Rädda Lugna Gatan i Lövgärdet
Farmtiden för Lugna Gatan i Lövgärdet är oviss sen Socialdemokraten Kia Eshag förespråkat kommunala nedskärningar. Den fjärde december fattas det slutgiltiga beslutet men samma dag kl 15.30 uppmanas så många som möjligt att komma till Göteborgs statshus för att delta på en manifestation till fördel för Lugna Gatans fortsatta existens. Kampen är inte över utan den har precis börjat.
Lugna gatan har ungefär 140 anställda och är en del av Fryhusets verksamhet. Verksamheten började i Stockholm men finns nu också i Malmö och Göteborg. Man kan säga att Lugna Gatan arbetar för att konstruera de förutsättningar som unga människor behöver för att utveckla en positiv identitet och en roll inom ramen för samhället.
Till Lugna Gatan Lövgärdet (som har fem anställda) är givetvis alla välkomna men hela tiden bedrivs det extraarbete med 20 stycken. Det koncentreras lite extra på dessa 20 och efter ett halvår koncentreras det lite extra på 20 andra. Jag har haft förmånen att träffa tre utav dem.
En mörk onsdagskväll stiger jag genom Lugna Gatans entrédörr och möts av en skara glada men smått uppgivna människor. De är uppgivna för att deras sociala samlingssalar är på väg att upplösas och för att deras stundtals enda trygghet kan komma att försvinna. Trots ungdomarnas motgångar kan jag skåda en skymt av glädje i deras ögon. Glädjen grundar sig i att de fortfarande tror att Lugna Gatan kommer att finnas kvar i Lövgärdsområdet. De tror och hoppas att politikerna kommer att inse vilket stort misstag de begår om beslutet resulterar i nedläggning.
Ahskan Shariati var tidigare en strulig kille som regelbundet tvingades besöka både polis och socialtjänst. Han drev ofta runt på gatorna och samröre med de olika gängen var inte långt borta. Ashkans räddning blev Lugna Gatan. Personalen lyckades övertyga honom att lämna den brottsliga banan och istället börja spendera tid tillsammans med dem. Idag är Ahskan nöjd över sitt beslut. Nästan varje dag åker han den långa vägen mellan Frölunda och Lövgärdet för att träffa personalen och kompisarna han fått via Lugna Gatan.
Jenni Kilpeläinen som också är en flitig gäst beskriver Lugna Gatan som sitt andra hem. Hon förklarar att till Lugna Gatans lokaler kan hon komma om det är jobbigt hemma. Pasha Kakaei berättar att han också brukar besöka lokalerna, ”här kan man spela playstation, gå på kurser, prata med kompisar och titta på film” säger han.
Alla tre är förbannade. De säger att de behöver Lugna Gatan. De säger också att en nedläggning kommer att resultera i ökad kriminalitet. De menar på att det är dem som är framtiden och om en massa ungdomar i deras område blir kriminella finns det ingen framtid för deras samhälle. Vidare öser dem beröm över Lövgärdets personal. De förklarar att personalen alltid ställer upp och att det alltid går att ringa dem. De betonar också att till skillnad från polisen så besitter personalen ett omfattande intentionsdjup eftersom de själva i många fall har haft en strulig uppväxt. Det gör personalen mer förstående och förlåtande. Avslutningsvis säger Pasha ”Utan Lugna Gatan kommer det inte finnas någon lugn gata”.
Nadja Wolmhagen arbetar på Lugna Gatan. Hon beklagar sig över att det alltid är ungdomarna som får ta smällen när vuxna gör misstag. Hon berättar att ungdomarna som är på Lugna Gatan har slussats från olika otryggheter och äntligen funnit en trygghet. Hon vågar knappt tänka på konsekvenserna om ungdomarna återigen tvingas ut i mörkret. Hon är rädd att ungdomana kommer att tappa allt förtroende för vuxenvärlden.
Haval Alnazar och Karawan Faraj arbetar ihop med Nadja och tillsammans förklarar dem om det unika koncept som Lugna Gatan står för. De beskriver det som ständig tillgänglighet med en lokal förankring. Lugna Gatans lokaler är öppna till 01.00 och ungdomarna är väl medvetna om att de alltid kan ringa om ett problem uppstår. De förklara att alternativet till deras organisation aldrig tar semester, den kriminella arbetsmarknaden står ständigt utanför skolan och försöker locka förvirrade ungdomar in i det kriminella livet.
Personalen berättar om ett tillfälle när Framtidsvision ordnade ett möte dit lokala politiker och beslutsfattare var inbjudna. Lugna Gatans personal tillsammans med ett antal ungdomar begav sig dit för att propagera för deras organisations fortsatta existens. Beslutsfattarna pratade till största delen om hur de kan göra Angered till en populärare plats att bo i. De pratade om nya hus, en flygplats, bättre vägar etc. En av Lugna Gatans ungdomar reste sig upp och sa ”vad ska ni göra för oss som bor här nu?”. Den frågan är ytterst relevant men tyvärr en fråga som politikerna tycks blunda för. Resultatet av Lugna Gatans arbete syns inte alltid direkt utan kan lika gärna visa sin verkan efter fem eller tio år. Kapitalismens behov av kortsiktig profitjakt och snabba lösningar får återigen inte gå ut över ungdomarnas verksamhet.
Till Lugna Gatan Lövgärdet kommer det ungefär 80 unika ungdomar varje vecka. Utöver verksamheten i deras egna lokaler hjälper Lugna Gatans personal till på skolan. De agerar konfliktlösare när lärarna inte klarar av att lösa svårhanterade situationer, de deltar och sprider lugn på lektioner som i vanliga fall brukar vara stökiga och de patrullerar tillsammans med ungdomarna runt om i staden för att stävja vandalism, bråk och liknande fenomen. Statiskt kan man läsa att vandalismen i området har sjunkit avsevärt sedan Lugna Gatan började bedriva sin verksamhet.
I lokalerna bedrivs även obligatoriska kurser för juniorerna (dessa 20 ungdomar). För att bli en junior tvingas man skriva på ett kontrakt där man bl.a. lovar att man ska delta på kurserna. Exempel på kurser är mänskliga rättigheter, kvinnovåld, aggressionshantering, ANT (alkohol, narkotika, tobak), sexuella trakasserier och konflikthantering. Ungdomarna får lära sig en metod som de kallar FILOS (fråga, inlevelse, lyssna, omformulera och sammanfatta) för att lösa konflikter. Personalen berättar om en dag då en junior kom spingande och stolt berättade att han just använt modellen för att avstyra ett bråk.
På brottsförebyggande rådets hemsida kan man läsa en rapport om utanförskap som två nationalekonomer har gjort.
De skriver att förebyggande insatser för 20 ungdomar i riskzonen kostar samhället ungefär 2 miljoner kronor. Vidare förklarar de att utanförskap och kriminalitet har en prislapp både i from av mänskligt lidande och samhällsekonomiska kostnader. Priset för ett utanförskap från 20-årsåldern till pensioneringen blir omkring 12.5 miljoner kronor per person dvs. 250 miljoner kronor för 20 personer som kan jämföras med kostnaden på 2 miljoner kronor som är den summa som preventiva åtgärder kostar att återinför 20 ungdomar till ett ”normalt” liv.
Med finanskrisens brutala närvaro i sinnet har tydligen vissa politiker mage att med sina beslutsfattande verktyg försämra ekonomin till det yttersta. Är det acceptabelt att våra folkvalda väljer att lägga ner en verksamhet som sparar mångmiljonbelopp till samhället som i sin tur kan användas till betydligt bättre saker? Kom till Göteborgs stadshus den fjärde december kl 15.30 och demonstrera för sparpaketet och för Lugna Gatans existens.
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer fullt ut Lugna Gatans och ungdomarnas initiativ till en demonstration och kommer att mobilisera för att protesten ska pressa politikerna att behålla verksamheten.
Mikael Andersson