RS Göteborg på Island: Studenter demonstrerar

Torsdag den 29 januari tågade Róskva röda studenter från Isländska universitetet till Alltinget för att försäkra en kommande regering om att studenterna är beredda på att kämpa för sina rättigheter. De överlämnade en kravlista, samma krav som den fällda regeringen fick i december då studenterna protesterade mot nedskärningarna.

Diskussionerna om att formera en ny regering mellan Gröna vänsterpartiet och socialdemokraterna, som ska styra fram till nyvalet i vår, hade pågått sedan tidig morgon i parlamentshuset. Socialdemokraterna hade meddelat att det nu inte fanns några avgörande frågor kvar att diskutera och att mötet gått bra. Det var nu ett perfekt tillfälle för studenterna att resa sina krav.

Med en röd banderoll i täten, med texten ”Utbildning först”, röda fanor, trummor och plakat marscherade de bestämt till Alltinget. På ett av studenternas plakat syns texten ”Med utbildning bygger vi landet”. Detta är en kritik mot såväl polismakten som regeringen, på polisens vapensköld finns texten ”Med lag bygger vi landet”. Detta är en polismakt som blivit hårt kritiserad av massrörelsen som har rest frågan om behovet av en ny polisapparat. Med talkörer som utbildning är makt, stördes politikernas möte.

– Vi är här för att försäkra oss om att politikerna inte glömmer bort oss, att när de förhandlar där inne ska de veta att vi har våra krav. Vi vill sätta utbildningen på agendan. Utbildning är viktigt för hela samhället, vi behöver utbildningen, samhället behöver utbildade. Det är vi unga som ska bygga upp det har samhället som de raserat, säger Bergpora Snabjörnsdottir till Offensiv.

– Vi vill påminna en eventuell ny regering om att landets framtid vilar i våra händer. Vi vill ha en utbildning som vi förtjänar, säger Anna Finnborgadottir.

– Vi vill ha en första klassens utbildning, vi är den generation ska bygga samhället. Här är vi glöm inte det, säger Bergpora Benediktsdottir.

Kristofer Lundberg i Reykjavik

RS Göteborg på Island: Protest mot Nato-möte

I onsdags, den 28 januari, hölls ett NATO-cocktailparty på Hilton Nordica i Reykjavik pa Island. De krigskriminella försökte in i det sista hålla sin mingelplats hemlig för att slippa protester, vilket försvårade för demonstranter att mobilisera.

Men sent på eftermiddagen gick ett meddelande om demonstration ut, protesten skulle samlas 18.30. Redan en timma innan hade de första demonstranterna anlänt med skramlande kastruller och plakat med texten ”Nej till NATO” och ”NATO mördare” samt regnbågsfärgade fredsflaggor.

När generalerna anländer för att gå in startar talkörer ”NATO mordare” och ett par snöbollar ven genom luften. Polisen virrar oorganiserat runt i panik för att se var snöbollarna kastas ifran. Efter detta fortsätter demonstrationen lugnt en bra tag.

Ett sextiotal maskerade poliser vaktar mötet och det är uppenbart att ju längre tiden går och ju kallare det blir desto mer vill polisen gripa in men de har inte fått en anledning till att göra det. När en ung kille efter några timmar tänder eld på en NATO-flagga ser polisen sin chans, de rusar våldsamt in och rycker flaggan ur händerna på killen. En man springer då fram och tar tillbaka den, tumult uppstår och två omhändertas.

Polisen överreagerar och det är uppenbart att folk blir provocerade, men det besvaras inte på annat sätt än att några snöbollar kastas. Efter ytterligare någon timma har protesten krympt till ett sextiotal som förvirrar polisen när de går runt till hotellets baksida. Där ropas talkörer mot cocktailpartyt och snöbollar kastas på rutorna. En polisman som agerat hotfullt tidigare springer in med vevande batong, nu slår demonstranterna tillbaka för första gangen. Fler poliser anländer med dragna batonger och en omhändertas. Provokativt går polisen runt och fotar alla som deltar. En man säger till Offensiv: ”oavsett hur provocerade polisen blir av snöbollar väger de lätt i förhållande till NATO:s bomber”.

Detta var en liten demonstration, men med deltagare i alla åldrar, unga, gamla, barn som visar att krigsmotståndet fortfarande lever på Island. Hade inte mötet hemlighållits hade demonstrationen varit betydligt större.

Kristofer Lundberg i Reykjavik

RS Göteborg på Island: Röda studenter ställer krav

Róskva, röda studenter är en vänster-studentorganisation som samlar socialistiska studenter på universitetet i Reykjavik.
Róskva röda studenter är en organisation med allt från reformister till radikalvänster. De beskriver sig som en allians av socialt tänkande och har funnits i 20 år. De stödjer inte något politiskt parti i dagsläget och har ett hundratal aktiva på universitetet.
Offensiv har talat med Sigurdur Kari Árnason, en av dess kandidater i valet till studentfullmäktige.

- Under hösten har isländska studenter haft det otroligt svårt i och med den ekonomiska krisen som slagit mot landet. De som har lån i andra valutor har det ännu svårare, berättar Sigurdur Kari Árnason.

- Röda studenter menar att kampen for studenternas rättigheter är lika viktig utanför universitetet som på universitet. Det är politiska beslut som avgör framtiden för studenterna och då måste man också vara delaktig i den politiska kampen, säger Sigurdur.

- Vi försöker vara studenternas röst, säger han och fortsätter: När krisen slog till ville regeringen i december skära 2 miljarder isländska kronor (IKR). Efter protester och en skrivelse från Róskva röda studenter och studentfullmäktige där vi styrt i två år backade regeringen delvis. Vi kunde dock ha gjort mer tror jag, men det blev en nedskärning på 1 miljard IKR.

- När en ny regering nu troligen kommer att formeras mellan Gröna vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Progressiva partiet som är ett centerparti måste vi fortsätta att kämpa. Vi kommer att överlämna en kravlista första dagen regeringen är tillsatt, med studenternas krav, bland annat stopp på nedskärningar och mer resurser till utbildning. Vi vill ha en första klassens utbildning, det är extra viktigt nu i krisen då det inte finns några arbeten att få, säger han.

- Nu är det tid att visa färg for oss. Socialdemokraterna är inte fria från ansvar, de satt med i den förra regeringen. Vi i Róskva röda studenter är socialister, för oss spelar det ingen roll vem som sitter i regeringen. Om de inte genomför förbättringar för oss måste vi kämpa mot dem. Men vi hoppas de lyssnar på våra krav. En ny regering kommer kommer att vara under en stor press, de vill ju ha våra röster i nästa val som kommer att vara i vår. Vill de det så måste det till förändring, poängterar Sigurdur Kari Árnason.

- Det är historiska tider nu, säger Sigurdur. Islänningarna brukar inte ta till gatorna, men folket kom tillbaka gång på gång varje dag tills dess att regeringen lämnade in. Den konservativa högerregeringen är äntligen borta för första gången sedan 1991, men kampen måste fortsätta och vi hoppas studenterna kommer att ta en mer aktiv del i de fortsatta protesterna.

Sigurdur Kari Árnason hoppas i framtiden få se mer samarbete mellan studentorganisationen och arbetarklassen, framför allt fackföreningarna. En paroll som måste resas är Folket före pengar, avslutar han.

Intervju: Kristofer Lundberg i Reykjavik

Regeringsbluff om extra EU-pengar till biljobben

Regeringens antydningar om att man nu ordnat fram extra EU-pengar för att rädda jobben framstår allt mer som en bluff.

Det handlar om EU:s socialfond, som inte är något nytt, utan som se­dan 2007 har delat ut pengar till bland annat företag, som velat vidareutbilda sin personal.
Pengarna i fonden, totalt 3,6 miljarder kronor fördelade på åren 2007-2014, ska gå till att täcka företagens utgifter för lärare eller utbildningslokaler – inte till löner för dem som riskerar att förlora sina jobb.
De beslut som regeringen fattat handlar inte om någon ökning av fondens resurser. Istället har regeringen beslutat att tidigarelägga en del av fondens utbetalningar. Man har också beslutat att ändra ansökningskriterierna så att en person som går en vidareutbildning via sin arbetsplats inte ska behöva avsluta utbildningen om denna förlorar sin anställning. Än så länge är det dock oklart om den som går en kompetenshöjande utbildning, men som förlorat sitt jobb, ska ha rätt till a-kassa.

– Pengarna i socialfonden räcker inte långt, säger Jan Hägglund, kommunfullmäktigeledamot för Rättvi­separtiet Socialisterna. För Västerbot­ten handlar det om 12 miljoner kronor per år i sju år. Det skulle göra 3 000 kronor per person för var och en av de nästan 4 000 som har varslats den senaste tiden. Dessutom må­ste företagen gå med på att betala lön åt dem som går utbildningarna. Hittills har exempelvis Volvo inte velat avsätta en enda krona för sådana satsningar.
Scania är ett av de företag som sökt pengar från socialfonden. Företaget har prisats i media för att man valt att utbilda istället för att varsla. Vid en närmare granskning är sanningen inte fullt så enkel.

Redan i oktober beslutade Scania att inte förlänga kontraktet med cirka 2 000 visstidsanställda, varav 500 i Sverige. En stor del av den svenska arbetsstyrkan, där bara 6 000 jobbar i själva produktionen. Tack vare den stora andelen tillsvidareanställda har Scanias personalminskningar kunnat genomföras utan uppmärksammade varsel eller förhandlingar med facket.
Inom relativt snar framtid kommer Scania att ställas inför valet att varsla eller att vidareutbilda sin personal.
Den övertidsbank som fylldes på under rekordåren är snart tom. Enligt uppgifter från företaget har man tio s k stoppdagar att använda innan man måste fundera på ytterligare åtgärder.
Även om Scania officiellt säger att man föredrar utbildning framför avsked kan nya varsel inte uteslutas.

Patrik Brännberg

Alla jobben kvar på IAC

Medan varselvågen fortfaran­de slår hårt mot västkustens bilindustri återanställer IAC de varslade i Låssbyfabriken och förlänger anställningar­na.

IAC är en av Volvos stora underleverantörer som levererar instrument­brädor och dörrpaneler. För 5 måna- der sedan varslade IAC 51 anställda om uppsägning, i samband med Volvos nedläggning av det tredje skiftet.
Två månader efter varslen hade IAC ett stormöte med sina anställda om framtidsplanerna. Här meddelades det att två IAC-fabriker skulle läggas ner och produktionen skulle delas upp mellan den nybyggda Låssbyfabriken och Färglandafabriken. De fabriker som är hotade är Tidaholmsfa- briken i Sverige och Teresinfabriken i Polen.
Färglandafabrikens arbetare har nu fått erbjudande om jobb i Göteborg, precis som när IAC la ner fabriken i Tanum. Men IAC-ledningen i Europa har inte gett de polska Tere­sinarbetarna några erbjudanden om flytt till Sverige. Båda fabrikerna ska flyttas under 2009.
Med denna bakgrund började IAC Låssby återanställa och förlänga uppsägningarna. Tio personer har fått sin fasta tjänst tillbaka och uppsägningsbrev har rivits. De flesta av dem fick tre månaders förlängning av uppsäg­ning och bara några få har fått sex månaders förlängning av uppsägning. Endast fem arbetare kom inte tillbaka på grund av att de under tiden hittat nya jobb.

Den 5 januari var den första arbets­dagen för IAC-arbetare som kände lite mer hopp om framtiden än andra leverantörer och Volvo­arbetare, men stämningen blev inte långvarig eftersom huvudkunden fortfarande blöder ekonomiskt. Samma vecka vändes hoppet till ny oro efter Volvos pressmeddelande om att de ska halvera produktionen de kommande två månaderna. Idag har de som först fick sex veckors förläng­ning bara två veckor kvar och de har fortfarande inte fått någon information. Oron växer hos arbetarna när tiden håller på att gå ut, samtidigt som beskeden om nya varsel fortsätter.
Nu behövs det skarpa krav från fackklubbens sida om att hela varsellistan ska rivas upp och att alla varslade ska få tillbaka sina fasta tjänster. Offensiv har intervjuat en av de varslade arbetarna på IAC.

Hur kändes det att komma tillbaka till jobbet den 5 januari?
– Man blir ju glad att komma tillbaka till arbetet och arbetskamrater Men att det är på bekostnad av andra arbetare i både Sverige och Polen kändes inte bra. Jag fick bara sex veckor så jag sitter inte så säkert heller, eftersom jag är en av dem som anställts sist.

Hur ser du situationen idag?
– Jobbig och osäkert. Varje dag som går bort är förlorad, jag och an­dra har bara två veckor kvar. Vad som händer sen vet ingen, vi får ingen information.

Hur agerade fackklubben?
– Jag vet inte, som jag sa får vi in­gen information. Det är som det var under förhandlingarna, tyst och händer inget. De borde göra någonting eftersom vi är underbemannade se­dan Manpower lämnat fabriken. De kan kanske samla in namn eller någonting som vi gjorde på golvet och kräva en ny förlängning eller de gam­la jobben tillbaka.
Kaan Özsan

RS Göteborg på Island: Hårt tryck på ny regering

Protesterna i Reykjavik på Island fortsätter. Arbetare, ungdomar och pensionärer har tagit till gatorna många gånger. De har t o m mött våldsam konfrontation från polismakten och lyckats fälla regeringen. I ledningen för rörelsen står de unga. Möten har organiserats över hela landet där den ekonomiska krisen har diskuteras, vissa möten så stora som med 10 000 deltagare.

Efter att regeringen föll i måndags (26 janauri) vill nu makthavarna skynda på utvecklingen med att bilda en ny regering. Den fällda stadsministern Geir Haarde föreslog en samlingregering med fem partier. Allt för att hans Självständighetsparti inte skulle hamna utanför. Partierna har dock inte kunnat enas. Andra menar att en minoritetskoalition med Socialdemokraterna och det Gröna vänsterpartiet är alternativet.

Men den viktigaste frågan handlar snarare om vilken politik som ska föras efter valet, på vilket program ska Island styras. Island behöver en arbetarregering med ett klart antikapitalistiskt program, som motsätter sig den nyliberala politiken med nedskärningar och privatiseringar, som för en politik för arbete åt alla och en lön att leva på, som tillför pengar till skola och utbildning. Detta kräver förstås kamp mot det kapitalistiska systemet och dess representanter och en kamp for ett demokratiskt socialistiskt Island.

I skrivande stund sitter Islands president Olafur Ragnar Grimsson i samtal med den socialdemokratiska partiledaren Ingiborg Solrun Gisladottir och den gröna vänsterns ledare Steingrumur J Sigfusson för att diskutera en koalitionsregering. Presidenten hoppas att samtalen inte ska pågå länge, utan att en ny regering ska kunna installeras de närmsta dagarna.
Allt pekar på att en sådan regering kommer att bildas då det visat sig att det Gröna vänsterpartiet är berett att samarbeta med Socialdemokraterna. En minoritetskolaition skulle också få stöd från det Progressiva partiet, ett parti som tidigare varit allierat med Självständighetspartiet.

En ny regering kommer dock att stå under en otrolig press från massorna. Socialdemokraterna som satt i den regering som fälldes av rörelsen ses som medansvariga för den politik som fördes.
Gröna vänsterpartiet togs helt och hållet på sängen av styrkan och beslutsamheten i massrörelsen, men de lyckades ändå kanalisera ilskan till stöd i opinionen genom att resa en del radikala krav.

Stödet skulle dock snabbt kunna försvinna innan nyvalet i vår på grund av samarbetet med socialdemokraterna som är medansvariga för den tidigare regeringens politik. De har varit högst delaktiga i korruptionspolitiken mellan politiker och banker. De tidigare regeringspartierna ses som symboler för den vänskapskorruption och hemliga uppgörelser som funnits mellan politiker och banker, som är grunden till den finansiella kraschen. ”Bankerna och politikerna har gått till sängs med varandra” har blivit ett utryck.

Kampviljan och ilskan mot regeringen och beslutsamheten att fälla den, vilket lyckades, har gett massorna ökat politiskt självförtroende.
Många arbetsplatser har sänt hela delegationer till demonstrationerna som varit de största i landets historia.
Protesterna slutade inte ens med regeringens avgång utan fortsätter nu med att kräva att riksbankchefen David Oddsson, som är den avgående statsministerns bästa vän, ska avgå.

Nu krävs att massrörelsen formerar sina egna krav. Att klart och tydligt ställa ett ultimatum, att oavsett vilken regering som kommer till makten, ska den genomföra de krav som rörelsen framför. Om inte ska den möta samma öde som den förra regeringen.
Arbetarklassen måste visa att den inte söker svar från sina gamla ledare utan själv är beredda att styra. För detta krävs en demokratisk organisering och diskussioner om vilket program som är nödvändigt.

En ny regering som fortsätter med samma galenskap kommer snabbt att möta motstånd. Men hatet, ilskan och vreden mot politiker och bankirer måste omformuleras till ett program för att föra samhället ur krisen, ett planerat, demokratiskt socialistiskt Island. Nätverken, rörelserna, fackföreningarna och de som försvarar arbetarklassens intressen måste också uppmana arbetare och ungdomar i övriga nordiska länder och hela Europa att följa samma exempel.

Kristofer Lundberg i Reykjavik

RS Göteborg på Island: Masskamp fäller regeringen

Den isländska borgerliga koalitionsregeringen blev den första att avgå av finanskrisens verkningar och de protester som följt i dess spår. I måndags avgick regeringen pressad av massprotester som pågått sedan slutet av oktober. För bara en vecka sedan sa statsminister Geir Haarde från självständighetspartiet att hans koalitions- regering tillsammans med socialdemokraterna inte var på väg att falla, i måndags var det ett faktum. Redan i söndags avgick handelsministern.

Att Haarde hade utannonserade nyval den 9 maj i år (egentligen skulle val hållas 2011), hade inte stoppat de nästan dagliga protesterna som krävde regeringens omedelbara avgång. Inte heller att han meddelade att han själv inte ställer upp för nyval.

Den ekonomiska kris som slagit hårt mot Island och dess 320 000 invånare har skapat en stämning av revolt med krav på regeringens avgång som huvudparoll. Sedan slutet av oktober har dagliga proteser ägt rum och varje lördag har man samlat till massprotest med krav på regeringens avgång. 1000-tals har deltagit i demonstrationerna som bara växt i styrka.
Island har de senaste 10 åren varit ett nyliberalt frimarknadsexperiment. Men den globala finanskrisen fick den isländska valutan att kollapsa och så också dess finansmarknad. Krisen vände ekonomiskt välstånd till ekonomisk kollaps vilket lett till en ilska mot regeringen, banker och företag. Bankerna kraschade men räddades av ett förstatligande. Detta kommer i sin tur att öka de antikapitalistiska stämningarna.

Många har förlorat sina arbeten, kostnaderna för lån har stigit kraftigt, valutan har rasat och bostadspriserna sjunkit. Den ekonomiska tillväxten väntas i år minska med 9 procent och arbetslösheten som varit i det närmsta obefintlig stiga till över 8 procent. För den isländska befolkningen bär regeringen ansvaret för hur hårt krisen slagit mot landet.
Regeringen har varit under stark press sedan finanskrisen slog till mot Island. Det var en beslutsam rörelse med ett ständigt ökande antal människor på Island ställde sig bakom kravet på regeringens omedelbara avgång och total förändring.

Regeringen anklagas öppet för att misskött landets ekonomi och stått paralyserad i flera månader sedan krisen slog ned. Regeringen, företagen och bankerna ses som ruttna kriminella och fuskare.

Det är krav på en total förändring som speglas på gatorna. Siffror visar att 70 procent av företagen på Island tekniskt sett är i konkurs och så också 40 procent av hushållen. Arbetslösheten stiger och har ökat från 6 till 9 procent. Det är en ökning med 45 procent rapporterar Islands arbetsförmedling.
Rörelsen har kallat sig ”Fleece revolutionen” med anspelning på den kalla vintern och att man vill ha en ”mjuk revolution”. Hur snabbt utvecklingen går kan ses i att Island den 5 oktober 2008 var världens sjätte rikaste nation och på morgonen den 6 oktober talade statsministerna i TV och radio om att man ”försöker att undvika en nationell konkurs”.

Snabbt började protesterna, först med några hundra och snabbt blev det flera tusen. De trotsade den kalla vintern för att fälla regeringen.

Hur stor ilska som visas av de som förlorat allt i den ekonomiska krisen kan ses i de demonstrationer som samlat 1000-tals.
Vändpunkten kom den 20 januari. Tusentals hade samlats framför parlamentet och dagliga demonstrationer följde.
Den 21 januari samlades man utanför Nationella Teatern i Reykjavik. Med kastruller som trummor och talkörer som ”fäll den inkompetenta regeringen”. Innanför sitter den socialdemokratiska alliansen och diskuterar sitt regeringssamarbete med självständighetspartiet.

Senare samma dag var en ny demonstration som samlade 1000-tals som tågade till regeringens kontor varav statsministern flydde till sin bil som omringades av tusentals demonstranter. Folkmassan blockerade bilen, bankade på taket och rutorna ropandes ”avgå, avgå”.
Kravallpolis kallades till platsen för att skingra och tvinga bort demonstranterna som svarade med att kasta snöbollar och ägg. Polisens hårda agerande provocerade senare samma kväll fram en konfrontation där demonstranter svarade med att kasta sten och flaskor varav två poliser skadades.

Protesterna fortsatte sedan den 22 januari men under fredliga former. Den 23, efter snart en veckas demonstrationer tvingades Haarde utlysa nyval och annonsera sin avgång i hopp om att stoppa protesterna. Detta var verkningslöst och demonstrationerna fortsatte – de största sedan 1949 då Island gick med i NATO.

Den 24 januari meddelade handelsministern att han avgick. Samtidigt demonstrerade 5 000 utanför Alltinget.
Vi stannar tills ni avgår var budskapet, kravallpolis hade skickats ut för att bevaka Alltinget. Sedan dröjde det bara två dagar innan resten av regeringen föll. Islands befolkning vill se en total förändring av samhället.
Gräsrötterna mobiliserar nu sina krafter för att bilda en lista för att utmana Självständighetspartiet.
Olika protestgrupper, nätverk och rörelser bildas hela tiden. Nu pågår ett samtal mellan dessa om att skapa ett Manifest för ett nytt samhälle.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och CWI den internationella socialistiska organisation RS tillhör menar att ett sådant manifest måste ta helt avstånd från nedskärningar och privatiseringar och vara antikapitalistiskt.
Att rörelsen tvingade regeringen på fall samt utvecklingen globalt kan vrida utvecklingen åt vänster.

Skulle det vara val idag skull Gröna vänstern vinna valet. Partiet är anti-storföretag, miljömedvetet och motståndare till militärt samarbete och NATO samt menar att naturresurser måste stå under samhällets ägo. Vid en valseger kommer Gröna vänstern att stå under hård press. Ska de kunna leva upp till förväntningarna så måste de utmana kapitalisterna och deras allierade. För att verkligen skapa ett nytt samhälle måste man bryta med kapitalismen och ta kamp för ett socialistiskt Island.
Kristofer Lundberg
i Reykjavik

SP hakar på smuttskastningen som inleddes av stalinisterna

”Vad står det på bössan?”, skriver Håkan Blomqvist i en kommentar i Internationalen. Tyvärr har han inte tagit reda på svaret på frågan innan han skrev. Istället vidarebefordrar han ett anonymt och ännu grövre påhopp på Rättvisepartiet Socialisterna än Proletärens falska anklagelser.

Vad är det som har hänt? RS har deltagit i demonstrationerna mot Israels krig på alla orter där vi har medlemmar. I Luleå, Umeå och Sundsvall har vi också haft talare. På demonstrationerna har vi sålt Offensiv, knappar mot kriget och samlat namn för en socialistisk lösning i Mellanöstern.

I Proletären (och i den anonyma spottloska HB refererar) påstås att vi gått runt med ”bössor där det med fet stil står ‘GAZA’”, men att pengarna gått till Israel eller ”sionister”. Istället för att ifrågasätta smutskastningen hakar Håkan Blomqvist på med tala om ”bedrägliga insamlingsmetoder” som israeliska socialister ”smutskastas” av.

Det finns bara ett krux – vi har inga bössor som det står GAZA på och vi skickar så klart inga pengar till staten Israel eller sionister. HB sa till mig (i ett samtal efter att han skrivit sin kommentar) att ”folk i Stockholm” klagat på våra bössor. Han blev därför något förvånad när jag berättade att vi inte gått runt med några bössor i Stockholm. Där vi haft bössor var i Göteborg, på demonstrationen den 10 januari. Texten på dessa var ”Stoppa Israels krig – Rättvisepartiet Socialisterna”.

Större delen av de pengar vi får in kommer från sålda Offensiv, prenumerationer och knappar. De övriga pengar vi samlat in går till CWI:s kampanj mot kriget, i Sverige så väl som i Israel/Palestina. CWI i Israel/Palestina –Tnu’at Maavak Sotzyalisti/Harakat Nidal Eshteraki – har drivit en mycket aktiv kampanj mot kriget (se rapporter på www.socialistworld.net). I Sverige har vi använt de arabiska flygblad som våra kamrater i Israel/Palestina framställt.

Vi vet att stalinister inte kan skilja på stat, militär och regering å ena sidan och svurna krigsmotståndare och revolutionära socialister på den andra. HB skriver att med rätta att KP ägnat sig åt ”lögnaktigt förtal”. Men vad ska man säga om den anonyma skribent HB citerar, som jublar åt samma stalinisters attack på trotskister? Håkan Blomqvist tycks säga att vi har oss själva att skylla.

Ungefär: ”titta på oss, vi samlar inte in några pengar och blir heller inte angripna”. Vi vet att det irriterar vissa att RS samlar in pengar från medlemmar, sympatisörer, prenumeranter och ”vanligt folk”. Resultaten av insamlingarna har redovisats i Offensiv allt sedan tidningen startade 1973.

Detta till skillnad från de vänsterorganisationer som antingen aldrig redovisar något, inte samlar in några pengar, betalas av staten eller tagit emot pengar från Nordkoreas eller någon annan ambassad. I samma nummer av Proletären som angriper RS lanserar Kommunistiska Partiet en insamling till Gaza. Tror Håkan Blomqvist att KP kan garantera att ”alla som skänker pengar förstår att deras slantar i verkligheten går till” en insamling som leds av stalinister? Själv har jag träffat prenumeranter på Internationalen som tror att den ges ut av socialdemokraterna.

RS namninsamlingar baktalas också av vissa inom andra vänstergrupper. Men det finns ingen bättre metod för dialog med folk och informera om kommande demonstrationer och protester. Namnlistorna ger möjlighet att föra fram en klass- och socialistisk politik, vilket inte minst när det gäller Mellanöstern är helt avgörande.

Att RS offentligt driver linjen att det är socialism och gemensam kamp från palestinska och judiska arbetare som är vägen framåt är den verkliga nageln i ögat på dem som gett okritiskt stöd till Hamas (precis som de tidigare stött Fatah/PLO okritiskt). Vi lägger märke till att HB verkar försvara denna traditionella trotskistiska syn medan andra skribenter i Internationalen ställt in sig i ledet och gett stöd till Hamas.

RS och CWI står på de palestinska massornas sida i kampen mot ockupationen och Israels terrorkrig och försvarar palestiniernas rätt till väpnat försvar, men det betyder inte att vi lägger ner kritiken av Hamas eller Fatah. Att alliera sig med ”fiendens fiende” är inte en del av marxismen. Per-Åke Westerlund

Rättvisepartiet Socialisterna svarar kommunistiska partiets påhopp

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) driver en aktiv kampanj mot Israels terrorkrig i Gaza. Att vi fått bra respons i demonstrationer och på skolor­na har framkallat ett grovt påhopp förra veckan i tidningen Proletären, som ges ut av Kommunistiska partiet.

RS är den svenska sektionen av en internationell socialistisk organisation, CWI (Committee for a Workers’ International). På demonstrationerna mot Israels krig väckte det särskilt intresse bland dem vi pratade med dels att vi för fram en socialistisk lösning för Mellanöstern, dels att vi har kamrater som kämpar mot kriget i Israel/ Palestina. De är medlemmar i Tnu’
at Maavak Sotzyalisti/Harakat Nidal Eshteraki, som är den israeliska sektionen av CWI som organiserar sig på klassbasis och inte efter etniska linjer..

Kamraterna i Tnu`at Maavak Sot­zyalisti/Harakat Nidal Eshteraki har drivit på och deltagit i demonstrationerna mot kriget, t ex när 10 000 demonstrerade i Tel Aviv.
Vi ger också fullt stöd till de stora protester som genomförts runt om i Mellanöstern. CWI:s hemsida rapporterar från Egypten och Libanon.

Att vi i Rättvisepartiet Socialisterna samlar in stöd som går till CWI och till kampen i Israel/Palestina mot kriget påstår Lars Rothelius i tidningen Proletären vara en ”falsk insamling – pengarna går till Israel”.
Med beteckningen ”Israel” vill han dölja att vårt stöd går till svurna motståndare till den israeliska militären, regeringen och staten. Proletären vägrar att se klassklyftor och krigsmotstånd i Israel – syftet är att smutskasta RS. Hur långt de är beredda att  sjunka visades i Göteborg i lördags när KP:are tog hjälp av funktionärer och poliser för att störa RS-aktivister.

Större delen av de pengar RS fått in på demonstrationerna är betalning för sålda Offensiv, prenumerationer och knappar, plus stöd till vårt kampanjarbete i Sverige.

De som gett pengar till CWI:s kampanj mot kriget i Mellanöstern vet att vi har kamrater i Israel/Palestina och i Libanon. I de fall vi haft insamlingsbössor är dessa tydliga märkta med partinamnet och vi förklarar vart pengarna går. Vi har också delat ut flygblad på arabiska som skrivits av våra kamrater i Israel/Palestina.

Proletären hittar dessutom lögnaktigt på att det stått GAZA med fet stil på bössorna för att det skulle verka vara en humanitär insamling, alla bilder från demonstrationen i Göteborg visar dock att RS bössor hade texsten, ”Stoppa kriget” och ”stoppa israels krig, Palestina solidaritet”, på båda bössorna står partinamnet och CWI tydligt. Det hela är bara ett sätt att försöka smuttskasta RS som allt tydligare blivit en av de största vänsterpartierna i Göteborg.

Att Proletären försöker hoppa på socialister är bara ett försök att dölja sin egen politiska bankrutt, som okri­tisk hejaklack till regimer och organisationer som befinner sig ljusår från socialism och arbetarsolidaritet.

Stoppa allt militärt samarbete med Israel

Under lång tid har Sverige haft ett långtgående vapensamarbete med Israel och dess krigsmaterielindustri. Det har handlat om svensk import av krigsmateriel, utlåning av svensk militär utrustning till Israel samt ett omfat- tande utbyte av militära erfarenheter.

Vapensamarbetet avslöjades redan år 2006 av Palestinagrupperna i en omfattande rapport: Det okända vapenbröd­raskapet – Sveriges militär- samarbete med Israel.
I rapportens sammanfattning skriver man att ”det militära samarbetet med ett krigförande land” … ”är av en sådan omfattning att man får intrycket att Sverige och Israel är vapenbröder i en sorts gemensam kamp.” Rapporten visar också tydligt att försvarssamarbetet har skett på in­itiativ av den förra s-regeringen och utan opposition av högeralliansen.
– Det finns inget som tyder på att någon positiv förändring har skett se­dan 2006, säger Per Gahrton, ordförande i Palestinagrupperna, till Offen- siv.
Rapporten grundar sig bland an­nat på dokument från Försvarets materialverk (FMV), men den bild som ges är sannolikt bara toppen på isberg då de flesta handlingar är sekretessbe-lagda.
Några exempel på vapensamarbe­te: det svenska JAS-planet visades år 2003 upp på en flygmässa i Paris med israeliska robotar monterade, hjälmar och skyddsmasker lånades ut till israe­liska vapenproducenter, en testflygning med en israelisk UAV-farkost (Unmanned Aerial Vehicle) genomfördes år 2002 i Norrbotten.

Sverige har också importerat vapenkomponenter från Israel. Mellan år 2000 och 2004 importerades israeliskt krigsmateriel för ca 150 miljoner kronor, bland annat ett antitorped­vapensystem, ammunition samt störsändare.

Några exempel, från en lång lista, på utbyte av militära erfarenheter: Israels militärattaché begärde år 2003 att få information om hur ”u-båtsbesättningar lever”, tre svenska officera-re besökte år 2005 ett israeliskt va- penföretag för att bland annat bese ”värme/kyl/NBC- och kraftanläggningar för stridsfordon”, svenska officerare deltog i mars 2005 på en kon- ferens i Tel Aviv om ”lågintensitetskonflikter”. På konferensen hölls föredrag om stadskrigföring, gerilla­krig samt utdragen lågintensitetskonflikt – det vill säga precis den sorts krigsverksamhet Israel är inblandat i på grund av ockupationen av palestinska områden.
År 2000-2004 gjordes ett fyrtiotal tjänstresor till Israel i FMV:s regi. Israeliska militärer och vapenproducen­ter besökte också Sverige ett flertal gånger.

Det finns även i flera dokument skrivningar om säkerhetsskyddsöverenskommelser mellan Sverige och Israel.
Det gäller till exempel då SAAB behövde information för att kunna anpassa JAS-planet till ”israelisk utrustning (inklusive beväpning)” (citatet är taget från en begäran av SAAB till FMV om säkerhetsskyddsöverens­kommelse).

Frank Pettersson