TV4 misskrediterar antikrigsdemonstration

Oberoende journalistiken som exempelvis TV4 anser sig bedriva endast är tomma ord. Den här gången gäller det demonstrationen i Göteborg på måndageftermiddagen mot Israels attacker mot Gaza.

”Även i Göteborg demonstrerade ett hundratal personer i Brunnsparken mot de senaste attackerna i Gaza” var vad TV4:s reporter lyckades vaska fram efter att själv varit på plats. Att fler än 1000 demonstranter deltog, vilket exempelvis är fler än i demonstrationen i Stockholm dagen innan, tycks enligt TV4 endast vara en illusion som alla på plats såg, exklusive journalisten i fråga.

Inslag på Nyheterna i TV4.

Stoppa Israels förtryck

Runtom i världen har det under de senaste dagarna hållits protester mot Israels senaste attack mot Gaza som är den värsta sedan 1967. De officiella dödssiffrorna är uppe i 345 och flera tusen har skadats.

Den israeliska regimen försöker rättfärdiga attackerna som ett svar på raketbeskjutningar från Gaza-remsan mot israeliska mål, som skördat ett dödsoffer (en palestinsk byggnadsarbetare). Samtidigt som flygattackerna mot det tätbefolkade Gaza fortsätter så sitter regeringar i väst i princip helt tysta och okritiska. Det är kanske inte så konstigt eftersom även EU har imperialism på sin agenda vilket befästs i Lissabonfördraget. FN nöjer sig med uttalanden om att bägge sidor måste upphöra med våldet medan USA ger sitt fulla stöd till bombningarna.

På måndagen demonstrerade drygt 1000 personer i Göteborg mot Israels attacker och till stöd för det palestinska folket. Demonstranterna tågade genom centrala Göteborg längs Avenyn, från Brunnsparken till Götaplatsen. ”Mörda inte våra barn” och ”Israel mördare” skanderade folkmassorna. Flera talare krävde att Sverige och EU ska ta sitt ansvar och försvara demokratin och de mänskliga rättigheterna genom att bojkotta Israel. Kampglöden var tydlig hos demonstranterna, men vägen framåt för det palestinska folket är för många oklar. Att slå mot den israeliska ekonomin genom bojkott och ekonomiska sanktioner är ingen lösning eftersom det främst skulle drabba den israeliska arbetarklassen, inte den krigförande regimen. Det är just vad vi ser i Gaza, sanktionerna och blockaden mot Gaza slår hårt mot civilbefolkningen och gynnar samtidigt islamistiska Hamas.

Militära räder kommer aldrig att lösa konflikten, när den militanta delen av Hamas utför raketattacker mot civilia israeliska mål så spelar det den israeliska regimen i händerna. Samtidigt kommer inga militära interventioner att krossa terrorismen, de bidrar tvärtom till ett ökat stöd för radikala islamistiska organisationer. Dagens situation kräver upprättandet av demokratiskt styrda försvarskommittéer för att försvara palestinierna mot den israeliska regimens attacker och för att undvika de attacker mot israeliska civila som bl.a. de militanta Hamasförgreningarna utför.

En lösning av konflikten inom kapitalismens ramar har inte visat sig möjlig. Arbetare och ungdomar i både Israel och Palestina förtrycks i själva verket dagligen av en gemensam fiende, storföretagen och kapitalisterna samt de politiker som står på deras sida. Nu måste den förtryckta palestinska arbetarklassen tillsammans med de israeliska arbetarna och ungdomarna resa sig i en gemensam kamp mot den israeliska förtryckarregimen och dess imperialistiska allierade. En bred arbetarkamp med massiva demonstrationer och samhällsförlamande strejker är enda vägen framåt, för att störta krigshökarna och terrorgrupperna och upprätta ett socialistiskt demokratiskt planerat samhälle samt att få slut på krig och förtryck för ett fritt Palestina. Bygget av ett nytt massförankrat arbetarparti är avgörande för att kunna organisera över nationsgränserna och försvara arbetare och fattiga samt att få stopp på kriget. Maavak Sotzialisti som är CWI:s sektion i Palestina/Israel har tagit initiativet till en sådan rörelse. Förutsättningarna att bedriva ett arbete har i och med konfliktens upptrappning försvårats ytterligare, därför behövs ett massivt stöd från arbetare i alla världens länder.

Läs fler artiklar från Israel/Palestina på CWI:s webbsida.

En mer utförlig artikel kommer i Offensiv nr. 831 (8:e januari)

Ammar Khorshed

Palestina behöver ditt stöd – demonstration kl 16 i Göteborg

Under den gångna veckan har våldet kring Gaza-remsan trappats upp rejält. Israels flygattacker har krävt runt 300 dödsoffer fram till i söndags och är den värsta attacken sedan 1967. Med stor sannolikhet förbereder nu Israel en markoffensiv.

Både de svenska politikerna och EU har länge blundat för den statliga israeliska terrorn mot palestinierna. Gaza kallas ibland för världens största fängelse omgärdat av Israels mur, som hindrar människor från att röra sig fritt och arbeta utanför Gaza. Inte heller tillåts Gaza-borna att importera många livsnödvändigheter. Den humanitära situationen är katastrofal med en 60 procentig arbetslöshet och en brist på bränsle, mat, mediciner och andra förnödenheter för flertalet.

Försöken med en militär lösning har enda sedan starten på konflikten visat sig vara verkningslös. Israels attacker kommer inte att krossa terrorismen, de skapar snarare ett starkare stöd för radikala grupper. Istället krävs en politiks lösning där palestinierna måste få sina mänskliga rättigheter åter. Bryt tystnaden och ställ krav:

- Omedelbara akuta humanitära hjälpinsatser – för mat, vatten och medicin åt alla

- Riv Israels mur mot Gaza – för ett fritt Palestina

- Stoppa Israels ockupation av Palestina – inga olagliga bosättningar på ockuperad mark

- Bryt förtrycket mot både palestinska och israeliska arbetare – få ett slut på konflikten

- Enad kamp – Palestinska arbetare må kämpa hand i hand med de israeliska arbetarna, mot imperialismens förtryck

- Bekämpa USA:s och EU:s imperialistiska ambitioner – Ersätt kapitalismen med ett socialistiskt samhälle

 

Demonstration måndagen 29/12 kl. 16.00 i Brunnsparken

Socialistiskt vinterläger i Göteborg – Anmäl dig nu!

Ladda batterierna för ett år av kamp! Kom på Elevkampanjens och RS:s socialistiska vinterläger i Göteborg den 3-5 januari.
Antirasismen kommer att gå som en röd tråd genom programmet, med teman som medborgarrättsrörelsen i USA till dagens kamp mot rasistiska sverigedemokraterna.
Om kapitalismens kris kommer allt från börskraschen 1929 till krisen på Volvo idag att diskuteras.

Långväga besök kommer från bland annat revolutionernas Latinamerika.
Dessutom kommer filmer att visas och det kommer att finnas en massa tid till att bekanta sig med socialister från hela landet.

Ring in och anmäl dig nu: 08-605 94 02. Eller e-posta: elevkampanjen@socialisterna.org
Lägret kostar 450 kronor för elever och 650 kronor för övriga.

Stoppa nedskärningarna i Gunnared

Nedskärningarna i krisens spår slår nu mot kommunerna. Tisdagen den 16:e december mobiliserade facken sina medlemmar för en protest i Angered centrum mot de planerade nedskärningarna, som främst riktar sig mot skolan och förskolan.

Tidigare i höst marscherade 60-talet lärare från Angered till Gustav Adolfs torg där runt 300 slöt upp för att demonstrera mot de planerade nedskärningarna i Gunnared. Nu har politikerna med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i spetsen fattat beslut om nedskärningspaketet för nästa år på 40 miljoner kronor, varav 22 av miljonerna är besparingar på skolan, förskolan och kulturskolan. Redan idag har personalen en besvärlig arbetssituation efter att 58 lärarjobb försvunnit inom grundskolan och kulturskolan från 2006 fram till i augusti i år. Utöver dessa har även specialpedagoger och elevvårdande personal fått gå. Två förskolor kommer att läggas ner, barnen kommer att omplaceras till befintliga förskolor vilket kommer att öka barngrupperna och minska personaltätheten.
– Dom pratar om omfördelningar och vi om nedskärningar. Resurserna fördelas till privata företag och vinster, beklagar Lärarförbundets Marita Back politikernas agerande för Offensiv.

På tisdagseftermiddagen slöt runt 200 arga lärare, föräldrar, elever och andra upp på Blå Stället då allmänheten fick chansen att ställa politikerna mot väggen. Från en föräldraförening menade man att ”man kan förstå nedskärningarna, men inte acceptera dem”, medan ett barn höll ett känslofyllt tal med gråten i halsen om hur illa de kommer att drabbas när deras lärare måste sluta. Protestlistor med namnunderskrifter överlämnades också till politikerna. Politikerna höll låg profil och ville helst slippa försvara sig, de menade på att ansvaret inte ligger hos dem utan på kommunen som inte tilldelat dem tillräckliga resurser. Dessutom menade man på att elevantalet i Gunnared minskat de senaste åren. Detta besvarades av förskoleläraren och RS-medlemmen Johannes Lundberg med att elevminskningen är ett ypperligt tillfälle att åter öka personaltätheten.
– När bankerna garanteras 1500 miljarder kronor så finns det även pengar till skolorna. Ni kan inte avsäga er ansvaret utan måste kräva mer pengar av staten och kommunen, uppmanade Lundberg politikerna och fick applåder.

    

SKTF, Lärarförbundet, Kommunal och Lärarnas Riksförbund organiserade senare en manifestation samtidigt som Gunnareds stadsdelsnämnd sammanträdde i lokalen intill. Kulturskolan, som kan tvingas att lägga ner, uppträdde och de runt 300 demonstranterna höll i facklor och banderoller med texter som ”Rör inte våra barns skolor” och ”Fler inte färre det är framtiden det gäller”. Rättvisepartiet Socialisterna deltog i manifestationen, vilket var startskottet på en kampanj för att stoppa nedskärningarna i Gunnared.

En ökad arbetsbörda på personalen kommer att innebära mer stress och sjukskrivningar. Samtidigt som stödet åt elever med speciella behov kommer att minska så kommer skolmiljön för alla elever att bli stökigare och otryggare. Konsekvenserna är att studieresultaten kommer att försämras, fler kommer att hamna utanför arbetslivet när de är färdiga med skolan och kriminaliteten kommer att öka. Besparingar på skolan idag kommer att resultera i ökade kostnader i framtiden.

Skolminister Jan Björklund menar att lösningen är hårdare tag och att vi måste ställa krav på eleverna för att få bort det han kallar för ”flumskolan”. Björklunds metoder handlar om fler nationella prov och betyg längre ner i åldrarna, betyg i ordning och uppförande, samt att skolkande elever ska kunna släpas till skolan av polis. I själva verket är problemet enbart en fråga om resurser. När politikerna, oavsett block, skär ner på allmännyttan så måste alla drabbade stå upp och ta kampen mot försämringarna. Eftersom facken inte får mobilisera allmänheten, då det är en stridsåtgärd (ett avtalsbrott), så kommer Rättvisepartiet Socialisterna att ta på sig rollen som organisatör för kommande massprotester för jobben och mot nedskärningarna.

Ammar Khorshed

 

 

-          Stoppa nedskärningspaketen – mer personal i skolan, inte mindre.

-          Mer resurser till skolan och förskolan – det finns pengar i samhället

-          Inga friskolor och privatiseringar – pengarna till barnen, inte till aktieägarna

-          Bort med de lokala nedskärningspolitikerna och deras förebilder i regering och riksdag.

-          Rusta upp förorterna!

Paket räddar inte jobben

Fortfarande har den globala ekonomiska krisens djup och allvar inte nått fram – inte till den svenska regeringen och inte till de fackliga ledningarna. Inte på 60 år har världsekonomin ra­sat så snabbt som nu. Nästa år väntas världshandeln minska. Eftersom Sveriges export motsvarar halva landets produktion, BNP, är de rekordvarsel som lagts i höst bara början.
Sveriges exportråd mäter trenden i utrikeshandeln genom att fråga 225 chefer i företag som står för 74 procent av landets export. Om index sjunker under 50 betyder det att exportcheferna tror på en försvagning. Från tredje kvartalet i år till fjärde kvartalet föll index från 51,9 till 34,3! ”Det är rakt ner i källaren”, sa exportrådets chefsekonom till Svenska Dagbladet.
Verkstadsindustrin står för drygt 40 procent av den svenska exporten, och det är också dessa företag som står för större delen av höstens varsel. Omkring 20 000 personer varslades om avsked i vardera oktober och november. December pekar i samma riktning.
Krisen är hittills bara jämförbar med den djupa nedgången i Sverige 1991-93. Arbetsförmedlingen tror att 145 000 människor kommer att förlo­ra jobben de närmaste två åren. Skillnaden mot 1990-talskrisen är dock att nedgången den här gången sker samtidigt med den i resten av världen. Då devalverades kronan och exporten ökade, samtidigt som offentliga sektorn och löntagarna fick betala krisens kostnader.

Det är i ljuset av detta som regeringens paket till bilindu­strin, som presenterades den 12 december, ska ses. 28 miljarder kronor är 3 000 kronor per invånare i Sverige och låter mycket. Men ägandet är kvar hos Ford (Volvo) och GM (Saab) utan direkt inflytande för vare sig de anställda eller ens regeringen. 20 miljarder kronor av beloppet är en garanti för lån hos den Europeiska investeringsbanken (EIB), som säger att man inte ens har så mycket att låna ut till svenska bilföretag. Tre miljarder kronor ska gå till statligt forskningsinstitut, där risken finns att Maud Olofsson och Anders Borg är de som ska ge direktiven. De sista fem miljarder­na, för akuta lån, kan komma att behövas inom kort.
Autolivs vd, en av många underleverantörer, sa att paketet inte har nå­gon kortsiktig påverkan på krisen. Paketet ”bär tydliga spår av brådska och sådana åtgärder brukar sällan sluta väl”, kommenterade SvD:s Nils-Olof Ollevik. Samma vecka kom den första konkursen för en underleverantör. Plus en prognos att bilförsäljning­en i Sverige sjunker med 27 procent under 2009.
Socialdemokraternas industritalesman Tomas Eneroth sa att ”paketet är bra men inte tillräckligt”. De fackliga representanter­na valde också att ha en helt osjälvständig linje. Mikael Sellström, ordförande för IF Metalls koncernfack, efterlyste enbart stöd till dem som redan varslats.
läget är akut. Det som krävs är att fackföreningarna omedelbart samlar till stormöten som diskuterar läget och den kamp som behövs. För att rädda jobben och det tekniska kunnandet. För att kunna ställa om bilindustrin i klimatvänlig riktning. För att förhindra en total utslagning av hela samhällen och tiotusentals arbetare och tjänstemän.
Fackföreningarna och de anställda kan inte överlåta till högerregeringen och ägarna i Detroit att avgöra framtiden. Krisen är skapad just av dessa politikers och direktörers ekonomiska system – kapitalismen. Spekulanterna försöker nu rädda sitt eget skinn. Vol­vo och Ford måste tvingas att redovisa vart vinstmiljarderna har tagit vägen. Arbetarnas svar måste bli demonstrationer och kamp, inklusive strejker, för förstatligande av fordonsindustrin under demokratisk kontroll av de anställda. Om de fackliga ledningarna inte är beredda att ta strid behövs initiativ underifrån, för att trycka på facket och organisera oberoende kamp. Det är utmaningen in­för 2009.

Ledare Offensiv

1 300 sparkade på Volvo Torslanda

Tisdagen den 9 december avskedades 1 300 volvoarbeta­re på fabriken i Torslanda. Det är andra gången i höst som arbetare får gå, i september fick 300 personer sparken.

Arbetarna lämnade fabriken med avskedsbrevet i ena handen och fackets informationshäfte i den andra handen. Bröstkorgen var fylld av ilska mot de dåliga förhandlingarna och passiviteten som facket har stått för. Några gick till verkstadsklubben och skällde ut de så kallade förtroendeval­da representanterna.
Av 2 250 varslade metallare under sommaren och hösten är totalt 1 800 uppsagda. 140 är avtalspensionerade, 160 får utbildningspaket i ett år, 45 får fortsatt anställning i ett materialcenter och 38 får en extra månadslön var.
Facket har sedan de första varslen kom utgått från att jobben redan varit förlorade. I själva verket kan man fortfarande kräva att varsel ska dras tillbaka.

Ett förstatligande av hela bilindustrin skulle kunna riva alla avskedsbrev. Men för att tvinga rege- ringen till ett förstatligande krävs det kamp med demonstrationer, protester och regionala strejker.
Hela regionen är beroende av bilindustrin. Enbart på Volvo arbetar runt 18 000, men hundratusentals arbetare berörs av Volvos situation.
Regeringen som tidigare menade att marknaden måste lösa krisen utan statens inblandning kom i förra veck­an ut med ett räddningspaket för bilindustrin.
Räddningspaketet består av tre delar. 1) 3 miljarder kronor till forsknings- och utvecklingsverksamhet som ska drivas i aktiebolagsform in­om fordonsklustret. 2) 20 miljarder kronor är kreditgarantier för att bolagen ska få möjligheten att söka krediter från Europeiska investeringsban- ken. 3) 5 miljarder i ”undsättningslån” till företag inom fordons­klustret som befinner sig i ekonomisk kris.

Men dessa pengar kommer inte att rädda några jobb, utan enbart aktie­ägare. Räddningspaketet faller helt i företagsägarnas smak, då de själva kommer undan de dyra, men nödvän­diga, investeringar som krävs för att få Volvo på fötter igen.
Fords strategi är tydlig då man inte har tecknat Volvo som en del av kärnverksamheten. Alltså får den svenska staten stå för hela notan för att rädda den inhemska bilindustrin. Sedan år 1999 har Ford plundrat Volvos vinster för att täcka sitt eget ”svarta hål” och så fort bilindustrins kris slog till mot Volvo bestämde sig Ford för att göra sig av med verksamheten.
Det spekuleras i eventuella nya äg­are, men med tanke på den ekonomi­ska krisen kommer nya privata kö- pare inte att göra några investeringar i Volvo eller återanställa dem som har förlorat jobbet.

Under presskonferensen sa Maud Olofsson att ”man måste lära sig från historien”. Näringsministern  verkar dock ha glömt bort hur mycket krediter staten gick in med i varvsindustrin på 1970-talet, där massvis av kunskap gick förlorad vid den slutgiltiga nedläggningen.
Bilindustrin är idag i samma situation. Det handlar inte om bilmärkena Volvo och Saab, utan om bil- och fordonsindustrins framtid och kunskapen hos arbetarna.

Räddningspaketet välkomnades från företagen och facket, men kritiseras från Europeiska investeringsbanken (EIB). Enligt investerings- banken är de svenska bankgarantier­na för bilindustrin för höga, då EIB nästa år enbart kommer att låna ut motsvarande 42,4 miljarder kronor till gröna satsningar inom fordonsindustrin. En summa som ska fördelas till alla EU-länder.
Därmed kan Volvo antagligen ändå inte låna för det som regeringen har garanterat. De 3 miljarder kronorna till forskning och utveckling bör inte ligga på regeringens eller skattebetalarnas ansvar, utan det måste företaget ta ur egna fickor.
Krediterna som skattebetalarna kommer att bidra med till ­bilindustrin ska betalas tillbaka under en 10-årspe-riod. Frågan är om vi ens kommer att ha en bilindustri om 10 år. Detta är regeringens geniala plan för att säkra skattebetalarnas pengar.
Inte nog med att skatteinkomsten minskar när varslen haglar över hela landet, stödpaketet till bilindustrin kommer, liksom bankernas stödpaket, att betalas genom slakt av offentliga sektorn. Ett förstatligande av bilindustrin är idag mer nödvändigt än någonsin för att räd­da jobben och allmännyttan.
Under 1990-talskrisen försvann en femtedel av industrijobben och 200 000 jobb inom offentliga sektorn. Under dagens kris måste vi mobilisera arbetarna till försvar av vart- enda jobb, genom masskamp liknan­de den som fördes under rättvisekampen på 1990-talet.

Kaan Özsan

Volvo sparkar 2 700 anställda

”Facken har bara suttit och nickat utan att lyfta ett finger”

2 721 anställda på Volvo Personvagnar sägs upp i Sverige och 680 utomlands. Därutöv­er har 1 215 kontrakt för konsulter avslutats. Resultatet av förhandlingarna om sommarens och höstens varsel är minst sagt svagt för både IF Metall, som nu skrivit under på att sju av tio varslade sägs upp, och tjänstemannafacket Unionen.

– Det känns inte speciellt roligt. Tankarna går till dem som är uppsagda och då blir man inte glad, säger Olle Ludvigsson, IF Metalls klubbordförande, till LO-Tidningen.
– Man blir trött av att möta så många arga och ledsna medlemmar, förklarar Unionens förhandlare Stig Axelsson med en gäspning.

Totalt varslades 3 900 i juni och oktober. Av de 2 250 metallare som varslades har 300 redan tidigare fått gå medan 150 har sagt upp sig själva. I måndags blev det så klart att ytterligare 1 350 arbetare sparkas, vilket betyder att totalt 1 800 eller sju av tio varslade fått eller nu får gå. Det lilla plåstret på såren är att 140 metallare erbjuds avtalspension, medan 160 erbjuds ett utbildningspaket under ett år och 45 får jobb i ett ­materialcenter. Endast 38 får några extra månadslöner.
IF Metall har dessutom gått företaget till mötes genom att bevilja ett undantag från turordningsreglerna för 400 montörer.
– Det här har varit en av de svåraste underskrifterna jag har gjort, säger IF Metalls klubbordförande Olle Ludvigsson, som blir andra namnet på socialdemokraternas lista i nästa års EU-val, till Göteborgs-Posten. Av tjänstemännen är det betydligt färre än de 1 130 varslade som sparkas. Flera hundra av tjänstemännen har redan sökt andra jobb, samtidigt som en del av dem som blir kvar får överta arbetsuppgifter från 1 215 uppsagda konsulter.
Montören Kaan Özsan, som själv är uppsagd från underleverantören IAC efter nyåret, har med stöd av sina egna arbetskamrater och kontakter på andra fabriker gjort sitt bästa för att sätta press på facket att ta strid för jobben och bilindustrins framtid. För några veckor sedan anordnade de en demonstration där 130 deltog.

Under måndagen och tisdagen överlämnade han tillsammans med Ali Rezaei, montör på bilsätesproducenten Lear, och den redan sparkade montören Murat Solmaz från Volvo PV namnlistor med ett par hundra underskrifter av bilarbetare från IAC, Lear (en annan underleverantör), Vol­vo Lastvagnar och Volvo Personvagnar till IF Metalls fackexpedition på Järntorget.
Delegationen är alla väldigt kritiska till fackets passivitet.
– Facken har bara suttit och nickat med huvudet utan att lyfta ett finger. Fackets styrka är inte förhandlarna utan antalet, de många medlemmar­na, säger Kaan Özsan till Offensiv och kräver att varslen dras tillbaka.
Namnlistorna kräver två års rådrum med förkortad arbetstid och utbildningar samt att facken inleder en massiv strid för att staten ska ta över bilindustrin under kontroll av de anställda så att jobben kan räddas och ställas om till klimatvänlig produktion.

Ford och GM har enligt de tre montörerna visat sig vara usla ägare, som till exempel mjölkat Volvo PV och satsat fel utan framtidsinvesteringar.
Många är såklart uppgivna, särskilt utan någon som helst facklig strid för jobben. Men bättre sent än aldrig, menar de. Kampen för att rädda bilindustrin och klimatet måste börja nu.
– Själv förlorar jag snart jobbet, men det är nu det verkliga jobbet må­ste börja, säger Kaan Özsan.

Arne Johansson

”Socialisera bilindustrin”

Sedan GM och Ford nu ser ut att få ett tillfälligt nödlån av den amerikanska staten för att undkomma en omedelbar konkurs, står det fullständigt klart att knappast en enda dollar kommer att satsas på Volvo Personvagnar och Saab.

Därmed krävs i Sverige akuta nödlån även till den svenska bilindustrin. He­la fordonsbranschen vädjar i ett brev till regeringen om detta.
Flera veckors förlängda stopp i produktionen över jul och nyår hotar att leda till snara konkurser, med början bland de underleverantörer som blir av med sina intäkter och därmed drabbas av akut kassakris.
– Jag ser företag som varje dag räknar på om de kan klara löner och utgifter, säger Lars Holqvist, vd för bilindustrins underleverantörer i hela Europa, Clepa, till GP.
Även lastbilstillverkarnas sårbarhet har ökat.

– Om en leverantör till en leverantör går omkull kan det stoppa oss, säger AB Volvos vd Leif Johansson.
Liksom i USA räcker inte heller i Sverige kortfristiga nödlån från staten och den EU-ägda Europeiska Investeringsbanken särskilt långt för att lö­sa krisen för Saab och Volvo PV, även om till exempel Saabs vd Jan-Åke Jonsson försöker hålla masken.
Löften om statliga stöd till bilindustrin i Frankrike och Tyskland ökar också pressen att agera på den motvilliga svenska regeringen. På bilbranschens önskelista står miljöbilspremier, befrielse från fordonsskatt för nya bilar och en skrotningspremie för äldre bilar etc.
Någon form av statligt stödprogram för fordonsforskning lär det också bli. Dagens Industri hävdar att det kan bli fråga om ett nytt samägt bolag med tillverkare som AB Volvo, Scania, Volvo PV och Saab, där ­staten går in som huvudägare.

Den svenska regeringen påstås också delta i sökandet efter  nya ägare till Volvo PV och Saab – med mer eller mindre långsökta spekulationer om att Renault eller asiatiska bilföretag skulle kunna ha ett intresse att ta över. Renault är dock inte intresserat, uppger en taleskvinna för bolaget till nyhetsbyrån Bloomberg.
Riskkapitalbolag eller en kinesisk tillverkare pekas enligt E24 ut som möjliga köpare.
Inget av dessa alternativ kan lugna bilindustrins anställda. Ägarkrisen är idag akut, och för varje dag som går utan en lösning försvinner till exempel fler kompetenta ingenjörer och kunder.
Mona Sahlin gisslar med rätta Fre­drik Reinfeldt för att mest fundera över vad staten inte kan göra. Men in­te heller hennes eget och IF Metalls alternativ att staten, till exempel med AP-fonderna, skulle kunna gå in som tillfällig ägare tillsammans med svens- ka kapitalister är vare sig särskilt sannolikt eller hållbart på längre sikt.
Svenska kapitalister, som nu själva riskerar att sjunka under vattenytan i de företag där de redan investerat, lär vara lika måttligt intresserade som utländska bilföretag.
Att staten (även under kapitalismen) som Maud Olofsson påstår inte skulle kunna äga bilföretag motbevisas av att Renault, som ägs av franska staten, och Volkswagen, där en tysk delstat är stor ägare, hör till Europas mest stabila bilföretag.
Men bilindustrins kris handlar inte bara om att rida ut en svår konjunktursvacka. Det handlar, som till exempel många av Volvos metallare och kunniga ingenjörer redan förstått, om att inom några få år ställa om till en produktion av utsläppsfria modeller och hela transportsystem – under kontroll av de anställda.

Den industriella kapacitet och kompetens som finns inom bilindu­strin och andra krisföretag kan också användas till mer än personbilar. Den kan till exempel användas till att byg­ga framtidens elkraftsdrivna (i framtiden kanske också vätgasdrivna) transportsystem: med höghastighetståg, lokaltåg, bussar och småbilar – i samarbete med förstatligade banker, ener­gi- och transportbolag.
Kanske kan den kapaciteten också användas till att producera även vind- och vågkraftverk.
För en sådan grön revolution av transportsektorn krävs enligt RS/Offensiv en socialisering med en planerad omställning av banker, bilföretag, energi- och transportbolag under kontroll av de anställda.

Arne Johansson

Årets julklapp – prenumeration på Offensiv

Årets julklapp har spåtts att vara en upplevelse. Här finns en upplevelse som heter du­ga! Offensiv skriver varje vecka om aktuella händelser, historiska vändpunkter, internationella och inrikes nyheter, allt ur ”vanligt” folks perspektiv.

Vi skriver om hur arbetarna drabbas av de tiotusentals varsel som äger rum, om hur den offentliga sektorn drabbas av kapitalisternas kris och självklart kan du också läsa om Rättvisepartiet Socialisternas alla kam- panjer som drivs, mot nedskärningar, mot rasism och nazism, mot våldet mot kvin- nor, för mer resurser till skola, vård och omsorg, mot varslen och mycket mer. Genom att ta en prenumeration på Offensiv stödjer du dessutom också alla de kampanjer som vi driver.

I prenumerantkampanjen som pågår har vi målet att vär­va 300 nya prenumeranter via autogiro för att klara gränsen för att få press-stöd och du kan hjälpa oss. Ta en prenumeration själv eller ge bort en i jul­klapp.
Skicka namn, adress och kontonummer till offensiv@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.