Den isländska borgerliga koalitionsregeringen blev den första att avgå av finanskrisens verkningar och de protester som följt i dess spår. I måndags avgick regeringen pressad av massprotester som pågått sedan slutet av oktober. För bara en vecka sedan sa statsminister Geir Haarde från självständighetspartiet att hans koalitions- regering tillsammans med socialdemokraterna inte var på väg att falla, i måndags var det ett faktum. Redan i söndags avgick handelsministern.
Att Haarde hade utannonserade nyval den 9 maj i år (egentligen skulle val hållas 2011), hade inte stoppat de nästan dagliga protesterna som krävde regeringens omedelbara avgång. Inte heller att han meddelade att han själv inte ställer upp för nyval.
Den ekonomiska kris som slagit hårt mot Island och dess 320 000 invånare har skapat en stämning av revolt med krav på regeringens avgång som huvudparoll. Sedan slutet av oktober har dagliga proteser ägt rum och varje lördag har man samlat till massprotest med krav på regeringens avgång. 1000-tals har deltagit i demonstrationerna som bara växt i styrka.
Island har de senaste 10 åren varit ett nyliberalt frimarknadsexperiment. Men den globala finanskrisen fick den isländska valutan att kollapsa och så också dess finansmarknad. Krisen vände ekonomiskt välstånd till ekonomisk kollaps vilket lett till en ilska mot regeringen, banker och företag. Bankerna kraschade men räddades av ett förstatligande. Detta kommer i sin tur att öka de antikapitalistiska stämningarna.
Många har förlorat sina arbeten, kostnaderna för lån har stigit kraftigt, valutan har rasat och bostadspriserna sjunkit. Den ekonomiska tillväxten väntas i år minska med 9 procent och arbetslösheten som varit i det närmsta obefintlig stiga till över 8 procent. För den isländska befolkningen bär regeringen ansvaret för hur hårt krisen slagit mot landet.
Regeringen har varit under stark press sedan finanskrisen slog till mot Island. Det var en beslutsam rörelse med ett ständigt ökande antal människor på Island ställde sig bakom kravet på regeringens omedelbara avgång och total förändring.
Regeringen anklagas öppet för att misskött landets ekonomi och stått paralyserad i flera månader sedan krisen slog ned. Regeringen, företagen och bankerna ses som ruttna kriminella och fuskare.
Det är krav på en total förändring som speglas på gatorna. Siffror visar att 70 procent av företagen på Island tekniskt sett är i konkurs och så också 40 procent av hushållen. Arbetslösheten stiger och har ökat från 6 till 9 procent. Det är en ökning med 45 procent rapporterar Islands arbetsförmedling.
Rörelsen har kallat sig ”Fleece revolutionen” med anspelning på den kalla vintern och att man vill ha en ”mjuk revolution”. Hur snabbt utvecklingen går kan ses i att Island den 5 oktober 2008 var världens sjätte rikaste nation och på morgonen den 6 oktober talade statsministerna i TV och radio om att man ”försöker att undvika en nationell konkurs”.
Snabbt började protesterna, först med några hundra och snabbt blev det flera tusen. De trotsade den kalla vintern för att fälla regeringen.
Hur stor ilska som visas av de som förlorat allt i den ekonomiska krisen kan ses i de demonstrationer som samlat 1000-tals.
Vändpunkten kom den 20 januari. Tusentals hade samlats framför parlamentet och dagliga demonstrationer följde.
Den 21 januari samlades man utanför Nationella Teatern i Reykjavik. Med kastruller som trummor och talkörer som ”fäll den inkompetenta regeringen”. Innanför sitter den socialdemokratiska alliansen och diskuterar sitt regeringssamarbete med självständighetspartiet.
Senare samma dag var en ny demonstration som samlade 1000-tals som tågade till regeringens kontor varav statsministern flydde till sin bil som omringades av tusentals demonstranter. Folkmassan blockerade bilen, bankade på taket och rutorna ropandes ”avgå, avgå”.
Kravallpolis kallades till platsen för att skingra och tvinga bort demonstranterna som svarade med att kasta snöbollar och ägg. Polisens hårda agerande provocerade senare samma kväll fram en konfrontation där demonstranter svarade med att kasta sten och flaskor varav två poliser skadades.
Protesterna fortsatte sedan den 22 januari men under fredliga former. Den 23, efter snart en veckas demonstrationer tvingades Haarde utlysa nyval och annonsera sin avgång i hopp om att stoppa protesterna. Detta var verkningslöst och demonstrationerna fortsatte – de största sedan 1949 då Island gick med i NATO.
Den 24 januari meddelade handelsministern att han avgick. Samtidigt demonstrerade 5 000 utanför Alltinget.
Vi stannar tills ni avgår var budskapet, kravallpolis hade skickats ut för att bevaka Alltinget. Sedan dröjde det bara två dagar innan resten av regeringen föll. Islands befolkning vill se en total förändring av samhället.
Gräsrötterna mobiliserar nu sina krafter för att bilda en lista för att utmana Självständighetspartiet.
Olika protestgrupper, nätverk och rörelser bildas hela tiden. Nu pågår ett samtal mellan dessa om att skapa ett Manifest för ett nytt samhälle.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och CWI den internationella socialistiska organisation RS tillhör menar att ett sådant manifest måste ta helt avstånd från nedskärningar och privatiseringar och vara antikapitalistiskt.
Att rörelsen tvingade regeringen på fall samt utvecklingen globalt kan vrida utvecklingen åt vänster.
Skulle det vara val idag skull Gröna vänstern vinna valet. Partiet är anti-storföretag, miljömedvetet och motståndare till militärt samarbete och NATO samt menar att naturresurser måste stå under samhällets ägo. Vid en valseger kommer Gröna vänstern att stå under hård press. Ska de kunna leva upp till förväntningarna så måste de utmana kapitalisterna och deras allierade. För att verkligen skapa ett nytt samhälle måste man bryta med kapitalismen och ta kamp för ett socialistiskt Island.
Kristofer Lundberg
i Reykjavik