidan om rörelsen, men de är helt isolerade, förklarar Parisa.

– Bland de unga förs diskussionerna på ett helt annat stadium. Socialistiska Studenter och de unga vi organiserar oss i rörelsen, vi är inte sekteristiska men inte heller opportunistiska. Vi lyfter fram socialismen men ger i dagsläget inte vårt stöd till något av de små partierna. Trotskistiska idéer har också blivit populära på universitetet och studiecirklar sker i hemlighet.

– Vi menar att vad som behövs är ett socialistiskt massparti, ett revolutionärt arbetarparti. Ett progressivt parti som är rotat i arbetarklassen, studentrörelsen, de sociala rörelserna. Detta kan bara växa fram av att socialister ger sig in i rörelsen och ger vägledning. Men i grund och botten handlar det om hur arbetarklassen agerar. Det finns idag stora förutsättningar för socialister att växa. Vi vill bygga en mäktig socialistisk rörelse för ett socialistiskt Iran länkad till kampen för socialism internationellt.

Intervju: Kristofer Lundberg

Fullsatt möte mot nedskärningar i Hjällbo

Idag mötte SDN Lärjedalens polititiker över 70 oroliga och upprörda lärare, föräldrar och boende från Hammarkullen och Hjällbo. Det var till politikernas så kallade ”Dialogmöte” som så många slöt upp. Dialogmöten som i vanliga fall står tomma på grund av bristen på information fyllde nu salen efter att personalen på skolor och nätverket Hammarkullen mot nedskärningar gått ut till föräldrar och lärare om mötet.

Budskapet var glasklart, vi är beredda att kämpa. Skolan klarar inte mer nedskärningar. Men man sträckte också ut sin hand till andra verksamheter som äldreomsorgen, kulturskolan och fritidsgårdarna. Vi står inte mot varandra vi vill stoppa alla nedskärningar. Vi vägrar betala krisen.

RS Hammarkullen och RS Hjällbo som deltog på mötet återkommer med mer information imorgon.

Göteborgs förorter reser motstånd

Det är en stämning av revolt i Göteborgs förorter mot nedskärningarna på skola, förskola och fritids. I Biskopsgården och Hammarkullen reser sig nu motståndet.

I Biskopsgården beslutade man att stänga ungdomsgården G-Spot och nu också ”nattiset” Barnens hus. Samtidigt som skolan drabbas av stora nedskärningar. Situationen ser likadan i alla Göteborgs förorter. Men det har också fött sin motreaktion.

– Vi kommer att demonstrera den 1 oktober klockan 18:00 på Vårväderstorget, det är viktigt att alla kommer dit, uppmanar Camilla Tängman, talesperson för föräldrakommittén på Sjumilaskolan i Biskopsgården, som var ute i en veckas strejk innan sommaren.

– I Hammarkullen uppvaktar man politikerna på deras ”dialogmöte” och de får möta verkligheten som nedskärningarna skapar. Den 6 oktober kl 14.00 kommer vi att demonstrera från Hammarkulletorget och till politikernas möte i Hjällbo, säger Amer Mohammed Ali.

Kristofer Lundberg och Joel Eriksson

Demonstrera mot nedskärningarna

Biskopsgården

Vårväderstorget

1 oktober 18.00

Arr: Föräldrakommittén

Lärjedalen

Hammarkulletorget

6 oktober 14.00

Arr: Hammarkullen mot nedskärningar

RS Biskopsgården sitt första möte.

Fem personer deltog på första mötet och partiföreningen kommer att växa då det finns flera kontakter som vill gå med.

Mötena hålls på Vårväderstorget där de flesta medlemmarna bor. Mötet inleddes av Patricia Degerman om nedskärningarna i den offentliga sektorn. Lärare blir avskedade, kamrat stödjare tas bort, klasserna blir större. Den 1 oktober kommer vi att delta på föräldrakommiteens demonstration mot nedskärningarna.

Många av medlemmarna i Biskop arbetar inom omsorgen diskussionen efteråt gav oss en tankeställare om vården. Hur ska vi kunna förbättra arbetsförhållandena? Vad kan RS göra? Detta är en punkt vi kommer diskutera på möten framöver.
Samantha Singer Nordmark

Biskopsgården i kamp mot nedskärningar

Satsa på skolan, fler möteslokaler för ungdomar, få bort ungdomsarbetslösheten, det var några av de förslag som kom fram under gårdagens dialogmöte i Biskopsgården.

Tyvärr är det bara drömmar, samma dag som dialogmötet hölls skickades nedskärningsbudgeten på 35 miljoner ut till stadsdelsnämndens politiker.

Mötet samlade 80 deltagare – föräldrar, men främst tjänstemän från olika sociala instanser. Mötet var en tre timmar lång samarbetsövning, med fina ord om öppna fritidsgårdar, jobb till ungdomar, en skola som ser varje elev. För de föräldrar som samlats för att prata om nedskärningarna tystades aktivt ner.

Det blev för mycket för en del föräldrar som gått till mötet för att verkligen påverka:

– Vi har redan haft dessa diskussioner, vi föräldrar gjorde en konsekvensanalys, ungdomar satte upp en ungdomsgrupp och presenterade vad man ville ha. Ändå skar ni bort 9 lärare här på Sjumilaskolan! Vi har strejkat, vi har gjort mycket, nu är det dags att fortsätta göra motstånd, sa Patricia Rydhult, en av föräldrarna som var med under skolstrejken före sommaren.

Hon en av de få som fick rungande applåder när hon och några till föräldrar lämnade mötet.

Av de 50 tjänster som var hotade innan sommaren har minst 30 tjänster försvunnit. Det har inneburit att klassernas storlek har skjutit i höjden, 27 barn i en årskurs etta, där majoriteten inte har svenska som modersmål, med en lärare. I högstadieklasser har bild och slöjd slagits ihop, så att eleverna får turas om att använda symaskinen.

Listan kan göras lång på hur nedskärningarna redan nu lett till katastrofala följder. Allt tal om öppna fritidsgårdar på kvällar ekar också tyst. Samtidigt med mötet har kommunen valt att överge fritidsgården the Spot, och utan den eldsjäl som nu håller stället öppet gratis skulle stället hålla stängt.

Nu är det upp till bevis om kommunen verkligen vill hålla det öppet, det är väldigt små pengar som behövs för att verksamheten på the Spot ska gå runt.

– Det är inte meningen att föräldrar ska ta över efter sparkade fältassistenter och fritidsgårdar efter de kommer hem från jobbet, de ungdomar som har problem hemma måste ha någonstans de kan vända sig, säger Murat Solmaz, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna Biskopsgården.

Protesterna kommer att fortsätta

– Vi kommer att demonstrera den första oktober klockan 18:00 på Vårväderstorget, det är viktigt att alla kommer dit, uppmanar Camilla Tängman, talesperson för föräldrakommitteen på Sjumilaskolan.

Joel Eriksson

Rättvisepartiet Socialisterna kräver:

Mer pengar till kommuner och landsting, de 10 miljarder som staten skjutit till täcker bara en del av det 45 miljarder stora underskottet.

Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – Låt kapitalisterna betala sin egen kris.

Rädda jobben, inte spekulanterna- För ett kämpande fack som besvarar varsel och nedskärningar med protester

Protest mot EU

Den 26 september demonstrerade 250 personer mot EU och dess politik. Demonstrationens storlek gav inte en rättvis bild av EU motståndet som finns. Tyvärr har arrangörerna ”nätverket nej till EU” valt, trots bredden i paroller, att inte mobilisera på allvar.

Bakgrunden till demonstrationen är att EU håller ministermöte i Göteborg nu i dagarna. Marschen började från Gustav Adolfs torg och slutade på Järntorget. Demonstrationen gick med parollen ”Nej till EU-politiken” och under det fanns en rad frågor som ”nej till Lissabonfördraget”, ”För rätten till asyl”, ”Mot miljöförstöring”, ”Nej till militarisering”. Med alla dessa paroller skulle en verkligt kraftig manifestation kunnat arrangerats. Till exempel hade inte Asylrörelsen bjudits in som själva för inte så länge sedan mobiliserat 800 personer i en manifestation mot ”Fort Europas murar”.

Kommunistiska Partiet som som var flest på plats i demonstrationens nöjde sig med nationalistiska paroller och valde att enbart koncertrera sig på ”Nationellt självbestämmande” och ”Sverige ut ur EU”. För att komplettera detta demonstrerade Rättvisepartiet Socialisterna under parollen ”Europa ut ur EU – För en socialistisk värld”. RS håller självklart med om att Sverige ska lämna EU, men att enbart lyfta den parollen skapar illusioner om att svensk kapitalism skulle ha ett alternativ. Istället står RS för en alleuropeisk massrevolt för att skrota kapitalets EU. Talkörer som ”Europa ut ur EU!” och ”Den som flyr har inget val, ingen människa är illegal!” hördes från RS livliga del. Rättvisepartiet Socialisterna deltog i demonstrationen med 26 medlemmar, som sedan efter demonstrationen sålde Offensiv i Nordstan och Brunnsparken.

Amer Mohammed Ali

GP om demonstrationen

GF om demonstrationen

SR om demonstrationen

Fullsatt möte med Asylrörelsen

Det blev ett fullsatt möte med Asylrörelsen när man samlades i Hammarkullen Folkets Hus i torsdags.

Representanter från flera organisationer fanns representerade när mötet öppnades. Iranka flyktingars riksorganisation, Ingen människa är Illegal, Irakiska flyktingars förbund, Stadslösa somaliers förbund, Rättvisepartiet Socialisterna, Elevkampanjen, Socialistiska Studenter och Hekmatisterna. Där fanns också asylsökande och gömda från Afghanistan, Iran, Irak och Kurdistan.

Kristofer Lundberg inledde mötet med en presentation om Asylrörelsen som sedan översattes på de olika språken.

Diskussioner om behovet av kamp fördes sedan och beslut på att organisera demonstrationer, debatter med politiker och stormöten togs. Asylrörelsen kommer också att försöka samla de olika asylgrupperna och aktionsgrupperna i gemensamma aktioner i hela landet. Vi står inför en situation där behovet av att en ny massrörelse måste växa fram är akut.

RS Göteborg

Brutal attack mot CWI medlem in Kazakhstan

Välkänd socialistisk kämpe och medlem i Socialistiskt Motstånd CWI Kazakhstan Ainur Kurmanov har blivit våldsamt attackerad och ligger nu på sjukhus. Sotsialisticheskoe soprotivlenite (CWI in Kazakhstan) låter meddela att dessa försök att skrämma socialistiska arbetare och unga till tystnad kommer inte att lyckas.

Sent på kvällen den 22 september attackerades Ainur Kurmanov, som är ledande medlem i Socialistiskt Motstånd – CWI i Kazakhstan. Han blev brutalt attackerad av okända slagskämpar utanför sitt hem. Dessa slagskämpar överföll honom vid ingången till hans hem i staden Alma-Ata.

 Ainur ligger nu på sjukhus och lider av minnesförlust och huvudskador. Han är skadad från topp till två och de har brutit ett finger av honom. Av skadorna att se har Ainur misshandlats med ett järnrör. Han slogs ned bakifrån utan varning och hade därför ingen chans att försvara sig. Ainur lyckades ändå fly in i sin lägenhet. Socialistiskat Motstånds medlemmar och sympatisörer har besökt Ainur på sjukhuset och rapportear att han är på bättringsvägen och mår under omständigheterna bra.

Han har fått bandage och sy samt fått annan medicinsk behandling. Ett sådant överfall på en välkänd socialistisk aktivist kan inte nonchaleras eller tillskrivas vara en slump. För aktivister i Socialistiskt Motstånd och bland andra arbetare och kämpande unga är detta ett självklart beställningsjobb. Som en välkänd kämpande profil för arbetarklassens rättigheter och en förkämpe för fattiga har Ainur under en lång tid varit en måltavla.

Han har upprepade gånger sänts i fängelse på uppdiktade anklagelser senast 15 dagars fängelse den 22 juli i år. Nyligen har Ainur haft en viktig del i kampanjarbetet för att försvara arbetare vid Almatinskii Wagon Factory och vid Almatinskii Heavy Engineering Plant (AZTM). Med Ainur’s aktiva stöd och assistans gick arbetarna ut i strejk och deltog på ett protestmöte tillsammans med andra kämpar.Som ett resultat räddades hundratals jobb vid industrin och fabriken räddades.

Cheferna har gjort allt för att detta inte ska återupprepas vid AZTM plant, där kampen för att rädda fabriken just har inletts. Direktörerna och aktieägarna vid dessa stora arbetsplatser fick företagen för småsummor då de privatiserades.

Vad som än legat bakom det brutala överfallet som utan tvekan var planerat på Ainur var tänkt att sätta ett exempel för att skrämma dem som varit beredda att kämpa tillsammans med honom. Men de har misstagit sig. Ainur och Socialistiskt Motstånd är inga som låter sig skrämmas.

Kampen för arbetare och fattigas rättigheter i Kazakhstan kommer nu snarare att trappas upp för att besvara denna attack. Medlemmar i Socialistiskt Motstånd är beslutsamma om att besvarar alla attacker. CWI uppmanar till solidaritetsaktioner internationellt. Arbetarorganisationer, partier och fackföreningar måste protestera mot hur oppotionella behandlas i Kazakhstan.

”Vi kräver omedelbara gripandet av de ansvariga för denna fega attack på vår medlem” säger Socialistiskat Motstånd i ett uttalande . De uppmanar också till protester utanför ambassader och att protestyuttalanden skickas till myndigheterna i Alma-Ata.

http://www.almaty.kz/page.php?page_id=416&lang=2 (Click on tab below “Question to Akim” toolbar for email pop up)

http://www.prokuroralm.kz/page.php?page_id=17&lang=1 (Click on blue tab above list of questions for email pop up)

Messages of solidarity can be sent to Ainur directly by email: socialism.rk@gmail.com

Biskopsgården: Ny RS partiförening

Idag torsdag har Rättvisepartiet Socialisternas nyaste partiförening Biskopsgården sitt första möte 18.00 på Vårväderstorget.

- Nu etablerar sig Rättvisepartiet Socialisterna i Biskopsgården. Vårt första mötestema är Kampen mot nedskärningarna, en högst aktuell fråga, säger Patricia Degerman

- RS har medvetet haft kampanjer på Hisingen en längre tid för att på sikt bilda en partiförening. Men utvecklingan har gått snabbare än vi trott. Bara förra veckan gick två nya medlemmar med i partiet, båda boende på Vårväderstorget där vi redan har flera medlemmar sedan tidigare. Det kommer därför vara här vi har partiföreningens möten, säger Murat Solmaz

Att Rättvisepartiet Socialisterna etablerar sig i Biskopsgården är viktigt. Det är ett område hårt drabbat av nedskärningar. Här har föräldrar kämpat för sina barn mot nedskärningspolitikernas slakt av skolan. En höst av hård kamp står nu framför oss och RS Biskopsgården kommer fullhjärtat ge sitt stöd till kampen mot nedskärningarna.

RS Göteborg