Uttalande från Volvo Lastvagnar verkstadsklubb 34

Uttalande från Volvo lastvagnar verkstadsklubb 34:

 

 

DRA TILLBAKA VARSLEN!

 

Vi arbetare på Volvo Lastvagnars Tuvefabrik (Justering och Slutmontering) församlade till fackligt medlemsmöte 2008-10-29 kräver att Volvo omprövar och drar tillbaka varslet om uppsägning som lagts för nästan hälften av arbetarna i vår fabrik.

 

Med bestörtning åsåg vi hur företagsledningen inför bolagstämman 2007 formligen vräkte pengar över aktieägarna, när man tredubblade utdelningen med motiveringen att kassakistan var för stor. Även i år har verksamheten hittills varit mycket lönsam med en kvartalsvinst på 7,2 miljarder 2:a kvartalet och 3 miljarder i tredje kvartalet.

 

När det nu riskerar gå grus i vinstmaskinen ett tag, kräver vi att de som försåg sig så rikligt under de goda åren tar första smällen. Vi fick ingen del av guldregnet 2007.

 

Att behålla samtliga varslade i Sverige (1400 personer) under ett år skulle kosta aktieägarna några procent av en kvartalsvinst – ett synnerligen billigt pris för att behålla viktig kompetens och för att förhindra många mänskliga tragedier.

 

Vi kräver att volvoledningen vågar visa verkligt ledarskap. Flytta fokus från den alltmer hysteriska börsen till oss, som man vid högtidliga tillfällen brukat kalla sin viktigaste resurs – medarbetarna!

 

SLUTA FLIRTA MED HYENORNA PÅ BÖRSEN!

DRA TILLBAKA VARSLEN!

RS kampanj för jobben i bilindustrin

Rättvisepartiet Socialisterna i Göteborg har för andra helgen i rad drivit kampanjen ”Rädda jobben på Volvo – Förstatliga bilindustrin”. Under fredag och lördag har medlemmar stått på Backaplan på Hisingen och under söndagen i Nordstan i centrala Göteborg.

Under de tre dagarna har över 1000 personer skrivit under namnlistor med krav på att facket utlyser massprotester för jobben och med krav på förstatligande av bilindustrin, 300 personer har på tre dagar köpt Offensiv och en mängd flygblad har delats ut. Rättvisepartiet kan vittna om att Volvoarbetarna vill ta kamp för sina jobb och stödet hos övriga befolkningen är massivt. RS kommer fortsätta kampanjen och RS medlemmar inom bilindustrin har även skickat ut inbjudningar till en enad front för jobben.

RS Göteborg

Arbetarklassen måste förstå sin styrka

Bilindustrins kris och varsel på Volvo drabbar även underleverantörerna hårt. På Lear Corporation som tillverkar bilstolar till Volvo personvagnar har man varslat i flera omgångar. Hittills är 250 varslade, varav 160 klara och 90 under förhandling och till detta ska läggas inhyrd bemanningspersonal som redan fått gå, så siffran är egentligen högre. Offensiv möter Ali Rezai som arbetat 9 år på Lear Corporation. Han rapporterar om ett välbesökt fackmöte där ilskan mot fackets brist på initiativ till kamp var tydlig.

 

- Det var nästan 100 personer på mötet tror jag, detta trots att man hade kunnat vara hemma för att det var stopp i produktionen den dagen, men många kom. berättar Ali Rezai.

 

- Det är kapitalismens kris, inte arbetarnas men i vanlig kapitalistisk ordning ska vi få betala krisen säger Ali Rezai till Offensiv, och fortsätter, regeringen är beredd att betala miljarder till banker men inte till att säkra våra jobb, det säger en del om vilket system vi lever i. En teori är att de utnyttjar krisen för att göra sig av med personal, menar Ali.

 

- Kapitalisterna planerar och agerar, det måste vi också göra. Vi måste planera vad vi ska göra, säger Ali med inlevelse. ”Det är dags att ta till gatorna, att kämpa”.

 

- Vi kan genom att knyta an till alla arbetares liv få dem att förstå att kamp är enda vägen framåt. Det behövs en massiv rörelse som tar kamp för jobben. Tänk er gemensamma massprotester för alla bilarbetare och andra. Det skulle leda till ett ökat självförtroende hos arbetarklassen, säger Ali.

 

Ali betonar att man måste göra något. ”Även en liten första protest skulle visa att det finns dem som vill kämpa och fler skulle ansluta sig”.

 

- På arbetsplatsen hör man mer kritik mot facket än mot företaget. Och det förstår man ju, facket ska stå på vår sida, men de har inte gjort något för oss när varslen kom. Vi vill kämpa för våra jobb.

 

- Arbetarklassen måste förstå sin styrka, att de verkligen har makt, vad tror ni kapitalister och regering skulle säga om industrierna stannade. Vi måste kräva förstatligande. Nu är det också dags att bygga ett nytt arbetarparti som kan stå för den kampen, säger Ali Rezai.

 

Kristofer Lundberg

34 på möte i Göteborg för att rädda jobben på Volvo

”Kapitalismen i kris – Hur räddas jobben på Volvo” var rubriken på Rättvisepartiet Socialisternas möte som samlade 34 personer, varav arbetare från Volvo och underleverantörerna IAC och Lear Corporation.

Ammar Khorshed inledde om finanskrisen och de politiska och ekonomiska konsekvenser det kommer få. Han jämförde även med den ekonomiska krisen under 30 talet. Efter Ammar följde en inledning om varslen på Volvo och dess underleverantörer, inledningen la också betoningen på hur kan jobben räddas, denna punkt inleddes av Kaan Özsan montör på IAC.

Det blev en lång diskussionen som följde med många inlägg om världskapitalismens kris, om exempel på kamp för jobben internationellt. Men betoningen även i diskussionen lades på hur kan man rädda jobben på Volvo och dess underleverantörer.

Stefan Berg, fackligt ansvarig för Rättvisepartiet Socialisterna i Göteborg talade om behovet av kämpande och demokratiska fackföreningar. Om ilskan hos medlemmar att facket inte agerar kraftfullt mot varslen.

- Fackföreningarna har inte gjort något, kampen för jobben måste organiseras på sidan om facken om de inte är beredda att agera. Vi måste visa på att kamp kan organiseras, det blir vår uppgift, sa Ali Rezai som arbetar på Lear Corporation.

Mötet beslutade att arbeta för en demonstration för jobben den 15 november, som första steg. Information kommer att spridas på arbetsplatserna och andra arbetargrupper och organisationer kommer att bjudas in. Demonstrationen sker samtidigt som Volvoarbetare i Umeå kommer att demonstrera. ”Vi vill att IF Metall och andra fack är med i demonstrationen, men vi kan inte vänta på dem om de inte är beredda sa Kaan Özsan avslutningsvis”.

Jimmy Lied

Strejk på ford i England, exempel att ta efter för Volvo- och Saabarbetarna

Strejk på Fordfabrik i England. Hundratals arbetare på Ford i Southampton gick ut i vild strejk den 20 oktober och stoppade produktionen i Transitfabriken. Detta reflekterar ilskan och beslutsamheten hos arbetarna att ta kamp för sin framtid.

Arbetarna lade ned arbetet som svar på strandade löneförhandlingar förra veckan. Företaget misslyckades att ge några garantier om framtiden för fabriken i Southampton och produktionen av den nya Ford Transit under 2011.

Ford har gjort massiva vinster på produktionen av Transit i Southampton, men de vill göra än mer genom att exploatera lågavlönade turkiska arbetare och flytta produktionen till Turkiet.
Det är avgörande att denna ‘race to the bottom’ (tävling mot botten) stoppas och vänds till kamp för bättre villkor. En seger för Fordarbetarna i Southampton skulle hjälpa till att försvara jobb, löner och arbetsvillkor för Fordarbetare internationellt, då det skulle visa att Forddirektörernas planer kan stoppas om de möter motstånd.
Ford vill använda den nuvarande ekonomiska krisen för att rättfärdiga sina planer, som förberetts i flera månader och är en del av en strategisk mål att förflytta produktion till områden med billig arbetskraft för att maximera vinsten.

Arbetarnas ilska beror på företagets misslyckande att garantera att fortsätta Transitproduktionen i Southampton. Som en fackligt förtroendenvald kommenterade: ”Våra medlemmar vill veta vad som försegår. Vi vill avsluta osäkerheten.”

Reaktionen när arbetarna lämnade fabriken har varit positiv: ”Detta är ett bra resultat, alla är nöjda med stödet för dagens aktion. Vi vill ha investeringen här. Återanställ de 120 som kastades ut förra månaden och erbjud jobb för framtiden här i stan.”

Denna kampanj måste förena alla bilarbetare och alla som arbetar hos underleverantörer. En Ford arbetare berättade för The Socialist (Offensivs systertidning): ”I dagens lilla värld, kan en person skapa problem om de inte dyker upp. Det var ett stort antal från karossverkstan, gruppledare och andra nyckelarbetare som deltog i strejken. Beroende på hur de som är kvar i fabriken agerar kommer inte mycket att röra på sig innan kvällsskiftet.”

”Detta kan nu bli starten på en lång kampanj. Högsta Fordledningen har redan sagt att de inte är beredda att tala med våra fack förrän i början av nästa år!  ”Detta är bara början. Vi har en motion som behandlades snabbt i parlamentet, med stöd av 23 ledamöter och en framgångsrik namninsamling på internet är igång.”
 

Med hjälp av Fordarbetare producerade National Shop Stewards Network (ett nätverk för fackliga aktivister) en bulletin till stöd för strejken och delade ut den vid grindarna. Kraven inkluderade kampen för den nya Transit, en rejäl lönehöjning, inga eftergifter om arbetstider och -villkor, samt en uppmaning till fackföreningarna att organisera till en landsomfattande demonstration i Southampton.
De senaste veckorna har Rädda Transit-kampanjen (Save The Transit campaign) hjälpt till att avslöja de skandalösa löner och bonusar Fords toppdirektörer har fått. De skulle kunna hitta pengar att rusta upp Southampton från sina egna fickor! Lokalt har hundratals arbetare skrivit under namninsamlingar och gett sitt stöd.
Hotet mot denna fabrik är ett hot mot alla Fordarbetare i Storbritannien. Hoten kommer till många andra arbetare också, när vindarna från den ekonomiska recessionen känns in på bara skinnet. Det är avgörande att arbetare och fackföreningar organiserar maximalt motstånd mot alla attacker.
Strejken i Southampton är ett tecken på den vilja som finns att slå tillbaka. Det är ingen tvekan om att en masskampanj, inkluderat strejker om nödvändigt, kan tvinga Ford att investera. Om Ford misslyckas med det måste kravet vara att regeringen nationaliserar Ford. Som Socialist Partys (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti)  flygblad sa: ”Om de kan hitta 80 miljarder pund att rädda bankerna med våra skattepengar, varför inte rädda våra jobb?”

Nick Chaffey, Southampton Socialist Party (CWI  England)

GM och Ford, svarta hål för Volvo och Saab

”Ford blev Volvos stora olycka” lyder en rubrik i Veckans Affärer (VA) den 16 oktober. Efter att under nå-gra svåra år ha hållt Saab Automobile under armarna kan detsamma sägas om dess ägare GM.

Krisen för svensk personbilsindustri är idag alltmer intimt förknippad med krisen för deras tidigare så gigantiska amerikanska ägare GM och Ford, som båda kippar efter andan.
”En rad strategiska misstag från ägaren Fords sida är främsta orsaken till att Volvo nu tvingas kämpa för sin överlevnad. Kassan är tom, produktprogrammet ligger fem år efter konkurrenternas och Ford står vid ruin- ens brant. Volvo tvingas nu panikbanta och minska produktprogrammet med sex bilmodeller. Åtminsto- ne tre miljarder kronor krävs för att Volvo ska klara sig. Plus en vettig ägare”, skriver Gunnar Lindstedt i Veckans Affärer.

under kreditkrisen i september förstärktes Volvos ras på den viktiga USA-marknaden till hela 50 procent. Hela Ford tappade samtidigt 33 procent. I augusti föll all bilförsäljning i USA med 23,5 procent jämfört med samma månad året innan. Skälet är lånekris, överkapacitet, höga bränslepriser och efterfrågan på miljöbilar.
Volvo PV var under de första fem åren i Fords ägo sedan 1999 en formidabel guldkalv, som levererade 20 miljarder kronor i ren vinst till USA-jätten. Men de dollar som Volvo PV tjänade in på succéer som stadsjeepen XC90 gick rakt ner i Fords svarta hål.
Vad värre är, är att Ford snodde Volvo PV:s kunskap om miljöbilar. ”En projektgrupp hade utvecklat hy­bridbilar. Men all kunskap om hybrider och miljö gick nu över till Ford”, och närmare bestämt till Ford Esca­pe, citeras en tekniker i VA.
Trots ett påstått engagemang för miljöbilar från Bill Ford, styrelseordförande och sonsonson till grundaren Henry Ford, har samtidigt hela koncernen hamnat hopplöst på efterkälken när det gäller el- och andra miljö- bilar.

”Vi ville vara Fords bilmärke för miljö och säkerhet”, säger en Volvochef. Medan Volvo PV i år går mot en förlust på 3-4 miljarder kronor, har Volvo PV idag passerats på miljöområdet av alla större konkurrenter.
De stora satsningar som krävs för att få Volvo PV och Saab Automobile på fötter är något som ägarna i Ford och GM idag varken vill eller kan gö­ra. Både Ford och GM står idag med alla sina bränsleslukande SUV:ar och pickuper på konkursens rand, med skräpstatusvärden på sina aktier. Re­dan före höstens kreditkris gick GM under årets andra kvartal med 15,5 miljarder dollar i förlust, och Ford med 7 miljarder dollar.
GM:s aktievärde har därför på ett år rasat med 90 procent, långt under bolagets värde när USA-börsen kraschade 1929, i fast valutakurs till en sjundedel av 1929 års värde. GM, som nu passerats av Toyota som världens största bilföretag, har idag ett aktievärde som är bara 2-3 procent av konkurrentens. Även Fords aktie har idag rasat till skräpstatus. USA:s tre största bilföretag GM, Chrysler och Ford har sedan 2005 slaktat 100 000 jobb. Bilhuvudstaden Detroit plågas av USA-rekordet i utmätningar av hus vars ägare gjort konkurs, 13 605 bara under september.
Det är bara början. Förra månaden varslades 18 000 av bilindustrins underleverantörer. Och den desperata fusion som det idag ryktas om mellan GM och Chrysler kan leda till att mer än hälften av Chryslers 66 000 anställ­da sägs upp. Då ökar delstaten Michi­gans öppna arbetslöshet, USA:s hög- sta med 9 procent, snabbt till tvåsiffriga tal. Samtidigt är USA:s bilindustri alltför stor för att tillåtas gå under, med förödande konsekvenser för hundratals fabriker, städer och delsta­ten Michigan. 15 miljoner – var tion­de anställd i hela USA – är beroende av bilindustrin för sin försörjning.
USA:s regering har därför beviljat bilindustrin en lånegaranti på 25 miljarder dollar. Hoppet ställs nu till att bilindustrin ska överleva till 2010, då biljättarna kan spara 5 000 dollar per bil på eftergifter om pensioner och sjukvård från bilarbetarfacket UAW, konjunkturen kan vända och den nya elhybridbilen Chevy Volt lanseras. Ändå upprepar Standard & Poors varningarna för en konkurs. Något som kan väcka krav på ett förstatligande.

Även Volvo PV och Saab är i dag dödligt hotade. Risken är överhängande att Saab i Trollhättan läggs ned och att samma öde kan vänta Torslandafabriken i Göteborg om inte Ford lyckas sälja Volvo PV till en an- nan ägare, vilket försvåras av dagens finanskris. Vid en konkurs för Ford övertas det idag pantsatta Volvo av ett bankkonsortium.
Men spekulationerna är vilda. Ford har länge velat sälja Volvo PV. Efter fjolårets rykten om att BMW skulle ta över Volvo har i år både tys­ka, kinesiska, indiska och ryska företag nämnts. VA slår ett slag för att Volvo PV med Volvo Lastvagnar som mellanhand och asiatiska lastbilsaffärer som bete skulle kunna säljas till ett konsortium av Renault/Nissan och kinesiska Dongfeng – om staten likt USA går in med lånegarantier.
If Metalls ordförande Stefan Löfvén argumenterar för statliga lånegarantier, miljardrullning till bilforsk- ning och statligt stöd till vidareutbildning av Volvoarbetare inom företaget. Men till vilken nytta, när bilin- dustrins mest akuta problem är en ägarkris? Kraven bör därför resas på att staten snarast tar över ägandet av de stora bil- och fordonsindustrierna, under kontroll av de anställda. Bara så kan jobben räddas och transportsektorn klimatomställas.
Arne Johansson

Varslen ökar snabbt – Ta kamp för jobben

Krisen i den svenska ekonomin accelererar. Fram till den 20 oktober hade 11 552 varsel om avsked lämnats in till Arbetsförmedlingen. Oktober månad hamnar med största sannolikhet på samma nivå som krisåren på 1990-talet, då det i snitt varslades
15 000 personer per månad.

7 404 av varslen kommer från tillverkningsindustrin.

Fordonsindustrin står för en stor del, nästan 4 000, men inte allt. Trävaru-, kemikalie-, metallvaru- och maskintillverkningen är också drabbade.
Den andra stora gruppen varsel kommer från fastighets- och företags­tjänster, totalt 2 118 personer (där in­går allt från konsulter, husmäklare, städbolag, arkitekter m fl).
Ren byggverksamhet är en egen post, där har 515 anställda varslats om uppsägning. Redan i september sa småhustillverkaren Finndomo att fabriken i Hultsfred stänger och att 116 anställda får gå. Under juni till augusti störtdök småhusförsäljningen med 46 procent.
Finanskrisen producerar kriser som sprider sig. Utan smörjmedlet pengar skär systemet ihop. Mängder av småföretag kommer nu att gå omkull för att de inte kan ta lån. Andra kan inte verkställa planerade investeringar.

Västsverige har ett extra tungt sänke fjättrat vid sig. Närmare en tre­djedel av alla varslen under september och oktober drabbar Västra Gö- talands län. Självklart är varselbomberna inom fordonsindustrin den sto­ra boven. 4 000 anställda har varslats enbart på Volvo Personvagnar och Volvo Lastvagnar i Göteborg.
För varje Volvojobb som försvinner hotas 2,3 jobb hos underleverantörerna, varav de flesta ligger runt om i regionen.
Hela framtiden för Saab och Vol­vo Personvagnar står på spel.

Nu är behovet av kamp för jobben riktigt alarmerande. Tyvärr ger fackföreningarna ingen som helst ledning i den situation som råder.
På Metalls hemsida kan man läsa om de rättigheter, eller snarare avsaknad av rättigheter, man har om man blir uppsagd – men ingenstans framgår det att fackförbundet tar initiativ till protester.
LO-Tidningen berättar den 16 oktober att ”facket rasar mot snålhet på Volvo”.
Volvo Lastvagnar ger inget som helst stöd till de 1 400 man har varslat, trots att företaget fortfarande gör stora vinster. Tidigare har det funnits avtalspension för äldre arbetare, avgångsvederlag för dem som valt att sluta frivilligt och stöd för att börja studera. Tidningen skriver att facket kommer att markera sin protest i form av en protokollsanteckning!
Klubbordförande i Umeå, William Frank, säger att de ska skriva tills armarna faller av, men tror själv inte att det kommer att få någon betydelse.

På Saab i Trollhättan är fackklubben chockad över företagets diktatur. Den 8 december blir två skift ett dagskift. Facket har varit överens om detta, trots att det innebär en lönesänkning på 2 500 kronor i månaden för arbetarna. Dock hade man hoppats att få till stånd ett så kallat omställningstillägg, men förhandlingarna avbröts a­brupt av företagsledningen.
I tidningen Dagens Arbete berättar tre förtroendevalda vid monteringen på Torslandaverken att ”man får gå omkring och trösta”. Men varför ge upp utan kamp?
Visst kan det kännas svårt för en enskild grupp arbetare som drabbas hårt. Därför krävs nu en samlande rörelse för alla som drabbas av krisen.
– Rättvisepartiet Socialisterna kommer på kongressen den 30 oktober till 2 november att diskutera hur krisen slår och vilken kamp som soci­alister måste försöka mobilisera, säger Per-Åke Westerlund, ordförande för Rättvisepartiet Socialisterna.

– Vi kämpar för största möjliga försvar av jobben. Arbetarna måste kun­na granska ekonomin i företag som påstår att de måste avskeda.
– RS står för att staten borde gå in och ta över företag som ­massavskedar – för att säkra jobben. Arbetslösa må-ste ha rätt till 90 procents a-kassa utan tak. Vänsterpartiet har gjort ett åtgärdspaket för att möta varslen i Västra Götaland, men de utelämnar både behovet av kamp och förstatligande av fordonsindustrin. S-ledningen har in­get svar alls, de hyllar istället regering­ens krispolitik.
Även inom kommuner och lands­ting ökar antalet som varslas. Stora nedskärningspaket är på gång i flera landsting som Västernorrland, Östergötland, Kronoberg, Sörmland, Västerbotten och Norrbotten. Det rör sig om tusentals jobb som hotas.
Vi har bara sett början på kapitalismens kris.

Elin Gauffin

---

 RS / Offensiv kämpar för ▼

• Öppna alla räkenskapsböcker – full insyn i vart bolagens pengar har gått och hur mycket som betalats till de stora aktieägarna och direktörerna.
• Beskatta de rika och storbolagen.
• Inflationsskyddade löner, pensio- ner och studiemedel.
• Facklig vetorätt vid nedlägg-ningar eller personalinskränk­ningar samt omorganisationer.
• Rädda hyresrätten – stoppa hotet om marknadshyror.
• Demokratiska och kämpande fack – för ett nytt socialistiskt arbetarparti.
• Förstatliga banker, finansinstitut och alla storföretag under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Full kompensation till små­spararna. Låt direktörerna och spekulanterna falla utan fallskärm.
• Demokratisk plan för ekonomin utifrån behov och för att säkra en hållbar utveckling samt exempelvis tillgången på billiga lån.

Familjen Sherko måste få stanna

40 elever plus lärare och representanter från Asylrörelsen, totalt 60 personer, demonstrerade på tisdagen den 22 oktober i Lilla Edet för att familjen Sherko ska få stanna.
Föräldrarna och de tre barnen har alla fått avslag på asylansökan.
När pappa Nader skulle utvisas tidigare i höst stoppades detta av en blockad. Nader har sedan dess lyckats fly från förvaret och finns nu gömd med sin familj.
Amer Mohammed Ali

Vi vill se protester – Fackmöte på IAC

Ilska mot facktoppens flathet på IAC-arbetarnas möte

Fredagen den 17 oktober samlades arbetare på IAC (underleverantör till Volvo) till fackligt medlemsmöte på fabriken i Biskopsgården.

Att mötet överhuvud taget blivit av berodde på att arbetare tröttnat på fackets tystnad och krävt att de skulle sammankalla ett möte. Till mötet kom representanter från Metall avdel­ning 41, vilka från golvet endast sågs som byråkrater då de inte visat sig tidigare.
Första punkten var information om a-kassan och vilka försämringar som skett sedan den borgerliga regeringen tillträtt. Det var ingen tillfällighet att första punkten handlade om a-kassan.
De första 15 minuterna på mötet präglades av rädslan och oron för att förlora jobben.
– Det är klart att om ingen vägled­ning ges så övergår stämningen till uppgivenhet, kommenterar Kaan Öz­san, IAC-arbetare och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, till Offensiv efter mötet.

Stämningen av oro och rädsla ändrades dock helt, och ersattes av kampvilja och ilska, när Kaan frågade:
– Vad gör ni i facket konkret för att rädda jobben? och sedan själv gav exempel på hur man kan kämpa.
Frågor om och krav på protestdagar och demonstrationer för att rädda jobben lyfte stämningen. Representanterna från avdelning 41 kände sig pressade och mötet blev alltmer obekvämt för dem.
I ett ynkligt försök till svar sa avdelning 41:s representanter att ”En demonstration kommer inte att rädda Volvo. Spanjorer kommer inte att köpa mer bilar för att vi demonstrerar här i Sverige”.
– Om bilindustrin hade varit un­der statlig kontroll hade de miljardvinster som gjorts kunnat gå till inve- steringar och att säkra jobben istället för till aktieutdelning, svarade Kaan Özsan.
När facktopparna tappade kontroll över mötet bröt de för paus. Ef­ter pausen försökte de återgå till frå- gan om a-kassan och arbetslöshet, men arbetarna ville diskutera något annat.

”Vad gör ni för att rädda jobben”, ”Sedan jag började jobba är detta första gången ni besöker oss, var var ni när varslen kom?” och ”Vi vill se protester!”, ropades det från golvet. Arbetarna ville diskutera kampinitiativ, inte a-kassan. Man ville ha svar på si­na frågor om fackets tystnad, dåliga förhandlingar och om hur det kommande varslet ska stoppas.
Mötet avbröts snabbt när omkring trettio händer räcktes upp för frågor. Fackets byråkrater skyndade sig däri­från. Efter mötet stannade många för att prata med Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar och framförallt med Kaan Özsan, som sa att ”Om facket inte agerar får vi göra det underifrån”. Sjutton av de sextio som deltog på fackmötet köpte Offensiv, många fler tog emot flygblad.
Johannes Lundberg

Strejka för jobben – fackmöte på PV

Även på Volvos monteringsfabrik i Torslanda har det varit fackmöte, anordnat av gruppstyrelse 17.
En Volvoarbetare ringde och berättade för Rättvisepartiet Soci­alisterna.
– Mötet var fullproppat. Sällan har jag sett så många samlas på vårt fackliga möte.
Det rådde kampstämningar på mötet. ”Strejk” ropade någon. ”Ja, strejkkassa har vi ju”, sa en annan. ”Vi har arbetat ihop de vinster som tidigare gjorts utan att få nå­got tillbaka, varför ska vi betala för deras kris nu?”, löd en annan kommentar.
Bakgrunden till kraven på strejk är de tre varsel som kommit och som omfattar flera tusen Volvoarbetare.
När facktopparna sviker måste kampen organiseras underifrån genom att arbetarna bildar kommittéer. Idag är det en akut fråga om jobben ska kunna räddas.

Kaan Özsan